Inlägg publicerade under kategorin Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Av Svensson Svensson - 26 december 2016 14:02


Ja då var julen överstökad, eller vad man nu ska säga. Jag har haft en fin jul, jätte trevlig på alla sätt. Men nu är den över o det närmar sig nästa helg som är nyår, det är då man ska ge massa nyårslöften, som ingen håller.
 
Ett tag gav jag löftet att bryta alla andra nyårslöften jag gav - så då visste jag att jag ialla fall höll ett av löftena. Sen gav jag löftet att inte ge nyårslöfte - det var också lätt att hålla.
 
Sitter o summerar året som gått - jag tittar framåt mot nästa för att se vad jag vill ha ut av det på alla plan. Så kommer jag på - kanske jag inte ska tänka på det här med löften överhuvudtaget - kanske jag istället ska göra mig en års-bucket-list.
 
Det är ju roligt att spåna iväg o göra en bucket list, (är man ett par varför inte gör en tillsammans, ja även som familj fungerar det)  - vad man vill göra, uppleva innan man dör. Då kan man verkligen spåna iväg på allt allt det som möjligt o omöjligt... Men kanske man kan göra en kortare/mindre variant - en som är för kortare tid framåt - ett år. Göra en lista på saker man vill göra, uppleva det året som kommer - visst man kan spåna iväg om man vill, visst man kan göra den på 100 punkter också - man varför inte göra en års-bucket-list med 10-15-20 punkter som är lite mer här o nu - stoppa in någon lite mer dröm o det andra är saker som man vet att man kan ha prickat av när året är klart.
 
Så inga löften bara mer en lista på vad man önskar sig ha gjort/upplevt under året som kommer. Jag tror att jag ska prova den varianten inför 2017
 
 
 

Av Svensson Svensson - 25 december 2016 15:11


Jag har massor som bubblar inom mig - det finns bara inte riktigt tiden just nu att pränta ner med ord. Men jag säger bara - en jul, en dag idag - som verkligen gett mig allt o lite till - för självklart har jag ju fått dom bästa presenterna ever - i o för sig, får jag det varje år - mina tjejer känner mig så väl o överraskar mig alltid men prickar rätt...

 

 

 

 

Som vem kan säga annat än att en stor stor burk med tefat är annat än det bästa man kan få??? Jag brukar få en påse eller två - älskar dessa tefat - men tänk nu en hel stor burk *ler*

Förutom då allt annat jag fått bara är perfekt - en helt underbar julhel o idag *ler*

 

Jag ska ta en kväll när jag o tjejerna är lediga o ta en tjej-kväll med lite mat o prat... det blir lite dumt när alla jobbar, ingen har riktigt tid eller ork i julhelgen - så jag satsar på en kväll efter helgerna istället. 

 

En liten ny individ har ramlat in också här hemma o det är en liten trevlig bekantskap som långsamt håller på att lära känna mig o tussen - hon ser redan upp till tussen o gör samma som hon *Ler*. Lite ovant att bo i stan bara, det är så många nya ljud... men det är sånt man snart vänjer sig vid - jag tittar på henne o säger "jag vet, det var så för mig med för 2 månader sedan, efter någon vecka kommer vi inte höra dom längre..." - ja jag hoppas så ialla fall *ler*

 

 

 

 

Som sagt - det har varit näst intill perfekt - fattas bara en liten liten sak... 

går att fixa till, tills nästa gång det är dags *ler*

 

 

 

Ha en härlig fortsättning på julhelgen!

Av Svensson Svensson - 23 december 2016 15:37

 

Vad fort tiden gått – imorgon är det afton av karaktären jul. Varit ute en sväng på ortens centrum o visst är det mycket folk ute – men det känns inte direkt hysteriskt. Det är skönt, jag avskyr långa köer, massor av folk o folk som bara irrar runt.

 

Jag har väl som vanligt saker kvar in i det allra allra sista – det verkar höra till för tillfället *ler* o vissa saker jag tänkt hinna kommer få vänta tills efter den här helgen. Men det är inga direkta måsten så det fungerar bra.

 

 

 

 

Undrar om man varit lite extra snäll när man får julklappar redan innan julafton – som jag fått *Ler*
Ett fint Kittyarmband av min systerdotter o en liten ”goodiebag” – perfekt lite necessär o småprover att testa ifrån samma familj – sånt gillas *ler*

 



 

Sen då denna helt underbara rosa stjärna – antar att det ska räknas som juldekor o jag bara älskar den – men jag tänker inte plocka undan den med resten av tomtarna. Den är för fin, jag blev för kär, den får vara framme hela tiden. Jag har en liten ovana att hur noga jag än är att plocka undan julpynt så finns det alltid alltid en liten rackare kvar någonstans som jag hittar framåt våren. Hur jag kunnat missa att ta bort den eller se den, vet jag inte. Men så är det varje år. Den brukar få sitta kvar *ler*. Denna jul har jag redan nu bestämt mig för vilket julpynt som ska ”glömmas” o sitta kvar hela julen.

 

 

 

 

Sen kom tomten *ler* - underbart – exakt så gott, rökt lax. Den är redan smakad på, ren njutning. 
Man kan inte klaga när man fått besök av tomten…


Tydligen så blev det lite för mycket för honom – luvan åkte av – ja han är ju gammal nu för tiden så han orkar inte ….  *blink* - ja mina trappor alltså ...  han ser ialla fall nöjd ut

 

 

 

 

 

Klar med allt nu – bara en sak kvar imorgon – så jag kan gå till jobbet med gott samvete o inte stressad över tiden *ler*

 

Småskrattade glatt åt lilla tussens när jag kom hem imorse - hon är liten, hon är äldre o det märks... men icke att det stoppar henne - den här IKEA-kassen låg under sängen/soffan full med gardiner o filtar, tung. Men se har man fått för sig att den ska ut så ska den.... så här hade hon bäddat till sig själv - för inte duger det som redan finns.... 

 

 

Av Svensson Svensson - 22 december 2016 13:32

Varje år, i slutet av året, ja ungefär såhär runt julen så börjar jag så smått summera året som gått. Jag funderar på saker som skett, förändringar som blivit för att jag ville eller för att det måste. Jag ser på saker som varit roliga, saker som kommer bli minnen jag minns med värme o glädje. Men också ser jag över saker jag lärt mig om mig själv som jag vill förändra på - ofta är ju det att man har en liten ovana men hållit på med länge eller kanske smygande lagt sig till med o man nu inser att det kansek är dags att göra något åt. 

 

Det brukar ta lagom till nyår för mig att summera året i huvudet - mest för att det blir tanke stunder i omgångar. Jag går alltså inte direkt omkring o tänker på det hela tiden. Men jag gillar mina lilla summering av året som gått - titta lite på vad som jag trodde/ville skulle komma ut av året som verkligen skedde. Eller andra roliga saker som skett... Jag tror på det där med att lyfta fram det som varit positivt, det som får mig att må bra.

 

Men också då se på lite andra saker som då lutar åt det negativa hållet - men inte se på dom som negativa "oj vad synd det är om mig" utan istället försöka se på det som skett utifrån en perspektiv som gör att jag kan ta lärdom ifrån det. Att jag omvandlar det till en kunskap, som ger mig mer kött på benen att ta mig an det här igen eller nästa gång det sker. Jag försöker tar bort den negativa tanken så mycket det går o bara har kvar det som kan vara just erfarenhet o kunskap vidare i mitt liv, min personliga utveckling.

 

Nu har jag inte alls kommit mer än till tanken "det är dags att börja summera" så det här blir inte något "summerings-inlägg" eller det som kommer som en följd på summeringen - vad vill jag ha ut av nästa år, vad ska jag ha för mål, stora mål, del mål? Vad vill jag göra, vad vill jag åstadkomma under året - kan vara allt från vart jag vill åka på semester, vad jag vill spara pengar till, förändringar i bostaden, eller mig mig själv - min hälsa. Eller har jag något jag gör eller någon egenskap eller hobby jag vill göra mer av - förstärka? Eller tvärt om finns det något jag vill förändra för att jag helt enkelt inte är jätte nöjd o inte mår så bra av det i längden?

 

Ja det finns många vinklar på både summering o vad vill jag ha ut av året som kommer... men jag gillar dom här tankefärderna som jag har då o då, från nu o till årsskiftet.

 

Det jag småskrattade kom att tänka på idag var just det här med hälsan, kroppen, vikten osv... att jag igen vill komma igång som jag gjorde för bara något år sedan - men helt kom av mig. Det känns roligt igen att komma igång mer regelbundet med promenader - här är det lite lustigt för där jag bodde förut hade jag hur lätt som helst att ta mig en promenad eller gå en lite längre omväg till jobbat - men nu, näää det går inte alls. Inte för att jag tror att det är läget jag bor på mer än att det tagit för mycket ork. För nu känner jag mig ju mer motiverad o lovarna blir lite längre o längre igen.

 

Det jag småskrattade åt var att jag läste en artikel om det här med att bli av med ryggfett - det var tips o råd om lite smått o gott att tänka på men framför allt övningar som selektivt formar, tonar o eliminerar fett från vissa områden på kroppen - det här handlade om ryggen.

 

Det fanns bilder på övningar - ligga på mage o lyfta uppåt, stå upp o luta sig åt ena o andra sidan, det är yoga-rörelsen "katten", simning, styrketräning, cardioträning i intervaller, crunches -  alltså med andra ord lite samma som gälle överlag om man vill ta bort fett... röra på sig mer.

 

Avslutningen var punkter på saker man kan tänka på, som att det krävs regelbundenhet o disciplin, att äta en blanserad kost, att man ska tänka på sin hållning - att inte säcka ihop utan sträcka på sig. Men så kommer den punkt som fick mig att småskratta o en punkt jag helt klart kommer att ha i åtanke o som kommer finnas med under nästa års mål... 

 

Massage - för i en punk står följande "Det är också en bra idé att komplettera dina övningar med en bra ryggmassage. Tryck försiktigt för att gradvis eliminera ryggfettet." 
Och man behöver ju inte göra allt som tas upp - visst ju fler saker man gör, tänker på ju större chans är det att man kommer märka resultat o fortare resultat. Men även små förändringar kommer visa sig - med tiden. Men jag som då är så lat - erkännes - kanske ska satsa på just den punken, verkligen ta fasta på den så slipper jag anstränga mig - jag plockar ut massage o tänka på maten, vardagar *ler* - det här låter som en mycket trevligare variant än den där med disciplin - för det ordet innebär alltid alltid att man tvingar sig själv att göra något man inte vill till en bra god hälsosam vana *ich - ler*

 

Jag konstaterar att det börjar bli kort om tid tills julaftonsmorgonen startar ... hmmm tiden som var så väl tilltagen för bara någon dag sedan... 

 

 

Av Svensson Svensson - 21 december 2016 17:31

 

… unna mig vissa saker under nästa år – för att må bra till kropp o själ.
Och med ett så stillasittande jobb som jag har så måste jag säga att det här med massage har varit en räddning för mig under hösten. Så ont i nacke, armar som jag haft – domningar osv… Men nu är det bara då o då jag känner av det o märker att det alltid är när det börjar bli dags för en omgång till. Sen blir det så mycket bättre ett tag. Så jag tar tillbaka allt om att massage inte är för mig.

 

Men jag har ju fortfarande det där med att jag inte gillar att någon tar i mig – så han får inte sluta nu den jag går till, han får inte flytta långt – för då är jag ju utan. För att hitta en ny jag får det förtroendet för kan nog vara lite för krångligt för mig att jag helt enkelt låter bli. Men nu ska jag inte tänka negativt – klart att han finns kvar här på orten *ler*.

 

Sen ska jag komma igång med yogan igen – nu har jag faktiskt stort fin utrymme för det. För jag var så mycket mjukare i kroppen när jag höll på lite mer regelbundet.
Just nu skulle benen behöva få mer omtanke känner jag – för att sitta still o sen gå uppför trapporna är inte direkt det mest fördelaktiga för att ha mjuka rörliga muskler – det är mer korta stela har jag noterat sista månaderna.

 

Och det är bord bokat o frågat om ledigt för musikquizkvällar januari o feberuari nästa år - det är avkoppling för själen det *ler*

 

Det finns verkligen många sätt man kan göra för att pyssla om sig själv, unna sig lite tid bara o göra det lite regelbundet så mår man så mycket bättre o mår man bra så orkar man mer på alla plan. Speciellt i dagens stressade samhälle är det viktigt att man tar hand om sig själv så att man inte går in i väggen. Ja stress ser man då verkligen mycket av såhär till jul – nästan alla verkar stressa då, dagarna går för fort, man har för många saker som ska hinnas med – förutom vardagen som ju rullar på oavsett vilken tid på året det är eller om något ska firas *ler*

Nu börjar jag räkna ner – snart är vi där 

 

 

Av Svensson Svensson - 17 december 2016 13:15

... över julen

 

Det här är något som Rituals Cosmetics uppmanar oss till att göra eller mer utmanar oss att göra – dom har till o med gjort en egen sida på facebook för detta - https://www.facebook.com/events/210956179339015/ -

så här skriver dom i det mail som droppade ner i min inbox – ”Vi älskar våra smartphones. De hjälper oss att bli mer produktiva, de underhåller oss och låter oss kommunicera utan ansträngning. Men de kan också få oss att glömma bort att uppmärksamma världen runt omkring oss. Låt oss verkligen umgås med varandra under vinterns festligheter. Var med i… ”

 

Utmaningen är att lägga bort sin mobil mellan den 24 dec kl 18.00 till 25 dec kl 23.00 Som jag ser det så kan man anpassa tiden för hur ens egna julfirande ser ut - kanske börja tidigare på julafton för att det är då släkten samlas för mat, Kalle Ankas jul o julklappar. Kanske till o med börja på kvällen den 23e då många träffas för Uppesittarkväll. Huvudsaken är att man just avstår från mobilen under den tid man umgås med andra... eller tar något timme av egentid i tysthet o bara njuter av att vara.

 

Och visst är det en jätte trevlig tanke – att lägga ifrån sig mobilerna ute i hallen med ytterkläderna o sen umgås utan att någon sitter med sin mobil i handen någon gång under den tid man är tillsammans. Har man brist på sysselsättning under någon tid – när maten görs, eller man väntar på Kalle Ankas jul, julklappsutdelning osv – så kan man spela spel tillsammans. *ler*

 

     

 

 

Man klarade sig förr utan att ha mobilen klistrad i handen så kan man nog göra det nu också för någon timme.

Jag tänker på det här med att vara social – mobil…. Jag har en nära vän som har en partner som är har vad jag kallar det en ”sjuklig” vilja att få vara i centrum, kan allt, vet allt – bäst, kontrollerande som få… men just det där att hela tiden måste h*n ha kontakt med någon… om inte partnern, så barnen, om inte dom så en vän, om inte dom så en bekant - bara det är någon...
När jag säger att det är ett  onormalt sätt att hela tiden vilja stå i centrum så får jag svar att både partnern o även vänner säger att h*n bara är såååå social – alltid varit. MEN säger då jag, jag ser inget direkt socialt i sättet – för OM man är sååå otroligt social tar man varje tillfälle till att UMGÅS med andra, prata med andra…. Men får inte den här personen stå i centrum så är h*n inte ett dugg intresserad av andra personer runt sig.

 

Exempel – jag var med på ett 45-år kalas. Lagom mycket folk runt fikabordet – alla kunde vara delaktiga i samtalet o alla var delaktiga, utom….
Jag hade inte träffat dom flesta av alla som var där, flera av dom andra hade träffats vid tidigare firandes men inte att dom umgås – ändå var alla med i samtalen, utom… Det pratades om andra kulturer, resor, jobb i allt möjligt annat – det fanns samtalsämne för alla intressen OM man är social. Åh andra sidan är man så social så kan man också prata om allt, med alla… för man är social! 
Är man social, inte bara vill få stå i centrum, så har man en socialkompetens som gör att man kan samtala med alla om allt, men är lyhörd, man lyssnar på andra, men tycker att det är skoj att bolla tankar, utbyta erfarenheter...

 

Men den här personen då, som var utom… h*n satt på ena ändan av bordet, deltog inte i ett enda ämne som pratades om, försökte inte ens delta i samtalen som pågick… varför… tja inte för att h*n är social ialla fall… för h*n satt under hela tiden med sin mobil i högsta hugget o surfade. Så som jag såg det – för den här personen var det inga som helst nya personer som var där, så man kan inte säga att personen var ”blyg” – för det vet jag också att personen INTE är, h*n far fram o pratar med allt o alla, gärna talar om hur saker ska göras, hur bra h*n är på…. Men nu fick inte h*n vara i centrum, nu pratade verkligen alla andra med alla – det var ett härligt samtal med olika ämnen som for runt bordet, alla var delaktiga alla hade något att säga o alla lyssnade. Och jag som inte är social eller hade träffat flera av dom runt bordet tidigare deltog med glädje.
Vet att jag när jag gick därifrån just tänkte på den saken, att det hade varit så trevligt för att alla var delaktiga – utom….

 

     

 

Så tänker man på det så är det här med en liten låda att lägga ifrån sig mobilerna när man kommer inte alls så dum *Ler*…  så måste man vara lite delaktig i livet som finns runt omkring en. Vill man inte prata själv så kan man lära sig mycket om allt o inget men framför allt om personer som finns runt en genom att bara lyssna.


Så utmaningen som Rituals Cometics ger oss – att vara lite mer sociala, lite mer i nuet, njuta av allt annat som finns UTAN mobilen är inte alls dum.
MEN klart att jag måste bara ha min mobil nära mig… för att… *ler*…. Ja ialla fall den 25e ifall att *ler*

Av Svensson Svensson - 16 december 2016 08:53

Ja o nu svär jag glatt - för det blir ju svordomar när man på något sätt ska uttrycka något starkt - även positivt. Och det är just en otroligt positiv känsla jag förmedlar nu. Från igår kväll o natt.
 
Vilket gäng vi var som jobbade igår kväll - jag säger bara - dom bästa. (Åh andra sidan så frågar du mig vilka som är dom bästa att jobba ihop med så kommer jag rabbla en massa namn, o till slut så är det mer eller mindre alla ... vi är ett härligt gäng båda heltidare o extra förare som ställer upp på varandra - så listan över “dom bästa” blir låååång *ler*) Men igår kväll, det är inte skoj ha telefonen när det ringer så.... men att då ha dom här i gänget så är man lugn o trygg. Man tar glatt emot samtal efter samtal - beställning efter beställning, o kör själv så många kunder man hinner med - samt har på lager i huvudet allt tills man får möjlighet till papper o penna o skriva ner...
 
Här var det ganska lugnt först, det var sådär så att man sneglade på klockan o tänkte - bra jag stoppar in bilen för “bad” lite tidigare så kommer jag vara klar när jag slutar o kunnat göra mer än en snabbvariant av “bad”... men ack vad jag bedrog mig... straxt innan började det ringa - det var folk som skulle ner på krogen, från krogen o julbord, som kom med tåget - lite fler än normalt, det är ju julbord för många så det tas senare tåg hem.
 
Men vi som skulle sluta stannar snällt kvar, alla kör på o så tänker jag, bra då tar vi alla som kommer från tåget 23.05, blir inte så sent, tar en kort körning så får dom som jobbar natt ta dom långa... o jo då, det började med kort - blev en lite längre... Sen blev det ännu mer fart på telefonen - inte nog med att det rasade in bokningar från sista tåget hem från Stockholm (00.05) Nu hade militärer en hel grupp på över 25 personer haft middag klart på regementet o ville till krogen...
 
På det var det sjukresor - liggande till Uppsala vilket gjorde att den föraren försvann helt under just dom här timmarna när det var som värst - sen någon kortis lokalt...
 
Kunder som åkte med mig sa skrattande när dom släpptes av att dom nu förstod att det var lite väntetid trots att det var vardagsnatt i vår lilla stad - ibland är det bra att vissa som kan vara lite gnälliga när man säger att det är väntetid på 20-25 min eller mer - får den upplevelsen - hör hur mycket det ringer *ler*...
 
Men till slut blev det lugnt - efter att ha kört på så man tappade räkningen på hur många beställningar som kom in - bara matade ut dom till mina härliga underbara medarbetare denna kväll/natt. Härlig - ja jag säger “christmas spirit” från både dom o kunder. Skrattandes tog i oss igenom anstormningen ... för det var ju inte bara här på orten som folk vill till o från krogen, eller hem från julbord - det var julbordsätare från Stockholm som kom med tåget samt att det var Kent, vilket gav en hel del hemkommande personer extra.
 
Och det är då det när man sitter i bilen, loggar ur, lämnar ifrån mig telefonen som tanken kommer “fy fan va bra vi är, vilket gäng...” så vill jag bara krama om alla på engång. Även om det är mycket, även om det är stressigt, även om man får hitta lösningar som samåkningar, även om telefonen ringer konstant... så ger sådana här timmar en otrolig härlig känsla efteråt, en positiv energi av att vara i ett gäng av den här kalibern.
 
Igår hamnade jag i “fel bil” eller märke ska jag säga... jag kör ju bara Volvo *ler*... men igår blev det en.... ja jag kan knappt ta ordet i min mun - nej jag kör inte det märket så jag säger att jag kör “vlovlo” - jag måste bara komma på hur jag ska ta bort det där uppstickande emblemet som sitter fram o syns i blickfånget hela tiden *ler*....
 
Nya bilar oavsett märke är alltid lite knepiga att börja köra, delvis att känna av hur bilen beter sig - speciellt nu när det är halt väglag - för att inte tala om att lära sig hitta var alla reglage, knappar sitter... Som när det blir f*n så varmt i rumpan o jag letar förbrilt efter knappen, reglaget, var stänger jag av... hur kommer det sig att det slagits på.... varmt var det, o varmare blev det... men inte sjutton hittade jag något reglage... tills jag såg... det läs små små röda lampor i dörren... Jo då tittar jag lite närmare - jo se där, ett säte.... trycker på knappen o jaaaa det verkar vara rätt, se nu kan jag sitta på sätet utan att få brända skinkor.
 
Eller när man sitter o letar efter växelspaken för att lägga i backen, i mellankonsolen o där finns ingen - den sitter ju vid ratten. Eller hur fel det känns att föra uppåt som känns framåt när man ska backa... ja jag vet allt är vanesaker, man lär sig... o det tog faktiskt kort tid för att inte behöva tänka på just åt vilket håll backen låg eller hur man la i parkeringsläge...
 
Det var lite så flera gånger under kvällen... undrar var... jag provar... nehe... eller yes det var rätt reglage/knapp... småskrattandes åt sig själv. Men hur kan man ha så nya bil o sen sätta på så smååå backspeglar ?? Det är ju inte större än tandläkarspeglar - små små .... ja ja okey jag överdrev väl lite nu då, riktigt så små är dom inte - men nästan. Man måste ju se - bra i dom... skitsamma hur mycket backsensorer o bilder man kan se inne i bilen - vad sker när det inte fungerar??? Jag ger mig svaret själv direkt - folk som förlitar sig på tekniken o inte håller koll på bilens hörn kör in i saker, som murar, stenar o träd.... resultat - trasig bil.
 
Jag anser alltså då som ni förstår att man ska ha koll på var man har bilens hörn, att man ska hålla koll på vad som sker runtomkring bilen. För att göra det måste man kunna sitta nog högt upp - att sitta nere på golvet o knappt se över panelen är i mina ögon inte att köra säkert - det ser oproffsigt ut, det ser osäkert ut... men då gäller det ju också att man kan höja sätet - men se det var lite dåligt med det i den här bilen - visst en bit - men jag tycker jag satt på tok för lågt, nu är jag inte direkt kort även om jag inte är jätte lång heller - men om jag tyckte att man satt för lågt o inte såg ordentligt - hur ska då som som är kortare än mig känna?
 
Småskrattar lite åt en episod i natt - jag kör en kund, som kommenterar att ta det försiktigt på vår väg, den är så hal.... När vi kommer fram o kunden betalar så säger kunden - det där kändes tryggt o säkert, det märks att du är van vid bilen o hur den är på halt underlag. Jag fnissar lite inombords o säger högt, tack det var skönt att höra att du kände dig trygg. Kör därifrån ännu mer fnissandes med tanken - du skulle bara veta hur länge jag kört bilen... det är ju hela ca 4 h, så jaa jag är jätte van vid den, den här “vlovlon” *ler*. Men längtar tillbaka till min “femman” igen...
 
Det är sånna här gången som man kommer hem o saknar någon att ösa ur sig till eller mer dela det som skett - få det ur sig. Det är inte bara negativa saker man behöver få prata av sig om, utan även roliga saker, få någon att skratta tillsammans med över något som skett. Nu fick jag sova en stund, men har fått delat, skrattat o pratat av mig lite här på morgonen. Det är bara så härligt att få göra det - frågan är om det är att prata med någon eller mer just vem någon är man pratar o delar med? Det svar jag måste ge på den frågan - ja jag svarar mig själv mycket - det är att det viktigaste är vem... ialla fall för mig. För jag kan dela vissa saker men det är inte rätt känsla förrän jag delat med “rätt” person.
 
Nu startar dagen, på programmet står det en promenad lagom lång om jag få tussen vaken nog att vilja gå med, hon tycker säkert att vi ju redan varit ute så det räcker på ett tag. Sen ska julkorten postas, jag ska sätta upp en girlang av fusk granris - jag som inte skulle julpynta... Kunde inte låta bli, ska se vad jag gör av den, antagligen så kommer den kapas, det behövs absolut inte 2,5 meter dit där jag tänkte mig den - men massor av röda rosetter - o helst hade jag velat ha på sprayat vit snö o glitter - men det får vara i år ialla fall. Ska se var jag hittar på att använda det som blir över när jag tagit den bit jag vill ha. Ska nog gå att hitta på något skoj med den biten också *ler*

 

 

Av Svensson Svensson - 14 december 2016 09:50

 

Har läst en del från tidningar o personers rena hatinlägg/kommentarer för att någon någonstans i landet inte fått betala med en 1000-kronors sedel.  Jag kan inte låta bli att fundera över hur vi människor beter oss, hur vi så lätt börjar hacka på, skriva elaka saker, börja tala om att bojkotta osv bara för något som vänds på fel sätt.

 

För ja jag tycker att det här har förstorats upp o helt o hållet vänts åt fel håll.
För det första även om jag inte var med just vid det tillfället som var starten på det hela så har jag en känsla av att det inte alls var riktigt så som det skrivits i tidningar – jag tror inte att ett butiksbiträde har stått o talat om för kunden att dom inte tar emot 1000-kronorssedlar för att dom tror att kunden stulit dom. Nej det var nog mera så att biträdet sa som det sagts från toppen av många affärer för en tid sedan – att man tyvärr inte tar emot den sedeln för att det varit så mycket förfalskningar. Och det var inte bara Lindex som hade den policyn även om det ser ut så i alla skriverier idag.

 

Däremot kanske inte Lindex ledning varit snabba nog att göra en ändring, kontrollerat upp hur det är med den nya sedeln – ska man ha kvar den här regeln att butikerna inte ska ta emot eller ska man för tillfället släppa regeln o ta emot den igen.  Men samtidigt varför lyncha o halshugga för den skull? Varför inte se anledningen från start o vara förstående, tänka i andra banor.

 

Butikerna har från start inte lagt fram denna regel för att vara elaka. Det finns anledningar – som att det inte finns utrymme för att om o om igen bli utsatt för förfalskade sedlar. Det är en press på personalen att kunna se vilken sedel som är äkta eller inte – det är svårt o det tar tid. Är andra kunder i köerna som väntar till kassan villiga att stå o vänta den tiden det tar för en i kassan att verkligen kontrollera att sedeln är äkta? Nej antagligen inte, då skulle det gnällas på den saken.
Är personen som betalar med sedeln, som om vi tar det fallet nu där hon inte fick betala – o såg sig kränkt, att dom talade om att hon stulit pengar – skulle inte hon känna sig lika kränkt om det tog några minuter då personen i kassan började noga kontrollera sedeln där i kassan framför alla andra i kön? Skulle inte den personen ha känt sig minst lika kränkt, minst lika illa behandlad o icke betrodd? Jo jag tror så, jag tror att den kvinnan hade agerat lika även då – för att det är som att vissa personer letar fel, letar situationer där dom kan gå vidare o gnälla över o gärna också anmäla vidare, hur dom blivit behandlade.

 

Så tar vi ytterligare ett scenario – vi säger att kvinnan hade stått där o personalen gjort en ordentlig kontroll av sedeln o funnit att den faktiskt var förfalskad – för det är ju så att man som helt okunnig kan få den där sedeln från något ställe o inte ens själv veta om att den inte är äkta. HUR skulle kvinnan ha känt sig då? Hur skulle hon ha farit ut mot butiken o personalen sen efter det då?? FÖR hon hade ju inte gjort något fel – hon visste ju inte – men så anklagad o utpekad hon hade känt sig OM den i kassan istället agerat så som dom ska när det kommer in en förfalskad sedel?

 

Varför inte istället se den regel som butikerna satte upp då när det var mer förfalskade tusenlappar i omlopp än äkta som en regel som istället håller sådana situationer borta. För det är inte skoj för en kassapersonal att först kontrollera sedeln, se att den är förfalskad eller tro det – kanske be en kollega kontrollera – ta beslutet att den är förfalskad… agera utifrån det. Det är inte skoj för kunden som kanske inte ens vet om att han har en oäkta sedel att stå där i butiken i just den situationen. Så för mig är regeln att butiker inte tar emot så stora sedlar en ganska så bra regel som skyddar många inblandade från att hamna i situationer som kan bli väldigt jobbiga på flera sätt.

 

Får man en tusenlapp på banken är det ju lätt att istället be om mindre sedlar – det är ju så enkelt.
Och det är lika enkelt att se oviljan från butiker att ta emot stora sedlar som just ett skydd för både dom o kunden att ingen ska bli utsatt för något – som ekonomisk förlust eller bli anklagad för att ha en förfalskad sedel. För dom situationerna är bra mycket värre än att det finns en allmän regel att man inte tar emot stora sedlar.

 

Jag skulle inte ha sagt något om det var så att personen i kassan valde ut just den här kvinnan o inte lät henne betala med sedeln men lät andra göra det – alltså att man hade en regel som sa något i stil med att man ska göra valet utifrån om personen som ska betala ser betrodd ut eller inte. DÅ kunde man som kund känna sig utpekad o dåligt bemött – men nu var det en allmän regel som gäller alla i alla butiker – HUR kan man då bli personligt utpekad som en som har förfalskningar att handla för???

 

Sen finns en aspekt till – butiker har inte som det är idag den allra lilla minsta utrymmet för ekonomiska förluster som det blir om någon betalar med en falsk sedel. Idag vill alla ha butiker nära, på orten – men för många väljer ändå att inte göra sin inköp där, dom åker iväg till stora städerna för shopping. Men även där har butikerna tufft – för vi går dit, tittar, känner, provar – sen går vi hem o beställer via nätet. Så här är också en aspekt – vill vi ha kvar butikerna att kunna gå o titta i, handla i, känna på varor, prova osv så får vi vara förstående att dom gör allt dom kan för att skydda sig mot ekonomiska förluster som det inte finns utrymme för.

 

Visst vi byter sedlar nu – visst det kanske inte finns så många förfalskningar på dessa sedlar – än. Men det kommer, o när det kommer o butikerna tar ett beslut igen att inte ta emot tusenlappar som betalning – var glad att man kan betala med kontanter alls – att det inte blir som på bussar osv – bara kortbetalning som gäller dom tar inte riskerna som följer med kontakt betalning längre.

 

Man kan se allt från olika håll, så varför är alla så envisa med att se saker så negativt mot sig själva när det inte finns något personlig i det som sker, det är mer en säkerhet för alla inblandade att slippa ta beslut om vad som är äkta o inte, eller bli anklagad om man inte ens visste själv.

 

Personligen vill jag inte ha 1000 kronors sedlarn att betala med – för att jag inte vill stå i en butik o få höra att den här som just jag fått är förfalskad o sen ta den skammen som självklart kommer även om jag vet att jag personligen inte gjort något fel.
Tänk om butiken istället vände sig till pressen o började en häxjakt på kunderna där man la ut rubriken – Kvinna på 47 år i Stadenstad försökte igår den 13 feb betala med en förfalskad 1000 kronors sedel, vi i butiken känner oss kränkta, tänk att man kan komma in så o medvetet försöka lura oss. Kassabiträdet säger gråtandes att det känns hemskt att behöva se hur kunden försöker lura, medvetet sätter henne i situationen där hon personligen mår dåligt för att ha blivit lurad.

 

HUR stort ramaskri skulle inte det bli då – hur många skulle inte känna sig utpekade o skrika om det då???

 

Jag har en väninna som jobba i en affär, visserligen en lite mindre affär än Lindex som det gällde denna gång. Men hon har ansvaret att ta emot betalningar o kontrollera sedlar – hon blev för något år sedan utsatt för att kunder kom in o köpte för max 99 kr o sen betalade med 1000-lapp. Och ja det var förfalskad sedel o ja hon mådde inte allt för bra efter att det uppdagades… Och hon sa också att hon mycket väl kommer ihåg kunden som betalade med den o ensam i butiken vetetusan om hon ens om hon vetat om att den var oäkta hade nobbat kunden…

 

Så för mig är en allmän regel om att inte ta emot stora sedlar ett skydd mot butiken så att dom inte blir drabbade av stora förluster, det är ett skydd mot personalen att inte behöva ta beslut o sen agera utifrån det, om det är så att dom anser att det är en oäkta sedel – både i fallen att det är en o då agera utifrån det eller ta emot sedeln o må dålig efter, det är också mot kunden om det är så att man fått en falsk sedel o inte en vet om det, att slippa stå i butiken o få veta det.

 

Så varför ska man förstora det åt det hållet som gjorts idag??? Ja för att man inte ser helheten utan bara koncentrerar sig på det här med att inte kränka …. Det har gått så långt att man inte ser något annat inte tar fram något annat – än detta om att alla känner sig så kränkta, vi får inte göra si, inte så… för då kan någon känna sig ofredad o kränkt…..

 

Vart är vårt samhälle, vår värld påväg???

 

 

 

 

 

Presentation


Här är en kvinna som tänker o funderar om allt eller inget o allt däremellan.

Försöker hitta det positiva i allt som sker.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019
>>>

Länkar

Kategorier

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

RSS


Skapa flashcards