Jag gillar inte att vara frustrerad, jag gillar inte att känna en inre oro där jag inte kan koppla av. Jag har lätt för att bara vara, göra inget, läsa eller pyssla hemma med något. Men det är allt annat än lugn o ro inom mig just nu. Det är kryp o oro, det är en frustration inom mig som jag inte blir av med…

Jag har promenerat för att kläcka ägg i pokemon, jag använder circle pro lite då o då, tills jag är trött o inte orkar fokusera så att det blir rätt… ja för att ta upp några saker som jag gjort sista dagarna…

Jag är less, vet bara inte på vad o då är det svårt att göra något åt det… jag har mina aningar om vad som gör att jag känner såhär. Jag känner mig på något sätt maktlös, jag vill, jag vill göra… men lite svårt att göra ensam, det är inte min grej… det blir aldrig bra att göra det ensam heller – för min del alltså.

Nu är det inte heller en sak som gör att jag känner såhär, det är två, två saker där den ena gör att behoet av det andra blir än mer påtagligt…

När jag började läsa ”Hångla mer” så var det ord där som inledning, en fråga – ”Hur vill du ha ditt liv?” Dom här orden, fraserna – det är två – ja även dom två… passar bra in på sakerna som är två dom också, eller hur? Men dom här orden, med sina frågor kom tillbaka till mig just nu ikväll när frustrationen kryper i mig…

Det ena:
”När någon i din omgivning känner sorg, vill du sitta och tafatt hålla din hand på personens axel, säga något intellektuellt och bjuda på något sött och äckligt för att få dem att tänka på något annat?
Eller vill du låta dem omfamna dig så att du kan ta emot deras tårar och deras smärta?”

Nu tänker jag självklart att ”någon” är någon som står mig nära, någon jag bryr mig mycket om. Och då är svaret lätt, jag vet vad jag vill då… o jag vet vad jag vill få när jag känner sorg, när jag vill gråta, när jag känner smärta…

Det andra är:
”Vill du småpussas och säga något intellektuellt och bjuda på geléhjärtan eller vill du hångla dig svettig och fullkomligt förlora dig i din partner?

Samma sak där lätt svar…. Kan man få börja med att få några geléhjärtan, småpussas lite för att sen låta det övergå till att man förlorar sig fullkomligt i varandra?

Så kort svar på frågan: ”Hur vill du ha ditt liv?” blir – fullt ut, med passion i allt jag gör. Jag vill ta vara på resten av livet, jag vill uppleva, jag vill ta mig an utmaningar, jag vill planera o genomföra drömmar…
För lite mer än 3 år sedan hade jag sagt att det där vill jag o kan jag göra ensam, som singel. Och visst även idag så vet jag att jag kan göra det ensam – men idag vet jag att jag inte vill göra det ensam. Jag vill ha någon vid min sida att göra allt det där tillsammans med. Att njuta av livet tillsammans.
Livet är för kort för att slösas bort.

Så då var frågan ”Hur vill du ha ditt liv?” besvarad – fullt ut, passionerat tillsammans med någon.

Men då kommer nästa fråga, ”Vem vill jag dela mitt liv med?”  - inte nu så att jag menar vem i meningen en viss namngiven person – utan mer vem i meningen vilken typ av man, hur vill jag att min partner ska vara, han som jag vill dela mitt liv med.

En sak har jag lärt mig under alla åren jag varit singel – alla åren jag pratat med mina vänner av båda könen som letat efter en partner, gått på minor, blivit sårade eller dom som hittat rätt… Ja för dom finns dom också, som ”lärare” till hur man ska göra för att hitta sin rätta partner.
Det jag har lärt mig är att sålänge man inte kan svara på följande frågor, så kommer man inte heller kunna hitta den rätta för en själv, man kommer bara hoppas o gå på minor.

Alla frågor är på något sätt sammanflätade, man kan inte riktigt veta (svara på) den ena utan att också få med dom andra. Allt hänger ihop.
Det här ordspråket som säger att man måste älska sig själv innan någon annan kan göra det – ja det stämmer. Det är först när man själv vet vem man är, vad man vill – som man är trygg nog att kunna vara en bra partner. För det är ju inte bara det att hitta rätt partner, man ska vara rätt o en bra partner också. Alltså inte bara få, utan även ge. Det är så ett bra förhållande byggs upp o blir hållbart.

Nu tror inte jag personligen att man kan ha 100% svar på alla dessa frågor som har med ”livet” att göra. Saker förändras, jag förändras – utvecklas – men man kan ha svar som är en bra grund, det som inte ändras, svar som ger en trygghet i vem jag är, vad jag vill… kanske svar till 80-90% - resten ska få vara obesvarat för utrymme att just utvecklas.

Så en bra start är att fråga sig själv – Vem är jag? och Vad vill jag?
Nu behöver inte det här vara så invecklade eller djupa frågor som man kanske först tänker när man läser dom. Det kan vara så enkelt som att veta om jag är en person som vill ha djupa samtal, har jag humor, är jag vårdande, är jag en person som vill vara en del av tvåsamhet eller är jag en mer självständig person som värdesätter min egen tid mer än tiden tillsammans med någon. Vad vill jag? Är karriären viktig, vill jag lägga min tid på att träna eller någon annan hobby. Vill jag göra saker ensam eller tillsammans?

Svaren på dom där frågorna smälter ju också in i svaren som frågan – vad jag värdesätter – ger. Om jag värdesätter egentid, pengar, hälsan, resor, boende, standard… vill jag vara ute i svängen o umgås eller är det viktigare att få tid hemma o koppla av… Som jag ser det så alla dessa svar kan vara svar på alla dom där tre frågorna – så hårt är dom sammanflätade, som jag ser det.

Den fråga som jag tror många missar och som kanske är den viktigaste – att inte bara se vad jag vill ha, vad jag behöver… utan se vem är jag o vad kan jag ge till min partner. Är jag en person som vill bli omhändertagen, är jag en som vårdar – vill jag ha o ge på samma nivå…

Jag vet idag vad jag vill, jag vet nog ganska säkert ”vem jag är”… jag är också trygg i vad jag vill ha för egenskaper/personlighet hos en partner o vad jag kan ge i ett förhållande.

• Jag tänker aldrig vara någons tidsfördriv igen, tills något ”bättre” dyker upp. Vara någon som boostar för att den andre ska klara sin vardag, tills någon ”bättre” dyker upp.
  
  
• Någon som vill mig väl, som finns där för mig i alla lägen, precis som jag finns för den. Inte bara när allt flyter på utan även när det blåser stormar.
  
  
• En person som vet sina egna fel o jobbar på dom. Att personen känner sina rädslor utan att vara fast i dom. (Ingen vill vara tillsammans med någon som är rädd för ensamheten, hur ska man säkert veta att personen valt mig o inte bara någon för att slippa vara ensam)
  
  
• Jag vill ha en person som är balanserad i sitt humör och inte far upp o ner i sitt humör. Att det finns en trygghet på insidan. Inte någon som är emotionellt obalanserad, som man inte riktigt vet på vilket humör den kommer vara på – för sker något under dagen, i personens liv så kan den inte på ett samlat sätt inte med massa drama…
  
   
  
  
  
• En person som behandlar andra respektfullt.
  
  
• Och som är medveten om att perfektion är en illusion. Att förstå o känna empati för sina egna o partnerns brister o sprickor. Kunna se att det är även den delen i våra sätt som gör att vi är den vi är, se skönhet i imperfektionen.
  
  
• Att det finns humor, att man kan skratta tillsammans. Inte humor som att skoja bort saker. Utan kunna skratta tillsammans – att skratta till är något vackert, det är afrodisiakum av hög grad. Det gör att allt blir mjukare o mer positivt.
  
  
• Förmågan att lyssna, viljan att försöka förstå varandra. Prata uttrycka sina känslor o tankar, kunna kommunicera för att lösa olika saker som kommer i vägen på livets resa. Att kunna handskas med konflikter på ett ”mjukt” sätt – att ingen av parterna ska köras över eller känna att den behöver backa undan, eller att man hela tiden, varje gång ska ha rätt ”no matter what”. Kunna kompromissa!
  
  
• Jag vill ha någon att planera saker tillsammans med, se fram emot saker tillsammans med, uppleva saker tillsammans med, prova nya saker, utmanas tillsammans med.
  
  
• Jag vet idag att jag värdesätter tid man har tillsammans, att egentiden inte ska vara den viktigaste på fritiden utan det är att göra saker tillsammans. Att man är delaktig till en viss del i varandras intressen. Jag vill leva tillsammans, inte parallellt för att ha någon…
  
  
• Någon som är lika villig att lära känna mig, mitt sätt, mina positiva sidor samt negativa sidor – så att han förstår mig o vad jag behöver. Liksom jag vill lära känna honom på samma sätt… veta när man ska ge en spark i baken eller när det är en kram som behövs, veta när tystnaden räcker eller när man ska lirka ur vad som finns inombords o bubblar.

Jag vill ha passion, jag vill bli sedd, hörd, förstådd. Jag vill kunna skratta o gråta tillsammans. Jag vill ha romantik, uppvaktning, erotik, sex, ömhet, överraskas. – det jag vill ha, vill jag få ge. (o det ska uppskattas att få) 

Visst låter det lätt?? Det är ju så alla vill ha det… ändå är det så svårt. 

Hur vill du leva ditt liv?
Lever du det som du vill eller…??? För att leva det liv du vill krävs det små förändringar eller stora val som ändrar allt???

(fundera, tankar som far, bolla o pysa ur sig)      

Jag har fått höra att jag analyserar saker för mycket – kanske, kanske inte. Men det är väl så att man börjar göra det i vissa situationer för att inte hamna i något man lovat sig själv att INTE hamna i igen. Man ser på signaler man får mot varandra – för det sker, att en person ger olika signaler o om man själv inte ”vill” se något så väljer man att inte se dessa o istället bara se dom signalerna som ”passar”

Sen vet jag inte om det är vi tjejer/kvinnor som analyserar mest eller om det är så att jag mest pratar med tjejer/kvinnor o kommer då i kontakt med det här att analysera, bolla olika saker fram o tillbaka, samt att få frågor som man vill ha besvarade. Då kommer vi med för många frågor, genomtänkta frågor där det redan finns följdfrågor oavsett vilket svar man får. Har man sen också lite erfarenhet så känner man igen svaren, ursäkterna o sättet att agera. Vilket gör att det är svårt att hitta bra kryphål, eller ett bra sätt att svara, o det blir att den andre känner sig lite tagen på sängen…

Jag pratat med mina väninnor om just detta, inte bara en gång, utan ett samtalsämne som vi tar då o då – är jag ensam om att tänka o analysera. Men nej det var jag då verkligen inte. Det visar sig att alla mina väninnor faktiskt gör precis lika, vi tänker en hel del på saker, runt, runt, vilket gör att man ser saker från olika vinklar. Vi bollar med varandra o hjälper varandra se från andra vinklar, så att man inte låser fast sig i en o samma sak.
Det behövs, för att som oftast kunna bara släppa saken, för man märker att man reagerat spontant med någon gammal rädsla, som har ett lite för starkt grepp om en. Man reagerar utan att tänka till. Så när man fått tänka, fått analysera vända o vrida lite på saken så blir man lugn igen o ser att man reagerade utan att man egentligen behövde.

Så finns det vissa gånger som man kommer på att det var bra att analysera lite för att dom här nya vinklarna visade på andra saker som man också vill ha svar på. Man kan inte bara släppa det.
När detta sker så är det också bra att fråga, diskutera o ta reda på vad som gäller, får svar. För soppar man under mattan nu så kommer det ligga där o växa o en vacker dag vara större än själva mattan som täcker o då exploderar det istället.

Det gäller bara att inte ställa frågorna man vill ställa eller tala om det man vill tala om när man är mitt uppe i en känslomässig röra, utan det ska göras när man som det så bra heter ”sovit på saken”. Man är lugnare, man kan då samtala, o det är viktigt. För om man brusar upp, inte har ett samtal så får man för det första inte sagt det man vill ha sagt på det sätt man vill ha sagt – o den andra kommer inte heller lyssna. Får man svar så är man så upprörd känslomässigt att det inte ens är säkert att man klara av att lyssna på svaret på det sätt svaret sägs. Man hör det man tror sägs, det man är rädd för att höra eller det man vill höra.

Det gäller att man har lugnat ner sig, så att man kan samtala, lyssna på den andra på rätt sätt. Ta till sig det som sägs inte det man tycker eller tror sägs. Oj aj, detta är något som kan vara jätte svårt, något man får öva på. Och jag personligen tror att det är något viktigt i olika relationer – en partner eller nära vänner – att man kan göra detta. Lyssna på varandra på rätt sätt. Reda ut saker direkt, inte låta det ligga o gro.

Så detta med att analysera, tänka kan både vara till något gott, som till något mindre bra. Men uppstår frågor så är det nog det bästa att man får ställa dom. Sen är vi ju alla olika – en del behöver prata, diskutera, dela, bolla, få tips, råd, stöttning. Andra behöver det inte alls utan är mer inbundna. Jag tror att man dras till samma typ av människor – både som nära vänner o partners. För det är då man trivs som mest. Även om olikheter kan vara trevligt, men inte för stora… Kanske är det just därför som jag o mina väninnor har samma sätt, vi analyserar o funderar – bollar, petar på varandra, ger nya vinklar, när det behövs… för att vi är lika, vi trivs tillsammans, vi förstår varandra utan en massa förklaringar.

Vi vet att man ena dagen kan vara upprörd, gråta o kräkas ur sig massor, men att det är just bara det där att man behöver få ur sig något som pyr o osar inombords. Man väljer att bolla med någon man litar på som man också vet kan ge den där andra vinklingen, inte bra hålla med, fråga o få en att tänka till.
Men när det sen väl är ur systemet så är det just borta, det ligger inte kvar o pyr under den där mattan som man sopade allt in under.

Analysera är att:

Beskriva orsaker och konsekvenser 
föreslå lösningar, förklara samband,
jämföra för- och nackdelar.

Så nej, analysera är inget dåligt, om det inte är så att man fastnar i någon dålig känsla utan kan leda en fram till att förstå, att verkligen lägga saker bakom sig.

Det ska man ju säga nu – att önska alla en god fortsättning på det här nya året som ramlade över oss för några timmar sedan. Vad har jag då hunnit med detta första halva dygn…. Jobbat, promenerat, sovit, promenerat, klippt ner en hund, dammsugit… funderat på året som gått, funderat på vad jag vill ha ut av året som startat. Ser att jag behöver vattna blommorna – men näää nu sitter jag så bra här med en hund på varje sida av mig så blommorna för vänta lite.

Sammanfattningen av 2016 – året kom, månaderna traskade på,  veckorna med sig av alla känslor, jag har blivit klokare på ett sätt, på ett annat sätt ifrågasätter jag mig själv.. o nu är det över. Så det var en snabb o enkel sammanfattning, men det räcker behövs inte gå in på detaljer…

Hur jag ser på 2017 då?? Ja man kommer inte undan det, som alla andra hoppas man att det nya året ska bli bättre än det gamla – o det är oavsett hur året sett ut märker jag… önskan finns alltid där att det ska bli just bättre o bättre för varje år. Lustigt, är det så, vi människor blir aldrig nöjda – eller är det mer så att det är när man är nöjd, när man inte tänker framåt på det där positiva förhoppningsvisa sättet det är då man stagnerat o slutat leva sitt liv, man bara existerar. Det är då man slutat ta ansvar för sitt eget liv, sin egen lycka o mående. Man bara hänger på dag för dag? För när man har mål, som att det ska bli bättre, för visst allt kan bli bättre även om det är på olika sätt eller hålla sig lika bra – så har man mål, man har visioner o då tar man sig framåt i livet.

Livet består av många olika pusselbitar – o alla behöver vara med för att pusslet ska bli helt. En del bitar är mer viktiga än andra o det är säker så att olika bitar är olika viktiga för oss alla – vi är olika, vi är unika. Men det finns alltid basbitar som måste fungera för att alla andra ska kunna bli bra – det är den här eller dom här bitarna som rör vår hälsa – att man får hålla sig så frisk som det bara går, att man håller kroppen i bra form, säger inte supertränad nu utan att man håller igång, att man gör det som behövs för att ha en kropp som mår bra. För fysiskt välmående är alltid en bra baspusselbit att stå på. Sen visst man kan ha ont, man kan ha saker som inte går att ta bort – då får man hitta det bästa sättet för att ha det så bra som möjligt – acceptera, hitta nya vägar osv… men att hålla sig så bra i form att man inte får flera dåliga effekter.

Jag tror att bitar som kan vara väldigt i sin betydelse för olika personer är det här med t ex jobb eller boende. En del vill ha karriär, då blir den biten med utbildning o jobb viktigt, andra är nöjda med att ha ett jobb dom trivs med. Eller boendet, en del strävar efter villa med tomt o allt som hör dit, andra nöjer sig med en lägenhet där man har det man behöver, det gör dom lyckliga.
Eller hur fritiden tillbringas – om man vill resa, läsa, dansa, roa sig, surfa, sitta i soffan se en film, njuta av att tillaga, äta god mat… det finns hur många olika varianter som helt… som ger många många små bitar att pussla in… det gäller att hitta dom bitarna man själv tycker är viktiga o låta dom få bli så stora som man själv vill. Pussla ner dom i det stora pusslet på ett sånt sätt som passar en själv. Det är när balansen på bitarna blir fel – när något som är viktigt blir en liten bit o en del som blivit en stor bit är någon som känns jobbigt o fel som man måste se över hur man ska göra den biten mindre för att ge plats åt bitar som ger mer glädje.

Sen kommer bitar in också som är otroligt viktiga för ens välbefinnande – närhet, sex… gemenskap med någon, att kunna planera, kompromissa, få ge kärlek o ta emot…

Som sagt – det är många pusselbitar som ska finnas med o som ska ha rätt storlek i pusslet för att man ska må bra – det är också bara man själv som kan ändra pusslet – antar bitar, storleken på bitarna – vad är viktiga bitar o vad är inte… det här ändrar sig också lite hela tiden i livet – tror jag. Men det viktiga är att man själv gör ändringarna för att det är dom som för en att må bra. Att sluta försöka förändra bitar i ens liv till det bättre – det är att slut leva. Det är heller inget liv. Så mycket vet jag att så vill inte jag leva… som en typ zoombie som bara är, för man orkar inte göra något åt saker, för att man inte tror att man kan… jag är för gammal idag för att slösa bort tiden, slösa bort dagar, jag är för gammal idag för att veta att om inte jag mår bra o är lycklig så spelar det ingen roll hur mycket jag tror att jag gör något för någon annan… det gör jag inte för dom som är mig nära känner av hur jag mår o dom blir inte glada över att jag offrar mig på fel sätt.

Så jag kommer ta detta år för att finputsa på mina pusselbitar – det finns en hel del som behöver putsas på o en bit som ska bort helt…  och en bit jag ska ta mig tiden att verkligen se över hur jag vill ha den – vad som är viktigt för mig…

En sak som man inte ska använda sin pusselbitar till – det är att bygga upp en mur runt sig, en mur som gör att man inte ser saker som sker eller man släpper inte in någon nära… men det är lätt att bygga den här muren på grund av olika anledningar – att man inte tror att man klara av, orkar vara utan eller riva ner den som redan finns, det kan vara rädsla för vad som sker om man inte är skyddad. Och skyddad kan vara att man inte utsätts för något man tror ska göra ont, eller att man slipper ta tag i saker man vet att man borde, måste – men man vet att någon kommer bli sårad. Men oavsett hur man gör blir någon sårad – frågan är ska man såra sig själv o därmed inte må bra o därmed påverka alla runt omkring sig, alla som man har nära, alla man älskar o bryr sig om – i tron om att man just skyddar dom. Eller ska man göra val, ta ansvar för sitt eget mående, kanske såra någon annan kort, men i längden faktiskt göra precis tvärt om – o se att när jag själv mår bra mår andra bättre runt mig även om jag då i vissa val inte kunde undvika att göra någon annan ledsen.

Så ta vara på det här med att ett nytt år ger nya möjligheter, en nystart – o börja med sig själv – det är vad jag tänker göra.  

Egentligen det här med hur man är som person beroende på i vilket stjärntecken man är född i? Många tror ju jätte hårt på detta o väljer sin partner utifrån vilket stjärntecken personen är född, gör inget om det sägs i horoskopet att det är ogynnsamt…

Jag tror inte stenhårt på det – för ska man se till det allmänna så skulle alltså varje individ i hela världen som är född i just ett visst tecken vara väldigt lika varandra – länka lika, ha samma värderingar osv… men så är det ju inte. Vi är otroligt olika o vi har olika personligheter även om vi är födda under samma tid på året.
Men nog sjutton stämmer det in på många personer vissa större allmänna drag beroende på vilket tecken man är född i. Jag har ialla fall ofta sett just det här hos vänner, arbetskamrater osv – att det finns vissa kännetecknande drag i personerna som kommer från det tecken dom är födda i. Men sen ska jag också påpeka att det kan vara precis tvärt om också – jag känner flera flera stycken födda olika år men i samma tecken ja till o med alla inom 8 dagars tid. Men dom är så olika så det är knappt att man kan tro att dom skulle kunna vara samma tecken om man bara tittar så på dom *ler*. Nu har jag inte gjort någon större efterforskning i just den biten, vem vet kanske dom är jätte lika om man går närmare o ser på hur dom reagerar tänker o agerar i olika situationer … om man granskar med lupp *ler*

Jag själv är stenbock – tecknet som blir vackrare för varje år – tecknet som ska ha kontrollbehov o vara karriärslysten o gärna vill samla på sig pengar o trygghet via det ekonomiska. Samtidigt lojala till döds, svåra att komma riktigt nära visserligen men vinner man tecknets hjärta så … det är värt att kämpa för det sägs det.

Jag brukar roa mig, läsa, det är skoj, det är intressant… vissa saker känner man igen, andra vill man inte kännas vid *ler* o sen finns det saker som inte alls känns bekant. Men sen vet jag också att man se sig själv på ett sätt medan andra ser en på ett helt annat sätt – intressant även den biten – hur olika det kan vara. Hur en person som inte alls gillar att t ex vara den som leder en grupp eller något speciellt tillfälle – men ändå gör det för ingen annan vill… så kan den själv känna det som negativt o att inget går bra, inget blir bra o vill helst slippa igen. Medan personer runtomkring kan säga att den personen för gärna hålla i allt även en annan gång får sååå bra allt blev… Lustig att man själv kan känna en sak o omgivningen kan känna en helt annan.

Sen en annan sak som är lite lustig det är att jag idag hittar flera saker o andra saker som stämmer i hur stenbocken beskrivs än vad jag gjorde för 20 år sedan. Saker jag inte alls ville kännas vid eller trodde på då, är saker som jag idag kan se att dom stämmer… mognad eller att man förändrat sig eller bara kan se saker på ett annat sätt – jag vet inte, kanske lite av allt.

Så här beskrivs vi stenbockar på ett ställe på nätet – jag smålog när jag läste av två anledningar – när det stämde o när det kändes väldigt långt ifrån mig som person.
Men kanske det är vänner som är bättre på att avgöra vad som stämmer o inte – uppfattningen utifrån är ju en del av det hela också, inte bara ens egna personliga innersta.

Du – mystiska outgrundliga varelse till hälften bergsget och till hälften fisk. Både stentuff och mjukast av dem alla i en salig blandning. Ofta avbildas du som den fantastiska lilla bergsgeten som mot alla odds, klarar att hålla sig fast och klättra på stupräta bergväggar och oavsett faror och vedermödor ger han sig inte förrän han nått bergets topp. Detta är nog det djur som bäst beskriver egenskaperna hos dem som är födda i tecknet.

Du är född i ett kardinalt jordtecken (född att leda) alltså. Att du tillhör jordens element och Saturnus är din styrare gör dig till en praktisk person, en realist och en människa som gärna vill ha stabilitet och trygghet runt sig.

Det är verkligheten, bevis och pengarna på kontot som gäller för dig, Stenbocken. Du är smart, stark och listig och är inte intresserad av att förlora. Du kämpar på i livet, är en hårt arbetande, ambitiös person med siktet inställt på att få ALLT!

Feg, tråkig torris? Nä, ni måste skämta? Här ser ni geten som inte bangar för något – men han är ingen narr och han är inte dumdristig. Det är med livet som insats Stenbocken klättrar där på bergväggen så ett felsteg ingår inte i planen.

”Saliga äro de saktmodiga för de skola en gång besitta jorden”. Och så är det med Stenbocken. Vad menar jag med saktmodig? Jo att Stenbocken är vad som kallas ”the late bloomer” med andra ord, ofta blyga, eftertänksamma barn som precis som ett fint vin bara blir bättre och bättre år för år. Den andra halvan av sitt liv är de ofta förmögna, välbevarade och harmoniska och har lyckats uppnå sina mål vad gäller såväl framgång i yrket, ekonomin som i kärlekslivet.

DÄRFÖR ÄR DU UNDERBAR: 

Du är smart, läcker och välpolerad och vet hur man handplockar en skara av pålitliga vänner runt sig. Du har alltid järnkoll på läget och med perfekta, coola yta och professionella attityd får du alltid det du vill ha. Dina vänner känner dig som en kul, busigt person med halvgalna infall och en ack så svart humor som får oss att vika oss av skratt.

SÅDAN ÄR DU I KÄRLEK: 

Det tar lite längre tid för dig än för andra att knyta an och känna på djupet. För dig är kärleken någonting som man bygger upp tillsammans. När du känner ett förtroende öppnas ditt hjärtas lotus och den där berömda djupt sensuella jordnära älskarinnan/älskaren som så poetiskt beskrivs i texter träder fram. När du älskar gör du det oftast för livet. I kärlek är Stenbocken uthållig, trogen och stabil.

STENBOCKEN OCH ARBETET: 

Du är målinriktad, aktiv och har stark koncentrationsförmåga. Du har zodiakens mest envisa horoskop för det finns ingenting annat än framgång inprogrammerat i ditt sinne. Du är en naturlig ledare och kommer alltid att liksom den lilla geten klättrar uppför bergväggen klättra på ditt företags karriärstege. Saturnus styr tiden, och du har tålamodet och uthålligheten att kunna stå pall oavsett livet erbjuder med eller motgång. Du är kreativ och hittar snart lösningar och klarar att genomföra en plan. Ekonomi är en annan del av livet där Stenbocken lyser som en stjärna.

DIN HEMLIGA SIDA: 

Du kan vara lite melankolisk till din läggning och folk kan uppleva att det är svårt att komma dig inpå livet. Många av er är intuitiva och det finns en djupt andlig aspekt av dig som du sällan eller aldrig visar. Djupt i ditt hjärta bor en magiker/mystiker som söker svaren på livets mysterier.

DÄRFÖR ÄR DU HELT HOPPLÖS: 

Du är livrädd att tappa kontrollen och för vissa Stenbockar är alla rädslorna hämmande. Man behöver inte vara fullt så försiktig och misstänksam emot nya människor. Kanske är det heller inte nödvändigt med alla försäkringar. Jobba med ”Attraktionslagen” och du ska se att du drar till dig mer glädje.

PASSSANDE PARTNERS: 

Vågen är ett konservativt men pålitligt och dekorativt val. Kräftan kan vara den perfekta partnern som du vill gifta dig tryggt.
Testa en Vädur eller en Skorpion om du vill ha ett hett one-night-stand.

RELATIONER SOM KRÄVER LITE MER. 

Väduren utmanar dig och kan vara för pushiga för din smak. Fiskarna driver dig till vanvett eftersom de aldrig vet vad de vill, Tvillingar snackar för mycket och ger ett opålitligt intryck, Lejonets egofixering tråkar ut dig.

ÄR DU EN SANN STENBOCK? 

Om du inte igen dig i minst tre av nedanstående påståendena så är du ingen typisk Stenbock. Det kan bero på att din sol, måne eller ascendent kan befinner sig i andra stjärntecken.

• Du gillar inte känslan av att vara i beroendeställning till någon.
• Du tar väldigt lång tid på dig att förlåta men kan inte glömma ett svek
• Du gillar att stora yrkesmässiga utmaningar
• Du är lojal intill döden
• Du mår bäst när det är du som har kontrollen
• Karriär och pengar är viktigt för dig
• Du gillar familj och traditioner

Ja sker allt som sker en av en mening som man kanske inte just då, i stunden ser. Men när man sen tittar lite i backspegeln så ser man att det var det bästa som kunde hända. Att man kastas in i ett val eller man kanske inte ens får ett val – det bara sker ändå. Men hade man inte tvingats till förändringen så hade man stampat kvar, nu gick man framåt o det öppnade upp härliga dörrar o möjligheter.

Finns verkligen det där som man kallar karma, det man ger får man flerfalt tillbaka. Ger man gott, positiva saker får man bara bra saker tillbaka – ger man ont får man massa negativa saker tillbaka?

Om man då ser till att man hamnar i en situation där något förändras, något sker så man måste göra ett val – det är inget man vill, inget man direkt ser fram emot, men man tvingas… det kan vara att man blir av med jobbet för dom måste dra ner på anställda – man får hitta ett nytt jobb, det kan vara att man måste flytta av någon anledning – man får hitta ett nytt boende o ibland ha någon tillfällig lösning ett tag, det kan vara att man bryter upp från ett förhållande o blir ensam. Allt det här (det finns många saker… ) om det inte är ens egna val, utan man hamnar i det i en förändring man inte alls tänkt sig… det är inte skoj, det är negativt för många, det är det för mig – jag har svårt för förändringar det vet jag. Hur kan man då säga att det är god karma??? Man känner allt annat är glädje inför det som sker.

Då kommer tankarna att jaha vad har jag gjort för fel, varför sker detta, karman är då inte positiv o vad är det för mening med att hamna i en situation där man får kämpa, har det jobbigt…. Det kan inte vara meningen att livet ska vara så, att man ska känna sig så.
Det är svårt då att se att det som sker kan vara just det där, meningen med att göra en förändring som i nästa skede visar att det var just den positiva karman som var orsaken – att allt blir bättre. Bara ta sig igenom det här jobbiga, förändringarna… se framåt, se att det är just förändringar som är nyckeln till personlig utveckling o att man går mot bättre saker….

Ja kanske det lyser igenom att jag just nu försöker övertala mig själv till detta… att det är meningen, det är karman som visar sig o gör det där som ger positiva effekter för mig …. Förändringar på bra sätt i slutändan… att avsluta saker, rensa ur på alla plan o ge plats för nytt.

Det går bra att vara positiv korta stunder det säger jag inte emot – speciellt när jag får prata med min vänner… men så kommer tanken – varför sker alltid allt jobbigt på engång, varför varför varför… att ta en sak i taget är inte alls lika svårt men att få många saker över sig på engång är aldrig lätt o varför just nu… varför just nu i slutet på augusti när jag har min sämsta tid o mående ändå… Vad är det för mening, vad är det för gott – även i slutändan… svårt att se vissa stunder.

Då tar jag på mig min rosa fluffiga offerkofta, kryper ner, gråter o tycker att världen är så hemsk o elak o att inget bra händer mig… o gör det det någon gång så kommer alltid någon o drar undan mattan för mig … det är så att jag snart inte vågar njuta av att må bra, känna att saker rulla på, där i den positiva riktningen… för jag vet, kopplar jag av o njuter så *poff* (som en lite pokemon som smiter iväg i ett grått rökmoln) försvinner mattan under mina fötter igen…

Som tur är så börjar det snart bli för varmt med koftan, den kliar som attans o det är bra att ta av den o ta tag i livet igen. MEN så skönt det är att krypa in o gosa i den där offerkoftan ett tag… hade gärna haft en famn istället men koftan duger bra när man är ensam… rosa o fin som den är *ler* (om än lite ansträngt)

Sitter o funderar vidare på tankar jag fick när jag småputsade på mitt tidsfördriv – alfabetet som mig – ord för varje bokstav som beskriver mig. Tillsammans med en pratstund med två kunder jag körde hem i natt – ganska långt så det blev en lite längre pratstund än 5 minuter.

Det här med att man förändras, att man inte alls är samma person idag som man var för 10 år sedan eller 20 år sedan eller 30 .. osv… Man utvecklas, man får mer erfarenhet, man blir tuffare på ett sätt, kanske mer försiktig på ett annat…

Min tanke kom när jag skulle hitta ord, för varje bokstav o jag kom på att vissa ord som jag kom på beskrev mig bättre för några år tillbaka – andra ord är hållbara även nu.

Om jag tar som ett exempel – B – där tänkte jag skriva ”Blyg” – men många hade nog tänkte, näää men det stämmer väl inte, hon som är lätt att prata med om allt. Och ja det stämmer, jag drar mig inte heller direkt undan så att det märks idag – som jag gjorde förr, då höll jag mig i bakgrunden o tilltalades jag så…. Men med sonen (läkare, sjukhus, sjukdom, hans död osv), att behöva ta steg framåt utanför sin egen ”comfortzon” var en tid då jag lärde mig att om jag inte själv tar steget fram så kommer inget ske.
Sen har vi Ö – kunde ha skrivit öppen – att jag är öppen o delar med mig, har en tilltro till alla jag möter tills annat visar sig…. Så var jag förr.
Idag är jag fortfarande blyg, känslan inom mig, känslan jag ibland får slåss med o stiga utanför min ”comfortzon”, men som sagt känslan inom mig finns kvar. Eller öppen, idag är jag stängd, jag delar bara det innersta innersta med få få…. Jag ses utifrån som öppen – för jag kan prata om allt, men det är ett väldigt allmänt sätt, ytligt faktiskt, men jag tar mina personliga erfarenheter o tankar med – det där i kanten… det där som jag inte ens ser som personligt, på djupet… Men folk tycker att jag är personlig o öppen.

Men här ser man skillnaden på hur jag var, hur jag är o att orden inte riktigt stämmer om man ser dom som ord rakt upp o ner. Jag har ändrat mig genom att livet gett mig erfarenheter, kamper som utvecklat mig.

Så kommer vi till samtalet då i bilen, med mina kunder. Det var just att en person från det förflutna tagit kontakt igen o efter ett tags kontakt så hade den sagt något i stil med ”va tråkig du är, det här är ju inte den xx som jag känner… ”
Dom pratade om att det var ganska tråkigt att få den kommentaren – inte för att dom då sågs som mer tråkiga utan för den andra personens räkning. Att den var kvar i det sätt, o tankar som dom alla mer eller mindre hade när dom var runt 20… idag många år senare så var livet annorlunda o det som betydde något så var inte så viktigt idag, det som var viktigt idag var sånt dom då inte ens trodde att dom skulle tycka var viktigt… som tjejen, barnen, rosornas tillväxt i rabatten som nyligen planterats…  Att man hela tiden utvecklas som person o att det är en bra sak – att man också ser att det där man som yngre tyckte var ”mossigt o oviktigt” hos den äldre generationen blir en självklarhet hos en själv när man är där själv.  Och att det inte gjorde något för alla vänner utvecklas ungefär samtidigt till dom här andra faserna i livet…  Att det då var tråkigt att få kontakt med en gammal vän o se att den personen var fast i en fas som var många många faser bakåt i livet…

Hur val man gjorde en gång, som verkade vettiga då, idag uppenbarar sig som jäkligt dåliga… det fina är ändå att man kan göra förändringar. Man kan alltid göra om, göra rätt. Och då rätt för vad som är just NU, inte det som var då, eller var som kanske komma skall… utan det som känns rätt just NU. Att se o acceptera att val man gjorde för 5-10 år sedan var ett bra val just då, i den stunden, men att idag så är man i en annan sits, en utvecklad person o man har andra värderingar, andra saker är viktiga o man ser att valet inte var det som stämmer idag. Då måste man göra ett omval. Det här kan faktiskt vara inom vilket område som helst, sitt jobb/karriären – många byter område att jobba inom, utbildar om sig, inte enbart för att få jobb, det kan vara för att må bra, att det inte alls är kul det man valde då en gång. Det kan vara sätt att leva, för sin hälsa, för att må bra. Det kan vara vänner, det kan vara partner – man utvecklas, vissa personer utvecklas man med, andra ifrån. Man växer som det så fin heter ifrån varandra…. O då går man vidare, på varsin egen stig. Ingen blir lycklig av att ha en dragkamp – för det blir det, eller att anpassa sig, slippa irritation – bättre ta det jobbiga en kort stund för att sen båda ska kunna fortsätta utvecklas som personer o må bra, bli lyckliga.
Svåra val – men val som alla jag pratat med säger – jag ångrar att jag inte gjorde det tidigare – o jag kan bara säga, håller med… vissa val borde man gjort tidigare – inte gått o dragit på dom av olika orsaker som oftast alla landar i en rädsla….

Sen har vi då ord som följer med hela livet, som är rätt som beskrivning av en, mig i detta fall både för 30 år sedan o idag… L – lojal, kunde skrivit långt hår… stämmer det med *ler* eller N – naglar, det har funnits där o kommer nog alltid finnas där, det är lite ”jag” naglar o hår – tror jag ialla fall.  Samma med kramig, stenbock, qvinna *ler* kommer aldrig vara annat.

Men det är intressant att se hur man utvecklas, se sin egen resa o se hur lätt man faktiskt missar att man ändrat på sig – att man kanske fått en annan värdering, att man agerar på ett annat sätt för att man utvecklats…. Ofta hänger det samman med att man har eller haft en dålig självkänsla – tror jag – så man tror att man stampar kvar på en punkt som man kanske inte själv gillar… då ser man bara den, som det var, man ser inte att man utvecklats o att idag gör man på ett annat sätt. Oftast pratar vi nu om positiva bra förändringar – man ser vänner som växer o man kan bara njuta av få vara med o uppleva den formen av utveckling… men visst finns det även dom som tyvärr går åt andra hållet, eller som i mina kunders fall, dom som stampar kvar…. Men min erfarenhet är att det är väldigt sällan  det blir så…. för det är inte hur andra uppfattar en som är det viktiga - även om man då växt isär - utan att man själv mår bra, känner att man utvecklats o blir lycklig.