Inlägg publicerade under kategorin Känslor, kärlek, förhållande, relationer

Av Svensson Svensson - 7 november 2018 23:15



Ordspråket “jag blir hellre ledsen över en ärlighet än sårad av en lögn” stämmer jäkligt bra - inte för att det egentligen har så mycket med det jag tänkt på o skriver om idag. Men den är alltid bra, den stämmer så väl

 

 

 
 
Ja eller vad man ska kalla det, det är en form av att bli påkommen men kanske mer att det blir mentalt. Att man avslöjar sig genom sitt agerande. Inte vad man säger eller gör egentligen utan mer just på grund av hur man agerar, bemöter.
 
Kanske vi alla gör på mågot speciellt sätt i situationer där man bli "påkommen" med att inte helt tala sanning. Men jag tror att det kan skilja sig lite mellan olika personer. En del blir mer inställsamma, andra reagerar med en agressivt sätt. SJälvkalrt finns också skalor - en del reagrar starkare än andra som man kanske måste känna mycket väl för att märka av den här skillnaden i sättet.
 
 
 
 
Jag har några personer runt mig som har väldigt lika sätt i dom här situationerna som är ganska starkt utpräglat eller hur jag ska säga.
 
Det är att oavsett vad man tar upp, frågar dom om en situation, vad dom gjort, något man vill veta, om man missförstått eller ja vad som helst egentligen det kan var små o väldigt "stora" saker så bemöter dom en med ett stort lugn, med saklighet, det är inga som helst problem att diskutera saken. OM dom inte alls känner sig träffade, inte alls känner att dom gjort fel. Dom är så lugna o gärna pratar om saken så att allt ska lösa sig på bästa sätt utan konflikter.
 
MEN det är precis tvärt om ifall dom känner sig det allra minsta träffade. Då reagerar dom aggressivt, det liksom "smäller" tillbaka direkt. Dom kastar tillbaka o antligen anklagar en med något så att fokus tas från dom själva o läggs över på en annan - då jag pratar om helt egna erfarenheter här så kan jag säga att det läggs över på mig.
 
Det blir helt plötsligt jag som ska känna att jag gjort något fel, att jag är "elak", att jag inte litar på... ja hela fokus läggs genast över på mig, att jag gjort något fel. Det blir antingen en konflikt där jag helt plötlsigt för försvara mig eller så straffas jag genom tystnad...
 
 
 
 
 
Jag har aldrig förstått o kommer nog aldrig riktigt förstå hur man istället för att prata igenom, att kommunicera o kanske se om det är ett missförstånd, eller förklara sig... vara ärlig stå för det man nu eventuellt gjort - kastar över på den andra på ett sånt sätt för att själv komma undan. Det blir ju faktiskt så, att man börjar anklaga den andra eller få det att gå i försvar, få den att känna sig som en dålig människa - det blir en så genomskinlig handlig att ialla fall jag undrar vad mer ligger dolt här, finns det mer som jag inte ska få veta eller till o med vill få vet.
 
Kan väl tänka mig att deras sätt berodde på att dom helt enkelt kände så just påkomna, dumma, att dom skämdes att dom agerat på just det här sättet.
Men oavsett så blir jag väldigt ledsen över att bli bemött på det här sättet, när det inte finns någon anledning. Det går att bemöta saker på samma lunga sakliga sätt som när man inte känner att man gjort något fel - när man känner att man gjort det - det löser mer problem som uppkommer än att kasta tillbaka o anklaga för att på så sätt försöka komma undan.
 
 
 
 
 
 

ANNONS
Av Svensson Svensson - 6 november 2018 11:15


Vad är ett löfte? Måste man säga “jag lovar” för att det ska ses som ett löfte? Eller räcker det med att man säger att man ska göra något, en viss sak, en viss tid?
För mig gäller det sista!
 
Är det ett löfte att tala om vad man känner? Att man talar om vad man vill eller inte vill i en situation.
För mig, nej, att tala om, säga att såhär känner jag i denna situation, det här är vad jag önskar - det är inte ett löfte, det är att dela med sig av en känsla, en önskan. Men inte så att man ger löftet att detta kommer ske.
 
Om man inte kan hålla ett löfte - är det okey att bara “skita i det” eller ska man meddela den man gett löftet till att det blivit en ändring?
För mig är det en självklarthet att meddela. Jag vill få veta så klart jag ger samma sak tillbaka.
 
För så är det väl? Att om någon betyder något för en så behandlar man den på ett sätt som man själv vill bli behandlad. Man visar att man bryr sig genom att förmedla att ett löfte man gett inte kommer att kunna genomföras nu, att det kommer senare...
 
Småskrattar lite ironiskt när jag tänker på det här som ofta kommer i samband med att det är valår - politiker ger löften i massor men alla är tomma. Få av löften som ges i valtider genomförs på det sätt som man lovat.
Har lärt mig med tiden att det finns fler än politiker som ger så kallade tomma löften - det är om någon vill ha något eller för att slippa en konlikt eller liknande - då ges tomma löften, det är för att slippa “något” att komma undan.... Ja jag ser det så, det exakt vad tomma löften är, egentligen en ren lögn.
 
 
 
 
Sårar tomma löften, eller bruta löften - ja klart dom gör... sårar lika mycket som lögner o svek...
Om man inte förmedlar sig om att det blir ändringar - att man kommunicerar, för visst kan det ske ändringar man inte själv vet om, eller kan göra något åt... men om man pratar, om man förmedlar sig så förstår den andra o man kan göra det där man lovade vid lite senare tillfälle....
 
Jag tror att allt det här med löften, kommuicera osv vad man gör det till beror mycket på vad den andra personen betyder för en. Ju mer man tycker om, älskar personen ju viktigare för en själv blir det att hålla löften eller berätta om varför det inte går att genomföra just nu. Man vill ju inte såra någon man tycker om eller hur? Och om man gör det så visar det nog faktiskt att man inte bryr sig så värst mycket....
 

ANNONS
Av Svensson Svensson - 23 oktober 2018 15:49

 

Visst är buketten helt otroligt vacker - jag sa att han gärna fick glömma kvar den i bilen *ler* 



Kärlek, att älska någon, är det en känsla som finns där med automatik. Frodas kärleken hela tiden o binder samman ett par eller?
Det är väl ganska självklart att så inte är fallet, när vardagen faller på efter förälskelsens härliga pirr så är det nog lätt att glida ifrån varandra om man inte tar vara på kärleken. Om man inte fortsätter uppvakta, bekräfta, visa intresse för varandra, gör saker tillsammans – helt enkelt fortsätter att utvecklas. Man blir ju aldrig helt färdig med att utvecklas som person eller som ett par, så man får inte stanna av o tro att allt kommer vara perfekt resten av livet. Precis som med muskler o även saker som egna måendet så bara för att man ”fått det” så kan man sluta o det finns där, nej man får jobba vidare så att det behålls.

 

Men kärlek är ju något härligt så det ska ju inte vara så svårt att tillsammans göra dom sakerna som behövs för att fortsätta låta kärleken växa komma närmare varandra. Eller hur?
Det är inte heller så att det är stora saker som behövs, tänk efter själv så är det så självklara saker. Lever man o gör saker tillsammans, har intresse för sin partner – sådär som man hade när man var nyförälskad – så kommer man inte av slentrian glida ifrån varandra. Man ska aldrig säga att man aldrig glider ifrån någon för det kan finnas andra anledningar som är orsaken till det i o för sig. Men om man tänker på det o fortsätter att vara ett par o inte leva parallella liv så kommer inte vardagen o slentrianen vara boven i dramat ialla fall.

 

 

 

 

 

 

 

Varför tänker jag på detta idag då? Ja delvis så hittade jag en artikel med en lista över vanor som stärker en som par, saker att göra tillsammans. Sen så igår kväll så hämtar jag en kille på resecentrum som ska hem till sin tjej, som är gravid o han ville uppmuntra henne, hon hade tydligen inte en allt för lätt graviditet. Han hade för att visa att han ser hur hon kämpar o för att visa sin kärlek till henne köpt en stora vacker bukett rosor – ja den fick knappt plats i framsätet med honom, o det var en av de vackraste buketter jag sett. Den var otrolig.
Till slut skämtsamma kommentarer mellan kollegor imorse om att när man kommer upp i åldern får man inte vara så kräsen, vill någon ha en, raggar på en så ska man nappa *ler*.

 

Idag tror jag att det här att hitta sig själv, utvecklas, vara självständigt, göra egna saker, för att inte ”tappa sig själv” – det är en lite för överdriven livsstil som faktiskt förstör för många par. Tid tillsammans finns inte, det är för många andra saker som tar upp ens tid. Och är det så att man inte ens till vardags prioriterar varandra, tiden tillsammans, att man inte kan hitta dom här små sakerna som det faktiskt är – då kanske det inte är den rätta kärleken man känner för varandra. Kanske det är mer vänskaplig kärlek eller en rädsla att vara ensam så man håller kvar i eller till o med går in i något som inte är riktigt allt det där man vill ha, behöver o faktiskt även är värd.

 

När man kommit upp i den åldern som jag är i o mina vänner så både vet man vem man är, vad man vill ha o tiden finns inte att ”försöka” med något som inte är allt det där man vill ha. Säger inte alla, men dom flesta av oss mår inte i längden bra av att kompromissa i vad vi behöver i ett partnerskap för att slippa vara ensamma.  Men det är också dumt att av slentrian o av att ta kärleken o sin partner för givet, när man hittat det där som känns helt rätt, att då glida ifrån varandra. När det inte behövs så där jätte mycket för att det inte ska ske, det som behövs är att fortsätta vara intima – låter enkelt, låter spännande men kan vara både ömtåligt o komplext. (Intim är inte enbart att ha sex, som kanske är det man mest tänker på när man här ordet, nej det är att vara varandra nära på alla sätt mentalt o fysiskt)

 

 

 

 

 

Att lita på varandra o kunna förlåta
Om man inte har tilliten, litar på den andra partnern o om det sker något som känns fel, att man kan förstår varandra, förlåta – då ska man inte ens vara ett par. Att man kanske förlåter ett svek ”för att man ska” men det kommer inte från hjärtat, då ligger den förbittringen där under ytan o förstör lite hela tiden, o när man minst anar det kommer den bubbla upp.

 

 

 

 

 

Att säga ”god natt” o ”god morgon”
Till varandra varje morgon o kväll o passa på att fråga hur den andra mår, oavsett om man ligger i samma säng eller om man är på avstånd från varandra via telsamtal/sms.

Små ord som kan ses simpla men det är ofta dom små sakerna som är det stora. Det är dom små sakerna som bygger det stora. Att börja o avsluta dagen med några ord, ger också tillfället att fråga hur det är eller att få berätta om något – man pratar, man visar hur man må o det kommer fram långt tidigare än om man inte visar det intresset för varandra.

 

 

 

 

 

Att ringa eller sända ett SMS under dagen
Det visar sig att partners som skickar SMS eller kort ringer varandra under dagen känner sig mer omhändertagna och värderade. Det gör att man känner att känslomässigt stöd från sin partner o det är då mycket lättare att hantera små bakslag som kan ske.

Att bibehålla sin självständig är en sak, det är något helt annat att ömsesidigt ignorera varandra.

 

 

 

 

 

Att läsa samma bok, att se en film, serie tillsammans
Man delar något som man sen kan prata om. Diskutera det som sker i handlingen, få igång fantasin, man kommunicerar, delar idéer, skratta tillsammans.
Man kan prata om karaktärerna gör rätt, hur man själv tror att man skulle handla. Men vara allvarlig eller låta fantasin flöda över hur som helst.

 

 

 

 

 

Att hålla händer
Låter det fånigt? Något som bara nyförälskade gör?

Men just att hålla händer är en vana som hjälper oss att känna oss förenade. Det ger en känsla av fysiskt stöd från den andra o gör att man känner sig som ett par, ett lag.
Att gå hud mot hud hjälper energin att överföras från en person till en annan.

 

 

 

 

 

Att kramas
En kram är den bästa medicinen för många saker, den gör att man ändrar sin kroppsenergi o sitt humör till något positivt när något känns tung, eller bara att man får känna sig lite extra uppskattad. Kramas är en vana som stärker par, o lämnar kvar ett varmt skönt minne resten av dagen.

Det finns olika minnen av beröringar; dåliga beröringar – övergrepp, bristfälliga beröringar – försummelse och bra beröringar – kärlek.
Par som kramas, håller händer o har mycket hudkontakt har mycket bra beröring.

 

 

 

 

 

Att gå till sängs tillsammans
Visst ibland så finns yttre påverkan som arbetstider, som gör att vi har rutiner som inte passar varandra. Men oavsett som jobb o fritid är separerade från varandra så ska man försöka att gå till sängs tillsammans. Att inte ta den chansen till att vara nära varandra, känna varandras hud gör att intimiteten o åtrån sakta försvinner. Så liten enkel sak att behålla gnistan o åtrån mellan varandra. Att känna den kittlande känslan när man berör varandras hud. Då glömmer man lätt att man är för utmattad för att vara upphetsad.

 

 

 

 

 

Att duscha tillsammans
Det här är en av de mest intima stunderna för en person – att ta en dusch. Man är naken, man är ”blottad”, det är ett mycket personligt utrymme för många. Att duscha tillsammans med sin partner är närhet, det gör att det intima blir sensuellt. I duschen är det lätt att koppla av, stress passar inte under rinnande vatten, att sluta ögonen o få förstärkt känsla av beröringen. Man öppnar upp sig för varandra, man får en chans att övervinna sin blyghet o man visar att man gärna delar det här lilla personliga utrymmet. (Kan man ta ett bad tillsammans är det ännu bättre)

 

 

 

 

 

Att ha sex tillsammans
Våga visa vad man njuter av, att våga prova nya saker, vara lite äventyrliga, att visa att man litar på sin partner för att våga. Sex stärker förhållande, man kommer varandra nära. Sen ger ju bra sex med sin partner med massor av kärlek också hälsovinster

 

 

 

 

 

Så enkla saker som ialla fall för mig en självklara i ett förhållande, man ska inte behöva anstränga sig för att dessa saker ska ske. Men visst ibland tar stress o vardagen över o då kan det vara bra att se till att inte glömma bort vad det är som gör att man inte glider ifrån varandra i onödan…

Av Svensson Svensson - 18 juni 2018 12:27

 



En nära väninna till mig driver en blogg där hon idag tar upp frågan om kroppsstorleken spelar någon roll. Jag läste igenom hennes inlägg o har sen dess gått o funderat, tankarna har vandrat fram o tillbaka o jag kände att jag måste skriva av mig – det är ett bra sätt att få ur mig tankar som annars liksom fastnar kvar o far runt runt.

 

Läs gärna själva hennes blogg o se vad ni själva skulle svara på frågan (tänk frågan mera – kan du bli kär i en person med…. – så kan alla personer oavsett man, kvinna eller läggning tänka sig frågan. Fastna inte på att frågan är ställd för en kvinna som är heterosexuell – det här är en fråga som alla kan ställa sig)

 

 

http://www.kvinnorslust.se/?p=2492
Ja o när du ändå är där, passa på o läs mer, hon tar upp många bra saker där.

 

Jag tänker inte svara upp på något hon har skrivit i sin blogg, det inte därför jag fick tankarna, för att jag inte förstår henne i det hon skriver o det är hennes tankar o hennes erfarenheter som hon skriver om – nej jag kommer enbart ta upp dom tankar som jag fick när jag läste hennes fråga. Så när jag skriver ”man” så kan du lika väl läsa ”jag”, för det är mig själv, mina tankar jag skriver av mig om.

 

 

 

 

 

Ja, jag kan bli kär i vilken man som helst, det är mannen inte storleken på honom som avgör om jag blir kär eller inte. Och nu pratar jag att bli kär, att älska o vilja ha en relation med, en framtid med. Det där som kommer av att man blir kär. Att älska o att vara kär är för mig en känsla som kommer efter ett tag o som är en djup stark känsla – inget som kommer direkt.

 

Däremot så är frågan; Skulle du bli attraherad av…. 

 

 

 

 

 

Här kan svaret bli lite annorlunda, här kan svaret bli att nej. Men det är inte helt säkert det heller. För ibland så blir man starkt attraherad av en person o man vet inte exakt varför. Det kan vara ögonen, det kan vara rösten, det kan vara hur h*n rör sig, det kan vara utseendet, det kan vara doften, hans energier … ja det kan vara i stort sett vad som helst. Vissa saker vet man är saker man tycker är attraktivt, sånt som gör att man reagerar lite mer på en person.  Men det som sen verkligen gör att man attraheras är saker många gånger som man inte direkt kan sätta orden på, eller förklara, det är bara en känsla som kommer o ibland så starkt att det bara suger till i magen.

 

Visst det vara det man ser, direkt, utseendet. Men för mig är att tycka att en person ser bra ut, är snygg inte alls samma sak som att jag attraheras av personen. Nu pratar vi om attraktion i meningen – jag vill ha sex med, jag vill lära känna närmare. En snygg person, en person med ett utseende som man tycker är attraktivt, kan ge en känsla att dig vill jag gärna lära känna lite mer… men sen behövs det att personen i det första läget av kontakt visar sig ha mer än ett yttre för att jag ska vilja lära känna den närmare.  Utseende attraktionen kan gå över fortare än den kom…

 

 

 

 

 

 

Så för mig är en snygg person trevlig att vila ögonen på, det är inte alls nödvändigtvis en person jag vill lära känna närmare. Men jag kan uppskatta en vältränad, snygg man med six-pack, biceps osv… att titta på – ja okey då erkänner jag gillar att känna på, smeka en vältränad arm eller lår *ler*. Så okey jag är väl ytlig jag med… Nej så illa är det inte, för det krävs mer än att jag tycker att mannen är snygg o har en snygg kropp för att jag ska vilja ta på, känna på honom. Däremot OM mannen som jag attraheras av, som jag är kär i, har lite muskler här eller där så inte klagar jag *blink* - som muskler på låren… låta handen…. Nepp, här stoppar vi den tanken. Eller riktigt blå ögon…. Mmm – nej just ja, skulle stoppa tanken *ler*…

 

 

 

 

 

 

Så när jag tänker efter så är det skillnad på vad jag tycker är snyggt att vila ögonen på – det är inte samma sak som att jag vill lära känna personen, eller attraheras.
En person jag känner spontan attraktion till av någon anledning behöver inte vara snygg att titta på, om man tänker på det sätt jag pratar om först, det som bara gäller utseendet, det ytliga. Visst kan det vara hela utseendet, eller en detalj – som ögonen, rumpan…  men lika ofta kommer attraktionen av någon annan anledning. Som jag nämnt tidigare, rösten, rörelser, doft….  Men även om det blir en attraktion så kan den gå över lika snabbt om personen sen visar sig vara på ett sätt som jag inte alls attraheras av…
Men sen att bli kär, den där djupa sköna varma känslan som finns i hela kroppen, den som gör att ens partner är den vackraste, snyggaste hunken i hela världen – oavsett storlek på kroppen, eller hur han klär sig… han är så mycket mer än alla andra på alla sätt…  Den snyggheten, den attraktionen finns bara o kommer bara av att man älskar…

 

 

 

 

 

 

Det är ialla fall så för mig o det är så jag vill ses, attrahera min man. Jag ska vara det vackraste o bästa han vet pga av att han älskar mig.
Är det inte så, då är det inte rätt, då finns inte rätta känslan där, man ska titta på varandra på ett sätt som gör att man utifrån ser att dom här två ser inga andra än varandra.

Hur sen andra fungerar, ja det är upp till dom, o inget är mer rätt eller fel, så länge man mår bra, är lycklig så ska man göra som man vill – är man däremot inte det… ja det är en annan sak….

 

Hur är det för dig, hur tänker du, hur fungerar du?

 

 

 

Av Svensson Svensson - 3 april 2018 06:00

Idag firar vi kärleken, det är Kärlekens Dag. Den ska inte förväxlas med Alla Hjärtans dag, något som påpekas.... men det finns ingen förklaring till vad som då är skillnaden mellan dessa dagar o firande. I och för sig - kärlek i alla former ska firas varje dag *ler* - så det kanske kvittar vad skillanden är. Men min nyfikenhet är ändå väckt, för någon baktanke finns säkert i detta, då vill jag veta.

 

 

 

 

 

Klart jag kan ju göra min egen lilla analys om var skillnaden ligger... hmmm näää kan inte komma på något bra... men skrutt samma för jag gillar kärlek o att få visa den till dom jag älskar o självklart få tillbaka, bli bekräftad att man är älskad. 

 

Och nej jag talar inte enbart om att ha en partner - jag pratar om all kärlek, alla man älskar på olika sätt - mina barn (så jag älskar mina tjejer o kommer alltid att göra...) eller min syster o hennes familj, mina vänner - jag har dom absolut bästa vännerna man kan ha, mina kollegor - ja jag älskar dom också (okey ska vara ärlig, kanske inte att jag direkt älskar dom alla...) men på ett annat sätt. Ett djur kan man både älska o få massor av kärlek ifrån.

Det fina men kärlek, att älska är ju att det finns så många sätt.



 


Så fira på, idag o alla andra dagar på året - livet är för kort att slösa bort.

 

 

 

 

Av Svensson Svensson - 3 mars 2018 01:01


 


För några dagar sedan så läste jag en nystartad diskussion i ett av nätverken.... det var en fråga om det här med att känna svartsjuka trådstartaren undrade över hur andra kände o tänkte för h*n kände o hade aldrig känt svartsjuka...

STARTAR MED ATT KLARGÖRA ATT DETTA ÄR MINA TANKAR OM ÄMNET O JAG SÄGER INTE ATT DET ÄR RÄTT FÖR NÅGON ANNAN ÄN MIG!

Jag tycker att det här med att diskutera en känsla som kallas svartsjuka är svårt om man inte först också preciserar vad man menar - för det finns ju sjuklig svartsjuka som absolut inte ska förekomma - det är något som personen som känner den måste ta tag i o arbeta med på något sätt - ingen mår bra av att känna eller utsättas för svartsjuka av den graden.

Sen finns det även grader av den svartsjukan som kanske mer bottnar i en osäkerhet - även här ska det inte vara en stark känsla som håller i sig o kommer från att man inte litar på sin partner - eller inte kan kommunicera så att man förstår varandra. Det blir också en felkänsla som kan förstöra i ett förhållande. 

Det finns som sagt grader o det jag nu tar upp o tycker är en bra svartsjuk känsla är en lättare variant som slår till men också går över snabbt så fort man faktiskt pratat med varandra - den som känner känslan får uttrycka varför... o den andra kan svara.

Ja jag tycker det är en bra känsla en som faktiskt ska finnas lite i varje bra förhållande - det visar att man inte tar den andra förgiven, att man bryr sig, att man är rädd om det man har tillsammans. Det är en liten bekräftelse eller hur man ska säga... NEJ det ska inte vara något ihållande o den innebär inte heller att man INTE litar på sin partner - det visar bara att man faktiskt är rädd om det man har. Och genom att man kommunicerar så släpper den där känslan väldigt snabbt...

Som sagt det är bra på det sättet att man inte tar sin partner förgiven o man visar att man är rädd om det man har. Man kanske på det sättet också hela tiden jobbar på det förhållande man har - så som man faktiskt måste göra för att hålla det levande o inte låta det sakta dö ut...
Det där som för ofta faktiskt sker i förhållanden efter en tid - man bara är i det - man tar allt förgivet - man jobbar inte på att hålla spänningen, gnistan vid liv - man bekräftar inte längre den andra på alla dom sätt man gjorde från start.

Men visst det ska som sagt bara vara något som kommer snabbt o försvinner lika snabbt när man uttryckt att man fick känslan i en viss situation - så att ens partner kan förstå o agera utifrån det. För ibland kan det behövas - för man tänker inte på hur den andra kan reagera. 

I dom flesta svaren i den här diskussionstråden så var det - nej jag känner inget, nej det ska man inte göra, men ska unna den andra, man ska lita på, man ska dela med sig osv osv osv.... 
Men för mig som är monogam o förhållanden o som älskar djupt o innerligt när jag släpper in någon så nära mig så måste jag säga att en man som har det synsättet inte är någon för mig....
Han ska känna det där stinget om det blir en sådan situation som då man kan kalla svartsjuka - han ska vara mån om mig, han ska definitiv inte vilja dela med sig av mig....

Ett svar var lite tvärt om - det var att svararen mer trodde att det gick lite "mode" i satt inte känna svartsjuka att säga att man tycker att allt är okey... men att svararen trodde nog att det förekommer mer av svartsjukekänslan än vad som man kanske erkänner utåt. 
Här kommer jag inte analysera något i detta men jag tror att delvis så finns det en udd sanning i detta....
men det finns också andra saker som finns där som kan vara orsaken till att många inte alls känner den här känslan.... (saker som jag analyserar om men det tänker jag inte ta här.... )


 




Men som sagt - det är min fullaste tro att lite lagom sting av det där man kan kalla svartsjuka kan vara bra för alla förhållanden av båda partnerna.... det visar att man bryr sig - det visar att man inte tar förgivet ...
För mig - o jag säger igen - FÖR MIG - så skulle jag inte uppskatta att min partner inte kände den känslan i vissa situationer 
MEN så upprepar jag att jag inte talar om den sjuka svartsjukan... utan mer ett sting av oro - men det är ju fortfarande det man kallar svartsjuka - för svartsjuka är ju en form av en orokänsla.... 

Det jag pratar om är sitt egna självförtroende, att man inte tror man duger, inte heller att det jag menar att man inte litar på sin partner... lika bra att klargöra det IGEN!

Men jag tror att alla som älskar någon ska känna den här lilla känslan av svartsjuka i vissa situationer - jag tror att det är sunt, jag tror att det visar att man inte tar den andra förgivet - att man fortsätter att hålla liv i förhållandet - bekräfta, överraska, kommunicera osv osv... 


 




som sagt - det här är MINA tankar om svartsjuka.... säger inte att det andra tycker är fel - att jag har rätt - jag säger att det är rätt för mig o att jag kan acceptera andras sätt att se på det - men att jag inte alltid kanske förstår deras resonemang...
Och att jag nog på något sätt blir "skrämd" av människor som säger att dom inte är svartsjuka, får den här oro känslan någon gång i vissa situationer.... för mig är det - OBS igen - FÖR MIG - är det känslokalla människor.... 

Av Svensson Svensson - 3 februari 2018 03:21


Redan inne i årets månad två - februari, det är inte klokt vad tiden går fort. 

Ja det här med kärlekens månad det läste jag faktiskt på lite reklam för Interflora, att sända iväg blommor till nära o kära.

 

Det är ju aldrig fel att tänka lite extra på dom man älskar o visa det men visst är väl alla årets tolv månader kärleksmånader när det kommer just till dom man har närmast hjärtat?

 

 

 

 

Sen hörde jag på radion att någon sa att det här var årets tråkigaste månad det är en bit in i vintern men för långt bort från våren. Så kanske är det därför man passar på att göra något lite speciellt av månaden så att den blir lite roligare. 

 

 

 

 

Och ja jag vet nu kommer många att säga att ja men jag har ingen partner, jag är ensam så jag har ingen så varför ha hela månaden, det räcker med Alla Hjärtans Dag. Men då är man bra enkelspårig om man känner att det här med kärlek o älska bara innebär just det. Visst är kärleken man delar med en partner något speciellt - det är en viss form av kärlek som innefattar passion o allt det där *ler* Men man älskar ju faktiskt också sina föräldrar, sina barn, sina vänner - det är bara en annorlunda form av kärlek, men fortfarande kärlek o lika viktig.

 

 

 

 

Av Svensson Svensson - 9 januari 2018 04:31


 

Avund är en av dom sju dödssynderna - o alla vet vi ju att det är saker man inte ska känna eller göra - ja dom sju dödssynderna. Även om jag inte för så längesedan läste att det som en gång var dödssynder kan idagens samhälle ses som våra sju dygder istället. Nja så långt vill jag nog inte gå när man ser till vad dom sju dödssynderna är, men ändå när jag läste om hur man vände betydelsen till något annat, som en dygd eller mer som något som kan sporra en vidare i någon sak....
 
Hur som helst så är det inte dödssynderna jag tänker skriva av mig om denna vakna natt - nej det är egentligen bara om en av dom - det här att känna en form av avundsjuka, svartsjuka... o att det är något som är fult att känna.
Men jag håller inte med helt, jag tror inte att när en sådan känsla kommer att man ska trycka undan den för att man inte “får” känna så, det är en dålig känsla. Men handen på hjärtat o helt uppriktigt - känner vi inte alla dom här känslorna då o då?
 
Lika bra att jag nu FÖRTYDLIGAR - för att det inte ska missförstås vad jag menar, även om jag vet att många inte kommer att förstå vad jag menar ändå. Men då har jag ialla fall gjort vad jag kan för att inte missförstås.
Jag pratar nu INTE om dessa känslor i grader som blir “sjukliga”, som då förstör o söndrar, för andra men framför allt för en själv. Utan jag menar mer i en liten pytte “dos” som kommer som ett sting men också lätt o fort går över. Och kanske dom till o med är bra - nyttiga i den låga dosen?
 
Om man tar avundsjuka - en vän kanske får något man själv gärna vill ha - ett nytt välbetalt jobb, ett nytt fint boende, går ner i vikt, träffar en partner ... ja lyckas med något som man själv gärna också velat lyckas med. Man blir glad för sin vän, man blir jätte glad o känner att vännen verkligen är värd detta. Men samtidigt så kommer att sting av avundsjuka - jag vill ju också... Men det är inte alls samma sak att känna den känslan som att man missunnar sin vän, för det gör man inte.
 
 
 
 
 
En del menar på att man inte kan känna två motsatta känslor på engång - man känner antigen det ena eller det andra - jag håller inte med alls. Jag är helt övertygad om att man i många fall kan känna just olika känslor samtidigt.
I många fall så kanske det till o med kan bli en sporre till en själv... lite att även jag kan göra/få om jag gör något åt det... man kan nå sina drömmar, bara man inte ger upp utan strävar framåt.
Men visst kan det just när känslan tar tag i en, avundet far härjar runt, vara svårt att se att det kan vara den där sporren man behöver. “Ge-upp tankar” är nog lättare att just då lättare att ta till sig o stanna kvar i - förhoppningsvis bara en kort stund. Det är helt okey, bara man inte fastnar kvar i den negativa tanken utan kommer igång igen, sporrad av att det går... men man får hitta sin egna väg dit.
 
Samma med svartsjuka. Inte nu att den sporrar en framåt, utan mer att det visar att man bryr sig att man inte tar den andra förgiven.
Ja man ska lita på sin partner, nej man ska inte vara sjukligt svartsjuk - det stämmer. Är man det ska man tänka till varför o se över om det är ett förhållande man ska fortsätta med eller avsluta..
 
Men jag tror att om man känner lite av den känslan när något sker - kort i vissa situationer - men det försvinner lika snabbt. När man tänkt till lite eller pratat med sin partner. För mig så visar det att man inte tar den andra förgiven, att man bryr sig o är rädd om den relation man har. Det är en känsla som gör så som jag tänker på den - att man är mer på allerten mot varandra, bekräftar o visar varandra att man älskar den andra.
Att man inte är riktigt bekväm i någon situation - det känns fel - men man måste också då kunna kommunicera o förstå varandra.
 
 
 
 
 
 
Kommunicera är ju en av dom viktiga byggstenarna i ett förhållande - tillsammans med tillit, öppenhet, kunna kompromissa, lyssna, bekräfta, överraska, göra saker tillsammans, samtala om allt, skratta tillsammans, bara vara tysta tillsammans...
 
Jag har skrivit om det förrut - det här med att jag tror att ett uns av negativa känslor i livet är bra. Det gör att vi mer uppskattar o visar tacksamhet för dom positiva sakerna - vi kanske till o med blir mer rädda om det positiva i våra liv. För om allt enbart är bra, positivt finns kanske risken att det blir en vana, något man tar förgivet o inte alls uppskattar som man ska. Så ett litet uns av det negativa är inte fel - bara det just är ett uns, går över snabbt o inget man fastnar i som seg kladdig kola...
 
Hoppas att ni förstår vad jag menar.
 
 
 

Presentation


Här är en kvinna som tänker o funderar om allt eller inget o allt däremellan.

Försöker hitta det positiva i allt som sker.

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Länkar

Kategorier

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ itismadeby med Blogkeen
Följ itismadeby med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se