Tankarna då... vad var dom...

Jo jag sitter o funderar på om jag ska lägga ut en kommentar jag fick igår - nej inte som kommentar, den är en hel novell... utan som ett eget inlägg med mina tankar om denna typ av kommentarer.

Frågan är vem, varför... vad man vill försöka uppnå eller vad man tror man vinner av detta.

Och varför jag fick det... jag läste om några oskrivna regler som finns för bloggare, läsare o kommenterare av bloggar igår i en annan blogg. Och det var mycket bra regler som alla med sunt förnuft borde klara av att följa. 

Ibland bör man ta fram saker o prata om dom - men ibland så är det just bara uppmärksamhet vissa vill ha, så varför publicera o prata om det - då får dom ju just det som var ute efter. Då är det bättre att bara nonchalera.

Hmmm ska fundera lite vidare - för "novellen" som kommer som kommentar, gör att det texten handlar om inte direkt hjälper som personerna som berörs, istället växer en irritation fram o det blir fel, det ger fel effekt. Ja OM nu inte syftet var just det - att få upp en irritation... göra något värre...

Aktiviteten var gravering

Jag tog fram mina småttingar - ljus, o lekte lite. Först ville jag bara prova dom olika borrarna lite mer så det blev två enklare designer på fri hand, det var inte meningen att det skulle bli något seriöst av det, mest bara leka lite så brydde mig inte om att rita upp stödlinjer utan bara graverade.

"Tassavtryck"

"Proud of myself" - såg bilden o bara älskade den, för sin fåniga enkelhet med det härliga budskapet

"Alla har vi en tiger inom oss", den där kämparglöden som gör att vi på olika sätt - för alla har vi vårat egna sätt, inget är fel allt är rätt - kämpar oss igenom saker i livet.

Den här kom idén till i natt under samtal med en väninna... fast först slarvade jag bort min lilla teckning - den hittades :)

Ska se till att den får flytta hem till den som ska få den så snart som möjligt, helst redan idag *ler*

Det är orkidéer graverade här, men tyvärr så det här med ljust under gör det svårt att få en bra bild på, att se... det blir bra sen när ljuset är utbrunnet *Ler*

Så enkelt att säga men inte så lätt alla gånger att genomföra. Man är liksom uppskruvad i en fart o det är inte bara att stänga av. Det tar oftast ett par dagar att verkligen varva ner, stressa av. Men ack så viktigt att vi gör det så ofta vi kan – alltså inte enbart på semestern.

Jag tror att det är bra att ta en stund varje dag då man verkligen försöker stressa ner sig, sänkta tempot. Och jag tror att man kan göra det, om man bara övar på det. Att man tar sig en liten stund varje dag. Man mår mycket bättre, det är jag helt övertygad om.

Hittade några tips på hur man ska stressa av på semestern, men jag tänker ju längre, att man ska hitta sätt att få stunder varje dag där man stressar av.

Det som jag tror är viktigast är att man själv lär sig att sluta stressa upp sig o ha tankarna att det finns så många ”måsten”. En sak är ju faktiskt bevisat o det är att en person som stressar hinner färre saker än en som tar det lugnt. Varför kan man ju undra. Men hur många gånger har man inte själv funderat över varför man en dag inte hinner något o nästa dag hinner med precis hur mycket som helst o får tid över till o med.

Kanske är det så enkelt att när man inte hinner något är den dagen man känner att man bara måste hinna med ditt o datt. Man stressar, försöker hinna med massor av saker o av någon anledning så hinner man inte med hälften – tiden flyger iväg.
Sen en annan dag har man inga måsten, man bara startar upp att göra saker som finns där, man borde göra dom, men det känns inte som måsten. Wips så har man gjort allt man hade att göra, saker man trodde skulle ta både 3 o 4 dagar att ta sig igenom – om man satte lite fart. Och ändå har man till o med tid över innan dagen är över.

Kanske det är så enkelt att man tänker olika, att man inte stressar sig själv, man vet att saker blir gjorda för eller senare, man kommer fram om så 2 minuter sent. Men helt enkelt tar bort pressen på sig själv att man måste, att man ska o tanken på tiden. Man bara gör…. Man är i nuet som det så fint heter o som jag egentligen aldrig riktigt fått kläm på hur man gör när man är. Men uttrycket passade in här.

Varför inte meditera lite varje dag. Nu menar jag inte ens att man behöver sätta sig i en viss position, att man behöver sitta en lång stund, att man ska ha något ”program” eller stegvis saker man ska göra, tänka på. Nej jag menar att man bara sittande eller liggande, bara kort stänger ögonen o tömmer huvudet på alla måsten. Kan man göra huvudet helt tomt – så är säkert det bra, men jag undrar hur många som egentligen kan den konsten? För mig kan det räcka med att istället antingen tänka på o inom sig se – en blå härlig sommarhimmel, ett hav, en äng o samtidigt ta bort alla ord, tankar som finns. Eller varför inte bara en stund tänka på ett härligt minne, eller ”höra” sin favorit melodi  huvudet. Bara koppla av o vara en stund, o oavsett hur upptagna vi än är så lovar jag att man har någon enstaka minut varje dag då man kan göra detta. Och sen visst kan man få till 15, 20, 30 min meditation då o då också så är det bara positivt.

En annan sak man kan tänka på o som för mig på sätt o vis hör samman med att meditera, men visst kan användas enskilt också. Det är en bra aktivitet att göra o verkligen inte tänka på något annat o få kroppen o sinnet att koppla av. Det är att andas lugnt o tänka på hur man andas.
Jag kommer ihåg hur effektivt det här var för mig när jag skulle opereras för lite mer än ett år sedan. Är det något som får mig att stressa upp, det jag är rädd för är just operation, sprutor osv… jag blir stel som en pinne, svimfärdig o gråter. Den här gången hade jag fått tips av en vän att tänka på hur jag andas o andas på det sättet. Andas in o långsamt räkna till 4a, hålla andan o långsamt räkna till 4a, sen andas ut o långsamt räkna till 4a, upprepa detta om o om igen. Och det fungerar, mycket bättre än man tror, man bli lugnare av att göra andningsövningar som får oss att koppla av.

Tänk egentligen vad enkla saker som fungerar som vi oftast glömmer bort o bara stressar på i vår vardag – alla måsten, allt man ska hinna o det är något som finns i alla åldrar. Kanske något vi skulle vara bättre på att lära våra barn. Jag hade det som tema på ett skolarbete jag hade när jag pluggade beteendevetarprogamet – det här att det behövs idrott i skolan men att betygen ska tas bort, det ska inte sättas någon skala på hur bra man är. Däremot ska det vara att man deltagit eller inte. Att röra på sig är bra, men alla är olika o vi ska uppmuntras att göra det som man passar för, det som fungerar. Jag var inne på att lunchen skulle vara lite längre o att alla skulle ta en promenad på 10-15 min varje dag. Men också att barnen från start ska lära sig meditera, koppla av – andas rätt – ja vad som än passar dom, men att det ska ingå i skolundervisningen, i det som förr kallades gymnastik idag heter idrott o kanske borde heta friskvård. Jag ska inte bli långrandig i detta ämne, bara att det är ett viktigt ämne för mig att ta bort pressen att prestera o istället lära o uppmuntra till att ta hand om sig, röra på sig på det sätt som passar en själv, men också vikten av att kunna stress av.
Ja o sen tycker jag att skolan också ska lägga in obligatoriska timmar av trafikkunskap, trafikvett osv… hur man agerar som gångtrafikant, cyklist osv… för det kan tamesjutton ingen idag… tacka vet jag Televinken.

Jag sitter o kikar på youtube, har tittat igenom nytt om orkidéer, naglar o nu har jag hamnat på gravering. Kikar för att lära mig lite nytt, få nya idéer o massor av tips. Youtube är verkligen en härlig källa att leta på efter allt man kan tänka sig.

Väntar otåligt på mina nya borrar till min gravyrmaskin o kikade på filmer just om gravyr på youtube, tips om vilka olika borrar man kan använda o hur. Det som oftast är lite tråkigt när man tittar på filmer från andra länder är att vissa saker är svåra att hitta här för att handla lätt – man får leta sig ut på nätet, hitta någon som också levererar till Sverige – allt för ofta levererar företagen bara inom sitt egna land.

Men jag hittade faktiskt en sida som rekommenderades som jag ska titta lite mer på vad dom har, som levererar över hela världen o som ska ha bra kvalité på sina varor. Kan ju vara värt att få vänta lite om det finns bra saker o lite andra saker än jag kan få tag på här hemma.
Sen kan jag inte låta bli att igen börja önska mig en ”riktig” ja alltså en väldigt bra gravyrmaskin, en Dremel, är väl det jag kan få tag på här i Sverige o som också har lite olika att välja mellan o som har bra saker om man vill hålla på lite mer än på ”då o då” basis.

Jag har ingen önskan om att gravera på metall eller på billack *ler* - men måste säga att attans var skickliga dessa killar är, vilket arbete dom lägger ner. Och det här att gravera på bilruta, det har faktiskt varit något jag funderat på, att göra något litet personligt. Och nu när jag såg detta på själva bilen så blev jag lite nyfiken på hur det skulle vara att gravera på lacken – får gå till en skrot o fråga om jag kan få testa på någon bil som bara står där *ler*.

Sen kan vissa saker man ser bli lite "för mycket för mig" - men samtidigt så måste man kunna se hantverket, konstnärliga o skickligheten i det någon gör. Det här är helt klart lite som att tatuera men inte på hud då - även där kan det bli lite för mycket lite "fel" för mig - men jag kan ändå se skickligheten i det som görs, se hur otroligt duktig den som gjort det är. 

För mig är just det här att kunna se skönheten i saker, att se skickligheten i ett hantverk, se hur kreativ någon har varit - för den skull, för att jag ser det vackra, det kreativa, det snygga i något, betyder inte det att jag säger "JAAAA, det där vill jag ha, så där vill jag ha" - kan gälla precis vad som helst.
Men märker att många likställer det här med "Åhhh vad snyggt, vad skickligt, vad vackert" med "Det där vill jag ha". I mina ögon sett är det väldigt "smalt seende" människor som inte kan se det där vackra öven i saker man inte vill ha, i saker som är för mycket för en själv, eller för lite för den delen, eller fel färg, fel material, på fel ställen...

Men visst måste man säga att det är originellt att istället för att motivlacka sin bil, gravera dit ett motiv. (och jag vet exakt vart mina tankar går till vad jag skulle vilja göra o på vilken bil *ler*)

... youtube

Jag kikar till o från mycket på olika filmer på youtube, inte på galna, söta, fåniga katter eller andra djur, eller när folk gör bort sig osv… nej jag tittar på andra saker som t ex naglar, olika tekniker o sätt att måla, dekorera. Det är otroligt hur duktiga dom flesta är, det är helt klart konstnärer, o nej jag kommer aldrig bli så duktig, har inte heller målet att bli det. Och jag kommer heller aldrig kunna göra så fina dekorationer som dom gör, men det ger ialla fall mycket inspiration, det kommer lite nya idéer om vad jag vill prova på. Det finns ju så många enkla saker att göra som ändå blir så effektfulla när det är klart.

Den här tjejen på youtube, är otroligt duktig, har många härliga tips. Ibland bara njuter jag av att se hur hon dekorerar naglarna, ibland får jag tips om vad jag själv vill prova.  Det är Robin Moses Nail Art.

Som dom här naglarna, ser så härliga ut, o sen är det så enkelt som bara streck – ja jag vet, kan vara nog så svårt att få till streck bra – men det är ändå enkla saker som man kan prova själv. Sen behöver man ju inte göra exakt som hon gör, man kan däremot ta o leka själv med streck o färger

Försökte sova, verkligen, somnade till en halvtimme, vaknade, somnade en stund till… sen gav jag upp. Försökte läsa, hade ingen fokus – blev datorn o Netflix o leta upp en lagom roande film, där man bara behöver titta utan att tänka. Och jag hittade Mirror Mirror – den var en perfekt natt film.

Med den elaka drottningen o den vackra Snövit, dvärgar o prins, förtrollningar o odjur. Det var mörk skog, rövare o sen härliga klänningar o ett lyckligt slut – kan man begära mer mitt i natten. Nej, det var en perfekt nattfilm utan att behöva tänka, men det gav mig ialla fall en del skratt. Det var en bra film, helt klart värd att titta på om man bara vill bli road o ha lite tidsfördriv.

Sen tog jag upp att titta på serien Grace and Frankie, jag som längtat så efter att dom nya avsnitten skulle komma, och jag kastade mig över dom. Men så mitt i ett avsnitt så slutade jag titta o sen kom jag mig bara inte för att titta. Varför? Ja jag vet inte, kanske för att den var för nära hur det är i livet – o det var för jobbigt även om det är en rolig härlig serie. Det jag gillar med den är just att det är lite äldre personer det handlar om, om kärlek oavsett ålder, barn, förhållande, känslor, rädslor… Den är så – ja vad kan man säga, vardaglig, normal…. Jag verkligen bara älskar den serien.

I förrgår la en väninna en stjärna för mig, halvår, tarotkort, hon är otroligt duktig o då o då övar hon på mig *ler* o jag klagar inte det är skoj att läsa o sen se hur otroligt rätt hon har.  Den här gången var det – jag säger inte dåligt, för det var jätte positiva saker i det stora hela – men andemeningen i det hela var att jag bär på en rädsla – o det som togs upp sånt som jag tänkt på sista veckan, men som jag försökt förtränga, det är liksom inte jag – det är fel saker. Det blev till att läsa om o om igen, det var som att någon drog bort ett plåster. AJ oj, det där gjorde ont. Ni vet alla små hårstrån som plåstret sitter fast o som gör attans ont när man drar bort det. Men ibland är det bra att någon annan sätter ord på tankar o känslor man har, för då kan man inte alls blunda o glömma på samma sätt som om man har allt inom sig.

Då o då under årens lopp har jag lyssnat på detta program som på något sätt påminner mig om mina somrar när jag var liten. Det var ju ofta det som hördes från radion på somrarna, vinjetten är något som man aldrig glömmer.
Nu kan jag inte säga att jag är bra på att lyssna, att jag lyssnar varje dag – utan det blir lite då o då.

Hösten 2014 frågade E mig om jag lyssnat på Börje Salmings program den sommaren – det hade jag inte, hade nog inte lyssnat på något program den sommaren om jag ska vara ärlig.

Så i år bestämde jag mig för att till o med titta på listan o se vilka ”pratare” som jag tyckte var intressanta o som jag verkligen lyssna på. Den första var 7  juli och det var Doc Forrest, det var ett program jag kände skulle vara skoj att lyssna på.
Har också bokat in i almanackan till o med vissa datum med ”pratare” som jag tänker lyssna på i år.

Det bästa är, idag med internet att man kan missa programmen när dom går, o sen lyssna ifatt sig *Ler*. Nu lyssnade jag faktiskt på Doc Forrest program när det gick, det var verkligen något jag ville lyssna på o det var helt klart värt tiden. Det var intressant att lyssna på det han berättade, visst är man inte ett dugg intresserad av tatueringar så är det nog ett dåligt program. Men den mannen har verkligen gjort mycket för tatuering.

Min tatuering är faktiskt gjord på hans studio i Hägersten – men inte av honom, utan av Mia, som jobbade där då. Men det är några år sedan o det är dags att förstärka den – men vill självklart att det är hon som ska göra det – får leta upp henne, beställa tid o ta mig dit.

Idag letade jag upp det här gamla programmet som Björn Salming hade gjort 2014, o efter att ha lyssnat på det så förstår jag vad E menade, det var intressant o gav ialla fall mig en lite annan bild av honom än man kanske hade innan. Även om jag kanske inte direkt tänkt på honom mer än som en ikon för hockey.

I år har jag också tänkt mig lyssna på Carolina Klüft, Magnus Uggla, Alexander Bard. Och det finns program jag kommer låta gå om jag kommer ihåg, för jag vet att ibland gömmer sig det bästa i något man inte känner igen. Att det är någon som har något intressant att berätta på ett intressant fängslande sätt. Det enda jag vet att jag never ever kommer lyssna på är Carola Häggkvist, det enda som kan få mig att lyssna på det är om någon vill tortera mig… o jag alltså måste… men det ska inte ske *ler* tack o lov. Och det bästa är att jag fått jäkligt bra ”taxiöron” – det är att man stänger av ljud – folk som pratar med en…. Man slutar lyssna *ler*… 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=6448529