itismadeby

Inlägg publicerade under kategorin Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Ilska (vrede, ursinne, raseri)

Av Svensson Svensson - 11 oktober 2017 21:27

Alla ska vi ju känna alla känslor - mer eller mindre - alla känner inte lika ofta eller samma styrka. Det är en känsla som det sägs är lika viktigt att ha som alla andra känslor, den kan vara bra för oss att känna i vissa situationer. Visst som med allt som kan bli fel, bli negativt så är det i inte för utbredd eller för ofta, man ska känna ilska o säga att det är en bra känsla.

Jag kan hålla med om att en del personer kanske behöver den, det är något som gör att dom får en puff att ta tag i något, göra något som blir positivt. Ilska kan på det sättet vara en drivkraft för dessa människor. Den kontrollerade vreden blir som bränsle att göra något åt en situation.

Att känna ilska, vrede det är något som hör samman med att vi känner oss sårade, kränkta, förnekade, fel behandlade eller att vi ser något som sker som vi anser vara fel, som går emot våra egna värderingar. Så det behöver inte enbart vara vi själva som blir drabbade av något negativt för att vi ska känna ilska.

Ilska sägs då vara en helt normal känsla (igen jag pratar om vanlig känsla som personen som känner den kan hantera), men den innebär starkt obehag och en negativ känslomässig upplevelse. Det är inte direkt kul att vara ursinnig. Får man inte någon form av utlopp för den, att man släpper ut ångan på något sätt - sätt som kan vara olika för alla - så finns risk att man är som en tryckkokare som för eller senare exploderar.

Så det var lite om vad ilska är... men jag då - vad känner jag. Blir jag lätt arg, känner jag lätt vrede o ilska. Svaret är nej, jag har jätte svårt att känna den här otroliga ilskan. Jag har en väldigt svag känsla på den skalan, det är mer att jag kan bli lätt irriterad. Vilket då är en väldigt light variant av ilska. Däremot så blir jag oftare ledsen än arg. Ledsen o besviken. När jag gick i terapi efter att min son dött (o lite annat som skedde samtidigt) för att hitta balansen i livet igen...så försökte inte hon få mig arg, riktigt arg... så hon försökte men jag blev bara ledsen eller tyst istället.

Inte så att jag inte kan bli riktigt vred, känna ilska på djupet - det vet jag att jag kan. För det har nu hänt mig 2 ggr *ler* japp ... så jätte många gånger... svårt hålla ordning på dom. Den första gången kommer jag ihåg så väl - som att det skedde igår... jag “ser” till o med allt framför mig som en film - o inte bara just situationen som gjorde att jag kände den är djupa ilskan utan allt som skedde efter...

Min vännina hade en unghäst som gått på bete en sommar, vi var där varje dag o pysslade om honom. Så kom tiden för att hämtas hem, han skulle vidare till ett stall för inridning. Transport backades fram - o han gjordes iordning... han hade inte blivit lastad så många gånger så det var inte direkt lätt... han gick inte rakt in i det mörka hålet... nej han var inte så trygg med att lastas - men han var inte dum, han bara behövde få ta sin lilla tid... gå steg för steg - han gick alltid framåt, aldrig bakåt om man bara lät honom stå lite still o fundera lite. Det fick ta dom minutrarna extra ansåg vi - jag o min väninna. Den här gången fanns också ägarna till den andra hästen från samma stall, som också var på sommarvistelse på detta ställe... o klart att dom skulle hjälpa till!!!

När Chivas var halvvägs inne i transporten stannade han till lite - vi var vana vid det o lät honom göra så... då tar en av dom andra en soppkvast o drämmer till honom helt utan anleding i baken. Vad sker - ja inte tusan hoppade han framåt som säkert var hennes mening -att det skulle gå fortare... nej han slänger sig rakt upp slår i taket - far rakt bakåt - snett o ramlar av åt sidan in i lamprorna på transporten som gick sönder... petiteser i o för dig...

DÅ vart jag så jäkla ilsken - då kom det där på djupet - jag kokade -jag såg rött... ja allt det där som man använder för att beskriva när man känner den vreden. Och jag kommer så väl ihåg den känslan. Kan säga att jag är glad att jag slipper den ofta...

Jag gillar inte ens små ilska eller vad man ska kalla det -alltså att man blir arg utan att det blir det där kokandes... jag blir orolig o mår inte bra om någon blir arg på mig - det här med konflikter måste gå att lösa utan en massa ilska.... hårda ord, hög röst, gap o skrik...

Men så... jag har igen fått känna av den här på djupet jobbiga ilskan. Det har bara kokat i mig o det har inte gått över utan snarare vuxit. Vilket inte är bra - en sak att bli arg o sen så ebbar det ut när man får typ sova på saken...lugna ner sig. Men näää inte denna gång. Det bara bubblar mer o mer där på djupet. Det har varit några dagar nu gått i vågor - men funnits kvar o som sagt inte alls blivit svagare... så pass starkt o bubblande vrede att jag till o med kände mig lite “rädd” - varför känner jag sån här ilska varför ger den inte med sig.

Så vad göra ... jag prova att skriva om ilska då tänkte jag. Läsa lite om det o se vad jag känner stämmer o vad som inte stämmer i min åsikt om ilska och säger igen att jag pratar om den kontrollerade vreden som man kan känna - inte den okontrollerade o sjuka sättet för det är något helt annat.

Konstaterar som avslutning att - näää jag gillar inte ilska -inte att känna det själv eller märka av det hos andra. Jag själv har inte så lätt att bli så arg så att det bubblar inom mig. Så när jag blir det så är det något speciellt...

Alla kan känna alla känslor som vi kan känna - o vi alla kan känna olika fort, olika starkt - varje känsla... när jag skriver det så i starten så var det just ilska jag tänkte på, sen så tänkte jag på oro, på rädsla - dom negativa känslorna kan man säga. Konstaterar för mig själv att ja vissa känner dessa känslor snabbt andra tar det lite längre lite mer tid för, en del känner det lite grann o andra känner det otroligt starkt - även om situationen kan vara liknande. Inget är fel vi är alla människor, unika individer som känner på olika sätt, har olika värderingar osv.

Men så slår det mig - det här gäller också då t ex att älska .... o då tänker jag vidare på förhållande jag haft där jag fått höra “nej det kan jag inte säga än, det måste gå längre tid” (vi pratade då inte om några dagar utan månader) eller “nej jag kan inte älska... “. Ska inte säga att kan man inte älska o visa det så ska man leta upp en person som är på samma nivå - för man sårar bara annars... Det gäller nog att när det gäller älska att man har en partner som är lite lika en själv där - i sättet att visa, sättet att vara med den man älskar. För annars kommer den ena tycka att den andra är jobbig o den andra kommer känna sig oälskad. Men det är nog något att fundera mer på o skriva om i ett eget litet inlägg *ler*

Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Frieri

Kommentera

Av Svensson Svensson - 13 augusti 2017 21:54

Ikväll sitter sitter jag på jobbet - det brummar utanför fönstret, lät först som en helikopter som "spanad" men så ser jag att icke - det är en flygplan med efterhängande banderoll *ler*

Kan man säga nej till ett sånt här frieri??? Näääää

Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Lycka, glädje · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Rubrik saknas

Kommentera

Av Svensson Svensson - 28 juli 2017 14:00

Ja det finns många ord för den där partnern vi alla vill möta - den där helt rätt för mig.

Det finns också väldigt olika åsikter om vad som är vad - att livspartner är just en partner är inte svårt o där är det lätt. Men soulmate, tvillingsjälv osv där går åsikterna isär om vad som är vad. Vad är en person man är väldigt lika,kommer snabbt nära, man förstår varande helt o vad är någon som bra för en, någon som kompletterar en, lyfter fram det bra o dämpar det lite mindre bra. En del menar att det ena är en vän för livet, det andra är just den där rätta, partnern. Vad som är vad o vad som behövs i dom här olika relationena är det som går isär o det som kallar vid samma ord, men olika betydelse - så snacka om rörigt när man ska försöka reda ut vad som är vad *ler*

Jag vet bara att jag märker när jag träffar någon som jag har lätt att öppna mig för, man förstår varandra utan massa tillgrånglade förklaringar - inte sagt att man tycker o tänker eller känner exakt lika i alla sammanhang, men man förstår varandra o stöttar varandra.

Samma med en partner - livspartnern - den där rätta - då finns också allt det där med lätthet - att man öppnar sig, att man förstår varandra, att man har samma mål o värderingar - samt att den det självklart finns en sexuell attraktion för varandra *ler*... en attraktion på både det fysiska men ännu mer viktigt det mentala planet.

Det här med att om man älskar verkligen älskar så är det inte alltid man gillar... det stämmer bra för man kan inte ha samma åsikt, samma sätt - för man har olika bagage - det gäller att lära känna varandra så att man förstår o accepterar varandra. Men även när man då inte helt gillar... så ska man stötta varandra o som ordspråket säger på bilden -hjärtat ska le inombords ändå... o den personen som får hjärtat att le, bli varmt oavsett situation är den rätta.

Jag såg en text som jag kände fick saker att ramla lite på plats just ifrågan vad som är vad o är det verkligen sådär otroligt enkelt o lätt när man hittar . För när man hör om det här med att hitta rätt, sin soulemate, tvillingsjäl så ska allt vara så enkelt, allt bara faller på plats... men inte har det gjort det för mig, så... varför är det så svårt även när jag tror att jag träffat den rätta för mig???

Den här texten gjorde som sagt att ialla fall jag fick en liten aha-tanke... det här stämmer mer in på livet o vad som är att träffa den rätta. Inte alltid det där enklaste inte... men behöver inte vara fel för den skull - bara man förstår o går på mag o hjärt känslan... även om det inte alltid är rosenrött o skimrande... men får inte allt gratis, men får jobba för saker o visa den andra hur viktig den är för mig, att jag inte vill förlora den från mitt liv...

Din livspartner (soulmate eller tvillingsjäl, läs det som är rätt för dig) är inte någon som kommer in i ditt liv fridfullt. Det är någon som får dig att ifrågasätta saker, som ändrar in verklighet. Det är någon som gör en stark markering i föe o efter, han/hon kom in i ditt liv. Det är inte en person som alla idealiserar utan det är en helt vanlig person som klarar av att få din värld att ändra på sig inom en sekund.

Det här, ja det var ord som fick det att klicka till i mig o på något sätt så föll många frågor på plats som jag haft sista tiden... det här med att träffa den rätta, hur känns det, när ska man kämpa vidare o när ska man ge upp...

Enkelt sagt som en klok kollega sa till mig en gång:
Om personen får dig att vara mer ledsen än glad - då är det inte rätt... livet innehåller både ledsamheter o glädje, men det är inte rätt person om den ger dig mer ledsamheter än glädje inombords, i ditt hjärta.

Så enkelt sagt, men så otroligt rätt - den där rätta gör att man vågar o vill ta sig igenom svårigheter tillsammans... är det inte rätt kommer känslan av tillsammans inte finnas där... mera att man får göra det själv för båda...

OM man - som jag - tänker att en soulmate är en vän som förstår en utan förklaringar o en livspartner är den där helt rätta.

Så är det här jag hittade en enkel förklaring för vad som är vad.

En soulemate verkar vara en person som kommer in i ditt liv exakt i rätt tid, när du behöver någon som förstår dig, kan ge dig råd på vägen i just denna situation. Sen kan personen försvinna - den har gjort sitt. Men en livspartner är inte bara där för att styra dig genom ett skede av livet. De är där för att styra dig genom alla steg framåt, ialla olika situationer som uppstår framåt i livet.
Det som gör att man fastnar vid en soulmate är just den här otroliga likheten o att man förstår varandra direkt. Men man delar också exakt samma fel och det ger ingen bra balans åt livet. Det finns ingen som säger åt dig “jag vet att du är arg, jag vet att du är upprörd... jag vet att du inte menar det du öser ur dig just nu, försök se det från en annan vinkel. Det ger ingen utveckling, inga utmaningar som gör att man utvecklas som person. Det som lockar dig till din livspartner är olikheterna som ger balans - det faktum att de inte är helt som du. Dina fel och deras styrkor avbryter varandra. Och det ger en balanserad, stabil relation som tål även de mest tumultösa tiderna.
En soulmate vet intuitivt vem du är. Som sådan är kommunikationen väldigt lätt. Det finns inga missförstånd eller någon av de förvirrande sakerna. Med en livspartner är det däremot lite mer involverat arbete. Men det är värt det. Ju mer du lär dig om din livspartner, ju mer du vill dyka djupare in i deras sinne - ju mer du älskar dem. Det är trots allt just det ett bra långsiktigt partnerskap är: tillväxt, lärande och utveckling.
En soulmate poppar upp i en vis situation men kan försvinna lika snabbt igen. En livspartner å andra sidan? Precis som den målningen på väggen i ditt barndomshem, får de ny mening och syfte i ditt liv med varje dag som går. Kapitel efter kapitel, de är fortfarande din lojala sidekick - och du, deras.

Kloka ord - citat o ordspråk · Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Får man drömma sig bort? Distrahera sin tanke lite...

Kommentera

Av Svensson Svensson - 21 juli 2017 23:40

Jag blir lika nästan lite förvånad över mig själv - över hur jag reagerar o känner varje år jag hamnar här i tiden. För jag tror varje år att det inte ska vara lika jobbigt, kännas lika hårt som året innan. Tji fick jag även i år... det är nog något jag får ta, att det är såhär det kommer kännas. Det är en extra längtan efter att ha någon att få krypa in i famnen på o bara få vara.... det är några dagar nu framåt som jag vet kommer kännas såhär.

Jag vill nog i o för sig också att känslan ska finnas där, den är ju ett “minne” o minnen vill man inte tappa - inte alla ialla fall. Det här är i o för sig något som gör mig känslomässigt nere men nej jag vill inte vara utan det - jag vill nog bara inte vara ensam.

Så jag försöker att drömma mig bort lite för att skingra tankarna lite - det är ett bra sätt att inte sjunka för djupt ner i det negativa...

Som att ha någon med en varm medkännande famn.... som man - ja inte just dessa dagar kanske - men det finns många andra dagar på året - kan åka iväg o njuta av ledig tid o få bara vara - tillsammans.

Jag såg något fånigt dejtning program tidigare - dom var på Bora Bora - åhhh dessa underbara exotiska platser - dit drömmer jag mig bort nu - behöver inte vara just Bora Bora - men värme, god mat, god dryck, hotellrum som gärna får vara lite för sig o ha en liten egen privat pool att plaska runt i... bara vi två.

Det finns så många härliga platser som jag gärna både drömmer mig bort till o ännu hellre vill få uppleva.

Men börjar också blir lite kräsen - jag vill uppleva allt med rätt person så att resan blir skoj, rolig, spännande o med massor av “tillsammans” alltså romantik...

Visst ser det helt underbart ut...

Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Fiffel med skatten

Kommentera (1)

Av Svensson Svensson - 20 juli 2017 10:56

Sitter o läser en artikel om hur det just över sommaren ökar - detta med fiffel. Man tar betalt på sätt som inte ger kvitto o därmed också kan man ta in inkomsten som svart. Att det är mycket café, restauranger osv som försöker fiffla... att detta med swishbetalning har gjort en öppning att komma förbi att betalningen registreras - kunden får inget kvitto, kunden är ganska nöjd med att ha "bevis" på att h*n har betalt... Men där stoppar det - köpet registreras inte o det tas in som svarta pengar. Samma när säljaren frågar om kunden vill ha kvitto innan det slås in i kassan...

Jag tänker inte älta på om det där - vill du så läs artikeln, länk finns i slutet - jag tror att alla är väl medvetna om hur det fuskas, varför det fuskas o att det inte är tillåtet...

Vet ni, jag kan faktiskt ta om det nu skulle fuskas lite på den punkten - att alla köp inte registreras så skatt betalas. Det är inget jag direkt lider av eller blir upprörd över.

Det jag däremot bli upprörd över o som jag reagerar ordentligt på... det är en annan sak som tas upp i artikeln. Att det ofta är ungdomar som sommarjobbar som blir lidande eller drabbade - fast helt ärligt så tror jag inte att dom ungdomar jag tänker på nu, som blir lurade inte blir lurade för att den dom jobbar för fuskar med att ge kvitto o betala skatt för det som säljer. Jag tror att dom som utnyttjar ungdomar - som låter för unga arbeta själva, för länge utan att sen betala lön. Nej det har inte samband med att det fuskas med skatter - det är väl mer så att personen i sig försöker att tjäna så mycket själv, o slippa betala...

Men att utnyttja o lura ungdomar - DET gillar jag inte. Sånt blir jag förbannad över. Och tyvärr är det så många förhoppningsfulla ungdomar som tar sommarjobb o kämpar på hela sommaren för att sen stå där utan lön... och jag kan inte för mitt liv förstå hur en vuxen person kan ge en ungdom hoppet att få tjäna lite pengar o samtidigt veta att man inte kommer betala ut någon lön...

http://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/7r1L8/cafeer-och-restauranger-fifflar-med-skatten

Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera (1)

Hjärnan...

Kommentera

Av Svensson Svensson - 13 juli 2017 11:02

Jag har ju provat Storytel ett tag nu - inte för att jag gillar att lyssna på böcker, för en bok ska läsas. Så är det bara, det är då det är som bäst, det är då jag tar in det jag läser, det är då jag “upplever” det jag läser.

Men att lyssna, slölyssna - lite istället för att tv´n går i bakgrunden utan att man ens tittar på den (hade nog tv´n gjort om den varit inkopplad... men nu är jag som sagt utan) Bra har det varit att ha i bilen, när jag kör lite längre sträckor tom, o slippa höra radion same same same skval. Jag gillar musik så det är inte det - men ibland så, ja kort sagt man tröttnar fort på att höra samma låtar flera gånger om dagen!

Så nu har jag då istället provat lyssna på några böcker. Och vet ni, jag har gjort det jag aldrig gör med en bok när jag läser - startar upp flera olika, nej jag läser klart en i taget. Kan kanske vara så att jag också om boken är bra avslutar den väldigt snabbt - ljudboken tar lite längre tid *ler*.

Jag har nu mest lyssnat på inte direkt fakta böcker, inte romaner av något slag - jag vet inte vad man ska kalla dom - tja det är väl en form av fakta. Det har varit någon bok om feng shui, om soulmates, jag har påbörjat Män är från Mars, kvinnor från Venus - men den är 11 h *ler* har redan lyssnat på en kortare variant på 80 min så.... jag har även påbörjat Lär dig leva, Relationspsykopater, Lev livet fullt ut, Tarot Workshop samt Colour Workshop - här satte jag nu stopp för det här att påbörja nya och har bestämt mig för att lyssna klart på dom jag startar upp innan jag påbörjar en ny - vi får se hur det går *ler*

Den boken jag just när jag bestämde mig för att lyssna klart innan jag starar ny, är Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? (Nisse Simonsson) En jäkligt bra fråga eller hur?

Nu läser författaren själv boken o hmmm, ja det är väl inte det mest medryckande sättet - det påminner mig lite om sommarradio hos mormor på något sätt *ler*. Och ja jag erkänner jag här nog inte heller riktigt allt, för som sagt det är lite ljud i bakgrunden o jag slölyssnar: Men så då o då hör jag något som jag lyssnar till på. Ja det har han tidigare i boken tagit upp, det där med att man kan ha något gå i bakgrunden o inte alls höra vad som sägs, spelas osv... men så helt plötsligt så hör man exakt, man blir “med” så att säga. Förklarat varför, hur hjärnan fungerar då...

Ett bra exempel är när ja jobbar - man har taxi-öron *ler*... det är att man helt enkelt stänger av, man hör men lyssnar inte. Men så säger kunderna något om att åka till en annan adress, eller kanske åka förbi macken eller Mc Donalds innan dom åker hem... då frågar man hur dom vill ha det och kunderna tror nog att man suttit o lyssnat... Eller när dom ska försöka få en reaktion genom att diskutera sex... *småskrattar* det finns inte mycket inom det området som chockar mig, eller får mig att reagera... så här lyssnar jag inte alls, så när jag får någon fråga tar det först tid innan jag fattar att dom pratar med mig o sen besvikelsen är stor när dom märker att jag faktiskt inte har en aning om vad dom pratat om...

Tillbaka då till det jag lärde mig om hjärnan... i den situationen - man hör alltså ord, men mn lyssnar inte - det är först om ett ord man “vet” att man ska lyssna till lite extra på - som en adress, Mc Donalds... hjärnan sållar undermedvetet o jämför med saker man redan vet. (tog upp det i ett annat inlägg) o så reagerar man utifrån det. Man vet om man ska fly, stanna kvar eller reagera på annat sätt - som i jobbet då fråga “vill ni till... istället?”

Boken fortsätter att prata om hur hjärnan fungerar (tror att jag kanske ska ta o läsa boken senare eller lyssna lite mer aktivt på den igen... nu skummlyssnar jag bara). Att man förr, inte trodde att hjärnan kunde förändra sig, att inte celler nybildades, att inget egentligen skedde med hjärnan. Idag vet man efter forskning att så inte är fallet - det sker massor av förändringar i hjärnan. Mycket genom våra tankar.

“Kan man grubbla sig sjuk, kan man tänka sig frisk”

Varje tanke sätter avtryck - varje tanke påverkar hjärnans fysiska struktur, hjärnan är “plastisk” (kan stava fel) vilket gör att hjärnan formas av våra tankar. Celler förnyas i hjärnan, den förändras. Och då vi kan styra våra egna tankar - till stor del ialla fall - kan vi själva bestämma om det ska vara i dur eller moll. Tyvärr av någon anledning har vi lättare att fastna i tankar som går i moll än dom som går i dur. Men glädjande är att vi faktiskt, om vi vill (som med allt - man kan om man VILL) kan vi ändra våra tankar. Visst ibland slår tankar o känslor till med automatik, men det är vad vi sen gör, vad gör vi när vi märker att tanken är negativ? Det är här vi kan ändra tanken om vi vill, ta tag i tanken o se på saker på ett annat sätt, tänka på andra saker. Det som gör en positiv. För lyckan kommer inifrån - visst är det så, det är där baslyckan kommer, det är där det måste börja. Men visst påverkas man också av det som sker utifrån, det är sånt som triggar igång tankar o känslor.

Här kom det sen en massa om var våra olika sätt att tänka sitter i områden i hjärnan o var den delen finns - vänster högar fram bak... nej här lyssnade jag inte riktigt lika noga *ler*. Men det är ändå intressant så att man borde kanske lyssna lite mer noga, för att det pratas om nervbanorna som kopplar ihop olika delar av vår kropp med hjärnan. För det är eller det blir för mig mer “riktigt” när jag får förklaringar som är mer faktiska och inte bara flummig “så är det”...

Hur vi tänker - positivt eller negativt - är delvis en del gener, vi ärver en hel del från våra föräldrar, är vi negativa eller positiva - men det fina är att det genetiska inte är det slutgiltiga - vi kan som sagt själv välja, vi kan styra våra tankar åt ett mer positivt håll. Det är som jag ser det mycket åt det håller allt det lite mer “nya” inom personlig utveckling, eller psykologi - kbt, mindfullness - man släpper det negativa efter att ha gått igenom det, istället tar man fasta på det som är bra, det som ger positiva känslor.

Hjärnan är som en muskel - använd den annars försvinner den - lite enkelt förklarat. Kroppen har en lite finurlig funktion som går ut på att varför slösa energi på något som inte används?? Så hjärnan måste stimuleras o utmanas för att hållas igång. Det gör att man håller sig mer mentalt “spänstig” hela livet. Forskarna menar på att hjärnan ändrar sig för varje sekund, varje tanke, varje ord... det påverkar hjärnans struktur.

En forskare har studerat bilder från en hjärnativitetskamera. Han har med hjälp av dessa bilder kunnat se hur hjärnans aktivitet (fysiskt) ändras genom hur vi tänker. Han har studerat tibetanska munkar som mediterat mycket och där visar det sig att dom munkar som mediterat mest är där “måla fan på väggen centrumet” i hjärnan var helt inaktivt medan istället den del av hjärnan där dom positiva tankarna bildas glödde.

Man kan faktiskt säga att hjärnan är med formbar, förändringsbar än våra egna tankar. Vi är ganska fast i våra gamla tankebanor, vi har svårt att förändra oss - varför? Ja kanske för att det krävs en hel del jobb o vi är lite för lata många gånger, innan vi verkligen märker av hur bra, hur stor fördel det är för oss själva efter allt jobb, men att starta upp en förändring ett annat sätt att leva - gå ner i vikt, fördela dygnet timmar på ett sätt där stressen går ner o som jag pratar om här vårat sätt att tänka. Ja delvis är vi då lata, men kanske också en del beror på rädsla för det vi inte känner till...

Sen är vi lite för snabba i att tänka att andra ska ändra på sig, tänka på annat sätt för att saker ska bli bättra - men att se sig själv, se vad man själv behöver ändra på är en helt annan sak. Se vad man kan göra för egna förändringar för att saker ska bli bättre, mer positiv - det är som sagt en helt annan sak.

Kanske jag reagerade o lyssnade till när ljudboken kom in på detta för att jag just nu har just det här mycket i tanken - att ändra mina tankar till ett mer positivt sätt efter att jag med automatik reagerat på ett negativt sätt. Jag jobbar en hel del med mig själv på detta sätt - för jag vill verkligen bli lycklig, må bra - hitta ett bra sätt som gör att jag får leva resten av livet på det sättet. Visst ja ja jag vet - det kommer alltid ramla över mig negativa situationer då o då, men så ska det vara för det är först med dessa negativa saker som man kan uppskatta det positiva på rätt sätt. Det hör till livet det med. Men i det stora hela ... vill jag lära känna mig själv så mycket att jag kan bli en mer positiv människa. Lyckligare!

Nu är jag - nääää inte då, inte jag*ler* - en analyserande människa som drar med mig erfarenheter som gör att jag får jobba hårt många gånger i jobbet att tänka mer positivt. Men genom att jag också är nyfiken o vill lära mig mer om detta o som i detta fall lyssnar till på den här boken - så ser jag också hur andra fungerar o hur dom fastnar i vissa tankar o inte kan ta sig ur. Hur det ges ursäkter o blundas. Jag ser hur någon kan gnälla på sin partner om ett visst sätt den har o sen ser jag att personen som gnäller har samma sätt själv. Så då kan frågan komma - vem har lärt vem detta sätt??

Hjärnan är viktigt för hur vi mår - våra tankar är viktiga för hur vi mår. Och vi har eget ansvar för hur vi mår och vår lycka. Den där baslyckan som måste finnas. Sen att andra saker som att njuta av en fin dag, gå på konsert, resa, uppleva saker, läsa en bra bok, ha en underbar partner, trivas på sitt jobb, skratta med vänner... allt det där som ger mer lycka - det är bonus. Nu tror jag också att bonuslyckan blir starkare o längre om man redan från start har den där baslyckan... den jag jagat i flera år. Jag är närmare nu än vad jag var för 5 år sedan ... det vet jag - men ... ja ni vet det finns alltid ett men. En tanke slår mig, kanske är det så att jag faktiskt hittat bas/grund lyckan? Jag klarar av att snabbt ta mig ur negativa tankar/känslor, jag kan se saker från mer positiva vinklar, jag tar till mig det andra säger o slår inte bara ifrån mig det, jag kan ta tag i jobbiga saker, försöka hitta lösningar. Och det är ju det som är baslycka för mig när jag tänker efter. Kanske min jakt nu inte är det grundläggande utan mer en jakt på bonus saker, det där lilla extra som sätter guldkant på livet.

Visst är det verkligen intressant, detta med hur hjärnan tänker, hur tankar kan förändra våra liv, vårat mående - vår egna lycka. Oavsett om man ser på det utifrån förklarande forskning eller lite mer flummigt som new age. Jag gillar en lagom doserad blandning av dessa två :) kanske med lite mer dragning åt det vetenskapliga det som förklarar.

Lycka, glädje · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Musik ...

Kommentera

Av Svensson Svensson - 12 juli 2017 23:00

finns det något bättre - ja förutom då att kunna krypa nära sin älskling... - än musik när man mår... ja faktiskt vilket tillstånd måendet än är så finns det musik som passar. Om man är glad, sprallig, har massa energi, om man är dämpad, ledsen, tankfull, lite “mörk”. Man kan använda musiken för att vara kvar i känslan man har, för att få utlopp eller så för att ändra sin sinnesstämmning. Oavsett så är musik bra, det ger ljud här hemma - fast klart jag kan gilla total tystnad också - numer, för jag hade en period då jag inte klarade av tystnad alls, ensam hemma.

Ikväll hamnade jag på låtar jag inte hört på länge o lite nytt o lite allt möjligt. Det blev också att jag lyssnade lite mer på texter - det var vissa fraser jag hörde på låtar - fraser jag inte tänkt på tidigare men som fastnade ikväll.

För tillfället eller ja jag fastnade nog lite där, först fick låtarna komma lite som dom kom - lät youtube rulla - men så fick jag för mig att jag ville lyssna på en speciell artist - finns inte så många olika låtar på youtube så det blev till att öppna upp spotify o leta upp den sparade mappen med honom. Och det är den musiken som nu strömmar ut från min lilla nya bluetooth högtalare (det var inte alls ett dumt inköp märker jag). Det är Cue som dunkar *ler*...

Nej alla texter som fastnade är inte från Cue, i o för sig... men det var där jag nu fastnade när jag fixar lite i photoshop o knackar ner lite ord... eller försöker.

mmmm exakt så ska det kännas

kommer det kännas

Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Vad gör oss lyckliga?

Kommentera

Av Svensson Svensson - 10 juli 2017 23:21

Vad gör oss lyckliga?

Det går inte att mäta lycka, hur lycklig någon är. Men man kan fråga för att få ett svar eller så ser man på personen om den ser riktigt glad ut. Och man kan utgå ifrån hur en person ser ut o gissa sig till hur den mår - MEN det är inte tillförlitligt. För en person som ser lite sur ut kanske bara är sin egna lilla värd, trött men inom sig bubblar lyckan, likväl som en person som skrattar utåt kanske satt på sig en mask o gråter inombords.

En leende person är ofta lycklig, men det finns olika leenden, det finns äkta men även oäkta leenden. Enligt vetenskapen finns det 18 oäkta, men enbart 1 äkta leende. Det äkta leendet skiljer sig från dom oäkta för att en muskel i ögat drar ihop sig omedvetet helt utan att vi kan styra. - Jag vet inte om jag håller med om det här... jag tror att vi kan le på många äkta sätt också... eller så kanske det är olika anledningar men effekten i kroppen blir detsamma???

Vår hjärna tolkar allt som sker oss och registrerar det o jämför det med det vi redan har erfarenhet av. Det som vi redan “vet”. Och genom den jämförelsen så agerar hjärnan utifrån det vi redan vet/kan/lärt oss. Är det något farligt, ska jag fly, ska jag stanna, kommer det bli roligt osv.

Tänker man på detta så är det inte så konstigt att man reagerar på saker som sker en, på situationer man hamnar i - utifrån det man varit med om tidigare. Det tar lite tid att lära om - det tar lite tid att märka av att det som skedde då inte kommer ske idag igen.

Med den tanken snurrande i huvudet plus tankar efter ett samtal igår o idag så förstå jag att det blir svårare o svårare att leta ny partner ju äldre man blir.

När man är 20 år har man inga erfarenheter av vad som kan ske, hur man kan bli behandlad osv. Nu gäller detta både bra o dåliga saker. Men när man sen kommer upp i ålder så finns det massor av erfarenheter i ryggsäcken. Man vet vad man inte vill ha - vad man är rädd för, man vet vad man vill ha - vad man behöver helt enkelt - för att bli lycklig!

Många nöjer sig med att bara ha någon, ha ett förhållande, andra nöjer sig med att få bo i ett hus, eller kanske kunna ha ekonomi att resa. Ja det finns många som inte alls har samma behov av det känslomässiga - det som är så otroligt viktigt för mig. Att ha allt gemensamt, att planera saker tillsammans, att stötta varandra - ja kort o gott - att man gör allt med en härlig balanserad gemenskap.

Hur gör man för att hitta en partner eller gäller också nära vänner - jo man “ger” det man själv önskar sig få. Det man har behov av. Och framför allt i början av att man lär känna någon så är det nog mest tydligt. Ofta är det lättare att visa än att berätta med ord. Även om det bästa är att göra både och - både visa men också kunna samtala med ord. Det är lättast att förstå, att det inte ska bli missförstånd, för det är när ord används som det går att fråga, få svar, fråga igen, ställa motfrågor... lära sig vad som den man tycker om behöver o önskar för att må bra.

Och när man sen lärt sig vad den andra gillar, behöver så går det där man ger över från att vara det man själv gillar/behöver till att vara det den andra gillar/behöver.

Det här med att man ger det man gillar/önskar sig/behöver är väldigt klart när man har sex med någon första gångerna - eller ja jag tror det, jag fungerar så, kanske jag gör fel som tror att alla andra fungerar lika - men jag har kvar den tanken. Och tar just för att det är så tydligt som exempel för hur jag menar just det här med att ha sex med någon.

När man inte känner den man hamnat i säng med, den som attraherar en o man tänt till på så vet man ju inte alls vad den gillar eller hur den vill ha det. Så man börjar lite försiktigt treva sig fram, känna av, vad gillas, vad uppskattas, vad ger den effekt men vill

;) - eller tvärt om. Och då blir det självklart att man börjar treva genom att ge det man själv gillar för att se o känna reaktionen. Utifrån reaktionen går man sen vidare åt en eller andra hållet.

Om man gillar att bli smekt lätt, lätt så börjar man sig att smeka just på det sättet. Ser reaktionen o kanske smeker lite “hårdare”, för att känna av, se vad som sker. Man använder händer, mun, tunga... på ställen o på ett sätt man själv gillar.

Ganska självklar början innan man lärt känna varandra. Att vara lyhörd här är något man får belöning för vidare... för noterar man vad man får o kan ge det kommer man snabbt hitta den där samklangen man ju så själklart vill ha.

Men det är inte bara när det gäller sex man kan ha nytta av att vara lyhörd på vad man får, för att veta vad ens partner önskar o behöver.

Om jag lyssnar o ställer frågor om jobb, intressen - så vill jag gärna att min partner visar samma intresse för mig.

Är jag fysisk o kramas, behöver jag en partner med samma behov.

Jag bekräftar gärna, jag visar mina känslor i ord o handling - vill självklart få samma tillbaka.

Inte så konstigt om man tänker efter...

Och tycker man om någon, verkligen tycker om o inte vill mista den, är rädd att den ska försvinna... då måste man försöka hitta varandra i vad man vill, kan ge mot vad den andra önskar, behöver och tvärt om.

Hamnar man av någon orsak i situation där det låser sig, blir missförstånd - antingen avbryter man ärligt o rakt eller så försöker man prata, hitta varandra - prata - kommunicera på ett lugnt sätt så att man hittar lösningar.

Jag vill, jag vet att jag kan bolla o hitta lösningar o förstå... om jag bara få chansen...

Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Lycka, glädje · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

...