Ja att bli förälskad är en sak, att se fördelar med att utveckla ett förhållande istället för att vara ensam när man träffar någon. När man hittar saker som gör att man försvarar valet av partner när valet är allt annat än att man faktiskt blev kär – som att man vill ha en familj, som att man inte vill vara ensam osv…  Men det finns egentligen bara vänskapliga varma känslor mellan personerna, inte den där kärleken som finns mellan par som håller ihop länge länge – hela livet med fortsatt passion.

Kanske man tror att man har det där som behövs för att hålla ihop resten av livet. Man är ganska så tolerant när man är förälskad, när man startar upp ett förhållande – man tror delvis att saker som inte känns bra kommer att ordna till sig – jag menar allt kan ju inte stämma? Man får kompromissa, man hittar lösningar.
Och det stämmer, det gör man – i början – men om det finns saker som inte stämmer så kommer det att bli saker som istället särar o söndrar….

Kanske det är så att man borde ha sett direkt o förstått att det inte skulle hålla, eller så inse att man istället växt ifrån varandra. För alla utvecklas, o ett par som håller ihop utvecklas tillsammans åt samma håll…  men allt för ofta så utvecklas man åt varsitt håll o då är det svårt att hitta tillbaka.

Att det är viktigt med kommunikation, det vet vi alla. Det ska vara en bra kommunikation, där man både får tillfälle ett uttrycka sina egna behov, men att man också lyssnar, man löser saker tillsammans. Så det är inget nytt utan det tänker nog alla på som en första punkt om man frågar vad som är viktigt för att ett förhållande ska hålla.

Sen kommer det här med närhet, intim närhet, passion som hålls levande. Och ingen ska tro att det hålls levande av sig själv, så som det kanske är i början. Man får jobba lite på det här, hålla igång det kanske är mer rätt sätt att uttrycka det. Att man lär känna varandra mer o mer på djupet. Det är inte att ta över o passa upp på den andra men att man ändå vet t ex hur man vill ha ägget, eller mjölk till kaffet… det är mer att man känner till, kan uppmuntra ens partners drömmar o förhoppningar. Att dom här sakerna också går lite hand i hand med varandra, par som har totalt olika drömmar kommer ha svårt att fortsätta ett förhållande.

Så finns en tredje punkt som jag inte direkt tänker på som en punkt om någon skulle fråga mig, kanske för att det är en självklarhet, eller för att man inte ser det som en punkt på samma sätt som att kommunicera eller ha närhet. Det är en punkt som dom kallar ”Livskompetens” o när jag läser vad som ingår under det ordet så kan jag bara nicka o instämma, det är också otroligt viktigt, att man är på samma våglängd när det gäller dom här sakerna också.

Livskompetens är det här med hur man fungerar i samhället. Att båda låg på samma nivå, hade samma sätt att se på det o prioritera. Det var allt från socialt umgänge, var det viktigt att hela tiden ha många vänner runt sig, att göra olika aktiviteter eller mer viktigt med lugn tid hemma efter jobbet. Till hur viljan o förmågan var att utföra ett arbete, hur man prioriterade o skötte sin ekonomi.

På ett annat ställe kallar man det personlighet, att man ska ha matchande personligheter för att man ska kunna hålla ihop ett förhållande en längre tid, att det inte ska uppkomma för många saker som sliter, ja till slut sliter isär.
Det är inte att man måste tycka exakt lika om allt, det skulle göra det hela tråkigt också i längden. Det är bra med lite olikheter också, men till en viss gräns. För förutsättningar för att få en hållbar relation är att ens personligheter inte är för olika, det leder bara till konflikter o man glider obemärkligt mer o mer isär.
Det är ofta så att den ena i paret märker dessa olikheter långt före den andra, det uppkommer diskussioner o konflikter, för den som märker det är det viktiga saker men för den andra går det totalt förbi hur viktigt det är… man läser in fel signaler på fel ställen.

En annan viktig sak, som är mer viktig än man tror, är att man tar hand om sin egen hälsa. Att par där den ena släpper kontrollen på sin hälsa, hamnar i total obalans tillsammans. Det kan vara allt från att ta hand om sig fysiskt, till missbruk, eller att man inte tar tag i psykiskt dåligt mående så att det till slut får ett övertag.

Man behöver inte vara exakt lika, men man måste ändå ha ungefär samma mål/drömmar, förhoppningar, prioriteringar, värderingar… annars kommer man till slut ändå hamna på den punkt där man antingen inser det o går isär, lyckliga eller sliter ut varandra o stannar av fel orsaker o båda är olyckliga.

Jag har blivit så väl medveten om dom här sakerna sista tiden – det här med olikheter, det här med att den ena ser det o den andra inte vill se… hur jobbigt det är att inte se, inte vilja se o erkänna utan man hoppas, man kämpar vidare i tron om att saker är bra, kommer bli bra…  men sen när det väl är ett faktum så ser man samma saker som den andra – med facit i handen – om man bara vill se så kan man istället göra något bra av det genom att gå vidare på sin egna väg….

Egentligen är det här med att få ett fungerande förhållande så lätt, men så kommer så många andra saker in så det blir eller mer vi själva gör det så komplicerat…. Vi vill inte se saker, vi har svårt att antigen satsa fullt ut på ett förhållande eller se när det faktiskt är dags att gå vidare…  så enkla saker men ändå så komplicerade o svåra.

Jag har lärt mig mycket sista månaderna – bra saker, som gör att jag idag vet vad jag vill ha, vad jag behöver, vad jag kan kompromissa med, vad jag inte ska kompromissa med… när det är lönt att satsa eller när jag ska se att nu är det dags att istället avsluta, inte slösa mer energi. Hoppas att det är bra kunskaper jag tagit med mig *ler*… det är ialla fall en skön känsla jag har inom mig nu, att kunna se bakåt o ta till mig det som hänt att se... o jag koncentrerar mig inte då på att se någon annans fel, att lägga över ansvaret på någon annan.... nej jag väljer att se sakerna utifrån mig själv så att jag tar lärdom av det o kan utnyttja min erfarenhet i hur jag fungerar o vad jag behöver i framtiden...  det är ett mycket bättre sätt tycker jag att lägga min energi på *ler*

Ingredienser

• 125 g Kvarg
• 2 msk olja
• 2 dl mjöl
• 0,5 dl grahamsmjöl
• 1 krm salt
  
  
• Fyllning:
• 10 st cocktailtomater
• 15 kalamonoliver
• 150 g fetaost
• 0,5 dl färsk basilika
• 5 soltorkade tomater
• 2 klyftor vitlök
• 2 ägg
• 2 dl mjölk
• Salt och peppar

Så jag skrattade här på morgonen när jag såg ett klipp där dom dansade jenka, det kom massa minnen från det att man var liten. Alla "konstiga" danser som fanns - jenka, fågeldans, bump.... 

Och det här var skoj då, ser skoj ut nu - sådär lagom fånigt så att man bara skrattar o har väldigt roligt tillsammans... o man kan göra det precis överallt - festen eller på stranden *ler* o alla kan hänga på.... bara ställa sig i raden o hoppa med.

Funderar *skrattar* jo ja, det här är nog obligatorisk dans nästa gång jag gifter mig *ler*

Eller rättare sagt flera speciella känslor har varit en del av mina sista dagar. Det har varit mycket på många sätt, det har varit en del ”ups and downs”. Men så är livet, det gäller bara våga visa alla sidorna av sig själv o lära sig göra det på ett bra sätt. Samt lära personer runt omkring som är kanske mer vana vid att inte se mig så öppen med hur jag mår… kanske det också ibland blir lite ketchupeffekt – men det är så det blir o jag jobbar på det där med att hitta en bra balans.

(Kunde inte låta bli det här mjukdjuret .... se det är ju rosa -
finns det inget levande djur att krama o prata med får jag ta ett annat...)

 

 

 

(Nu är julen borta o även allt rött stearin :) )

 

 
(minst en snölyckta måste jag bygga varje år, gäller passa på när det finns kramsnö)

Igår när jag för ovanlighetens skull var ute o jobbade dag, fick jag höra hela Vakna med NRJ, med Roger, Titti o Ola. Annars blir det mest bara en kort stund, nu fick jag småle flera gånger där på morgonen. Jag gillar verkligen att höra den här trion. Dom är verkligen bra på att hitta o prata om olika saker som står i tidningarna, dom där små sakerna man själv kanske missar.

Det var igår prat om lärare man haft o som betytt mycket för en. Och det går väl inte att ta sig igenom minst 9 år utan att stöta på någon lärare som man gillar lite extra mycket, som man kommer ihåg.

För mig om jag ska ta ut en lärare, som jag kommer ihåg o som på något sätt betytt mycket så blir det Catharina som jag hade som klassföreståndare under högstadiet. Det är ju ”några” år sedan jag gick där *ler*… så var det dags för min lilla att börja högstadiet o ny skola, det var möte med alla föräldrar som hade elever som började 7:an, aulan fylld. Rektorn pratade, lärare pratade… alla hade ju lite olika områden att berätta om… så helt plötsligt hör jag en röst, en av lärarna började prata – jag ser inte läraren, det behövs inte … för rösten – poff så var det inte som förälder jag satt i aulan för en kort stund utan som elev… Catharina är inte den längsta personerna men har en röst man känner igen. Och det var skoj att min lilla dotter fick samma lärare som jag själv haft. Hon tillsammans med Rebecca är den enda som faktiskt verkligen lyckats lura mig på 1 april *ler*

Sen var det då vänner, hur många vänner kan man ha, hur många vänner kan man ha nära band till osv. Det blev en liten gissningslek, vad trodde dom andra i studion? Självklart så var det helt åt fanders fel antal som gissades om man ska se till den här undersökningens svar på den frågan. Men inte om man ser till sen hur dom delat upp det här med vilka vänner man har. För det är ju sant, vi har olika sorters vänner, det är ett ord som innefattar väldigt mycket – det är ett ord som behöver ett stöd ord för att man ska kunna förklara mer vilken sorts vän man menar. Lite som att älska, det är också ett ord som ibland kanske behöver stödord eller till o med att man skulle behöva olika ord för det finns så många olika sätt att älska – en vän, en sak, en förälder, sina barn, sin partner… men även om ordet man använder är samma ”älskar” så är känsla man har för personen/saken/situationen väldigt olika.

Samma är det helt klart med vänner, men har många personer runt omkring sig, som man har kontakt med, man kallar dom vänner men ändå är det så helt olika kontakt man har med dom samma ord ändå. Vilket kan göra att det blir missförstånd.

Enligt den här undersökningen som någon person lagt ner tid o pengar på så kan man bara ha 150 vänner som man har någon form av band till, som man skulle ställa upp för om något hände.
Jag funderar verkligen om det är så många??? Jag vet inte om jag har så många som jag skulle ställa upp för om det skedde dom något. Men klart att nu tänker jag på att ställa upp som mer än att kanske lyssna, låta dom prata, bolla om något som hänt, men tror inte ens då att jag har 150 st.

Det kom ju självklart upp det här med vänner på sociala medier, att man då alltså bara kan ha band till ca 150 st. Men vem har sagt att man har någon form av band till personer man har som vänner på nätets olika sidor???? Jag har lärt mig att det ofta finns andra orsaker till att man får vänner som ligger på ”vän-listan” på olika sociala medier på nätet.
Som facebook, jag har över 1500 vänner där – varför? Ja inte för att dom är mina vänner, eller ens att jag pratar med dom, eller ens vet var i världen dom bor, vad dom gör osv… nej det har blivit så många för att man måste vara vän på facebook för att kunna bli ”grannar/team mates” i spel… för mig helt otroligt dumt, man borde kunna hjälpa varandra i spelen ändå, men nu är det inte så. Man behöver också en gräslig massa personer i spelen för att komma någon vart, så det går fort att få nya vänner på fb. Men jag kallar dom inte ens bekanta egentligen – vad man kan kalla dom, vet inte, men enklast är spelvänner.

Samma sak på en annan sida jag är en del på, ni som finns där vet vilken jag menar *ler*… där finns en funktion att verifiera varandra. Att verifiera är att man klickar i att man vet att personer är den den utger sig för att vara… jag vet att formuleringen för vad man verifierade var ganska dum från start, har ingen aning om det ändrats, har inte läst… men det var något om att man verifierade att personen var den den utgav sig för att vara… Man måste bli ganska nära vänner för att kunna säga att så är det. Det blev väldigt populärt att försöka få så många verifieringar som det var möjligt.. men det förstår väl alla att ingen har 50 personer som kan gå i god för att man är den man utger sig för att vara på ett socialt media.
Själv såg jag verifieringen mer som att man talade om att man hade träffat personen irl, att man kunde säga – den här personen har jag pratat med så den finns som en fysisk person, inte bara ett anonymt nick på nätet. Och det enda jag såg när jag såg att det var en hög siffra på hur många som verifierat – det var hur aktiv personen är utanför nätet, hur många fester, träffar, fika,workshops osv den deltog på…. Att det inte bara var någon som satt bakom skärmen o var helt anonym. Man kunde säga att ja det här är en man/kvinna i ungefär den åldern den påstår sig vara, men inget mer.

Men då går jag tillbaka till dom här 150 vännerna man kan ha… så tänker väl flertalet som jag att det är vänner man har nära sig, det var nog det som även dom andra tänkte på när dom skulle gissa på hur många vänner man kunde ha…
Men sen delas dessa 150 upp, på olika nivåer o när man då såg hur många som var nära så blev siffrorna lite mer i det antar jag tror dom flesta tänker på när frågan kommer – hur många vänner har du som du har nära band till.

Vi har i snitt:

• 5 mycket nära, förtroliga vänner
• 15 bästa vänner
• 50 goda vänner
• 150 vänner
• 500 bekanta
• 1 500 personer vi känner igen.

Och för många är det viktigt att få kommentarer, ”likes” på sociala medier – dom vill synas, dom räknar in hur folk känner varandra o vilken kontakt man har utifrån just den biten…. Men jag själv vet jag att det inte har ett dugg med hur nära vän man är…  det är helt andra saker som för mig gör en nära vän *ler*…. 

Men vad som är en vän, vad man lägger in i vänskap - det är en helt annan diskussion o helt andra tankar... jag vet bara att jag är så otroligt glad över dom personerna som finns i mitt liv som jag kallar just mina nära vänner o mina bästa vänner.

Kramar - ja det är nog en av dom bästa sakerna jag räknar som vardagslyx, att kunna kramas, att visa att man tycker om någon genom att krama om personen. Eller kunna krypa nära o kramas med någon man älskar. Bland det bästa som finns, kramas *ler*

21 januari varje år firas nu Kramens Dag, första gången man publicerade dagen som något att fira var 1986 o har sen dess vuxit som en populär dag över hela världen. Kan man annat än förstå varför?? Jag menar att få kramas.

Jag har en ganska stor zon runt mig som är "min privata" o jag gillar inte heller att folk tar i mig, kramar om mig, klappar mig på armen osv... en del är mycket fysiska på det sättet, det där var jätte jobbigt för mig förr, idag klarar jag av det - men kan bli väldigt jobbigt när folk jag inte tycker om är just fysiska o ska "peta" på en hela tiden. Det är naturligt för dom, inte för mig...

Då tror alla att jag är en person som inte gillar närhet, inte alls är en fysisk person - men det är tvärt om, jag är en mycket fysisk person, jag är i jätte stort behov av att ha den delen i mitt liv. Närhet...
Idag kan jag krama om någon jag inte direkt släppt in i den där privata zonen, utan att jag känner obehag. Jag kan hålla isär det mycket bättre. Och ser det som en naturlig del av att man visar varandra att man tycker om, uppskattar osv... o det känns till o med bra - det känns naturligt till o med.

Har jag däremot släppt in någon där i min privata zon så är det väldigt naturligt o jag mår bra av att kramas. Gäller det min partner så har jag ett jätte stort behov av den här närheten. Och får jag inte den så är man för olika för att det ska hålla i längden. *ler*... det har jag lärt mig.
Men det är stor skillnad på dom här kramarna som jag då ger o kan ta emot - om det är en som är utanför min privata zon eller innanför. Utanför då är det ganska snabba kramar, man kramar om o släpper varandra ganska snabbt. Men en som är innanför får en kram som varar längre... o om jag verkligen gillar personen så vill jag kramas länge länge... 

Så kramas mer o passa på idag - kramas - dela med dig av kramar o leenden. Det är sånt som vi alla mår bra av att både ge o få, o ju mer man får, ger man o då mår man bara bättre o bättre.

Se till att få kramas mycket idag ... det tänker jag göra *ler*

http://www.nationalhuggingday.com/

Så en dag som inte innehåller något att äta, men något vi ofta glömmer bort - men borde göra oftare...

Den 20 januari varje år firar vi Lösenordsbytardagen som instiftades av PC för Alla som är Sveriges största och mest lästa datortidning år 2010. Huvudsyftet med dagen är att informera och påminna alla om att det är viktigt att byta ut och ändra sina lösenord, samt att du skall ha ett säkert lösenord. Du bör byta ut samtliga dina lösenord minst en gång per år för att undvika att det kommer i orätta händer.

Olika lösenord är olika säkra, ett osäkert lösenord kan enklare listas ut än ett säkert genom s k ”Brute force” eller enkelheten att komma ihåg det. Vi rekommenderar att ni använder er av ett säkert lösenord. Ett säkert lösenord bör innehålla minst 8 tecken, minst en av dessa skall vara en gemen bokstav och minst en VERSAL. Lösenordet bör även innehålla minst en siffra och minst ett specialtecken som t ex *, %, # eller @. Lösenordet skall du aldrig skriva ner någonstans utan du bör ha ett lösenord som du kan komma ihåg, detta för att ditt dokument kan komma i orätta händer. Ett tips är att skapa ett lösenord utifrån ett ord eller en mening.

Här hjälper vi dig att skapa ett säkert lösenord inför Lösenordsbytardagen;
Ta en mening med minst 8 ord som du kommer ihåg, t ex ”Jag tycker att det är bra med ett säker lösenord”. Denna kan du göra om genom att först ta den första bokstaven i varje ord. Du får då ”jtadäbmesl”, byt ut alla å, ä, ö, ü och é mot a, o, u och e då alla sidor inte stödjer lösenord med svenska tecken. Efter detta kan du välja att byta ut vissa av bokstäverna mot siffror eller specialtecken. T ex i och l mot 1, e mot 3, a mot 4, s mot 5, g mot 6, t mot 7, g eller q mot 9 och o mot 0. Detta gör att vi får ett lösenord som kan se ut såhär ”j74d4bm3s1”. Byt ut någon eller några av de gemena bokstäverna till versala och byt ut något av tecknen mot ett specialtecken t ex 5 eller s mot $ eller o eller 0 mot ¤. I slutändan har du då ett lösenord som kan se ut såhär ”J74d4Bm3$1”.

Tänk på att inte använda samma lösenord på fler än ett ställe.