Åhhh kan jag bara säga - att hitta rätt o bara bli så nöjd att man bara ler....

Det här med skor... ett gissel o så svårt - inte bara det där att hitta snygga skor utan det ska vara skor som är skön att gå i - gärna direkt utan veckor att gå in med skavsår i omgångar som gör att man ångrar att man satte på sig skon, men har man köpt o dom är ju så snygga....

Jag får oftast skavsår av ett par nya skor - jag får faktiskt även skavsår av ett par ingådda skor som jag inte haft på ett tag - så retfullt o jobbigt. Gör det svårt att byta skor - det gäller ha flera ingådda skor att välja med hela tiden.

Hittar jag ett märke eller en sort så håller jag mig till det o köper samma sort igen - försvinner dom blir jag ledsen som attans...

Men att då hitta en sko som man kan ha direkt, knata o gå i utan skavsår - det är rena drömmen.
Och det har jag hittat - ett par av märket Jana, det är ett märke jag kommer stanna kvar vid o köpa flera av....

 

 

 

 

 

 

 

 

Något jag verkligen uppskattar när jag åker på kryssningar är vår skärgård, alla dessa fantastiska hus - både historska men även modernare lyxhus som man ser. Det är lätt att bli kär i dom o vilja ha... vilja bo där. Men jag brukar tänka på att vintertid är det helt säkert inte lika mysigt *ler* - men jag njuter gärna av att se dom o drömma mig bort lite. Längtar till den varmare årstiden när man kan sitta ute på däck o titta.

 

Men kommer att hinna med en eller två kryssningar till - då lite mer fart o party med vän/kollega - innan värmen kommer o det går att sitta ute o njuta av väder o skärgård *ler*. Mycket roligare att komma hemifrån o går ut - här känner alla alla o vi som kör så många hit o dit - dom känner igen oss vi inte dom - i dom flesta fallen - bättre försvinna från hemmascenen *ler*

 

Nja jag vet inte jag, men nu vill dom ha det till det i media på olika ställen. Att det är vidrigt o så hemskt. Vad tänkte jag direkt när jag hörde att det var något som det reagerades på så häftigt vad var det PR-människor gjort nu? Vad var så hemskt på reklam o film posters?

Kanske man är för van, man tänker inte på det, kanske man blivit så van att det liksom ska vara så… jag vet inte – visst hållet jag med om att det känns lite lustigt att man gör såhär, o man undrar varför?
En vild gissning *blink* är att det är sexigare såhär, att det då ska locka mer…

Det som nu är så vidrigt är att kvinnorna på dessa posters inte har huvuden. Kroppar, rumpor, ja – men inga huvuden. Men tittar man bakåt i tiden så är det inget nytt – det var så redan tidigt. Jag kan se det här med att det är fånigt att försöka locka med sex, samtidigt som jag förstår att det görs. Människan är ju så dum att man går på det… så klart att dom fortsätter.

Ja till o med barnfilmer har samma sätt, menar om på – här vet jag inte om jag håller med om att det är för att locka med sex. Här ser ialla fall jag mer att man vill ha vikten på dom små gula… men kanske har jag fel.

Och tydligen ser man samma trend för män, att huvudet tas bort. Så är det kanske mer så att man inte vill ha huvuden med alls *ler*….

https://www.buzzfeed.com/clairedelouraille/heres-the-sexist-detail-in-movie-posters-you-probably-never?utm_term=.oi0XxernBE#.fkPd7rlkpM

Alla vill vi må bra, både psykiskt o fysiskt. Många gör verkligen stora förändringar, verkligen försöker göra det som behövs för att uppnå det som vill - en bättra hälsa o välmående. För det är ju såhär att ingen kan hjälpa dig, göra något åt dom här sakerna mer än du själv. Man kan bara själv bestämma sig för att det här fungerar inte längre för mig, jag måste göra val, förändringar för att komma framåt, prova o se om det är just detta som gör att jag kommer må bättre.

Ibland gör vi förändringar som gör att det blir stora ändringar, det blev precis som vi ville, men oftast är det väl så att man är glad över att det blev bättre, allt kommer inte ändra sig över en natt. Man kämpar på o är glad över att det blir bättre som sagt. 

En sak är ialla fall säkert att provar man inte så kommer med all säkerhet inget att ändra sig. 

Psykiskt välmående kan innebära att man bryter upp, byter jobb, flyttar... kan vara jobbiga val men när man tagit sig igenom en liten tid oftast väldigt belönande. 

Fysiskt är det ofta att man måsta orka hålla ut en längre stund innan förändringar kommer. Det är ofta en ändring helt av sin livsstil - hur man rör på sig, vad man äter. Det här kan vara jobbigt att ändra - man är så inkörd i vissa mönster, man tror inte att man har tiden, orken - att laga annan sorts mat, det där att hitta recept, handla o hitta varorna, laga till maten verka ta längre tid, att avstå från vissa saker... 

Samma med det här att röra på sig, börja motionera, det blir så stort o övermäktigt, hur ska man få tiden o orken. Felet som oftast görs är att man börjar med för stor ambition o då blir det just för mycket att upprätthålla som en livsstil. Oftast behövs inte så stora förändringar, bättre små med regelbundenheten kan hållas.

Att jag har dom här tankarna nu är att jag delvis har en väninna som börjat med lchf, o hon berättade om en tjej som haft svår fibro, som blivit så mycket bättre efter att ha ätit lchf i ett halvår. Och jag har hört det innan, att vissa ändringar av kosten - som att äta efter lchf, kan ge otroligt bra effekter på fibro, eller för diabetiker att hålla en stabilare nivå - många äter inte bara efter lchf för att gå ner i vikt, det finns minst lika många som äter eller fortsätter äta så för att deras hälsa blev så mycket bättre.

Nu läser jag ofta en blogg här,  LifebyAnnie - den är så otroligt bra, det är en kvinna som jag beundrar, hon kämpar o ger aldrig upp, gnäller aldrig omotiverat. 
Nyss skrev hon en blogg om det här med att bli hjälpt av att byta kost - http://lifebyannie.bloggplatsen.se/2016/04/01/11291273-kan-andrad-kost-hjalpa-mig/

Jag blev lite intresserad av den här dieten paleo - så jag kikade vidare.

För jag tror jätte mycket på att man kan må så mycket bättre på alla sätt genom att ändra sin kost o börja röra lite mer på sig. Man behöver inte bli fantiker - men man kan hitta någon som gör att värk blir mindre, o allt som gör att någon som är jobbigt blir bättre är bra. 

Så kost tillsammans med att röra på sig kan aldrig vara fel - man blir piggare, orkar mer o mår bättre.

NU hoppas jag att det ska ge ett bra resultat för Annie, det är hon värd.

Själv googlade jag runt lite för att lära mig vad paleo var o blev också lite smått intresserad, hittade en sida som var jätte bra, mycket information. (Här hittade jag massor av bra lätt information - http://www.undervarttak.se/)

Och jag hittade en utmaning - 30 dagar strikt, att förändra sitt mående....

det innehåller både att äta efter paleo men också röra på sig - o jag blev jätte sugen på att anta utmaningen - 30 dagar är en kort tid av mitt liv, o det är väl investerat för framtiden om det här är något som fungerar..... men ska fundera lite till - det var lite kort tid för mig att förbereda mig innan starten av utmaningen - men å andra sidan kommer det säkert lera tillfällen....

http://www.paleo30dagar.se/

För det var lockande - jag har tänkt att bli lite mer strikt o starta upp igen nu när jag känner att förkylningen verkligen försvunnit o våren knackar på *ler*

Jag har börjat igen att röra på mig när jag kommit hem från jobbet - har märkt att det är den bästa tiden på dygnet för mig - då är jag fortfarande lite upp i varv, kommer ändå inte ramla i säng direkt - jag somnar sen mycket bättre o får sova flera timmar i sträck. Om jag ska ta det senare på dagen så blir det aldrig gjort - det finns alltid måsten.....

Av en slump, kalla det brist på sysselsättning, tråkigt, klicka på varje länk jag hittar… men jag hamnade på en liten filmsnutt där Patty Contenta, hon är från start professionell tävlingsdansare, alltså väldigt medveten om det här med kroppsspråk. Och som de flesta amerikaner som har hemsidor, visar filmsnuttar på youtube, som ger olika råd – det mesta går ut på att bli framgångsrik eller träffa någon, möta kärleken - ofta dyra kurser, böcker eller videos. Självklart så har även Patty detta.

Nu såg jag en film från en föreläsning hon hade, o jag måste säga att det hon säger o visar när det gäller just kroppsspråk  verkligen stämmer. Ja inte nu att jag kan säga att det fungerar för att attrahera en man, vilket kurser, tips, vidoes, böcker, går ut på. Utan jag tänkte mest bara på hur små små skillnader i kroppens positioner stående, sittande o gående gör stor skillnad i vad man signalerar.

Hur man går från att vara ”powerfull” åt det manliga hållet (om man nu inte vill utstråla o signaler just det….) till att vara mer feminin, mera mottaglig, lockande, mjuk som kvinna. Visst är det kanske sånt man mest tänker på när man är singel o letar efter en partner. Men egentligen, ska man inte även fortsätta även i ett förhållande? Att inte glömma allt det där med att bekräfta, flirta o locka även vidare i förhållandet, hålla allt levande. Jag tycker så…

Sen är jag en person som gillar kvinnligt o manligt, jag anser att det är okey att vi är olika, att vi fungerar olika o attraheras av varandras olikheter. Jag är en stark kvinna, jag klarar mig själv – men ibland är det skönt att få vara ”liten” o omhändertagen. Likväl som jag tror att en man gillar att få vara stark o ta hand som sina närmaste så vill även han bli ompysslad då o då. Det ena utesluter inte det andra för någon av oss. Men det är inte fel att acceptera att vi är olika o vi kompletterar varandra på många sätt.

Och kroppen kan verkligen ge signaler åt ena eller andra hållet.
Som när man står, att man som kvinna är lite mer feminin, att man inte står med fötterna isär, att man inte lutar sig framåt (varken stående eller sittandes) utan man lutar sig lite lätt bakåt. Det ger tillåtelse till den man samtalar med att komma närmare inpå en.
Att man har benen tätt intill varandra som kvinna (o lite isär som man), Patty pratar om att man låter insidan av låren ha kontakt med varandra, att man känner insidan av låren, att man blir medveten o låter dom röra vid varandra.
Också att man som kvinna har positioner som är mjukare, att man har kurvor i kroppen. Knän, höfter, axlar – hela kroppen är mera i kurva än rak.

En annan sak är att man tänker på att inte fladdra för mycket med armarna utanför kroppen, ha armbågarna utåt. Det gör att man sätter upp en mur ganska långt ifrån sin kropp, sig själv. Vill man då bjuda in någon att visa intresse får den attans så svårt. Personen hamnar på avstånd o kanske känner sig avvisad. En sak jag märkt både med mig själv o andra är att vi är mer känsliga för signaler från andra än vi många gånger är medvetna om. Och att missförstånd så många gånger ligger i just vilken signal man sänder ut – att den sänds på ett sätt som gör att mottagaren tolkar den helt fel.  

Som kvinna kan man tänka på att man också tar i sig själv på olika sätt för att locka till uppmärksamhet från en man. Ja inte vulgärt nu utan sådär lite lagom. Som att ta i håret, sitt nyckelben, armen, utsidan av låret, kanske gnida lite i nacken som om man är stel – vem vet kanske han ger lite massage – det blir kroppskontakt. Att på det här sättet ta i sig själv gör att man visar att man tycker om sig själv, att man är nöjd med sig själv o alla män attraheras av den sidan hos en kvinna. Att man helt enkelt gillar sig själv o sin kropp.
Man ska tänka på just det här med att luta sig lite bakåt, sträcka på sig, låta insidan av låren rör vid varandra när man går – inte överdrivet som en fotomodell, utan bara lite.

Det var skoj att se henne visa, se hur det faktiskt stämmer. Att man såg på henne o det hon signalerade med kroppen på helt olika sätt, även om ändringarna hon gjorde var små, vi pratar om bara någon centimeter.

Jag tyckte om en sak hon säger o det är att visst kan man använda sig av det här för att attrahera någon eller för att inge respekt på t ex jobbet… att man kan ändra hållningen lite lite så ger man olika signaler. Men just det här att som kvinna röra på sig, ha kvinnliga positioner, tänka på att helt enkelt röra sig mer kvinnligt, mer sensuellt – det ska i första hand vara för en själv, att man gör det för att man själv blir med medveten om sig själv, att man tycker om sig själv. Och när man gör det inifrån, naturligt så strålar man också ut det till andra runt omkring. Och alla dras till o gillar personer som tycker om sig själva, som är trygga i sig själva.
Och som kvinna – vem vill inte vara just lite kvinnlig o sensuell? Och som kvinna vem dras inte till en manlig man? Ja jag säger ja på båda dom frågorna.

Så om du också gillar att vara lite mer feminin, om du vill attrahera någon med kroppsspråket, om du vill ha en mjukare utstrålning som kvinna. Så ta o kika på den här filmsnutten, det ger en hel del små tips…. Och är man lite extra uppmärksam så får man några bra tips även i slutet som inte har med kroppsspråket att göra *ler*

länk till filmen om det inte går att se direkt i inlägget:

https://www.youtube.com/watch?v=nNcRXted-HI&list=WL&index=2

Jag själv är nyfiken på alla sätt att utvecklas, hitta sig själv, må bra, bli en stark trygg kvinna - o när jag är det finslipa på områden, för det kommer jag alltid kunna göra. *ler*

För mig personligen blir svaret nej, det är ingen tävling. Jag har aldrig förstått mig på dom som verkar tro att det ger mer bekräftelse om det är mest synd om dom....

Alla människor behöver självklart bekräftelse, synas som individer, vara omtyckta, betyda något för någon. 

Men alla söker inte den här bekräftelsen på samma sätt - dom flesta får den av sina nära, sitt jobb - dom behöver inte vara "värst", dom behöver inte kunna allt, vara bästa på allt, vara mest sjuk, eller något annat där det är mest synd om dom... nej dom flesta får det som sagt på ett annat sätt, ett mer normalt sätt.

Men att söka bekräftelse, synas för att det är mest synd om dom eller att dom kan allt - är dock inte samma sak som att veta vad man är bra på, vara stolt över det man kan. Det är heller inte fel att berätta om saker man går eller gått igenom, man har ändå varit med om något som gett en upplevelse, som gett en mer kunskap o erfarenhet. Men det är stor skillnad att prata om det, att bolla med andra, vara informativ, berätta ... mot att gnälla, att använda sig av det man går/gått igenom som en tävling om att vara "värst"

Eller det här med att veta allt, att alltid kunna mest o rätta andra. Tala om hur bra man är, att man är bäst. Rätta andra i saker man egentligen inte har en aning om vad det gäller... 

Tydligen så ska man inte kunna operera bort sin livmoder idag 2015, på annat sätt än genom att skäras upp. Eller så var det så att man kan ta bort livmodern med titthål sålänge det inte är cancer. Så fort man har cancer så måste man skäras upp.

Tydligen har man gjort en titthålsoperion så är det en gastric bypass, man gjort.

Det fick jag lära mig när jag läste i min systers blogg - http://larkans.bloggplatsen.se/2015/06/26/11127021-nytt-jobb/#kommentarer

håller med personen som sakligt la upp en länk o uppmanar till att läsa fakta....

"http://www.1177.se/Gavleborg/Tema/Cancer/Cancerformer-och-fakta/Cancerformer/Livmodercancer/

Jag rekommenderar "Mig" att scrolla ner till delen som handlar om Behandling/Operation."

Man ska vara lite försiktig i vad man öser ur sig - speciellt på nätet där det finns kvar... det kan slå tillbaka!

Det här var en bra länk jag såg, med väldigt tänkbara saker. Det här med vad som sker om man skriker, skäller på sitt barn eller tonårig. Visst alla hamnar vi där någon gång, visst måste man ibland ta i lite mer, vara lite mer envis än sina barn för att regler som finns ska hållas. O regler finns överallt, att barn lär sig från start att livet inte alltid är att få som man vill när man vill är nödvändigt. 

Men det måste göras på ett bra sätt.Visst kan man flippa ur någon gång o det blir skrik och skäll, det är mänskligt. Men det får inte bli hela tiden eller svänga för stort för ofta i hur man agerar o reagerar som vuxen. Det gör barn osäkra, o ett barn som blir osäker o otrygg tappa självkänslan o kan dra sig undan helt eller bli tvärt om, göra revolt, protestera så att det blir ännu jobbigare hemma, o kontakten med sitt barn.

Tänkvärda saker....

Det startar tidigt i livet och fortsätter:

Vad händer när du skäller och skriker på ett barn?

Barn som ofta blir utskällt tappar efter ett tag tron på sig själv.

Vad kan vi göra åt detta?

Att kunna hjälpa kvinnor att hitta sin lust, sin sexualitet. Hon började lite smått med att sälja sexleksaker på homepartyn, märkte hur hon fick kvinnor att lyssna på det hon förmedlade, hur hon fick frågor av kvinnor som ville ha hjälp eller bara lite tips. Hur det spred sig hur duktig hon är, så hon har fått hålla föredrag, hur personer av båda könen kommer till henne i affären för att prata o få råd.

Hon startade en hemsida/blogg – Kvinnorslust.se - där hon delar med sig av både sig själv o sina kunskaper. Hon brinner verkligen för detta o har tagit ett steg till, hon utbildar sig till coach. Allt för att bredda sitt kunnande, för att kunna hjälpa personer som söker sig till henne. Hon tar hela tiden till sig allt hon kan lära sig för att kunna ha nytta av det i framtiden.

Det är härligt att se hur en nära vän, hittar sitt kall, det hon brinner för o sen hur hon steg för steg utvecklar detta, hur hon planerar framåt o har fina planer för vad hon vill göra. Hur hon vill göra för att kunna hjälpa dom som ber henne om hjälp.

Hon är en öppen kvinna, stark o framåtsträvande, vet vad hon vill o hur. Det är en kvinna som gått igenom en hel del (om en del av det hon tagit sig igenom går att läsa på hennes hemsida) – men som inte låter sig slås ner av livets negativa sidor, utan hon tar lärdom av livets läxor o tar till vara på allt positivt o delar generöst med sig av den positiva energin. Hon får folk runt sig att må bra, våga öppna sig o bli mer lekfulla.

Jag kommer själv ordna en föreläsning på min hemort, med henne, för kvinnor i alla åldrar. Hjälpa henne att bredda det geografiska området, men också ge kvinnor chansen att få komma o lyssna på henne. Hennes dynamiska generösa föreläsningar är något som alla borde få prova på *ler*

Hon är en verklig vän en som jag kan prata med allt om, en som kan lyssna o stötta, ge råd utan att döma. Hon o jag är otroligt lika, men ändå så totalt olika. Men vi har gått igenom ungefär samma saker till vissa delar, andra delar är inte lika men känslan det ger är samma. Så vi förstår varandra väldigt väl o när vi inte gör det så accepterar vi ändå varandra.
 Det som är mest synd är att vi bor lite för långt ifrån varandra för att det ska kunna bli spontana träffar.

"Att tala med en vän är inget annat än att tänka högt."  
                                                                                       - Joseph Adisson

Jag ser verkligen upp till henne, i hur hon hanterat svårigheter hon stött på, och hur hon just nu verkligen satsar allt för att förverkligar sina drömmar, att inget slår ner henne. Visst hon är människa, hon reagerar, som vi alla, men hon reser sig upp snabbt o kommer igen ännu starkare o mer målmedveten. Hon gnäller inte, letar inte negativa saker för att förstöra eller förgöra andra runt sig. Hon nonchalerar o går vidare med sitt eget liv. Det är få människor/kvinnor som har den egenskapen.

Hon är en sån här speciell vän där man oftast har tät kontakt men så sker något som gör att livet förhindrar – dagarna bara rinner iväg, man har för många andra saker, för mig eller henne. D kan gå lite tid utan kontakt – ändå, direkt när vi får kontakt igen så är det som om vi pratades vid igår. Tiden är oviktig.

Som nu förra veckan, då efter så lång tid med väldigt sporadisk kontakt fick vi verkligen tid att sitta  o snattra av oss om allt o inget. Man behöver verkligen få ta igen saker – det blev nog lite av allt från skratt till gråt, från glädje till oro… delade vad som hänt, vad som sker o planer framåt. Så nu är vi lite mer ifatt oss *ler*. Och det ger verkligen en energikick att prata med henne :)  

Och glöm nu inte kika in på hennes hemsida/blogg -http://www.kvinnorslust.se

"Riktiga vänner är som stjärnor...

Du ser dem inte alltid, men du vet att de alltid finns där för dig."

...Pia (ja jag kan skriva namnet då hon har det med på sin egna hemsida) är en av dom mest kreativa personer jag känner. Och allt hon hittar på att prova blir bara så kanon bra. Hon har heller inga direkta gränser, känner hon för att prova på något gör hon det. Och alltid med bra resultat.

Hon sjunger, hon skriver underbara låttexter, hon har börjat skriva en bok, hon hittar på saker att gjuta i betong, hon målar, hon gör personliga kort (gratulation, julhälsningar osv) hon plockar musslor rengör o gör kransar, för att bara nämna några saker – dom jag kan komma på ;) Hon kommer också på nya saker hela tiden som hon vill prova.

Hennes betong hönor är helt klart en av mina favoriter. Självklart har jag en – den första målade, o jag kommer säkert ha en hel hönsgård sen av olika färgvarianter. För varje gång jag ser en ny så vill jag ha den också…
Men det finns många fina saker hon gör i betong, krukorna, fågelbad, masker. Jag ska ta hennes hjälp sen när jag ska inreda lite o har tanken på att några saker ska göras i betong. Något jag väntat länge på att göra, nu ska jag fixa till det när lilla dottern flyttar *ler*

Tavlorna hon målar gör mig så glad, o dom är ännu finare irl, bilderna på hennes sida är bra, men att stå o se dom live ger alltid en annan dimension, färger o nyanser syns bättre. Jag vet vilken som är min favorit.

Musselskalkransarna hon gör är det verkligen mycket jobb bakom, plocka musslorna, rengöra dom, sortera bort skadade o välja rätt till varje krans. Jag har en egen krans som jag är så rädd om *ler* med lite rosa pärlor instoppade bland skalen.

Inte nog med att hon är kreativ hantverkare men mängder av idéer hon har eller ska förverkliga, hon är också medial, så otroligt duktig, det hon får fram genom sina tarotkort stämmer så mycket att jag ibland blir lite skrämd. Hur kan man med kort o känslan vad korten ger en, tolkningar – få fram saker som stämmer så väl, både vad som är nu o kommer ske i framtiden.

Hon är en verkligen en person som ger så mycket inspiration, glädje o omtanke till alla sina medmänniskor. 

Titta gärna in på hennes facebooksida - https://www.facebook.com/pysslanarvell

Och hennes hemsida - http://arvell.se/