Inlägg publicerade under kategorin Personligt småprat

Av Svensson Svensson - Onsdag 22 aug 18:42

Ja valet för min sodastreamer som jag nu äntligen fått. Har varit påväg att skaffa en länge länge, nu äntligen har jag en o kan dricka bubbelvatten när jag vill, med precis så mycket bubbel jag själv vill...

 

 

 

Och det var på tiden, o det passade perfekt att få en just nu, när jag precis startat upp något som jag kommer skriva om, om några dagar, ska bara bli klar först så jag har något att skriva om *ler*.

 

Spirit - gillar namnet, har haft en liten hund som kallades det en gång. Och det är inte dumt att slippa skruva fast flaskan, bara lägga flaskan i läga o sen trycka in den rakt ner så sitter den fast. Det var en lite finess jag gillade. 

 

Och jag gillade formen på flaskan, mycket mer än dom gamla o dom man köper extra till. Ja jag är lite fånig ibland o kan fastna för små små detaljer...

ANNONS
Av Svensson Svensson - Fredag 3 aug 07:18


 


Ja det fick jag mig igår - helt spontant o för mig oförberett, men vad sjutton lite dans (även om jag har 2 vänsterfötter) är bara skoj. Och på jobbet också :)

 

Ännu en dag var nästan över, det hade för första kvällen på riktigt längre blivit behaglig temperatur, det var svalt, man kunde andas. Det märks också att det drar mot hösten för det börjar mörkna, o bli riktigt mörkt framåt natten. 

 

Det var "lite" trassel med tågen igår kväll o det sista tåget var på eftermiddagen helt inställt, men sj tog sitt förnuft till fånga - fungerar inte ställa in sista tåget från Stockholm en Pridekväll... ja inte annars heller när folk inte har möjlighet att ta sig hem annars.

Det blev även buss från o till Västerås - ja det är ju redan mellan Stockholm o Bålsta.

 

Självklart så när bussen från Stockholm kommer in så är det alltid några som smiter förbi en trotts att man står utanför bussen o talar om att tåget inte går men dom får åka buss istället...  så jag haltade upp till perongen för att hämta ner dom personerna (som alla hade hörlurar i o hörde inte ett smack förrän man var väldigt nära o dom märkte att man kanske ville något...) Man glada följde dom med ner för att ta buss...

 

När vi är på väg ner så kommer även en pendel in... o när jag går där så helt plötsligt får jag hörlurar nedsatta över huvudet med glad musik - o killen som satte på mig hörlurarna - ja han var lite "glad" om vi säger så *ler* han tog tag i mig i det blev en liten sväng om där mitt bland folk mellan perong o bussar. 

 

 

 

 

 

Kan man annat än själv smittas av sån glädje o spontanitet en skön sommarnatt? Nej, jag bara skrattade o konstaterade att inget av mina jobb är tråkiga, både är sorten där man kommer i kontakt med människor i alla olika sinnesstämningar - jag föredrar att komma ihåg o glädjas med dom som är som den här killen - glada, skrattande, sjungande, spontana, trevliga - det är dom personerna (förutom kollegorna som är bara bäst *ler*)  som gör att jobbet aldrig blir tråkigt utan ger så mycket glädje. 

ANNONS
Av Svensson Svensson - Torsdag 26 juli 18:43

Stressade resenärer, som inte lyssnar o pressar på .... dom som inte fattar att det faktiskt går långsammare på det sättet. Än om man lyssnar, står kvar o väntar på direktiv... kasta sig in i bussen innan det ges klartecken, eller springer åt alla håll o kanter där det rullar in en buss... istället för att stå kvar, där man gett direktiv att dom ska stå,  för det kommer fler bussar - att det kommer så många som det behövs...  

 

Då kan det bli lite tokigt... speciellt när jag trodde jag kommit ner från trappstegen, men det var ett till.... poff så var det ett bussgolv framför näsan.... uppskrapade skenben o idag svullna ondra knän o vrister... en vrist "skönt" vrickad o det tog flera minuter att få ner den foten i skon i morse.... tur att man är så envis, det ska gå, har man tagit åt sig något så... lojal o lite av en arbetsmyra...

och trivs med arbetet - både det man gör o dom man jobbar tillsammans med...

 

 

 

 


 

men det har gått bra idag - när jag väl kommit igång.... antar det kommer bli samma procedur imorgon när jag legat still under natten. Det är ju så när man stelnat till lite... det tar litet tag att komma igång igen. 



 

 

 

Men har blivit så omhändertagen idag av dom jag jobbat ihop med så det har gått förvånandsvärt bra att inte vara lika rörlig som tidigare. *ler*

 

 

Av Svensson Svensson - Måndag 16 juli 18:19


måste köpa mig en buss eller byta jobb???

 

 

 

Jag menar bara.... rooosa :)

Av Svensson Svensson - Onsdag 4 juli 03:34


... men blir jäkligt bra ändå. Dom gångerna man går på någon inre känsla som jag bara kan beskriva som det man kallar "magkänsla". Och det finns en lite oroskänsla när man väl kommit på vad man gjort o det inte går att backa... 

 

Igår var det meningen att inlägget skulle bli om hur jag kommit framåt här hemma, hur hemmet började utforma sig med lite nya bokhyllor... lådor som äntligen vikts ihop o flyttats ut i förrådet. Jag hade sånna planer o allt så väl planerat i huvudet. (Istället blev det lite kort, var nog fortfarande i lite chock över mitt tilltag. Men en lite bild på en ask, i betong, som jag fått som inlyttningspresent av någon speciell - det var den som fick mig att komma igång med planering av vad o hur jag vill göra här hemma.)

 

Fick låna dotterns bil, lite söt pigg rackare som hjälpt mig flytta - så jag var helt övertygad om att det skulle fungera bra. Jag ska inte ha dom högsta bokhyllorna utan halvhöga, så det kändes som helt okey. Har ju 2 halvhöga redan o mina ögon mått har tittat på dom, jag vet hur höga dom är - sen lagt på det jag vet att dom jag ska ha är högre... då har det inte sett sådär värst jätte högt ut. Det ska nog gå. Men väl på IKEA igår inser jag att jag nog varit lite för optimistisk.

Jag fick ta mig ut i bilen o mäta - jo det hade fungerat om det enbart varit delarna me n nu vet vi ju alla att det är lite mer tilltagna kartonger... 

 

Nu hade jag bestämt mig för att ta en heldag i grannstaden, Bauhaus, IKEA o lite annat smått o gott som föll sig intressant just där o nu. Jag hade även varit i kontakt med några som annonserade ut bilar för att åka o titta. Båda privata o lite mindre firmor som har bilar i min prisklass... kände att det var dags att ta steget från att bara surfa o titta till att titta o provköra bilarna irl. Lära mig lite vad jag kan kräva av en bil i prisklassen. Det bästa sättet att lära sig är att åka o titta o provköra.

 

Det var bestämt att jag skulle komma en bra bit efter lunch o kika på en som var lite mer privat...  men mitt i mitt kravlande runt i bilen med det pappermåttbandet jag tog inne på IKEA så ringer han o undrar - du är först, kan du komma tidigare - det är så många som ringer o jag vill hinna med att flera tittar om det är så att jag inte var intresserad. 

Iväg som ett litet skollat troll, tänkte IKEA finns kvar även efter... 

 

Väl framme - en glad pigg kille som var säljaren - väldigt artig o ville väl. Småskrattar lite när jag tänker på vad dessa småsaker var o undrar lite vad han umgås med för kvinnor *ler*....

Det enda som jag inte direkt gillade var att han följde med när jag skulle provköra - jag är en såndär person som vill göra saker för mig själv - även nya saker jag lär mig, visa mig hur o vad, låt mig sen vara. Jag ser ingen stöttning eller trygghet i att ha någon där med mig... men som sagt det är jag. 

Sen att köra en ny bil, jag vill få min tid att liksom känna av... 

 

Men det behövdes inte många rullade meter i bilen för att jag skulle känna... jag tar den. Idioti *ler* man ska kanska vara lite mer noga - men det är så jag köpt alla mina bilar sen jag blev ensam o fick ta det ansvaret själv. 

Erkänner att jag faktiskt går på magkänslan många gånger o än har den varit rätt - dom gånger det funnits mer osäkerhet i vad jag egentligen känner så är det inte enbar t magkänslan som får tala utan rädsla av något slag smyger sig in. Kan vara svårt ibland när det gäller något man ska avstå, något som kan vara lite mer negativ eller om jag är rädd för utgången att känna skillnad på just den rena magkänslan o rädsla. 

Ja nu sa magkänslan efter bara några meter att jag skulle ha denna bil. 

 

Nu är det svårt att köra hem två bilar samtidigt - jag över för fullt på det här med celldelning, men har inte fått riktigt kläm på det än *ler*... man det var bara att parkera bilen på en dygnsparkering o åka hem, lämna dotterns bil till henne o sen ta tåg, buss o gå ... sen i lugn o ro få sätta mig i bilen - ställa in säte, o speglar o känna av koppling, broms o gas... lära känna bilen lite på egen hand.

 

Nu är jag lite smått knasig - jag döper mina bilar sen jag blev ansvarig för att inskaffa mig dom. Eller rättare sagt den första blev bara kort "Skorpan" av enkla anledningen att det var en Scorpio. Den andra som också var en Scorpio kunde ju inte kallas samma o på vägen hem med den så blev det bara "Lennart". En väninnas son hade roligt åt mig o att jag hade namn på bilen, så när jag köpte en ny - Lennart slutade fungera - så var han mest nyfiken på vad nya bilen skulle heta. 

Den var helt klart en "Sture", så på vägen hem var tanken, vad kan jag kalla denna då...

 

Den är ju röd, mörkt rubin röd, så det namn som kom upp o som fått stanna - nu kallas han detta....

 

"Tadaaa"

Får jag presentera "Ruben".

 

 

Från att det skulle köpas bokhyllor på IKEA... som inte fick plats i bilen jag lånade - till att istället köpa en bil, lite lagom spontat o knasigt.

"Ruben" - som bli myndig, 18 år i år, han föddes den 23 november 2000, men det tog lite mer än 9 månader innan han var ute o rullade på sina små däck.

Nu hoppas vi får en trevlig sommar tillsammans. 
Köpet var ju på ren magkänsla, bilen är inte ny dom flesta i den åldern har en hel del skavanker o saker som slutat fungera. Men efter vår tur hem så måste jag säga att med sina år på nacken så är jag imponerad - allt fungerar... (radio, värme, fläktar, ac, klocka, trippmätare.... osv) så han var väl värd sitt låga pris. 

Besiktad o skattad fram till april/maj nästa år, sommardäcken ska bytas som sitter på men väldigt fina dubbade däck för vintern följde med. Och otroligt skön att köra måste jag säga....

 

 

 

 



Bokhyllorna då, ja dom måste ändå införskaffas snarast - får se om jag kan låna en större kombi eller få någon att köra mig att hämta eller så får det bli hemkörning.

Ska klura lite på den saken... 

Av Svensson Svensson - Tisdag 3 juli 23:00


Att flytta är inget jag dirket gillar... men denna gång så är känslan ren glädje - ja faktiskt, även om jag inte på långa vägar är klar med att packa upp, att dagarna går åt till att jobba o sova, att jag är så jäkla trött. Allt det där spelar ingen som helst roll för det är en inre glädje o en inre känsla av ro som finns.

 

 

 

Sakta men säkert blir det mer o mer färdigt ialla fall.... 

Av Svensson Svensson - Tisdag 3 juli 04:35

 

Tid - ja varför finns det enbart 24 timmar på ett dygn??? Jag hade behövs några till för att få in det jag inte vill men måste hinna med. Just nu är det jobba o sova som gäller, jag är för trött för något annat. 

Det som är bra är att jag nu vet varför, o att det finns "botmedel" för det. Väntar bara på att få kontakt med läkaren igen, efter kompletterande prover.  

 

 

 

 

 

Nu när jag landat lite i det jag fått veta kan jag bara småskratta... det är ganska komiskt egentligen - även om man kanske inte ska skratta åt sjukdomar - å andra sidan är det mig själv det gäller så jag får skratta om jag vill... o ja det känns komiskt.

 

Först har jag för låga värden, järnbrist, ett hb på lite över 60, jag har fått järndropp 3 ggr/vecka i 16 veckor, inte den effekt man ville. Jag har fått blodpåfyllning mer än en gång på grund av detta. Fått veta att jag har ytte pytte små röda blodkroppar som har svårt att lagra... så när man då har mens som är rena rama blodbadet... ja det gör inte saken bättre. Myomer som var stora o till slut beslut att operera bort livmodern - det var det bästa beslut jag gjort. 

 

Och mina värden låg så bra, o jag var pigg. Inte trött o yr, så fort jag rörde på mig. 

Men så började jag bli lite för trött igen - mer trött än någonsin, inte yr, men totalt orkeslös. Min flytt gick på ren o skär, idiotisk vilja.... jag ska jag ska jag ska....  men det tog o det känns...jag är så trött att jag knappt orkar ta mig ur sängen - inget jag visar eller gnäller över, det går inte att beskriva hur trött o orkeslös jag känner mig... o jag har inte heller tid för detta.

 

Tänkte att det är nog lika bra att jag tassar iväg till vårdcentralen o tar prover - vill inte vill inte - men ett måste.... träffade läkare, tog prover... han ringde o förklarade att ett annat värde som har med järn att göra... var för högt. Så han ville göra kompletterande prover... 

Tur man har nära nära vän som är läkare o kan kika på provsvaren o sen förklara på "svenska"... vad det är, vad det innebär o vad som kan göras åt det. 

 

Skrattade säger han att tja... vad göra - det är bara att göra som dom gjorde förr, det som dom trodde botade allt...

 

 

 

Japp - åderlåtning.

Det det jag småskrattar åt o tycker är lite komiskt - först har jag låga värden o får ganska ofta gå o fylla på blod....

nu har jag för höga järnvärden (järndepå) så då är det istället att tappas på blod... 

Det är ju inte det roligaste att ha en sjukdom, eller få veta att det är en ärftlig sjukdom, en man kommer få behandla hela livet.

Men när jag landat lite i det hela så... att tömmas på blod, inte värre än att ge blod (vilket jag tyvärr inte kan... ) o det är inte mediciner inget man måste stoppa i sig - bara pinas med stunder av att ta prover o sen tömmas (man "åderlåter" sig 2-4 ggr/år)... nålar.... men som sagt det är ju inget egentligen. 

 

Och då jag kommit så tidigt, värdena är inte jätte höga, så har jag inte heller fått men, symptomer som blir bestående (som ledvärk, hjärta, skrumplever). Håller man bara värdet nere så kommer man må som en prinsessa resten av livet *ler*.


Av Svensson Svensson - Onsdag 13 juni 22:53

Ikväll sitter jag här solen har gått ner, det är lite småkylig luft som drar in från den öppna balkongdörren, juvligt skönt. För bara en kort stund sen var ljuset härligt mjukt gulrött av solnedgången. Det ljuset skymtade jag genom persiennerna mellan lådor o annat som står överallt i lägenheten....

 

 

 

 

 

 

Ja det är verkligen överallt, det mesta är lådor, sen kommer det en uppsjö av typen IKEA-kassar (dom är det bästa som finns när man ska flytta), det står också möbler vars delar bör få hitta varandra igen - dom tar mindre plats då.
Själv snirklar jag mig mellan allt detta, långt ifrån graciöst, men det går utan att censurerade ord o ömma tår.

 

Och visst allt ska plockas upp, flyttas runt o få sin rätta plats... vilket i sig kommer bli en liten konst bara det... o det är som sagt hälften kvar av det här med att flytta. Det är ju inte enbart packa o flytta iväg allt, det ska upp också...
Men jag sitter här så nöjd så otroligt nöjd, trött o glad.
Jag har en lägenhet med eget badrum med badkar, jag har ett kök, ett riktigt kök med en spis.... jag kan steka o grilla - laga mat o baka - igen *ler*.... Det första jag gjorde när jag sovit här första natten var att gå upp straxt efter kl 7 o steka potatis o kebabpinnar *ler*... ja lite tokig frukost men känslan - jag kan steka ... jag kan laga mat - den var helt otrolig. Ja ni vet när man jämför känslan med en orgasm... när det är en bra känsla - så bra var den *ler*

 

Och jag har mig en liten balkong också... o klart jag bara måste ha en liten färgklick där...

 

 

 


 

 

Det är en liten rackare denna lägenhet - men den är min, o jag har allt jag behöver... sen att den har ett jätte bra läge gör inte direkt ont det heller.

 

Nu kommer det säkert ta till efter midsommar innan jag tar mig an att plocka upp seriöst - jag jobbar o jobbar o jobbar fram tills efter midsommarhelgen.... som någon sa när jag sa att jag är riktigt nöjd att min tidsplan fungerade, jag är till o med färdig 2 dagar tidigt - tänkte bli klar o lämna nycklarna på fredag (- men blev klar idag o lämnade nycklarna vid kl 20.30 UNDERBART). för jag har ju inte haft direkt ledigt jag har ju jobbat full tid.
Vaddå jobbat fulltid menade han på.... ja sa jag, jag har ju jobbat.... blev lite fundersam över hans kommentar först...
men sa han, du har inte jobbat heltid du har jobbat minst 1,5 heltid... *ler* ahhh det var så han menade.... o ja det stämmer ju....

 

Kartongerna kommer inte rymma sin väg, så jag kan ta allt i den farten jag själv har lust med. För första gången på många många många månader (läs ca 2 år) känner jag mig hemma, känner jag mig lugn o trygg... o ser framåt.

 

 

 

 

 

Säger jag till - ja behöver inte namnge.....
för det var en stor oro för hur detta skulle gå, hur skulle jag fixa flytten....

men att få hjälp, inte ens behöva fråga utan hjälp erbjöds mig.... bara det här att veta att jag hade hjälp - det var enormt energigivande o gav kraft att fixa till det.... så lite som gör så mycket....

Sen till hjälpen jag fick - tackar o är så glad, det är oavsett vad vi gör roligt att umgås... även att flytta o bära *ler* 

 

Presentation


Här är en kvinna som tänker o funderar om allt eller inget o allt däremellan.

Försöker hitta det positiva i allt som sker.

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5 6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Länkar

Kategorier

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ itismadeby med Blogkeen
Följ itismadeby med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se