Alla inlägg under maj 2016

Av Svensson Svensson - 29 maj 2016 14:30

Mina härliga underbara tjejer som får mitt hjärta eller nej det räcker inte, det är hela jag att fyllas med kärlek o värme. Kan man vara mer stolt än vad jag är över dom?? Kan man vara mer lycklig över hur mina små knyten vuxit upp?? Nej dom är det bästa jag har <3
 
Ska mysa med dom i veckan *ler* Men i fredags kom ett brev, snarare ett rör med posten o jag blev så rör o glad att tårarna rann (av glädje - så nu ingen tror något annat)
 
Imorgon ska jag leta ram, se till att på något sätt få upp den på väggen
 
 
 
 
 
 

ANNONS
Av Svensson Svensson - 27 maj 2016 13:06

(mina små hjärnspöken är ganska söta - som Casper ....)


 



Sitter med tårar i ögonen, har gråtit, vet inte varför egentligen, dom bara kom – tårarna. Många tankar far runt, inget viktigt, alltså inga personliga tankar som kan vara anledningen till eller sökande efter svaret varför tårarna rinner idag.

 

Mera tankar om varför man gråter utan att veta varför? När det inte finns någon direkt anledning…
Är det tårar för att man är glad, lättad, lycklig eller är det för att det ligger saker där som oroar, som man trycker undan o inte orkar ens tänka, ta tag i??? Ja vem vet, eller ja kanske man vet det ialla fall… även om man inte vet orsaken så vet man ialla fall om man har en bra eller dålig känsla inom sig.

 

Jag vet ialla fall att jag borde ta o göra min tårta – o prova göra egen lemon curd. Allt finns hemma, bara lite ont om tid o lusten försvann…  Men å andra sidan är det ju inte Mors Dag än… så tiden finns, blir bara till att ”fuska” lite.

 

Jag vet också att jag måste på något sätt ta mig till Elgiganten o köpa en ny dammsugare, sen förbi Jysk o köpa mig en ny madrass – och få hem den. Vill ha för att få lite hemtrevnad blommor i mina lådor o krukor, byta lampa utanför… om jag ska fortsätta – måla byrå, montera en byrå/skåp, rensa upp lite mer, plocka undan – finns hur mycket som helst… men det viktigaste är det första – för att kunna städa o för att kunna sova.

 

Små skrattar lite åt mig själv o alla måsten som finns eller som man skapar själv, Så tänker jag vidare på stunden med tårar – o att man just då, i den stunden känner sig så otroligt ensam o sårbar, som om all hud försvunnit från kroppen o man är som ett stort öppet sår, känsligt  tål inget alls.
Ensam?? Ja det är den känslan – ändå vet jag att jag har så många runt omkring mig som bryr sig om mig som finns här som ställer upp lyssnar stöttar…. Mina barn, min syster, mina nära härliga vänner som är mig så nära. Helt underbara människor o ändå är det inte dom jag behöver just i den här stunden, just i den här känslan…

 

Lite sol lite värma vore inte helt fel alls…  det är lite för kallt o ruggigt… även om det också innebär att jag kan tända massor o massor av ljus o njuta av att kvällarna inte är så jätte ljusa *ler*

 

 

 

 

ANNONS
Av Svensson Svensson - 23 maj 2016 21:10

 

Imorse var jag så trött att jag ramlade i säng o somnade hårt – för hårt, missade samtal från både min lilla dotters pojkvän o senare sen ett samtal från henne. När jag väl vaknade så fanns ialla fall ett sms från hennes pojkvän. Hon hade varit med om en olycka med bussen hon skulle åka med till jobbet vid 8a tiden imorse….
Hon var sydd, hon var hemma….

Det första jag tänkte på var att bussen krockat i korsning, i rondell, kört på ett djur eller något sådant…
Läser vidare o kopplar att det skett på bussterminalen i Uppsala – hmm, vad nu har hon blivit påkörd? Varför hur…????

 

 

 

 

Inte heller det var rätt  - hon hade satt sig på bussen som vanligt längst bak för att få lite lugn o ro på resan till Bålsta där hon jobbar.

 

Hon berättade när jag pratade med henne att hon var sydd i bakhuvudet att skylten slagit i henne hårt, att hon först blivit så chockad att hon bara tänkt – jag hade inte använt bälte. Tydligen hade hon också sagt det högt flera gånger så en annan resenär får stoppa henne o säga till henne – var glad att du INTE satt fast med bältet…

 

 

 

Hon hade noterat när hon satte sig på bussen att den började rulla 2 minuter för tidigt – oj, vilken tur jag hann med. Sen stannar bussen o börjar backa… o det första hon tänkte sen var att det var kanske för han var för tidigt iväg… den tiden på morgonen är det många bussar i omlopp på bussterminalen -skolbussar, o alla andra bussar…
Sen bara hör dom hur det smäller till – bussen har då backat över en stolpe eller ska vi säga börjat flytta på den låga stolpen  - det är den gula som ligger på marken. När man tänker efter är det tur att ingen stod vid den o ”blippade” sitt kort för att resa…. Vill inte tänka vad som skett då…

 

Sen går allt så fort – hon får en smäll i bakhuvudet o kastar sig åt sidan, mot golvet…  bussen har backat in i en stolpe med skylt. Låter inte så hemskt… ser inte heller sådär jätte hemskt ut på bilderna utifrån som fanns med i UNT direkt på nätet….

Fick låna en bil, stora syster var tvungen att jobba – så jag åkte själv. Fick krama om henne, se hur hon mår, prata med hennes pojkvän… tur dom bor så nära sjukhuset att dom snabbt kan vara där om hon blir sämre, hon ska inte vara ensam på 48 h.

 

 

Hon satt längst bak, mot väggen precis där skylten gick in.... svårt att fatta när manser bilderna att hon klarat sig så pass som hon gjort - hade hon haft bälte, hade hon haft långsammare reflexer osv.... vill inte tänka tanken ens


 

Hon ritade o förklarade – då gick det upp för mig, men fan (sorry svordomen men det var känslan) vilken tur hon haft… då kom det fram om glassplitter, det hade kunnat kommit i ögonen osv…. Glas?? Ja det var inte en vanlig skylt det var en digital skylt som hänger för att visa vilken buss som ska gå, när nästa kommer osv… ingen direkt liten skylt…. Ändå går det inte riktigt upp för mig vad som skett, hur det sett ut inne i bussen ända tills jag fick se bildena…. Herre Gud, jag börjar skaka…. Min lilla dotter hade otur på ett sätt att det skett, men har haft änglavakt helt klart – att hon inte satt fast med bältet, att hon kastades framåt åt sidan o ifrån skylten…. Hade hon suttit fast hade hon kunnat ha krossats mellan skylt o bussens vägg…. Att se bilderna – då går det upp för mig… Vad som hade kunnat hända. Hur det hade kunnat gått….

 

 

 

 

Helt klart oavsett om jag tror på änglavakt eller inte så tror jag på den nu… 

Av Svensson Svensson - 19 maj 2016 08:03

Ja det är en morgon med många delade känslor - känslor som finns kvar sen igår o nya som kommit till under morgonen....
 
Börjar med irritationen - det är datorn, nääää menar jag det hur kan man irritera sig på datorn??? Först har “pekaren” försvunnit - “poff”borta.... o jag får tammesjutton inte tillbaka den hur jag än gör... så nu pilas det samtidigt som jag svär...
 
Lite mer dator är att helt plötsligt så säger word att den inte är aktiv o att mina inloggningsuppgifter inte är samma som dom som gäller office som finns på datorn - skitsnack.... bara avinstallera o göra om... NU fungerar det igen - tack o lov hade blivit allt annat än glad annars....
 
Lite längtan - Igår, ja jag skrev ju det här om att utmana sig själv, våga göra saker man inte normalt vågar. Att hitta någon man litar på så fullt ut att den kan få en att prova saker man aldrig trodde man skulle prova. Jag o motorcyklar, näää never ever... men samtidigt så visst önskar jag att jag vågade åka med. Och igår fick jag en liten utmaning av någon mycket speciell... jag skulle få åka med honom *ler*. Bara tanken skrämmer o lockar, kommer jag sätta mig bakom någon, nära, nära, känna trygghet så stor att jag vågar släppa kontrollen till någon annan i den situationen.
 
Lite tråkig hotellvistelse ger lite mer samtalstid över telefonen när det finns tid - klagar inte *ler*.... Och imorse *ler STORT* blev kan man säga “tagen på sängen” så paff att jag inte ens trodde jag hörde rätt... men det gjorde ialla fall att morgonen har gått med ett stort leende på läpparna eller näää inte bara där utan hela ansiktet hela kroppen *ler*
 
Sen avslutar jag med lite sorgsen känsla - ett flygplan är spårlöst borta - igen! Min tanke är HUR kan det ske, hur kan ett stort flygplan som spåras konstant med all moderna utrustning.... hur kan det bara försvinna utan att någon märker något alls?? För mig är det mer skrämmande än att det sker en olycka, något går fel. För sådana saker kan ske oavsett vad man gör. Det skrämmande är just det här - poff helt spårlöst borta...
 
Hoppas att planet snart hittas, att man får veta var det är någonstans.
 
NU sova...


 

Men för mig är det inte "tonight" utan "this morning" *ler*

Av Svensson Svensson - 18 maj 2016 18:30

Så ramlar man in på olika sidor av olika anledningar o idag ramlade jag in på den här sidan - - Feelhome  

Och där blev jag kvar en stund för att kika - så mycket vackra tavlor, o roliga väggdekrationer - många många "vill ha"... 

 

Men framför allt dessa tavlor, jag blev förälskad direkt o började kika mig runt - var kan jag sätta dessa.....

 

 

 

 

och kom på att jag måste se hur jag ska laga min underbara byst av Nefertiti, som tyvärr gick sönder i en flytt, lite "halshuggen" - det svåra är att laga gips....

 

Presentation


Här är en kvinna som tänker o funderar om allt eller inget o allt däremellan.

Försöker hitta det positiva i allt som sker.

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5 6 7 8
9 10 11
12
13 14
15
16 17 18 19 20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2016 >>>

Länkar

Kategorier

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ itismadeby med Blogkeen
Följ itismadeby med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se