Ja det fick jag mig igår - helt spontant o för mig oförberett, men vad sjutton lite dans (även om jag har 2 vänsterfötter) är bara skoj. Och på jobbet också :)

Ännu en dag var nästan över, det hade för första kvällen på riktigt längre blivit behaglig temperatur, det var svalt, man kunde andas. Det märks också att det drar mot hösten för det börjar mörkna, o bli riktigt mörkt framåt natten. 

Det var "lite" trassel med tågen igår kväll o det sista tåget var på eftermiddagen helt inställt, men sj tog sitt förnuft till fånga - fungerar inte ställa in sista tåget från Stockholm en Pridekväll... ja inte annars heller när folk inte har möjlighet att ta sig hem annars.

Det blev även buss från o till Västerås - ja det är ju redan mellan Stockholm o Bålsta.

Självklart så när bussen från Stockholm kommer in så är det alltid några som smiter förbi en trotts att man står utanför bussen o talar om att tåget inte går men dom får åka buss istället...  så jag haltade upp till perongen för att hämta ner dom personerna (som alla hade hörlurar i o hörde inte ett smack förrän man var väldigt nära o dom märkte att man kanske ville något...) Man glada följde dom med ner för att ta buss...

När vi är på väg ner så kommer även en pendel in... o när jag går där så helt plötsligt får jag hörlurar nedsatta över huvudet med glad musik - o killen som satte på mig hörlurarna - ja han var lite "glad" om vi säger så *ler* han tog tag i mig i det blev en liten sväng om där mitt bland folk mellan perong o bussar. 

Kan man annat än själv smittas av sån glädje o spontanitet en skön sommarnatt? Nej, jag bara skrattade o konstaterade att inget av mina jobb är tråkiga, både är sorten där man kommer i kontakt med människor i alla olika sinnesstämningar - jag föredrar att komma ihåg o glädjas med dom som är som den här killen - glada, skrattande, sjungande, spontana, trevliga - det är dom personerna (förutom kollegorna som är bara bäst *ler*)  som gör att jobbet aldrig blir tråkigt utan ger så mycket glädje. 

... men blir jäkligt bra ändå. Dom gångerna man går på någon inre känsla som jag bara kan beskriva som det man kallar "magkänsla". Och det finns en lite oroskänsla när man väl kommit på vad man gjort o det inte går att backa... 

Igår var det meningen att inlägget skulle bli om hur jag kommit framåt här hemma, hur hemmet började utforma sig med lite nya bokhyllor... lådor som äntligen vikts ihop o flyttats ut i förrådet. Jag hade sånna planer o allt så väl planerat i huvudet. (Istället blev det lite kort, var nog fortfarande i lite chock över mitt tilltag. Men en lite bild på en ask, i betong, som jag fått som inlyttningspresent av någon speciell - det var den som fick mig att komma igång med planering av vad o hur jag vill göra här hemma.)

Fick låna dotterns bil, lite söt pigg rackare som hjälpt mig flytta - så jag var helt övertygad om att det skulle fungera bra. Jag ska inte ha dom högsta bokhyllorna utan halvhöga, så det kändes som helt okey. Har ju 2 halvhöga redan o mina ögon mått har tittat på dom, jag vet hur höga dom är - sen lagt på det jag vet att dom jag ska ha är högre... då har det inte sett sådär värst jätte högt ut. Det ska nog gå. Men väl på IKEA igår inser jag att jag nog varit lite för optimistisk.

Jag fick ta mig ut i bilen o mäta - jo det hade fungerat om det enbart varit delarna me n nu vet vi ju alla att det är lite mer tilltagna kartonger... 

Nu hade jag bestämt mig för att ta en heldag i grannstaden, Bauhaus, IKEA o lite annat smått o gott som föll sig intressant just där o nu. Jag hade även varit i kontakt med några som annonserade ut bilar för att åka o titta. Båda privata o lite mindre firmor som har bilar i min prisklass... kände att det var dags att ta steget från att bara surfa o titta till att titta o provköra bilarna irl. Lära mig lite vad jag kan kräva av en bil i prisklassen. Det bästa sättet att lära sig är att åka o titta o provköra.

Det var bestämt att jag skulle komma en bra bit efter lunch o kika på en som var lite mer privat...  men mitt i mitt kravlande runt i bilen med det pappermåttbandet jag tog inne på IKEA så ringer han o undrar - du är först, kan du komma tidigare - det är så många som ringer o jag vill hinna med att flera tittar om det är så att jag inte var intresserad. 

Iväg som ett litet skollat troll, tänkte IKEA finns kvar även efter... 

Väl framme - en glad pigg kille som var säljaren - väldigt artig o ville väl. Småskrattar lite när jag tänker på vad dessa småsaker var o undrar lite vad han umgås med för kvinnor *ler*....

Det enda som jag inte direkt gillade var att han följde med när jag skulle provköra - jag är en såndär person som vill göra saker för mig själv - även nya saker jag lär mig, visa mig hur o vad, låt mig sen vara. Jag ser ingen stöttning eller trygghet i att ha någon där med mig... men som sagt det är jag. 

Sen att köra en ny bil, jag vill få min tid att liksom känna av... 

Men det behövdes inte många rullade meter i bilen för att jag skulle känna... jag tar den. Idioti *ler* man ska kanska vara lite mer noga - men det är så jag köpt alla mina bilar sen jag blev ensam o fick ta det ansvaret själv. 

Erkänner att jag faktiskt går på magkänslan många gånger o än har den varit rätt - dom gånger det funnits mer osäkerhet i vad jag egentligen känner så är det inte enbar t magkänslan som får tala utan rädsla av något slag smyger sig in. Kan vara svårt ibland när det gäller något man ska avstå, något som kan vara lite mer negativ eller om jag är rädd för utgången att känna skillnad på just den rena magkänslan o rädsla. 

Ja nu sa magkänslan efter bara några meter att jag skulle ha denna bil. 

Nu är det svårt att köra hem två bilar samtidigt - jag över för fullt på det här med celldelning, men har inte fått riktigt kläm på det än *ler*... man det var bara att parkera bilen på en dygnsparkering o åka hem, lämna dotterns bil till henne o sen ta tåg, buss o gå ... sen i lugn o ro få sätta mig i bilen - ställa in säte, o speglar o känna av koppling, broms o gas... lära känna bilen lite på egen hand.

Nu är jag lite smått knasig - jag döper mina bilar sen jag blev ansvarig för att inskaffa mig dom. Eller rättare sagt den första blev bara kort "Skorpan" av enkla anledningen att det var en Scorpio. Den andra som också var en Scorpio kunde ju inte kallas samma o på vägen hem med den så blev det bara "Lennart". En väninnas son hade roligt åt mig o att jag hade namn på bilen, så när jag köpte en ny - Lennart slutade fungera - så var han mest nyfiken på vad nya bilen skulle heta. 

Den var helt klart en "Sture", så på vägen hem var tanken, vad kan jag kalla denna då...

Den är ju röd, mörkt rubin röd, så det namn som kom upp o som fått stanna - nu kallas han detta....

"Tadaaa"

Får jag presentera "Ruben".

Från att det skulle köpas bokhyllor på IKEA... som inte fick plats i bilen jag lånade - till att istället köpa en bil, lite lagom spontat o knasigt.

"Ruben" - som bli myndig, 18 år i år, han föddes den 23 november 2000, men det tog lite mer än 9 månader innan han var ute o rullade på sina små däck.

Nu hoppas vi får en trevlig sommar tillsammans. 
Köpet var ju på ren magkänsla, bilen är inte ny dom flesta i den åldern har en hel del skavanker o saker som slutat fungera. Men efter vår tur hem så måste jag säga att med sina år på nacken så är jag imponerad - allt fungerar... (radio, värme, fläktar, ac, klocka, trippmätare.... osv) så han var väl värd sitt låga pris. 

Besiktad o skattad fram till april/maj nästa år, sommardäcken ska bytas som sitter på men väldigt fina dubbade däck för vintern följde med. Och otroligt skön att köra måste jag säga....

Bokhyllorna då, ja dom måste ändå införskaffas snarast - får se om jag kan låna en större kombi eller få någon att köra mig att hämta eller så får det bli hemkörning.

Ska klura lite på den saken... 

Att flytta är inget jag dirket gillar... men denna gång så är känslan ren glädje - ja faktiskt, även om jag inte på långa vägar är klar med att packa upp, att dagarna går åt till att jobba o sova, att jag är så jäkla trött. Allt det där spelar ingen som helst roll för det är en inre glädje o en inre känsla av ro som finns.

Sakta men säkert blir det mer o mer färdigt ialla fall.... 

Tid - ja varför finns det enbart 24 timmar på ett dygn??? Jag hade behövs några till för att få in det jag inte vill men måste hinna med. Just nu är det jobba o sova som gäller, jag är för trött för något annat. 

Det som är bra är att jag nu vet varför, o att det finns "botmedel" för det. Väntar bara på att få kontakt med läkaren igen, efter kompletterande prover.  

Nu när jag landat lite i det jag fått veta kan jag bara småskratta... det är ganska komiskt egentligen - även om man kanske inte ska skratta åt sjukdomar - å andra sidan är det mig själv det gäller så jag får skratta om jag vill... o ja det känns komiskt.

Först har jag för låga värden, järnbrist, ett hb på lite över 60, jag har fått järndropp 3 ggr/vecka i 16 veckor, inte den effekt man ville. Jag har fått blodpåfyllning mer än en gång på grund av detta. Fått veta att jag har ytte pytte små röda blodkroppar som har svårt att lagra... så när man då har mens som är rena rama blodbadet... ja det gör inte saken bättre. Myomer som var stora o till slut beslut att operera bort livmodern - det var det bästa beslut jag gjort. 

Och mina värden låg så bra, o jag var pigg. Inte trött o yr, så fort jag rörde på mig. 

Men så började jag bli lite för trött igen - mer trött än någonsin, inte yr, men totalt orkeslös. Min flytt gick på ren o skär, idiotisk vilja.... jag ska jag ska jag ska....  men det tog o det känns...jag är så trött att jag knappt orkar ta mig ur sängen - inget jag visar eller gnäller över, det går inte att beskriva hur trött o orkeslös jag känner mig... o jag har inte heller tid för detta.

Tänkte att det är nog lika bra att jag tassar iväg till vårdcentralen o tar prover - vill inte vill inte - men ett måste.... träffade läkare, tog prover... han ringde o förklarade att ett annat värde som har med järn att göra... var för högt. Så han ville göra kompletterande prover... 

Tur man har nära nära vän som är läkare o kan kika på provsvaren o sen förklara på "svenska"... vad det är, vad det innebär o vad som kan göras åt det. 

Skrattade säger han att tja... vad göra - det är bara att göra som dom gjorde förr, det som dom trodde botade allt...

Japp - åderlåtning.

Det det jag småskrattar åt o tycker är lite komiskt - först har jag låga värden o får ganska ofta gå o fylla på blod....

nu har jag för höga järnvärden (järndepå) så då är det istället att tappas på blod... 

Det är ju inte det roligaste att ha en sjukdom, eller få veta att det är en ärftlig sjukdom, en man kommer få behandla hela livet.

Men när jag landat lite i det hela så... att tömmas på blod, inte värre än att ge blod (vilket jag tyvärr inte kan... ) o det är inte mediciner inget man måste stoppa i sig - bara pinas med stunder av att ta prover o sen tömmas (man "åderlåter" sig 2-4 ggr/år)... nålar.... men som sagt det är ju inget egentligen. 

Och då jag kommit så tidigt, värdena är inte jätte höga, så har jag inte heller fått men, symptomer som blir bestående (som ledvärk, hjärta, skrumplever). Håller man bara värdet nere så kommer man må som en prinsessa resten av livet *ler*.

Blir så rörd när jag får sånt från mina tjejer... denna fick jag av min stora...
Mitt hjärta svämmar över av stolthet för dom båda tänk att jag är mamma till 2 Så fina tjejer.

I går, var det dags igen, för månadens roligaste kväll - det var säsongsavslutning på musikquiz. Tänk vad månaderna går fort, för fort. Men skoj har vi denna tisdags kväll varje månad, den missar vi INTE. Ja om det nu inte kommer viktigare saker mellan som utlands semester, vara sjuk eller... en myskväll hemma med sex...  erkänner dom här 3 sakerna slår lite högre... tror jag *ler*. Har ännu bara fått möjligheten en gång att utebli från quizen för något viktigare - jag var sjuk.

Mycket folk, hög stämning (tyvärr blir det då också lite hög surr-nivå, det blir lite jobbigt efter ett tag - men så är det ju överallt idag när man är ute o man står ut) Vårat lag var igår - jag, min stora dotter o två kollegor.

Maten var god, helt okey som alltid. Jag vet vad jag tyckt bäst om - grekisk inspirerad buffé. Men sen så är det lite delad plats... taco - går alltid eller som denna gång o någon gång innan, potatisgratäng (även om jag gärna sett den krämigare) o kött o god sås - det är liksom riktig mat o så gott. 
Förra året i december var det julbord - jätte mumsigt det med, men det är lite same same överallt denna månad o förra året gnällde jag lite över att det kunde ha varit något annat. Och för att nu INTE frångå mina vanor så måste jag ju gnälla i år också *blink*.... jag hade ju sett fram emot o laddat upp för julbuffé... Nääää det var så fint det vi fick o så gott.

Frågorna - ja denna 30e gång (tror inte någon tröttnat eller kommer tröttna på quiz av dessa herrar) var det chans att plocka många många poäng - över 200 st faktiskt. Vi då *skrattar* ja vi håller fortfarande på att man ska få 1 bonuspoäng om man känner igen låten, o ytterligare 1 bonuspoäng om man till o med kan sjunga med. Lovar det är ända chansen för oss att ens komma i närheten av poäng som dom toppande lagen har. Dom är otroligt duktiga o har nog lite samma musiksmak som dom som gör frågorna *ler*... erkänner det har inte jag.

Men - ja även om det var lovat att vara enbart jullåtar *ler* så var det nog många ändå - vilket var jäkligt skoj - är det jul så är det. Men det var ju fel jullåtar.... fel fel fel som Brasse säger när fel svar gavs på "vem ska bort". För det har jag kommit på - det är inte vi som kan lite det är bara fel frågor, fel låtar *ler* - jätte jätte fel till o med.

Nääää vi har så skoj, o vi skrattar massor o det är huvudsaken. Att vi inte kan så värst mycket spelar inte så stor roll faktiskt - det är bara skoj att vara där o jag har bokat upp vårat bord för hela vårsäsongen redan - lika bra vara ute i god tid. Vi vill inte missa en endaste gång.... ja förutom då om det kommer något viktigare mellan - som jag skrev om lite tidigare *ler*

Förra gången så var ju "Gabbes-lista" inte med, till min o helt tydligen flertalet andras stora besvikelse - så tack o lov var den med igen. Man får inte ta bort stående vinnande koncept *ler* Det är också kluriga saker i den listan, den lite extra rolig. 
Igår hittade faktiskt min stora dottern en låt hon gillade där, som hon inte alls visste vad det var innan så se där, man kan hitta lite nytt att lyssna vidare på också om man vill.

Det är faktiskt så skoj dessa kvällar att mina allergiska reaktioner på dansband håller sig i schack - jag får inte andnöd, röda kliande utslag som gör att jag måste uppsöka akuten på direkten *skrattar*.

O tänkt att till vår stora förvåning så klarade vi faktiskt av att få ett dansband rätt.

Ska inte avslöja att vi tagit ordet som begynnelsebokstaven i artis/grupp skulle bilda - Glögg - vi hade tagit dom andra 4a så det var bara L kvar... o en dansbandlåt o det enda vi kom på var Lasse Stefanz. Så kanske vi inte kan ta åt oss äran direkt av att kunna *ler* - men vi gissade bra ialla fall o det räknas väl??? Vi hade ju rätt ...

Nu är det lite helgvila men ser fram emot nästa gång o nästa o nästa ..... redan <3

Här är vi o quizar.
Älskar denna bild - sån härlig julkänsla.

ja i påståendet att “lycka är ett val”.  Men sen så vi eftertanke - som vid dom flesta sakera man har ett direkt intryck av, en direkt tanke om vad det innebär - så när man tänker lite till så kan man förstå innebörden. Ibland ändrar man åsikt, ibland bara förstår man o kan se hur man kan använda sig av det här andra sättet att se på saken i vissa situationer.

En sak som jag från start hade en åsikt om, men efter att ha läst om en helt annat synvinkel så ändrade jag åsikt. Det är om “energitjuvar” - från start var jag helt inne på att det enbart var personen som var en energitjuvs fel, det var den som tog energi, det var den som var problemet... jag har fortfarande inställningen att det är personer jag inte vill ha i mitt liv o att det är personer som lever av andra människors uppmärksamhet... dom suger ur varje liten gnutta energi hos dom som släpper som nära.
Och sen när jag läser att det inte alls egentligen är energitjuvens fel att dom dränerar andra på energi så tänkte jag, nej men vänta nu, det är väl visst deras fel, det är ju dom som är tjuvar. Men när jag läst o sen tänkt lite så kom jag på att jag faktiskt hade fel. Ja det är personen i sig som har ett problem som dom själva måste ta tag i, se att deras agerande o beteende är för jobbigt o framför allt ego. MEN det stämmer att det är inte alls deras fel att man själv töms på energi o ork av dom - Nej det är faktiskt bara ens egna fel.

Det är bara man själv som gör valet att släppa en sådan här person in på sig. Det är bara man själv som tillåter dom att suga ur ens energi, att få en att må dåligt i deras sällskap. Så det stämmer det är inte deras fel, det är man själv som helt enkelt gjort ett dåligt val eller mer att man inte gör att annat val när man märker att den här personen är en energitjuv. Man själv kan inte ändra på dom, man kan bara välja bort personen så att man slipper bli orkeslös av deras vänskap... eller välja om det inte är en vän utan t ex någon på jobbet, att helt enkelt inte låta personen beröra en, utan hålla den på avstånd.

Så är det ju faktiskt med lycka, att känna glädje också... Man kan aldrig bestämma vad som kommer påverka en på olika sätt. Och visst kommer livet ha med sig massor av saker som gör att man känner sig ledsen, orolig, arg, besviken, olycklig osv... o det är helt okey att känna dom här sakerna, jag tror till o med att man då o då mår bra av att känna dom. För att det ger oss förståelsen för skillnaden mellan att må bra eller dåligt, det ger oss mer uppskattning åt dom mer positiva känslorna.

Men valet står sen i hur länge vi väljer att stanna kvar i den negativa känslan. Visst vissa saker kräver sin sorgetid, vissa saker som sker måste få ta lite längre tid än andra. Men i allt annat så väljer vi själva om vi vill stanna kvar i den negativa känslan eller om vi väljer att fokusera på saker som gör oss lyckliga. Och inte glömma bort att man kan faktiskt vara ledsen eller orolig över något men samtidigt vara lycklig över resten av livet. Man kan känna båda känslorna samtidigt.

Det viktigaste är att man själv verklige vill vara lycklig, känna glädje över livet - se alla saker som faktiskt är bra som är positiva. Dom små sakerna. Pratade med en väninna igår just om hur lätt det är att missa dom små sakerna men hur stora dom ändå är. Vi människor har en tendens att vilja ha allt storslaget. Vi pratade om affirmationer, om tecken osv... o att man ofta vill ha något stort tecken, att man vill verkligen märka av att det man affirmerat om går igenom. Så är det ju inom alla livets områden att vi gärna vill att det ska vara stort, märkas av... ge lite av “wow-faktor 10”.

Men om man tänker efter så är faktiskt dom små sakerna som sker, det som sker vardagsmässigt, som man missar eller mer glömmer bort att ens se o uppskatta, dom sakerna är sammanlagt MER o STÖRRE än någon enskild stor sak. Så hur mycket vi än strävar efter o vill ha det där stora så får vi inte glömma dom små sakerna o verkligen se o uppskatta dom.

Och som med allt - man måste själv...
Allt sitter i ens egna huvud o i sin egna vilja att se det som finns där o är bra, dom vardagliga små sakerna. Vill man inte, försöker man inte bryta det negativa o välja det sätt som gör att man blir lyckligare så... ja då kan ingen annan göra en lycklig heller. Men vill man, ser man saker från den vinkeln, så kan andra personer vara med o ge mer bonus till livet o ens lycka.

Men det är just det där - man ska vilja....

Klart det finns ju tillfällen där det inte går att låta bli att vara glad o skratta. Det finns väl inget härligare än att få skratta sådär så att tårarna rinner (även om mascaran snällt följer med *ler* ) o det känns i magen, o man kan inte sluta skratta...
Det var längesen jag skrattade så faktiskt... sist var när jag o min väninna var ute o pokemonade - men det var ett tag sedan vi var ute - tyvärr. Men så igår, när vi var på månadens musikquiz fick en av mina kollegor mig att skratta just sådär så att det inte går att sluta o tårarna rinner. Erkänner vi är inte så bra på det här - men vi har skoj som bara den ialla fall. Som på en fråga - den då jag började skratta så där hjärtligt - man skulle kunna låtens titel, gruppens namn, men då grupperna bestod av syskon skulle man även kunna namnen på syskonen. På en av låtarna kunde vi absolut inget - varken låt eller grupp - men vi visste att det var 3 syskon. Så han slänger ur sig - det måste vara Roger, Erik o Bengt. Då började jag skratta o kunde knappt sluta.

Vet ni - det var en skön känsla, att veta att jag fortfarande kan känna så, skratta så....

Ja hur det går för oss.... ja någon måste komma sist eller hur - vi hoppas på ett fint tröstpris för att uppmuntra oss att inte tappa sugen. *ler*
Sällskapet o maten är helt klart mycket bättre än våra musikkunskaper. Som vanligt håller jag helt på det där med ett bonussystem för oss - känner vi igen låten 1 poäng, kan vi till o med sjunga med 1 poäng till *ler*.
Maten... jag väntar o längtar tills det är grekiskt - igen - eller så får det gärna vara som förra gången. Det här var klart näst sämst av alla gånger...   men smaken är ju tack o lov olika o det finns säkert dom som tyckte detta var en av dom bättre gångerna o att den grekiska gången kommer långt ner på listan *ler*

Ikväll sitter sitter jag på jobbet - det brummar utanför fönstret, lät först som en helikopter som "spanad" men så ser jag att icke - det är en flygplan med efterhängande banderoll *ler*

Kan man säga nej till ett sånt här frieri??? Näääää