Och man tappar förmågan att sätta ord på känslor man har – jag som skriver av mig normalt, när det inte går, när orden försvinner… nej nej nej, dit vill jag INTE igen.
När trygghetskänslan man sökt så länge o trodde man började få - känns ännu längre bort än den någonsin gjort.
När tilliten som finns där försvinner – o byts ut mot osäkerhet…
Viljan att kämpa är noll, glädjen rinner bort…

VAD gör man då???
Rycker på axlarna – lämnar denna fas av livet o går vidare?
Kämpar vidare på den väg man tror är rätt?
Ger upp, för sista gången…. Bara ger upp???

Det enda jag vill är att få sluta kämpa, sluta oroa mig, sluta känna att inte duga, alltid göra fel. Ha någon som bryr sig om mig, som kommer o kramar om mig när jag är ledsen… känna mig älskad, känna att jag är värd att älska – att någon känner viljan att torka mina tårar, ge mig tillbaka glädjen, få mig att känna tillit, ta mig i famnen o få mig att känna det värt att leva att kämpa…. Äsch…. Varför ens…

Jag brukar inte titta på den här typen av program, men så är det någon slår på det på tv´n på jobbet, man ser lite... sen en natt ledig hemma - försöka hitta något tt fördriva tiden med så tänkte jag.... jag kikar lite mer på det o ser vad det egentligen är, vad går det ut på... ja för det måste väl gå ut på mer än supa, festa o sex????

Och ja då, det är en sak till som är viktig i programmet. Har kommit fram till att det är minst lika viktigt att det blir konflikter, ordentliga konflikter som man ibland undrar hur dom ens uppkom. Vad som var så viktigt...

Jag har nu kikt på dom avsnitten som är på säsongen som går nu - jag har tittat några avsnitt på första säsongen bara för att se om det var samma sak från start eller om deltagarna försöker överglänsa tidigare säsonger. 

För det är just det man kan se i andra serier - att för varje säsong blir det mer o mer en jakt på att synas, gör något som inte gjorts tidigare....

Men så verkar inte fallet vara här - det är samma agerade från första programmet.

Det som slår mig direkt när jag började titta på första säsongen efter den tredje - är att personerna är otroligt lika  - att dom har fyra killar o fyra tjejer som är som stöpta ur samma formar - samma kroppsspråk, samma sätt att vara.

Frågan är då - har dom medvetet letat upp samma typer av personer, eller är det så att det är samma typ av personer som söker till programmet för att synas? Eller är det så hemskt att ungdomar i den åldern är stöpta ur samma form - att det där med att vara personlig, vara sig själv finns inte?

För hur hittar man så många som frivilligt vill supa - visa sig på tv från den sämsta sidan - göra bort sig i något som är förevigt... frivilligt slöddra på tv, o vara så onyktra att dom inte riktigt vet vad dom säger...

Ja det är för mig det mest fascinerande o sen efteråt vara stolta över det mesta dom gjorde i programmet.

Fast å andra sidan så vet jag också att det inte har med åldern att göra - för det skulle vara exakt lika även med äldre personen som borde ha lite mer vett i hur man beteer sig... Men när sprit i mängder som är lite över den nivå det borde vara - o varje dag i många dagar - med singlar av båda könen o sen då när det är alkohol i kroppen som släpper spärrar, o andra deltagare som på något sätt sporrar.... sen då lite känslomässig press genom ex som kommer inramlandes... 

Men vem vill utsätta sig för detta o samtidigt veta att det förevigas o sänds ut i hela landet???

Ja det är en intressant fråga...

Jag vill odla lite kryddor för att kunna njuta av i matlagningen. 

Men att bo i lägenhet utan balkong, utan fönster i köket.... utan många fönster alls gör det lite klurigt. En liten utmaning jag får ta mig an o lösa. 

Har ju redan mina fem chiliplantor - så bara börja lösa detta så att det blir bra o att även ta hem några andra kryddplantor.

Hittade bilder på kryddor i burk - passar in till mina små slutna ekosystemsburkar - så jag har bestämt att så kommer dom få planteras. 
Och jag gillade det där med att ha lite rep runt toppen som dekoration - snyggt o döljer att det är en “vanlig” burk *ler*

Men så kommer frågan - vilka kryddor ska jag prova? Vilka kommer trivas bäst i burk o hemma hos mig? Vilka kommer jag inte ta död på, på mindre än en vecka *ler* Och sen då, vilka kryddor använder man mest färska i matlagningen .... hmm???

Jag har tankar åt gräslök, persilja, timjan.... men basilika är ju gott... 

Har du något förslag, tips? Vad ska jag prova, vad ska jag satsa på?? Jag kommer ha plats för tre stycken burkar/plantor. Så det gäller att veta vad jag vill ha innan jag travar iväg för att köpa dom. Annars kommer jag bara vela o ta fel med mig hem *Ler*

Vad hände med solen?? Den blåa himlen utan ett endaste moln?? Löftet om en fin vårdag?? Ja så som det var när jag kom hem imorse, som det var när jag kröp ner för att sova min skönhetssömn *ler*.
Totalt borta, grått o regn var det som såg ut genom fönstret när jag vaknade till liv o det vädret är det som fortfarande är. Inte så att jag klarar, älskar att få tända stearinljus o mysa.

Helgen var väldigt kall, det var ju över -5 grader en natt, o imorse var det vid 5-tiden -2 grader. Så det är då inte vår i luften direkt – men ändå så känner jag att det för första gången på evigheters år, äntligen är ”rätt” det är såhär vårar ska vara – det ska inte vara varmt. Vädret ska vara omväxlande – alla väder vi har ska hinna med att skifta under april. När det är som imorse – sol o blå himmel ska det vara skön i solen men attans kallt i skuggan. Det är SÅ våren ska vara… så jag o en kollega som har samma åsikt där – som tycker att vårarna som varit något år bakåt nu varit helt fel – vi håller tummarna för att nu får vi då också en härlig bra sommar.
Går ju att hoppas ändå tills det är fakta hur sommaren blir *ler*

Livet springer på i full fart ialla fall, dagarna försvinner… det är jobb, sova, umgås, tyvärr mest via telefonen, men visst hinns det med en kram eller två… då o då *ler*. Så jag klagar absolut inte.

Jag hittade något lite roligt som jag var tvungen att prova – slutna ekosystem – växter i förslutna burkar – såg bara så skojiga ut o bara måste provas. Fick med mig en vän att också prova – hon letade upp lecakulor o sen gav vi oss iväg för att köpa någon liten planta att ha i….

Jag kan säga såhär… att titta på plantor o tycka ”oj så liten” så tar man den… ta en som är ännu mindre. För sen väl hemma visade det sig att den där plantan som såg så liten ut – var för stor….

Jag är nöjd med mina små burkar – men tror inte att växterna jag provar kommer passa i längden – tror att dom inte gillar det fuktiga som är lite mer konstant. Men det är en test, jag har också hittat mer information om dessa små terrarium, slutna små system. Och jag kommer att göra nya – vet inte om jag kommer göra om dessa – eller låta dom vara sålänge dom fungerar o göra helt nya….

Som det är nu är det lecakulor i botten, sen köpt jord… jag kommer försöka att ha grus, akvariegrus i botten – sen ett nät för att hindra jorden att ramla ner i gruset. Jag ska ha lite kol i för rening… sen ska det tas jord utifrån, se om jag kan hitta någon som har lite kompostjord till mig att ha helt eller som en del – för att få lite av det som gör att det blir ett ekosystem – inte för ”rent”…
Och prova leta upp växter som just trivs i lite mer fukt… inte ska torka ut. En idé är att titta på terrarium växter, dammkants växter, regnskogs växter – ja lite sånna. Dom borde passa i det lite fuktiga miljön dom kommer placeras i.

I lördags morse skrattade jag glatt åt några änder, som tagit den stora pölen in till vår parkering som sin privata badpöl. Hoppas att dom hittar ner till ån för där kommer dom säkert trivas bättre… redan imorse var vattnet nästan borta o det som var kvar var lite smått fruset – vi hade -2 grader då tidigt på morgonen. Men visst var dom bra söta där dom plaskade runt – satt ett bra tag o tittade på dom o bara log.

Sen har jag fått lära mig mer om att kurera herpes sista dagarna… att man ska undvika saker för att slippa få skiten – det är ju lätt att säga – svårare att göra många gånger… Att inte vara i solen, svårt sommartid – eller utomlandsemester – men kan inte påstå att det är anledningen nu… Inte stressa, känner mig inte stressad alls… Mens, nepp inte det för jag har det inte längre – såååå skönt. Sen ska man inte pussas för mycket *ler*…  o man ska helt klart låta bli att….  Ja bli förkyld alltså *ler*. Men nu har jag då lyckats få en sväng av skiten som inte alls är direkt skönt att ha… Men har nu fått lite bra tips på att få bort o sen förebygga som jag ska ta o prova… för detta är inte skönt alls. Men har man fått viruset så är det bara att göra det bästa av det hela…

Jobbar sista natten för denna omgång av pass – imorgon kväll är det musikquiz *yeah* o det ska bli skoj o avkopplande att umgås, dricka o äta gott o skratta massor… blir säkert en liten kram eller två inklämda också, under dagen… *ler*

Jag ska göra några matlådor också – ska faktiskt ge bort för jag vet att det kommer uppskattas mycket. Just denna maträtt är av det där lite för mumsiga slaget *ler*

Sen ska jag under mina lediga dagar forsätta samla ihop materialet som ska sändas in – det har kommit av sig lite – nu sätter jag igång igen. Pausar ger mer energi o man ser flera saker som ska tas med o det är bra, då blir det mer komplett.

För att inte tala om att jag måste ändra om lite i mina fönster – mina växter… Jag har kört en killa många gånger o vi har pratat om många olika saker – en gång så var det chili – om att odla egna frukter o sen göra lite roliga saker – som torka o ha som krydda – göra salsa eller någon annan stark sås. Jag som nu inte har förmånen som han, bo på landet med ordentliga möjligheter att odla… sa att jag gärna tar en lite frukt eller två om han får över när han skördat i höst…

Så igår när jag hämtade honom så hade han plockat ihop några små krukor med plantor – igen aning om vad för sorter. Han hade fått bra utdelning på fröna han planterat – så det var plantor över. Så när han såg att det var jag som hämtade igår så gick han in o hämtade krukorna som var undanplockade till mig.

Snacka om att jag blev glad – att han kom ihåg vårat samtal o att jag fick förmånen att få några plantor att prova med själv. Nu får vi se hur dom kommer trivas här hos mig. Dom fem + min lilla citronplanta som jag hoppas kommer växa upp till ett litet träd *ler*.
Spännande att se vad det blir av dessa plantor – om jag lyckas få dom att trivas. Citronen tror jag ju inte kommer bära frukt – men chilin hoppas jag verkligen kommer ge mig ialla fall någon frukt att göra något skoj med till hösten. 

ett tivoli rakt över gatan från där ni bor??? Näää antar att dom flesta sluppit det...

Men det är något jag försöker göra idag - o kommer få försöka göra i helgen.

Inte det skojigaste när man jobbar natt o är lite beroende av att få min sömn dom ljusa timmarna på dygnet. Tur att jag hann sova lite tidigt innan allt satte igång...

Nu tycker väl inte jag att ett tivoli ska klämmas in mitt i centrum o att det sätts upp lappar på utsidan av porten 3 dagar innan det sker... Jag anser att man ska få minst 1 månads varsel - i sin brevlåda - vad som kommer att ske, hur det kommer stängas av osv ... för att hinna ordna annat boende under tiden OM man känner att det är nödvändigt...

Jag tänker på tiden då min sin levde o rubbades han sovtider på något sätt fick han fler o mer kramper - hade det varit så nu hade man fått ta sig ifrån centrum på helgen. Och det finns säkert andra orsaker som gör att man behöver lite förvarsel så att man kan orda.

Inte alls att jag på något sätt missunnar stadens invånare att få vårmarknad *burr - varför är det alltid svinkallt den helgen vi har det ???* men tivoli - det är skit skoj, det ger orten lite liv. 

Men det är inte direkt skoj att vara såhär nära o höra... för även om man stänger så att själva ljudet inte hörs jätte mycket så dunkar ändå basen, musiken igenom ändå.

Hoppas att vädrets makter lurat alla som spått vädret för helgen o ger oss sol, inga kalla vindar, värme i solen under ialla fall mitt på dagen. Så att alla oavsett ålder kan ut o njuta av lite ledig tid, att strosa runt o kika lite här o där... även om det är same same, alla år, så är det ändå lite roande att gå o kika *ler* Det hör liksom lite våren till att ha denna marknadshelg.

Jag gillar inte att vara frustrerad, jag gillar inte att känna en inre oro där jag inte kan koppla av. Jag har lätt för att bara vara, göra inget, läsa eller pyssla hemma med något. Men det är allt annat än lugn o ro inom mig just nu. Det är kryp o oro, det är en frustration inom mig som jag inte blir av med…

Jag har promenerat för att kläcka ägg i pokemon, jag använder circle pro lite då o då, tills jag är trött o inte orkar fokusera så att det blir rätt… ja för att ta upp några saker som jag gjort sista dagarna…

Jag är less, vet bara inte på vad o då är det svårt att göra något åt det… jag har mina aningar om vad som gör att jag känner såhär. Jag känner mig på något sätt maktlös, jag vill, jag vill göra… men lite svårt att göra ensam, det är inte min grej… det blir aldrig bra att göra det ensam heller – för min del alltså.

Nu är det inte heller en sak som gör att jag känner såhär, det är två, två saker där den ena gör att behoet av det andra blir än mer påtagligt…

När jag började läsa ”Hångla mer” så var det ord där som inledning, en fråga – ”Hur vill du ha ditt liv?” Dom här orden, fraserna – det är två – ja även dom två… passar bra in på sakerna som är två dom också, eller hur? Men dom här orden, med sina frågor kom tillbaka till mig just nu ikväll när frustrationen kryper i mig…

Det ena:
”När någon i din omgivning känner sorg, vill du sitta och tafatt hålla din hand på personens axel, säga något intellektuellt och bjuda på något sött och äckligt för att få dem att tänka på något annat?
Eller vill du låta dem omfamna dig så att du kan ta emot deras tårar och deras smärta?”

Nu tänker jag självklart att ”någon” är någon som står mig nära, någon jag bryr mig mycket om. Och då är svaret lätt, jag vet vad jag vill då… o jag vet vad jag vill få när jag känner sorg, när jag vill gråta, när jag känner smärta…

Det andra är:
”Vill du småpussas och säga något intellektuellt och bjuda på geléhjärtan eller vill du hångla dig svettig och fullkomligt förlora dig i din partner?

Samma sak där lätt svar…. Kan man få börja med att få några geléhjärtan, småpussas lite för att sen låta det övergå till att man förlorar sig fullkomligt i varandra?

Så kort svar på frågan: ”Hur vill du ha ditt liv?” blir – fullt ut, med passion i allt jag gör. Jag vill ta vara på resten av livet, jag vill uppleva, jag vill ta mig an utmaningar, jag vill planera o genomföra drömmar…
För lite mer än 3 år sedan hade jag sagt att det där vill jag o kan jag göra ensam, som singel. Och visst även idag så vet jag att jag kan göra det ensam – men idag vet jag att jag inte vill göra det ensam. Jag vill ha någon vid min sida att göra allt det där tillsammans med. Att njuta av livet tillsammans.
Livet är för kort för att slösas bort.

Så då var frågan ”Hur vill du ha ditt liv?” besvarad – fullt ut, passionerat tillsammans med någon.

Men då kommer nästa fråga, ”Vem vill jag dela mitt liv med?”  - inte nu så att jag menar vem i meningen en viss namngiven person – utan mer vem i meningen vilken typ av man, hur vill jag att min partner ska vara, han som jag vill dela mitt liv med.

En sak har jag lärt mig under alla åren jag varit singel – alla åren jag pratat med mina vänner av båda könen som letat efter en partner, gått på minor, blivit sårade eller dom som hittat rätt… Ja för dom finns dom också, som ”lärare” till hur man ska göra för att hitta sin rätta partner.
Det jag har lärt mig är att sålänge man inte kan svara på följande frågor, så kommer man inte heller kunna hitta den rätta för en själv, man kommer bara hoppas o gå på minor.

Alla frågor är på något sätt sammanflätade, man kan inte riktigt veta (svara på) den ena utan att också få med dom andra. Allt hänger ihop.
Det här ordspråket som säger att man måste älska sig själv innan någon annan kan göra det – ja det stämmer. Det är först när man själv vet vem man är, vad man vill – som man är trygg nog att kunna vara en bra partner. För det är ju inte bara det att hitta rätt partner, man ska vara rätt o en bra partner också. Alltså inte bara få, utan även ge. Det är så ett bra förhållande byggs upp o blir hållbart.

Nu tror inte jag personligen att man kan ha 100% svar på alla dessa frågor som har med ”livet” att göra. Saker förändras, jag förändras – utvecklas – men man kan ha svar som är en bra grund, det som inte ändras, svar som ger en trygghet i vem jag är, vad jag vill… kanske svar till 80-90% - resten ska få vara obesvarat för utrymme att just utvecklas.

Så en bra start är att fråga sig själv – Vem är jag? och Vad vill jag?
Nu behöver inte det här vara så invecklade eller djupa frågor som man kanske först tänker när man läser dom. Det kan vara så enkelt som att veta om jag är en person som vill ha djupa samtal, har jag humor, är jag vårdande, är jag en person som vill vara en del av tvåsamhet eller är jag en mer självständig person som värdesätter min egen tid mer än tiden tillsammans med någon. Vad vill jag? Är karriären viktig, vill jag lägga min tid på att träna eller någon annan hobby. Vill jag göra saker ensam eller tillsammans?

Svaren på dom där frågorna smälter ju också in i svaren som frågan – vad jag värdesätter – ger. Om jag värdesätter egentid, pengar, hälsan, resor, boende, standard… vill jag vara ute i svängen o umgås eller är det viktigare att få tid hemma o koppla av… Som jag ser det så alla dessa svar kan vara svar på alla dom där tre frågorna – så hårt är dom sammanflätade, som jag ser det.

Den fråga som jag tror många missar och som kanske är den viktigaste – att inte bara se vad jag vill ha, vad jag behöver… utan se vem är jag o vad kan jag ge till min partner. Är jag en person som vill bli omhändertagen, är jag en som vårdar – vill jag ha o ge på samma nivå…

Jag vet idag vad jag vill, jag vet nog ganska säkert ”vem jag är”… jag är också trygg i vad jag vill ha för egenskaper/personlighet hos en partner o vad jag kan ge i ett förhållande.

• Jag tänker aldrig vara någons tidsfördriv igen, tills något ”bättre” dyker upp. Vara någon som boostar för att den andre ska klara sin vardag, tills någon ”bättre” dyker upp.
  
  
• Någon som vill mig väl, som finns där för mig i alla lägen, precis som jag finns för den. Inte bara när allt flyter på utan även när det blåser stormar.
  
  
• En person som vet sina egna fel o jobbar på dom. Att personen känner sina rädslor utan att vara fast i dom. (Ingen vill vara tillsammans med någon som är rädd för ensamheten, hur ska man säkert veta att personen valt mig o inte bara någon för att slippa vara ensam)
  
  
• Jag vill ha en person som är balanserad i sitt humör och inte far upp o ner i sitt humör. Att det finns en trygghet på insidan. Inte någon som är emotionellt obalanserad, som man inte riktigt vet på vilket humör den kommer vara på – för sker något under dagen, i personens liv så kan den inte på ett samlat sätt inte med massa drama…
  
   
  
  
  
• En person som behandlar andra respektfullt.
  
  
• Och som är medveten om att perfektion är en illusion. Att förstå o känna empati för sina egna o partnerns brister o sprickor. Kunna se att det är även den delen i våra sätt som gör att vi är den vi är, se skönhet i imperfektionen.
  
  
• Att det finns humor, att man kan skratta tillsammans. Inte humor som att skoja bort saker. Utan kunna skratta tillsammans – att skratta till är något vackert, det är afrodisiakum av hög grad. Det gör att allt blir mjukare o mer positivt.
  
  
• Förmågan att lyssna, viljan att försöka förstå varandra. Prata uttrycka sina känslor o tankar, kunna kommunicera för att lösa olika saker som kommer i vägen på livets resa. Att kunna handskas med konflikter på ett ”mjukt” sätt – att ingen av parterna ska köras över eller känna att den behöver backa undan, eller att man hela tiden, varje gång ska ha rätt ”no matter what”. Kunna kompromissa!
  
  
• Jag vill ha någon att planera saker tillsammans med, se fram emot saker tillsammans med, uppleva saker tillsammans med, prova nya saker, utmanas tillsammans med.
  
  
• Jag vet idag att jag värdesätter tid man har tillsammans, att egentiden inte ska vara den viktigaste på fritiden utan det är att göra saker tillsammans. Att man är delaktig till en viss del i varandras intressen. Jag vill leva tillsammans, inte parallellt för att ha någon…
  
  
• Någon som är lika villig att lära känna mig, mitt sätt, mina positiva sidor samt negativa sidor – så att han förstår mig o vad jag behöver. Liksom jag vill lära känna honom på samma sätt… veta när man ska ge en spark i baken eller när det är en kram som behövs, veta när tystnaden räcker eller när man ska lirka ur vad som finns inombords o bubblar.

Jag vill ha passion, jag vill bli sedd, hörd, förstådd. Jag vill kunna skratta o gråta tillsammans. Jag vill ha romantik, uppvaktning, erotik, sex, ömhet, överraskas. – det jag vill ha, vill jag få ge. (o det ska uppskattas att få) 

Visst låter det lätt?? Det är ju så alla vill ha det… ändå är det så svårt. 

Hur vill du leva ditt liv?
Lever du det som du vill eller…??? För att leva det liv du vill krävs det små förändringar eller stora val som ändrar allt???

Denna helt underbara engelska serie, med damen i förorten som vill vara överklass. Jag såg serien mycket förr, sen såg jag en del av en slump härom natten. Så jag skrattade, det är en bra serie. Den är sådär lagom fånig o så tyspiskt ”icke amerikansk”. Antar att det är olikheten med just alla amerikanska serier som gör att man gillar engelska serier. Framför allt humorn är så totalt olika.

Hyacint Buckets som envisas med att uttala efternamnet uttalas som Bouquet [bokej], för det låter finare, mer överklassen. Jag kan inte låta bli att småskratta åt hur otroligt tunnelseende hon är, hur hon inte märker hur folk runt henne himlar med ögonen o försöker undvika henne. Hon gör dom mer eller mindre ”galna” på olika sätt… Men samtidigt är hon ju så oförarglig på ett sätt, men så okänslig för alla andra runt omkring sig.

Det är en sån där lagom serie att kika på när man vill ha något att göra, men inte orkar engagera sig i något som har en handling där man måste ”hänga med” utan man kan bara slötitta. Det är ju aldrig någon direkt annorlunda handling i just Skenet Bidrar, för varje del har i stort sett samma handling.

godaste godis jag någonsin ätit - tänk det är inte ens choklad!!!!

Det är dessa Ginger Chew - dom kallar det för kola, vet inte om jag hade kallat det så, men visst det är lite segt, lite kola-likt, men kan också liknas vid t ex winegum. 

Oavsett - dom är bara för goda.... okey, man ska gilla lite sting, lite starkare smaker annars är dom helst fel. Men det är helt naturligt godis så inte nog med att dom är goda, dom är "nyttiga" för att vara godis *ler*.

Prova dom här