Ja kort kan man ställa frågan – Är jag kär eller vill jag bara ha sex med personen. Många kan nog ta lite miste på dom här två olika känslorna. Och framför allt så tror jag att det är så att i ett par där man börjar träffas eller håller på att träffas till o från under en lite längre period så är det så att den ena har kärlekskänslor o vill alla dom sakerna som visar på dom känslorna – medan den andra är helt utan känslor för annat än att träffas, ha sex, lite sällskap en ensam kväll, men absolut inget mer.

Nu ligger tanken bakom det jag skriver att man träffas, startar upp något – att tänka efter lite, vad vill jag egentligen, ska jag gå vidare eller avsluta, att vara ärlig i var man står för att se om man står på samma ruta eller olika platser. För att man båda ska veta utgångsläget för att göra sina val.
Men faktiskt går det även att ha som lite riktlinjer i ett förhållande man redan har – finns vissa saker kvar… eller är det så att den där djupa kärleken svalnat… dags att kanske gå skilda vägar för att få möjligheten att träffa en partner som är mer rätt för en…

Det är stor skillnad på att vara kär eller bara sugen, mycket större än man kanske tror först. Men när man börjar bena upp vissa saker punktvis så ser man lätt skillnaden o just hur otroligt stor den är. Nästan så man blir förvånad o undrar – HUR i hela friden kan man ta fel???

Fysisk attraktion är en stor viktigt del i alla kärleksrelationer – men det är skillnad att ha lust till någon eller att vara kär. Så vad finns det då för ”magisk” punkt-lista som man kan titta på o som gör att man tänker efter… kanske får svar på frågan ”är jag kär eller vill jag bara ha lite bekräftelse o sex?” eller åt andra hållet också – ”är h*n kär i mig eller är det så att jag bekräftar, boostar o ger sex?”

Jag tror att det viktiga för att ingen ska bli sårad, att det är någon mening med att ta en ny relation vidare eller att fortsätta en befintlig, det är att båda är just på samma ruta. Oavsett om det är kär eller lust, eller någon annan anledning.

Det här med sex, att ha någon att ha sex med, det är en naturlig den av oss människor, det ger njutning, tillfredsställelse, det får oss att må bra, det ger samhörighet o det är ju vårat sätt att föröka oss (eller ialla fall öva *ler*)

Lust o passion, sex, fungerar bra som den enda gemensamma nämnaren om båda vill ha det så. Om båda vet att det är därför man träffas, inget mer. Men om man är ute efter en hållbar relation så räcker inte det på långa vägar. Och det är väl ofta som man förälskar sig, det finns attraktion, lust till varandra men ganska så fort så svalnar det av, då är känslorna inte kvar längre. Det var ju inte kärlek det var bara lust…

Men små enkla punkter att tänka på så ser man ganska fort om man själv eller den man träffar verkar vara kär eller mest bara har lust….

Här är några tecken på att man är sugen, attraheras, vill ha sex:

• Man tänker mer på hur personen ser ut, dess kropp. Fokus är helt på det fysiska
• Intresset är att ha sex, träffas ha sex, kanske lite mys före – men att prata, ha en konversation när man träffas finns det noll intresse för.
• Om det börjar pratas om känslor så blir det obekvämt, man märker att det här är ett samtalsämne som inte alls fungerar. Det undviks.
• Mys efter sex är inte direkt lockande, för att inte tala om frukost  - det är saker man vill slippa så man ser till att gå hem o sova var o en för sig.
• Ofta ser man på relationen just att det är sex, man är älskare men vänner, nja kanske, men inte direkt djupare vänskap – kanske mans äger vänner med förmåner. Man vet att vänskapen försvinner så fort någon träffar en fast partner.

Att det är mer än bara lust, sex, att det finns djupare känslor att bygga vidare på:

• Man vill umgås oavsett vad man gör, även där det inte innebär sex direkt eller efteråt.
• Man fastnar i diskussioner om allt o inget, plötsligt har flera timmar gått o man har inte ens märkt det.
• Man är ärliga mot varandra, men lyssnar på varandras känslor, man vill veta hur den andra känner, man vill berätta hur man känner  - man vill göra varandra lyckliga
• Man motiverar varandra att vara en bättre person. Man uppmuntrar, man peppar, stöttar men också saktar ner, stoppar upp varandra, beroende på vad som behövs.
• Man vill träffa varandras familj och vänner. Man gör gärna saker tillsammans utanför hemmet. Man har inget behov av att bara vara ensamma när man träffas, eller att bara vara hemma.

Som sagt bra saker att fråga sig själv, men också vara uppmärksam på om ens partner drar åt motsatt håll än man själv gör. För det är ju lika mycket tecken på att det är fel – det är dags att tänka till… vad vill jag, hur vill jag… vara ärlig. 

Och man tappar förmågan att sätta ord på känslor man har – jag som skriver av mig normalt, när det inte går, när orden försvinner… nej nej nej, dit vill jag INTE igen.
När trygghetskänslan man sökt så länge o trodde man började få - känns ännu längre bort än den någonsin gjort.
När tilliten som finns där försvinner – o byts ut mot osäkerhet…
Viljan att kämpa är noll, glädjen rinner bort…

VAD gör man då???
Rycker på axlarna – lämnar denna fas av livet o går vidare?
Kämpar vidare på den väg man tror är rätt?
Ger upp, för sista gången…. Bara ger upp???

Det enda jag vill är att få sluta kämpa, sluta oroa mig, sluta känna att inte duga, alltid göra fel. Ha någon som bryr sig om mig, som kommer o kramar om mig när jag är ledsen… känna mig älskad, känna att jag är värd att älska – att någon känner viljan att torka mina tårar, ge mig tillbaka glädjen, få mig att känna tillit, ta mig i famnen o få mig att känna det värt att leva att kämpa…. Äsch…. Varför ens…

Jag brukar inte titta på den här typen av program, men så är det någon slår på det på tv´n på jobbet, man ser lite... sen en natt ledig hemma - försöka hitta något tt fördriva tiden med så tänkte jag.... jag kikar lite mer på det o ser vad det egentligen är, vad går det ut på... ja för det måste väl gå ut på mer än supa, festa o sex????

Och ja då, det är en sak till som är viktig i programmet. Har kommit fram till att det är minst lika viktigt att det blir konflikter, ordentliga konflikter som man ibland undrar hur dom ens uppkom. Vad som var så viktigt...

Jag har nu kikt på dom avsnitten som är på säsongen som går nu - jag har tittat några avsnitt på första säsongen bara för att se om det var samma sak från start eller om deltagarna försöker överglänsa tidigare säsonger. 

För det är just det man kan se i andra serier - att för varje säsong blir det mer o mer en jakt på att synas, gör något som inte gjorts tidigare....

Men så verkar inte fallet vara här - det är samma agerade från första programmet.

Det som slår mig direkt när jag började titta på första säsongen efter den tredje - är att personerna är otroligt lika  - att dom har fyra killar o fyra tjejer som är som stöpta ur samma formar - samma kroppsspråk, samma sätt att vara.

Frågan är då - har dom medvetet letat upp samma typer av personer, eller är det så att det är samma typ av personer som söker till programmet för att synas? Eller är det så hemskt att ungdomar i den åldern är stöpta ur samma form - att det där med att vara personlig, vara sig själv finns inte?

För hur hittar man så många som frivilligt vill supa - visa sig på tv från den sämsta sidan - göra bort sig i något som är förevigt... frivilligt slöddra på tv, o vara så onyktra att dom inte riktigt vet vad dom säger...

Ja det är för mig det mest fascinerande o sen efteråt vara stolta över det mesta dom gjorde i programmet.

Fast å andra sidan så vet jag också att det inte har med åldern att göra - för det skulle vara exakt lika även med äldre personen som borde ha lite mer vett i hur man beteer sig... Men när sprit i mängder som är lite över den nivå det borde vara - o varje dag i många dagar - med singlar av båda könen o sen då när det är alkohol i kroppen som släpper spärrar, o andra deltagare som på något sätt sporrar.... sen då lite känslomässig press genom ex som kommer inramlandes... 

Men vem vill utsätta sig för detta o samtidigt veta att det förevigas o sänds ut i hela landet???

Ja det är en intressant fråga...