För någon dag sedan så pratade jag med en väninna o vi kom in på det här med smeknamn – ett ha ”egna namn” på sin partner eller nära vänner. 

Vi kom in på när man ger dessa namn o varför. Det är ganska enkelt att men ger det kärleksfullt, det finns mycket värme o kärlek bakom olika namn man kallar varandra. (ja jag talar nu inte om när det kommer namn som är elaka skällsord utan just smeknamn på nära o kära).

Man gillar personen, man känner sig väl tillmods med personen, man trivs med personen – är det barn, partner så är det också kärlek. Även om det kan vara som ”ungjävel” ”pucko” ”gubbe””farbror””kärring””tant” osv…

Oftast är det nog ändå andra namn – som jag har döpt om en av mina kollegor, jag trasslade hela tiden in mig i hans namn så till slut sa jag – det blir Sune från o med nu *ler*. Och det skulle jag ju aldrig ens komma på tanken att göra om jag tyckte mindre bra om personen. 

Eller som min väninna som jag hade samtalet med sa… hon kallar sin älskling för ”pucko” då o då, kärleksfullt o med skratt i rösten – men det har kommit nu, när dom hittat lite mer vardag o varandra. Det var ju inget hon kallade honom från start. Nej det är kärleksfullt menat o sagt o kom nu när det är lite djupare känslor mellan dom två.

Och så är det ju, man kallar varandra smeknamn, man retas med varandra o skrattar tillsammans – för att man tycker om varandra, det är mycket kärlek mellan varandra, man vet det, man känner det. Lite retfull kärlek kan det också vara.
Men oavsett så är det inget man gör med någon som man inte tycker om.

Vänner o kollegor mellan är det att visa att man trivs tillsammans litar på varandra. Barn, syskon, partnern är för att man älskar varandra.

Smeknamnen – ja det är nog lite olika varifrån dom kommer eller varför – som jag gav en kollega smeknamnet ”Sune” – en annan kollega o jag kallar varandra retfullt ”tant” o ”farbror”. En partner kanske man kallar ”älskling”. Uppkomsten av ett smeknamn kan vara en situation, eller att man klumpat sig någon gång, eller för att retas… men retar ju bara personer man gillar o känner sig riktigt trygg med. Annars är det inte att retas utan ren elakhet, mobbing – men det är inte det jag tänker på nu. Utan namn som tillkommer för att man gillar varandra.

Så är det jag tänker på smeknamn – det är oavsett om det är retsamma eller kärleksfulla. Det var även så min väninna tänker på smeknamn, som när hon kallar sin älskling ”pucko” *ler*…. Choklad Pucko som är bara så otroligt gott…

Själv har jag faktiskt fått ett nytt smeknamn – av kollegor – för när jag döpte om Sune till Sune *ler* så fick jag själv ett nytt namn – Sanderella!

Nyfiken som jag är måste jag ju Googla – var det ett påhittat namn, betydde det något??? Vad jag kan få fram så … ett namn, en orkidé – en liten liten blomma….

Ja kort kan man ställa frågan – Är jag kär eller vill jag bara ha sex med personen. Många kan nog ta lite miste på dom här två olika känslorna. Och framför allt så tror jag att det är så att i ett par där man börjar träffas eller håller på att träffas till o från under en lite längre period så är det så att den ena har kärlekskänslor o vill alla dom sakerna som visar på dom känslorna – medan den andra är helt utan känslor för annat än att träffas, ha sex, lite sällskap en ensam kväll, men absolut inget mer.

Nu ligger tanken bakom det jag skriver att man träffas, startar upp något – att tänka efter lite, vad vill jag egentligen, ska jag gå vidare eller avsluta, att vara ärlig i var man står för att se om man står på samma ruta eller olika platser. För att man båda ska veta utgångsläget för att göra sina val.
Men faktiskt går det även att ha som lite riktlinjer i ett förhållande man redan har – finns vissa saker kvar… eller är det så att den där djupa kärleken svalnat… dags att kanske gå skilda vägar för att få möjligheten att träffa en partner som är mer rätt för en…

Det är stor skillnad på att vara kär eller bara sugen, mycket större än man kanske tror först. Men när man börjar bena upp vissa saker punktvis så ser man lätt skillnaden o just hur otroligt stor den är. Nästan så man blir förvånad o undrar – HUR i hela friden kan man ta fel???

Fysisk attraktion är en stor viktigt del i alla kärleksrelationer – men det är skillnad att ha lust till någon eller att vara kär. Så vad finns det då för ”magisk” punkt-lista som man kan titta på o som gör att man tänker efter… kanske får svar på frågan ”är jag kär eller vill jag bara ha lite bekräftelse o sex?” eller åt andra hållet också – ”är h*n kär i mig eller är det så att jag bekräftar, boostar o ger sex?”

Jag tror att det viktiga för att ingen ska bli sårad, att det är någon mening med att ta en ny relation vidare eller att fortsätta en befintlig, det är att båda är just på samma ruta. Oavsett om det är kär eller lust, eller någon annan anledning.

Det här med sex, att ha någon att ha sex med, det är en naturlig den av oss människor, det ger njutning, tillfredsställelse, det får oss att må bra, det ger samhörighet o det är ju vårat sätt att föröka oss (eller ialla fall öva *ler*)

Lust o passion, sex, fungerar bra som den enda gemensamma nämnaren om båda vill ha det så. Om båda vet att det är därför man träffas, inget mer. Men om man är ute efter en hållbar relation så räcker inte det på långa vägar. Och det är väl ofta som man förälskar sig, det finns attraktion, lust till varandra men ganska så fort så svalnar det av, då är känslorna inte kvar längre. Det var ju inte kärlek det var bara lust…

Men små enkla punkter att tänka på så ser man ganska fort om man själv eller den man träffar verkar vara kär eller mest bara har lust….

Här är några tecken på att man är sugen, attraheras, vill ha sex:

• Man tänker mer på hur personen ser ut, dess kropp. Fokus är helt på det fysiska
• Intresset är att ha sex, träffas ha sex, kanske lite mys före – men att prata, ha en konversation när man träffas finns det noll intresse för.
• Om det börjar pratas om känslor så blir det obekvämt, man märker att det här är ett samtalsämne som inte alls fungerar. Det undviks.
• Mys efter sex är inte direkt lockande, för att inte tala om frukost  - det är saker man vill slippa så man ser till att gå hem o sova var o en för sig.
• Ofta ser man på relationen just att det är sex, man är älskare men vänner, nja kanske, men inte direkt djupare vänskap – kanske mans äger vänner med förmåner. Man vet att vänskapen försvinner så fort någon träffar en fast partner.

Att det är mer än bara lust, sex, att det finns djupare känslor att bygga vidare på:

• Man vill umgås oavsett vad man gör, även där det inte innebär sex direkt eller efteråt.
• Man fastnar i diskussioner om allt o inget, plötsligt har flera timmar gått o man har inte ens märkt det.
• Man är ärliga mot varandra, men lyssnar på varandras känslor, man vill veta hur den andra känner, man vill berätta hur man känner  - man vill göra varandra lyckliga
• Man motiverar varandra att vara en bättre person. Man uppmuntrar, man peppar, stöttar men också saktar ner, stoppar upp varandra, beroende på vad som behövs.
• Man vill träffa varandras familj och vänner. Man gör gärna saker tillsammans utanför hemmet. Man har inget behov av att bara vara ensamma när man träffas, eller att bara vara hemma.

Som sagt bra saker att fråga sig själv, men också vara uppmärksam på om ens partner drar åt motsatt håll än man själv gör. För det är ju lika mycket tecken på att det är fel – det är dags att tänka till… vad vill jag, hur vill jag… vara ärlig.