Inlägg publicerade under kategorin Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Av Svensson Svensson - 20 april 2017 10:56

 


Jag gillar inte att vara frustrerad, jag gillar inte att känna en inre oro där jag inte kan koppla av. Jag har lätt för att bara vara, göra inget, läsa eller pyssla hemma med något. Men det är allt annat än lugn o ro inom mig just nu. Det är kryp o oro, det är en frustration inom mig som jag inte blir av med…

 

Jag har promenerat för att kläcka ägg i pokemon, jag använder circle pro lite då o då, tills jag är trött o inte orkar fokusera så att det blir rätt… ja för att ta upp några saker som jag gjort sista dagarna…

 

Jag är less, vet bara inte på vad o då är det svårt att göra något åt det… jag har mina aningar om vad som gör att jag känner såhär. Jag känner mig på något sätt maktlös, jag vill, jag vill göra… men lite svårt att göra ensam, det är inte min grej… det blir aldrig bra att göra det ensam heller – för min del alltså.

 

Nu är det inte heller en sak som gör att jag känner såhär, det är två, två saker där den ena gör att behoet av det andra blir än mer påtagligt…

 

När jag började läsa ”Hångla mer” så var det ord där som inledning, en fråga – ”Hur vill du ha ditt liv?” Dom här orden, fraserna – det är två – ja även dom två… passar bra in på sakerna som är två dom också, eller hur? Men dom här orden, med sina frågor kom tillbaka till mig just nu ikväll när frustrationen kryper i mig…

 

Det ena:
”När någon i din omgivning känner sorg, vill du sitta och tafatt hålla din hand på personens axel, säga något intellektuellt och bjuda på något sött och äckligt för att få dem att tänka på något annat?
Eller vill du låta dem omfamna dig så att du kan ta emot deras tårar och deras smärta?”

 

Nu tänker jag självklart att ”någon” är någon som står mig nära, någon jag bryr mig mycket om. Och då är svaret lätt, jag vet vad jag vill då… o jag vet vad jag vill få när jag känner sorg, när jag vill gråta, när jag känner smärta…

 

Det andra är:
”Vill du småpussas och säga något intellektuellt och bjuda på geléhjärtan eller vill du hångla dig svettig och fullkomligt förlora dig i din partner?

 

Samma sak där lätt svar…. Kan man få börja med att få några geléhjärtan, småpussas lite för att sen låta det övergå till att man förlorar sig fullkomligt i varandra?

 

Så kort svar på frågan: ”Hur vill du ha ditt liv?” blir – fullt ut, med passion i allt jag gör. Jag vill ta vara på resten av livet, jag vill uppleva, jag vill ta mig an utmaningar, jag vill planera o genomföra drömmar…
För lite mer än 3 år sedan hade jag sagt att det där vill jag o kan jag göra ensam, som singel. Och visst även idag så vet jag att jag kan göra det ensam – men idag vet jag att jag inte vill göra det ensam. Jag vill ha någon vid min sida att göra allt det där tillsammans med. Att njuta av livet tillsammans.
Livet är för kort för att slösas bort.

 

 

 

 

 

Så då var frågan ”Hur vill du ha ditt liv?” besvarad – fullt ut, passionerat tillsammans med någon.

 

Men då kommer nästa fråga, ”Vem vill jag dela mitt liv med?”  - inte nu så att jag menar vem i meningen en viss namngiven person – utan mer vem i meningen vilken typ av man, hur vill jag att min partner ska vara, han som jag vill dela mitt liv med.

 

En sak har jag lärt mig under alla åren jag varit singel – alla åren jag pratat med mina vänner av båda könen som letat efter en partner, gått på minor, blivit sårade eller dom som hittat rätt… Ja för dom finns dom också, som ”lärare” till hur man ska göra för att hitta sin rätta partner.
Det jag har lärt mig är att sålänge man inte kan svara på följande frågor, så kommer man inte heller kunna hitta den rätta för en själv, man kommer bara hoppas o gå på minor.

 

Alla frågor är på något sätt sammanflätade, man kan inte riktigt veta (svara på) den ena utan att också få med dom andra. Allt hänger ihop.
Det här ordspråket som säger att man måste älska sig själv innan någon annan kan göra det – ja det stämmer. Det är först när man själv vet vem man är, vad man vill – som man är trygg nog att kunna vara en bra partner. För det är ju inte bara det att hitta rätt partner, man ska vara rätt o en bra partner också. Alltså inte bara få, utan även ge. Det är så ett bra förhållande byggs upp o blir hållbart.

 

Nu tror inte jag personligen att man kan ha 100% svar på alla dessa frågor som har med ”livet” att göra. Saker förändras, jag förändras – utvecklas – men man kan ha svar som är en bra grund, det som inte ändras, svar som ger en trygghet i vem jag är, vad jag vill… kanske svar till 80-90% - resten ska få vara obesvarat för utrymme att just utvecklas.

 

Så en bra start är att fråga sig själv – Vem är jag? och Vad vill jag?
Nu behöver inte det här vara så invecklade eller djupa frågor som man kanske först tänker när man läser dom. Det kan vara så enkelt som att veta om jag är en person som vill ha djupa samtal, har jag humor, är jag vårdande, är jag en person som vill vara en del av tvåsamhet eller är jag en mer självständig person som värdesätter min egen tid mer än tiden tillsammans med någon. Vad vill jag? Är karriären viktig, vill jag lägga min tid på att träna eller någon annan hobby. Vill jag göra saker ensam eller tillsammans?

 

Svaren på dom där frågorna smälter ju också in i svaren som frågan – vad jag värdesätter – ger. Om jag värdesätter egentid, pengar, hälsan, resor, boende, standard… vill jag vara ute i svängen o umgås eller är det viktigare att få tid hemma o koppla av… Som jag ser det så alla dessa svar kan vara svar på alla dom där tre frågorna – så hårt är dom sammanflätade, som jag ser det.

 

Den fråga som jag tror många missar och som kanske är den viktigaste – att inte bara se vad jag vill ha, vad jag behöver… utan se vem är jag o vad kan jag ge till min partner. Är jag en person som vill bli omhändertagen, är jag en som vårdar – vill jag ha o ge på samma nivå…

 

 

 

 

Jag vet idag vad jag vill, jag vet nog ganska säkert ”vem jag är”… jag är också trygg i vad jag vill ha för egenskaper/personlighet hos en partner o vad jag kan ge i ett förhållande.

 

  • Jag tänker aldrig vara någons tidsfördriv igen, tills något ”bättre” dyker upp. Vara någon som boostar för att den andre ska klara sin vardag, tills någon ”bättre” dyker upp.

  • Någon som vill mig väl, som finns där för mig i alla lägen, precis som jag finns för den. Inte bara när allt flyter på utan även när det blåser stormar.

  • En person som vet sina egna fel o jobbar på dom. Att personen känner sina rädslor utan att vara fast i dom. (Ingen vill vara tillsammans med någon som är rädd för ensamheten, hur ska man säkert veta att personen valt mig o inte bara någon för att slippa vara ensam)

  • Jag vill ha en person som är balanserad i sitt humör och inte far upp o ner i sitt humör. Att det finns en trygghet på insidan. Inte någon som är emotionellt obalanserad, som man inte riktigt vet på vilket humör den kommer vara på – för sker något under dagen, i personens liv så kan den inte på ett samlat sätt inte med massa drama…

     


  • En person som behandlar andra respektfullt.

  • Och som är medveten om att perfektion är en illusion. Att förstå o känna empati för sina egna o partnerns brister o sprickor. Kunna se att det är även den delen i våra sätt som gör att vi är den vi är, se skönhet i imperfektionen.

  • Att det finns humor, att man kan skratta tillsammans. Inte humor som att skoja bort saker. Utan kunna skratta tillsammans – att skratta till är något vackert, det är afrodisiakum av hög grad. Det gör att allt blir mjukare o mer positivt.

  • Förmågan att lyssna, viljan att försöka förstå varandra. Prata uttrycka sina känslor o tankar, kunna kommunicera för att lösa olika saker som kommer i vägen på livets resa. Att kunna handskas med konflikter på ett ”mjukt” sätt – att ingen av parterna ska köras över eller känna att den behöver backa undan, eller att man hela tiden, varje gång ska ha rätt ”no matter what”. Kunna kompromissa!

  • Jag vill ha någon att planera saker tillsammans med, se fram emot saker tillsammans med, uppleva saker tillsammans med, prova nya saker, utmanas tillsammans med.

  • Jag vet idag att jag värdesätter tid man har tillsammans, att egentiden inte ska vara den viktigaste på fritiden utan det är att göra saker tillsammans. Att man är delaktig till en viss del i varandras intressen. Jag vill leva tillsammans, inte parallellt för att ha någon…

  • Någon som är lika villig att lära känna mig, mitt sätt, mina positiva sidor samt negativa sidor – så att han förstår mig o vad jag behöver. Liksom jag vill lära känna honom på samma sätt… veta när man ska ge en spark i baken eller när det är en kram som behövs, veta när tystnaden räcker eller när man ska lirka ur vad som finns inombords o bubblar.

 

 

 

 

Jag vill ha passion, jag vill bli sedd, hörd, förstådd. Jag vill kunna skratta o gråta tillsammans. Jag vill ha romantik, uppvaktning, erotik, sex, ömhet, överraskas. – det jag vill ha, vill jag få ge. (o det ska uppskattas att få) 


Visst låter det lätt?? Det är ju så alla vill ha det… ändå är det så svårt. 

 

 

Hur vill du leva ditt liv?
Lever du det som du vill eller…??? För att leva det liv du vill krävs det små förändringar eller stora val som ändrar allt???

 

Av Svensson Svensson - 17 april 2017 13:55

 



Läste något om det här med kärlek, att älska, att hålla kärleken levande i ett förhållande så att det inte dör. Det är något som inte bara finns där, det är som muskler, man måste jobba lite för att få dom, upprätthålla dom annars försvinner dom… men gör man det på rätt sätt så är det inte annat än trevlig, skön sysselsättning. Jag kan bara hålla med, det är inte det här disney eller romantiska filmer/böcker som är verkligheten, det där när allt är underbart o svävande hela tiden.
Det finns ingen magisk formel för att få evig kärlek, så där som man kanske önskar sig. Men är orealistisk o letar man den kärleken kommer man få leta, byta partner, leta mera o aldrig hamna i det där man kanske söker – den äkta starka kärleken o gemenskapen med en partner.

 

Den verkliga kärleken, att älska, den där som växer fram efter förälskelsen, när vardagen kryper in i livet. Då när man fortfarande ändå känner samma pirr, passion för sin partner, en djup värma av att ha personen där vi sin sida. Det är inte dom stora sakerna – nej det är dom små små detaljerna som kanske kan ses oviktiga men som ändå just är basen och sakerna som säger ”jag älskar dig” på ett äkta sätt.

 

 

 

 

 

Det är så detaljer som att kramas, kyssas, vara nära, lyssna på varandra, prata med varandra, planera tillsammans, hjälpa varandra, stötta varandra, peppa varandra, sova tillsammans, se på film, spela spel, gå hand i hand, att man vill vara nära även om man inte gör saker tillsammans, att man vill träffas om så bara någon kort minut  – saker som man gör utan att tänka på som det där som säger ”jag älskar dig”, ändå är det just dom sakerna som säger det på bästa sättet.

 

Det är dessa små saker, små gnistor som håller lågan vid liv när vardagen är där. Det är det är kärlekens verkliga storhet.

 

 

 

 

 

”Till slut kommer du märka att de små sakerna alltid är de viktigaste. De där konversationerna klockan tre på morgonen, de spontana leendena, de där förödande fotona som får dig att skratta, dikterna som får dig att gråta. Böckerna som ingen annan känner till och som blir dina favoriter, en blomma du sätter i håret, en kopp kaffe du dricker när du är ensam… Det är vad som verkligen är värt besväret; de små sakerna som väcker stora känslor”.

 

Utdrag översatt från ”Entre letras y cafeína” (Bland ord och koffein)

 

 

Kärleken skapas varje dag med detaljer, uppmärksamhet och ibland med mod… Att älska innebär att vakna upp varje dag med bara en person i tankarna, att göra denna person lycklig, ta hand om personen och att göra honom eller henne glad.
Verklig kärlek är inte perfekt men har ärlighet, förtroende och respekt som utgångspunkt.

 

 

 

 

Det är exakt så jag ser på kärlek, på det där jag vill ha… det är passion, det är spontanitet, det är gnistor – då o då, men livet fungerar inte så, att allt är på topp o full fart hela tiden – livet, vardagen är den största tiden ändå… o då måste det finnas andra saker som gör att kärleken man har är äkta, den håller, det är det man känner i dom små detaljerna som är vardagen… kommer inte detta naturligt, eller fallet bort helt så … ja då var det en förälskelse eller någon annan anledning till att man försöker hålla igång en relation… Visst så får man också lägga lite manken till ibland att hålla igång vissa saker som lätt tas förgivet när vardagen ramlar in o tar över. Men det ska inte vara jobbigt, det ska vara enkelt o naturligt ändå, även om man får tänka på det, att hålla igång det.

 

 

 

 

Det finns fem grundstenar som de flesta långa förhållanden har gemensamt. Det är punkter som gäller åt båda hållen, det är viktigt att påpeka för det finns så många förhållanden där man blundar för verkligheten.

 

Dessa grundstenar är:

 

Beundran
I stabila och långvariga relationer uppskattar man den andra personen på ett positivt sätt. Man uttrycker sig inte illa om sin partners egenskaper om man inte först har tänkt till ordentligt och säger det på rätt sätt.

 

Man är ett team
Det viktiga är att uppskatta relationen som ett ”vi” istället för ”du på ditt håll och jag på mitt”. Det leder till en logiskt slutsats, att båda parterna är ansvariga för relationen. Man planerar tillsammans, man kompromissar tillsammans.

 

Djup kunskap om sin partner och relationen
I långvariga förhållanden vet man hur man väcker sin partners intresse. Man uttrycker sig även öppet och utan att vara rädd. Man vet vad den andra tycker om, inte tycker om, hur den reagerar. Man har lärt sig varandra o förstår varandra o sin relation.

 

Man lär sig av svårigheter
I långvariga relationer pratar man igenom och överkommer svårigheter tillsammans. Man sopar inte saker under mattan, eller låter saker bero. Man diskuterar, man vill veta hur den andra känner o tycker. Att överkomma svårigheter är att länkas samman ännu mer i kärlek.

 

Acceptans
De är medvetna om att det finns svårigheter man kan överkomma och andra inte, och de har lärt sig att leva med det. Faktum är att det verkar vara till fördel att vara olika, och inte en nackdel.

 

 

 

 

 

Man behöver inte söka efter en perfekt kärlek, utan efter en riktig kärlek som är enkel och givande.
Att ha en bra relation innebär inte att man aldrig bråkar, utan att man kan reda ut skillnader och leva med dem som man inte kan lösa.

 

Jag gillar verkligen det här uttrycket att det är den riktiga kärleken man ska hitta, den man ska söka efter. Inte den perfekta, inte den som är som i sagorna/på film. Utan den där kärleken som är så enkel, som känns mellan en själv o den andra personen även till vardags, den som håller i sig, den som gör att man inte vill vara ensam, den som får en att skina upp o le bara av att höra rösten…

 

 

 

Av Svensson Svensson - 14 april 2017 14:13


(fundera, tankar som far, bolla o pysa ur sig)      

 

 

                      

 

Jag har fått höra att jag analyserar saker för mycket – kanske, kanske inte. Men det är väl så att man börjar göra det i vissa situationer för att inte hamna i något man lovat sig själv att INTE hamna i igen. Man ser på signaler man får mot varandra – för det sker, att en person ger olika signaler o om man själv inte ”vill” se något så väljer man att inte se dessa o istället bara se dom signalerna som ”passar”

 

 

 

 

Sen vet jag inte om det är vi tjejer/kvinnor som analyserar mest eller om det är så att jag mest pratar med tjejer/kvinnor o kommer då i kontakt med det här att analysera, bolla olika saker fram o tillbaka, samt att få frågor som man vill ha besvarade. Då kommer vi med för många frågor, genomtänkta frågor där det redan finns följdfrågor oavsett vilket svar man får. Har man sen också lite erfarenhet så känner man igen svaren, ursäkterna o sättet att agera. Vilket gör att det är svårt att hitta bra kryphål, eller ett bra sätt att svara, o det blir att den andre känner sig lite tagen på sängen…

 

Jag pratat med mina väninnor om just detta, inte bara en gång, utan ett samtalsämne som vi tar då o då – är jag ensam om att tänka o analysera. Men nej det var jag då verkligen inte. Det visar sig att alla mina väninnor faktiskt gör precis lika, vi tänker en hel del på saker, runt, runt, vilket gör att man ser saker från olika vinklar. Vi bollar med varandra o hjälper varandra se från andra vinklar, så att man inte låser fast sig i en o samma sak.
Det behövs, för att som oftast kunna bara släppa saken, för man märker att man reagerat spontant med någon gammal rädsla, som har ett lite för starkt grepp om en. Man reagerar utan att tänka till. Så när man fått tänka, fått analysera vända o vrida lite på saken så blir man lugn igen o ser att man reagerade utan att man egentligen behövde.

 

Så finns det vissa gånger som man kommer på att det var bra att analysera lite för att dom här nya vinklarna visade på andra saker som man också vill ha svar på. Man kan inte bara släppa det.
När detta sker så är det också bra att fråga, diskutera o ta reda på vad som gäller, får svar. För soppar man under mattan nu så kommer det ligga där o växa o en vacker dag vara större än själva mattan som täcker o då exploderar det istället.

 

 

 

 

Det gäller bara att inte ställa frågorna man vill ställa eller tala om det man vill tala om när man är mitt uppe i en känslomässig röra, utan det ska göras när man som det så bra heter ”sovit på saken”. Man är lugnare, man kan då samtala, o det är viktigt. För om man brusar upp, inte har ett samtal så får man för det första inte sagt det man vill ha sagt på det sätt man vill ha sagt – o den andra kommer inte heller lyssna. Får man svar så är man så upprörd känslomässigt att det inte ens är säkert att man klara av att lyssna på svaret på det sätt svaret sägs. Man hör det man tror sägs, det man är rädd för att höra eller det man vill höra.

 

 

 

 

 

Det gäller att man har lugnat ner sig, så att man kan samtala, lyssna på den andra på rätt sätt. Ta till sig det som sägs inte det man tycker eller tror sägs. Oj aj, detta är något som kan vara jätte svårt, något man får öva på. Och jag personligen tror att det är något viktigt i olika relationer – en partner eller nära vänner – att man kan göra detta. Lyssna på varandra på rätt sätt. Reda ut saker direkt, inte låta det ligga o gro.

 

Så detta med att analysera, tänka kan både vara till något gott, som till något mindre bra. Men uppstår frågor så är det nog det bästa att man får ställa dom. Sen är vi ju alla olika – en del behöver prata, diskutera, dela, bolla, få tips, råd, stöttning. Andra behöver det inte alls utan är mer inbundna. Jag tror att man dras till samma typ av människor – både som nära vänner o partners. För det är då man trivs som mest. Även om olikheter kan vara trevligt, men inte för stora… Kanske är det just därför som jag o mina väninnor har samma sätt, vi analyserar o funderar – bollar, petar på varandra, ger nya vinklar, när det behövs… för att vi är lika, vi trivs tillsammans, vi förstår varandra utan en massa förklaringar.

 

Vi vet att man ena dagen kan vara upprörd, gråta o kräkas ur sig massor, men att det är just bara det där att man behöver få ur sig något som pyr o osar inombords. Man väljer att bolla med någon man litar på som man också vet kan ge den där andra vinklingen, inte bra hålla med, fråga o få en att tänka till.
Men när det sen väl är ur systemet så är det just borta, det ligger inte kvar o pyr under den där mattan som man sopade allt in under.


Analysera är att:

Beskriva orsaker och konsekvenser 
föreslå lösningar, förklara samband,
jämföra för- och nackdelar.



Så nej, analysera är inget dåligt, om det inte är så att man fastnar i någon dålig känsla utan kan leda en fram till att förstå, att verkligen lägga saker bakom sig.

 

 

 







                                                                                                           

Av Svensson Svensson - 13 april 2017 11:08

Nej jätte låg är mer rätt. Solen lyser idag – jaha, är lite min reaktion. Det kommer snart bli mulet o grått, som alltid. Så ingen mening med att glädjas…. Eller… ska man ta vara på varje litet tillfälle som ger glädje? Som att solen lyser några timmar nu på morgonen. Idag har jag nog mest lust att känslomässigt säga – nääää ingen mening med. Men jag vet ju att det ska man visst. Man ska ta varje litet tillfälle att njuta av det som ger glädje, det som får en att må bra.

 

 

 

 

Låg… ja för det känns som hur jag än gör, vad jag än gör… så blir det fel. Och det är lätt jag som tar på mig skulden oavsett o jag som försöker att fixa till… reda ut, krusa, ta kontakt… eller vad som nu är i den situation som det gäller. Jag vet att ju längre tid det går innan man reder ut det, ju svårare blir det o är man avståndstagande o tyst så tar jag det som en form av bestraffning (en jag inte gillar) eller att man helt enkelt vänder mig ryggen helt, bryter med mig – kort sagt, det är saker jag har med mig, som jag är medveten om, att jag jobbar på – men inte det lättaste NÄR saker sker. Då tänker man inte logiskt – då bara med automatik slår gamla saker till, med en sådan styrka att man tappar andan, det är som att få ett slag rakt i magen.
Försöker att inte ramla tillbaka till gamla beteenden o tankar… men känslor är svåra att styra… blir man ledsen o känner att man blivit missförstådd så… då drar jag mig tillbaka o gömmer mig.
Och tankarna kommer… vissa saker kanske inte är för mig…

 

Och en av dessa saker måsta vara att träna, röra på sig… herre jisses, det gör ju ont ju *ler*. Ja o då menar jag inte träningsvärk, den kan jag gnälla över men ta… men när man ramlar av träningsredskapet o gör sig illa – DÅ gör det ont… säger bara – tur att jag är ensam, att det inte finns någon som ser eller ännu värre har kamera o förevigar…
Visst jag tycker om att göra människor glada, få andra att skratta – men gränsen går att dom ska skratta åt mig i en sån situation där jag uppenbarligen är knasig som ens försöker *ler*

 

 

 

 

Jo, jag har provat en sån här Ab Circle – kommer ni ihåg när det gjordes reklam för den på tv-shop? Jag gör det, o tänkte redan då att det där ser lätt o skoj ut. Så när en vän hade en som skulle iväg för att ge lite mer plats så tänkte jag – va sjutton, jag provar.

 

Så jag hämtade hem den, kånkade pustande upp redskapet. Det ser ganska litet o nätt ut på bilder men nja… inte alls att den är jätte stor, men den var inte direkt liten nätt o lätt heller… men upp kom den ialla fall.
Stod länge o tittade på den innan jag tänkte – va sjutton det är väl bara att köra igång. Ner på knä o så börjar vi….

 

 

 

 

*skrattar* nja så lätt var det inte alls. För det första gjorde det ont i knäna, det är hårda ”skålar” för knäna – vilket jag löste med att klippa till en fleecefilt och vika ihop för att göra det lite mjukare. Det var ju den lätta biten. Att få det hela att röra på sig, sådär lätt o svängande…näää inte då. Till datorn o leta upp filmer på youtube för att se hur man skulle göra… Jo det såg fortfarande lika jäkla lätt ut…. Tillbaka ner på knä o med ren envishet så… jag kan säga såhär – det är mycket att hitta rätt teknik för att få det att ens röra på sig o hålla igång… o det är inte alls att bara hålla händerna på handtaget för det blir för svårt  - för mig ialla fall som är så otränad.

 

 

 

 

Åhhh se jag fick den att röra på sig, glad svingar jag mig fram o tillbaka – poff, aj, fan… vad sker jo jag glider av med knäna rakt ner i golvet – kan säga att det gör fan så ont…. Jag borde ha fått ett stort fint blåmärke på hela knät som visar HUR ont jag har… men icke då, inte jag…

 

Men samtidigt lite tur att jag hade denna hemma att ge mig på att få ut det ton av frustration, känslor o innehållen gråt som kom… Så japp jag gav mig på att klara av att svinga mig sådär enkelt som det ser ut. Det blev inte bara en gång jag gav mig på den igår, kan jag nu då? Nja – det är fortfarande svårt, det ser nog allt annat än elegant, enkelt o rolig ut (att utföra alltså – roligt att titta på, antagligen *ler*).

 

Jag har tittat på flera youtube klipp – nu med vanliga människor som använder, provar att använda o då kände jag mig inte så värst ensam om att vara klumpig, inte klara av det, ramla *ler*. Det var liksom lite så vi vanliga dödliga ser ut när vi står där på knä o försöker få sig själv att svänga sida från sida.
Jag har skrattat o svurit så det osar i omgångar här… ska se till att få något i skålarna för knäna som gör att fleecen inte halkar – någon liten rems av halkskyddtejp för trappor borde fungera bra. Sen så kan man lite tryggare stå där, utan att spänna sig o vara på vakt att INTE halka av igen – för nej det var inte en upplevelse jag vill prova igen.

 

Fungerar redskapet då??? Ja det gör det faktiskt – det tar på flera delar av kroppen, dock mer på armarna än på mage. Men det känns inte bara i armarna, det känns i magen, sidorna, o rumpan, samt låren. Så det är helt klart värt att ta mig några minuter om dagen på den nu när jag har den hemma. Visst för eller senare så ledsnar jag säkert på den – men se då ska den få göra ett gästbesök i Sandviken för att syrran ska få prova den… fast hon vill tydligen först prova den här innan den får komma med som gäst.
Om man kommer på hur man ska göra, vilken teknik man ska använda o sen hitta just läge för att det ska vara lite jobbigt – inte bara flyta på – så klar att det tar. Och det är ju så enkelt att det spelar inte så stor roll vad man gör – bara man röra på sig, o att man börjar någonstans, sen hittar man nya sätt, när man får mer ork… o man märker att man orkar mer o kanske till o med går ner lite i vikt.

 

Den ska bytas ut mot en roddmaskin – eller kompletteras med – det vet jag ju redan. Men sålänge så är det skoj att svinga mig – nej rättar mig själv direkt – försöka svinga mig, fram o tillbaka. Använda min lilla rosa kettlebell, mina trappor, ut o promenera (läs jaga pokemons – undrar om det är något event nu i påsk, som gör att det känns lite roligare ) och dansa *asg* ja det är ju det man gör när man rör på sig till musik. Skrutt samma egentligen, jag rör på mig o jag har skoj – musik är aldrig fel oavsett vilket humör man är på…

 

 

 

 

Det har varit fullmåne några nätter nu – visst är det vackert? Så jag vill ha en kamera som jag verkligen kan ta fina bilder – bilder som visar vad jag ser… jag älskar fullmåne. Jag vet att många berörs på olika sätt, lite som pms faktiskt när jag tänker efter. För man hör aldrig någon som säger att dom blir uppåt, mer glada o positiva av fullmåne, nej det är oftare att man blir mer orolig, ledsen, låg i ork.
Men jag gillar den – tycker mest att den är så otroligt vacker när den lyser rund o vit mot en mörk himmel – gärna lite moln som gör den lite mer ”mystisk”

 

Nej – ska göra lite nytta – känner att det inte är samma flyt o sving i mitt skrivande idag… det vill sig inte – vet ju varför – så jag tar ut min frustration på annat istället…

Av Svensson Svensson - 31 mars 2017 06:42

Jag gjorde, på min morgonpromenad. Ja jag var ut en sväng o traskade runt kl 5. Det var riktigt skönt, inte kallt o nästan folktomt, bara några få bilar som började röra på sig.
 
 
 
 
Jo det här med nya mynten, att det “tjatas” om hur viktigt det är att hinna byta in sina gamla sparade mynt innan dom slutar gälla 30 juni. Man har alltså 2 månader på sig nu att byta in dom. Det kan ses som lång tid, eller kort för tiden går fortare än man tror. Speciellt när man tänker - gör det imorgon, jag hinner... *poff* så var datumet förbi.
 
   
 
 
 
Jag hörde härom dagen på radio det här med att det fanns otroliga mängder gamla mynt fortfarande ute - det var en otroligt stor summa - o att det var dags att se till att leta upp gamla mynt i gömmorna o byta in dom. Håller med där med - lika bra få det gjort så att man inte sitter där med en fullproppad stor spargris med gamla mynt som sen är ogiltiga.
 
Det står på flera ställen - bland annat i butiker - att dom inte kan ta emot hur många gamla mynt som helst - så att det är reglerat till, tror det var 25 st mynt per köptillfälle. Förstår det med, att butikerna inte kan vara ett ställe där man växlar in gamla mynt mot nya. MEN sålänge som dom gamla mynten gäller så anser inte jag att butikerna kan nobba någon att betala med dom - hur många mynt det än må vara man sen betalar med. Vill man stå där i kassan o räkna - eller varit smart o lagt ner alla mynten i rör, så det är lätt att se hur mycket det är o lätt för den i kassan att räkna in pengarna. Så ska man kunna betala med mynten sålänge dom gäller, det kan inte vara något maxantal - det är fortfarande pengar o butiken lämnar dom ju bara sen vidare.
 
En annan sak eller det jag mest blir full i skratt åt när jag hör är just det här med “byta in” att vi måste byta in, för att få bort dom gamla mynten - ja visst, byter gärna in. Men att byta in, att få bort dom gamla mynten o mer o mer göra så att det bara finns nya mynt ute betyder att man just är tvungen att ta bort dom gamla, byta ut dom mot nya. Vilket inte sker - för då skulle man inte få tillbaka gamla mynt när man handlar. Men det får man. Kanske det är dags nu när det är ca 2 mån kvar att inte lämna tillbaka gamla mynten utan att det är enbart nya mynt som ges tillaka - för det är det enda sättet jag ser det som att man faktiskt “byter”. Som det är nu så får man fler gamla mynt tillbaka än nya.
 
 
Ja jag har tänkt lite på det, vad får jag tillbaka när jag handlar. Jag retade mig på dom nya mynten ordentligt i början - svårt att lära om, man hittade varje valör på mynten lätt, man vet hur dom ser ut i plånboken, stora,små, räffliga kanter osv... Nu får man lära om. Även om jag inte är någon fan av förändringar o gnäller ofta ganska ordentligt när sånt sker så lär jag mig ganska fort det nya. Då det matas på att man ska byta in - få bort dom gamla mynten så försöker jag verkligen betala med just dom gamla. Betalar mer nu med exakt summa *ler* för att bli av med mynten. Annars tar jag gärna en sedel, får lite mynt att slänga ner i min sparburk.
 
 
 
 
 
Nu ska jag ta en lässtund - innan jag börjar dagen. Påbörjade att läsa böcker som Klas Hallberg skrivit - det är 3 st i serien “Hångla mer!”. Första boken heter just också “Hångla mer!” - En bok om att ge sig hän.
 
 
 
 
 
 
Har inte kommit så långt i boken än att jag ska yttra mig om vad jag tycker om den, men den är lättläst såhär långt, o jag drar på smilebanden en hel del *ler*. Det är nog rätt det där som också står på framsidan - en välriktad spar i baken... vilket vi alla då o då behöver för att ta oss över vissa trösklar, göra val för att inte stå o stampa på en punkt där vi inte mår så bra, utan vi puffas framåt så att vi börjar leva ett liv vi vill, på det sätt som gör oss lyckliga o välmående. Ofta har jag märkt att anledningen till att vi människor inte gör det - tar det där steget över tröskeln in genom den nya dörren som står på glänt, är för att rädslor av olika slag finns där o hindrar oss...
 
Rädslor för vad som kommer att ske, kommer jag klara det, hur blir det, kommer någon att bli berörd o reagerar på fel sätt, gör jag rätt... Svaren på dom är att vad som kommer att ske är upp till en själv, kommer man klara det - oh ja om man verkligen vill, hur blir det - ofta så bra att man står där o ställer sig frågan “varför gjorde jag det inte tidigare?”. Om någon kommer bli berörd o reagera - ja antagligen inte bara en, men alla på olika sätt o även om det först kan bli en negativ reaktion så i slutändan brukar allt bli just bra, bättre. För man står inte där vid den där tröskeln utan anledning...
 
Beskrivande text av boken - som är kort men talande.
Den här boken handlar om att våga. Att våga släppa in livet i livet och söka det opraktiska i tillvaron. Ärligt talat. Vem vill sitta och titta tillbaka på sitt liv en dag och tänka: jag levde ett “praktiskt” liv?
 
 
 
 
 
Och förutom då att boken har den titeln så... ja tack jag vill....
Ja, hångla mer!

Av Svensson Svensson - 29 mars 2017 08:40

Perfekt sätt att vakna på hade jag idag *ler mjukt* - av några mysiga sms, sen några minuters samtal i telefonen. Hoppa upp o masar mig nerför trappan (nej erkänner det var inte masa, det var glatt skutta *blink*) för att möta upp en stund o ”umgås” lite, gäller ta till vara stunderna, när tiden är för mycket upptagen så tar man dom stunder som finns …
Synd att morgonen är lite rå o kylig, inte som dom mornar som varit några dagar nu… hade gärna tagit en härlig vårdag med sol idag. Men så som dagen startat så är det soligt inombords så det kommer kanske inte märkas att det är grått…. O kallt…. Mer än när jag ska ut o pokemonna *ler*.

 

Ja jag måste säga att musikquizkvällarna är något jag börjat uppskatta mer o mer. Så mycket vi skrattar, o har det otroligt trevligt. Tänk att en pub kan vara ett ställe som jag sitter här o säger att jag har skoj att besöka o till o med längtar efter att återkomma till.

 

 

 

 

Tänk att det finns så mycket musik som jag känner igen o sjunger glatt med i låtarna, men inte har en aning om vad låten heter eller namn på artisten/gruppen. Och jag tänker inte ens skämmas över att jag är så otroligt urusel på dom sakerna. Jag gillar musik, jag lyssnar gärna på musik, jag kopplar av med musik, jag tränar med musik – men som sagt det där med titlar o namn – nej där är jag mer än urusel.

 

 

 

 

Maten dessa kvällar är otroligt god, räkorna ikväll var *MUMS* riktigt *mums* för att inte tala om kycklingen. DEN var fin den…  Man äter lätt för mycket, men å andra sidan en gång i månaden kan man få synda rejält.
Jag dricker gärna ett glas rött eller två, men sen får det bli isvatten – det är så otroligt gott – ja både rött o vatten *ler*.
Hade gärna tagit ett glas rött till hemma – men då med sällskap, ensam inte lika trevligt.

 

 

 

 

 

Frågorna då *ler* ja vi tyckte själva vi var riktigt duktiga – 67 p av 182 möjliga – vi ligger på ungefär samma nivå som vi brukar.

 

Ikväll var det lite nya frågor, eller typer av frågor – det är skoj när det kommer in lite nytt då o då. Och jag tyckte jätte mycket idéerna med frågorna – nej det beror inte på att jag kunde dom – långt, långt ifrån *ler*. Så det är inte därför jag gillade dom. Vet att det sas flera gånger – att det var en test, men att nej den kanske inte var så bra… så den typen av frågor kommer inte tillbaka… Och jag säger istället JO, ta gärna med denna typ av frågor igen. Jag tyckte dom var skit bra o lite annorlunda.

 

Att göra så många frågor om o det är lätt att det kan bli lite ”same same” – men variation är aldrig fel – det gör det roligare. Tycker ialla fall jag.
Sen måste det ju vara frågor som sållar lite – o ibland har man turen att den här lite svåra frågan är just det där just jag kan… men då finns det någon annan fråga som jag inte alls kan. Men det är inte det viktiga – hur många frågor jag kan – utan det är hur roligt jag har, hur mycket jag får skratta o må bra. Träffa trevliga o kramas lite *ler*

 

Frågorna jag tänkte på nu var två frågor – det var en fråga som var om Rolling Stones. Låttitel samt vilket årtionde den kom – den gruppen är ju tacksam så, för dom har ju varit aktiva mååååånga år *ler*. Jag kan inte alls Rolling Stones, jag känner knappt igen låtarna, det är någon enstaka jätte jätte känd låt. Och när dom då gavs ut, det går man direkt bet på.

 

En annan fråga var om Kizz (eller stavas det Kiss???) – också en grupp jag absolut har noll koll på. Mer än att dom målar på sig masker när dom stod på scenen. Och att Gene Simmons spelat med i film – sett någon med små typ robotar, spindelliknande – tror jag det var… där han var med.
Frågan då, ju att kunna koppla ihop en låt (självklart även kunna titeln) med bandets medlemmars solokarriärer… så fyra låtar att koppla ihop med enskild medlem o en låt till bandet. Igen – nääää inte mitt område *ler* fick ett helt rätt på den frågan o ska inte avslöja ens hur den lilla ynkliga poängen blev möjlig.

 

Men igen – ja tack, gärna den typen av frågor igen – jag tyckte om dom, jag tycker dom är roliga just för att dom är annorlunda. Om jag sen inte kan just frågan kvittar. Det var BRA frågor – tycker ialla fall jag. Fast måste komma på hur jag ska lura till mig facit dagen innan så jag klarar av frågorna *ler*.
Slår mig att det vore kanske idé att göra en sådan med något dansband som hållit på i evigheter o aldrig lägger av *asg* DET skulle bli en populär fråga…

 

Sen är det bara så skönt att se o höra vilka låtar som drar igång hela publiken att sjunga med *ler*… det är inte direkt den låt man tror…. Som igår kväll var det ”Klappa händerna” – småler o ser framför mig hur alla klappade händerna o knäppte med fingrarna glatt.
Nynnar lite själv på låten just nu – vissa sätter sig ju lite på hjärnan av någon anledning…

 

Klappa händerna när du är riktigt glad. (klapp klapp)
Klappa händerna när du är riktigt glad. (klapp klapp)
Du kan också glädja andra
som på denna jorden vandra,
klappa händerna när du är riktigt glad. (klapp klapp)

Knäpp med fingrarna när du är riktigt glad. (knäpp knäpp)
Knäpp med fingrarna när du är riktigt glad. (knäpp knäpp)
Du kan också glädja andra
som på denna jorden vandra,
knäpp med fingrarna när du är riktigt glad. (knäpp knäpp)

 

Nynnar vidare o tar mig an dagen

Av Svensson Svensson - 27 mars 2017 15:53

Idag firas teatern världen över, man uppmärksammar det unika i teaterkonsten o rollen teatern spelar för människor runt om i världen.
 
 
 
 
Dagen har firats ända sedan 1962 o enligt FN:s konvention från 1966 är syftet med dagen att värna om rätten till det fria ordet. Vilket är något som det starkt påpekas är viktigt att värna om idag, så att inte rätten till det fria ordet försvinner.
 
Varje år skrivs ett budskap av en känd konstnär, budskapet översätts o presenteras runt om i världen på olika evenemang. I år är temat språket, konsten o kärleken.
 
Det verkar som att Romeo o Julia är den pjäs som får symbolisera just årets tema, årets budskap.
Den klassiska kärlekssagan om Romeo och Julia är en stark symbol för både teater och kärlek har för många utgjort visionen om den äkta kärleken. Därför har den säkert också krossat en eller annan relation som inte levt upp till förväntningarna.
Romeo och Julia och verkligheten, en kärlekssaga bortom ålderns, språkets och nationens gräns.
 
Men Romeo och Julia är så mycket mer – den är till exempel en dramatisk text som älskats under flera hundra år över hela jorden. Den är ett stycke som visar kulturens gränsöverskridande och allmängiltiga plats i världen och historien. Något vi behöver påminnas om och stå upp för i den kultur- och främlingsfientliga tid där vi befinner oss.
 
 
 
 
Vad tänker jag på när jag tänker “teater” - visst går en liten del av mina tankar till kulturen, konsten, underhållning av skådespelare som har det som passion som yrke att spela andra roller, förmedla känslor, situationer från scenen till publiken.
 
MEN störta delen av mina tankar idag går faktisk inte alls till teatern på scenen, utan det personer spelar i vardagslivet. När livet i sig blir en scen. Hur skickliga många är på att lura andra genom att spela just teater... på så sätt få förmåner, behålla andra i sitt liv, lura till sig bekräftelse-pengar-förhållande-jobb osv... att genom att spela en roll, spela teater påverkar andras känslor, på ett sätt som ger förmåner för dom själva.
 
 
 
 
Det finns också människor som sätter på sig en mask o spelar en roll för att dom vågar inte vara sig själva, dom tror inte dom duger.
Visst vi har nog alla en lite mask på oss eller inte en utan flera olika masker på oss i olika situationer i livet. Det är inte så att man då luras, utan mer att man just i dom situationerna inte vill eller kan eller ens ska vara sig själv, helt masklös.
 
Ingen av oss är exakt lika ute bland folk allmänt, som vi är med arbetskollegor, eller nära vänner eller hemma med sin familj. Vi har en lite mask på oss öppnar oss inte helt. Det här är normalt, det är ett sätt att skydda sig själv, att inte blotta sig för allt o alla. Men det är inte att ljuga eller luras det är nog mer som jag ser det ett sätt att skydda sig själv. Man blottar bara vissa delar av sig själv - allt det andra döljs bakom masken. Men vi spelar ingen annan, vi bara visar vissa delar, den del som passar just då i den situationen.
 
 
 
 

Det är först när man använder sig av masken för att dölja hela sig själv o spelar någon helt annan eller visar andra reaktioner eller agerar på att sätt för att det ska passa situationen - för att få sin vilja igenom som det är mer att luras, vara falsk - det är inte ett teaterspel som jag uppskattar, det ser jag inte som någon konst...
Tyvärr så är det just där mina tankar är idag - dagen då man kanske just ska hylla konstnärerna som underhåller andra genom sitt yrke, sin passion - teater... Nej istället så tänker jag på det där negativa om hur vissa personer med sina skickligheter i att spela en roll, vilse leder o på konstiga sätt “binder fast” andra till sig, får dom att tro....

Av Svensson Svensson - 23 mars 2017 13:55

 


… hade jag igår.

 

Jag har främmande, japp en väninna från södra delarna av landet är här denna vecka o hälsar på – nu är hon det lite till o från, för hon åker till akademiska i Uppsala för tester o prata med läkare med jämna mellanrum. Och hon har sina fyrbenta monster med sig – nej dom är faktiskt jäkligt goa dom här herrarna.

 

 

 

 

Men denna gång är det inte bara sjukhusbesök o att stressa runt bland så många vänner som det bara går för att umgås, många drar i henne när hon väl är här *ler*, jag har alltså då förmånen att ha henne hos mig hela veckan. Nej den här gången är hon också på vift till vårat grannland Finland, för att hämta hem en liten fyrbent kompis. Det ska bli så skoj att träffa den lilla ikväll, han såg otroligt söt o fin ut på bilder. Jag har aldrig träffat på en av den rasen irl förrut så det blir skoj.

 

Igår kväll fick vi kvällen för oss själva, jag ledig *jooo visst 😊 * och hon hade hunnit med att vara så social hon orkade vara denna vecka. Så vi åt gott, vi tittade på lite film o vi pratade – massor, men det gör vi som oftast, vi har massor att prata om.

 

Så för att inte få abstinens av att inte åka till Arlanda en dag så får jag nu, ledig dag, till o med köra fram o tillbaka 2 ggr idag *ler*… enda skillnaden som jag märkte var att nu såg inte, o hälsade inte mina kollegor på mig när vi möttes… jag ser ju att det är en av våra taxibilar jag möter – dom känner ju inte alls igen privatbilen jag kör *ler*

 

 

 

 

 

Igår fick jag frågor ”Vet du… har du hört något om… är det sant att…?” Svaren blev nej, nej, vet inte. Jag fick också lite mer runt om varför frågorna ställdes… Jag blev väldigt fundersam faktiskt, jag tänker vidare, ja jag vet man ska inte överanalysera, men ibland måste man också reda upp tankarna som kommer för att få lite rätsida på det hela. Egentligen skulle jag nog behöva ställa frågor vidare, o beroende på svaren ställa några följdfrågor…
Men så tänker jag – är det värt det? Ska jag förmedla vidare, vet personen kanske redan om det? Eller är det sånt som personen bör veta, vill den veta… eller vill den vara i ”ovetande lyckligt” tillstånd?
Men samtidigt som jag känner att jag skiter i det hela, jag har inte riktigt ork att ta reda på alla fakta/bevis för att lägga fram det. Samtidigt så kvittar egentligen allt det där, det känns viktigt att få ställa frågan mera i form av ”vet du? Hur mycket vet du?” ja lite så…. Ja det känns väldigt viktigt för mig att få veta just det där… vet du, visste du….

 

 

 

 

Får se hur jag gör, antar att jag inte kommer kunna vara tyst… för det känns för viktigt för mig.
Men se nu ska jag istället njuta av resten av denna fina dag – jag ska ta en långpromenad med vovvarna, jag ska passa på att jaga lite pokemon o sen ladda inför att hämta väninnan med den nya lilla familjemedlemmen, få vara med o se hur dom här två killarna kommer ta att skaran utökas med en liten skönhet till *ler* Känner mig helt klart priviligierad som får träffa honom redan ikväll.

Presentation


Här är en kvinna som tänker o funderar om allt eller inget o allt däremellan.

Försöker hitta det positiva i allt som sker.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019
>>>

Länkar

Kategorier

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

RSS


Skapa flashcards