Jag gillar snön så det är inte därför mina drömmar går åt varmare breddgrader. Jag älskar det vita, rena, vackra som vi har när det är riktigt vinter. Visst erkänner att det inte behöver vara riktigt så kallt som nu – men tänk er, knallblå himmel, sol o runt -5 grader. Kan det vara mer härligt en vinterdag?

Nej drömmen om varmare breddgrader har nog väckts lite av att en väninna ska åka iväg 2 veckor till Thailand i slutet på februari, lilla dottern är där nu i 3 veckor med pojkvän o en kompis. Dom valde att åka runt lite, se flera ställen – hon sänder mig bilder på värme o jag kontrar med massa snö *ler*

Förr hade jag aldrig kunnat tänka mig att vara så ”äventyrlig” – japp det är det i mina ögon. Att jag skulle kunna åka runt så. Nej det ska vara tryggt o säkert – till en plats, lite utflykter får räcka som äventyr. Kanske beror det på att det alltid var jag som fick allt ansvar för vårat resande – för att jag inte själv känner att jag behärskar situationer där jag inte vet vad som sker, o inte kan förlita mig på någon annan.

Men idag när jag sitter o ser hennes bilder så tänker jag – det där skulle kunna vara riktig skoj – det skulle jag också vilja göra – med rätt person, en jag kan lita på helt o hållet. Att släppa lite på kontrollen själv o bara följa med… Ja inte bara vara som ett litet våp som följer utan egna åsikter o önskningar, nej mer att känna att jag litar på att personen klarar av situationer som kan uppstå. Tror inte jag riktigt gjorde det förr…. O själv vill jag inte åka – fast vem vet kanske är jag där en vacker dag också – planerar en resa helt själv… som att se körsbärsträden blomma på våren i Japan.  DET är något som står på min lista över resemål dit jag vill åka.

Här är några punkter, finns flera, men det här är dom jag just nu tänker mig som platser jag skulle vilja uppleva idag.

• Australien – se platser, natur o deras inhemska djur, som koala o fåglar i flock som vi har i bur en o en
• Egypten – se alla historiska platser, våga flyga ballong över för att se uppifrån, hisnar i magen bara av tanken
• Kryssning i Västindien – gillar kryssningar men även stanna kvar o hoppa runt lite på öarna där för att se mer.
• Thailand – resa runt o ser mer än en ö
• Se körsbärsträden blommar i Japan en vår
• Se Azaleadalen i Göteborg, Slottsskogen
  
  

Hoppas träffa någon som också vill uppleva, resa lite – som har egna drömmar, som är trygg men äventyrlig så att han kan få mig att släppa kontrollen o våga vara lite mer spontan o resa runt lite på olika platser.
Resan börjar ju redan med drömmen, sen planeringen före, tankar om vart man vill åka, vad man vill se – för att till sist då upplevas…  tillsammans. För delad glädje är just dubbel glädje eller till o med ännu mer än dubbel *ler*

Och tänkt att hitta någon som får mig att släppa kontrollen – som får mig att våga, för att jag litar så totalt på honom. Så jag får uppleva saker jag annars aldrig skulle ha upplevt.
Som att resa o åka runt för att uppleva mer av landet, som att åka motorcykel, hoppa fallskärm… (det där var bara några exempel) vilken känsla att få uppleva saker som annars jag aldrig skulle våga – få njuta av den fullständiga tilliten jag känner för någon o känna hur han njuter av att kunna övertala mig, få mig att göra saker tillsammans med honom med den tilliten… 

Det här med att två personer på något sätt blir oeniga, osams – hur intressant det är att se hur dom två parterna ser på situationen. Ja jag vet att det alltid finns tre sanningar – den enas, den andras o den mitt emellan som ofta är den som är närmast sanningen. För alla ser det från sitt eget håll det är ju inte så konstigt.

Sen finns det dom som försöker se vad som skett från båda hållen – att man kanske inte förstår den andra partens sätt, men man kan förstå, se varför det ageras på ett visst sätt. Men att förstå är inte samma som att tycka att det är rätt….

Sen har vi dom som aldrig någonsin kan se sin egen inblandning… det är alltid synd som dom, dom är förlåtande, dom försöker… ja allt går ut på att det är alla andras fel oavsett – aldrig deras. Får man dom någon gång att ta på sig något eller se att egna beteendet är allt annat än bra så bäddas det alltid in med flera fel som den andra ändå gjort…

Det här är ett fenomen jag alltid varit intresserad av – det här att en person blundar för sina egna brister men väldigt snabbt ser alla andras, försöker vara en ”bra” människa genom att komma med saker som – jag vill vara din vän, jag förlåter dig… Men tänk om det är så att saker den personen gjort gör att man inte vill vara vän eller förlåta så det spelar absolut ingen roll. Man känner att det är skönt att vara av med den personen i sitt liv. Man går hellre framåt utan o därför så har man inget som helst intresse av att reda ut saker för att återta kontakten.

Sen så ska man ha klart för sig att det här med att förlåta inte alls är samma sak som att man blir sams, att man fortsätter där man en gång var… Förlåta är mera att man accepterar att något som skett har skett, att det blev som det blev. Man förlåter, för att man på så sätt släpper det som skett, låter inte det uppta ens tankar o mående – MEN man kommer aldrig vara intresserad av att uppta någon kontakt…. eller ha samma typ av kontakt. Ibland så har man fortsatt kontakt av olika anledningar, som är mer av det artiga slaget att man säger hej, man kan vistas i samma rum… men att bli nära, förtrogna igen – never ever….

När man får höra att den andra vill ha tillbaka vänskapen, eller behålla den, o det är värt att kämpa för den, att man ska lösa det som uppstått – dom vill absolut inte bli av med en i sitt liv. Man betyder så mycket – men när det sen kommer till kritan så är det inte dom som behöver göra något, inte kämpa eller försöka visa att dom menar dom ord dom säger – nej det är fortfarande man själv som ska göra allt det där också.

Jag har kommit så långt i mitt liv, men mig själv o min utveckling som en stark kvinna som klarar mig själv. Jag behöver inte krypa för någon… jag tar inte skit… o jag tar absolut inte att någon försöker tala om för mig hur jag mår, tänker, känner osv… jag VET så väl själv.
Jag har inga som helst problem med att erkänna mina egna fel o brister – en del jobbar jag på andra har jag accepterat som en del av mig, min personlighet. Jag förstår också att jag inte passar alla människor som en del i deras liv – för alla passar inte in för mig – så varför skulle jag pass alla andra??? Men det innebär inte att man för den skull tycker illa om personerna – man bara inte klickar…

Jag förlåter saker som sker, som gör mig illa – det kan ta sin lilla tid ibland, ibland behöver jag få analysera, bolla, få svar… landa i det som skett. Men jag förlåter – inte för den andra personens skull, att den ska må bra – helt ärligt det skiter jag fullständigt i. Det är för min egen skull – det här med att förlåta är för mig att jag lägger det i den hög som är dåtid, det som varit o som jag inte vill ha med mig i nutid eller framtid. Så att förlåta är för mig något som jag gör för min egen skull.

Om jag sen säger att det som skett, att jag förlåter, vi lägger det till handlingarna som en erfarenhet o går vidare… ja då vill jag ha kvar personen i mitt liv. Jag vill låta det som varit just vara en kunskap jag fått för att inte göra om samma sak igen – om det är mitt eget agerande eller tillåta någon att agera på ett sätt mot mig, det kvittar…

Men om jag förlåter, men väljer att ha det som en erfarenhet för framtiden, en kunskap om den personen – men jag vill inte glömma, jag vill inte försöka reda ut saken för att på något sätt fortsätta en kontakt… ja då har jag valt bort den personen – inte alltid på grund av vad som skett – utan mer för att den personens personlighet o sätt att vara, agera, tänka, värderingar osv helt enkelt inte passar mig. Det är sånt som inte får mig att må bra…

Jag har valt att bara omge mig med personer, släppa både nära men även ha som vänner på ett inte lika nära sätt, personer som jag verkligen tycker om, dom jag känner jag kan lita på, som har en personlighet som jag tycker om, som har värderingar som stämmer överens med mina, som tänker på ungefär samma sätt… nej vi behöver inte alls ha samma åsikter om allt – o ser jag till mina närmaste vänner så finns det många saker där vi tänker helt olika – men värderingen i grunden är väldigt lika.

Men att någon säger till mig – jag förlåter dig, jag vill vara din vän… (det låter kanske fint i deras egna öron - men det är så envägs, o egoistiskt - jag vet ett du gjort fel men jag förlåter dig ändå?? Egna inbladningen då???)

Jaha säger jag, och??? Om jag inte har samma vilja då? Varför inte kontrollera det först, kanske också säga…. Jag hoppas att du kan förlåta mig, jag hoppas att du vill vara min vän, jag hoppas att vi ska kunna försöka reda ut det som skett så att vi kan försöka hitta tillbaka till en vänskap, en bra kontakt igen…
Det är inte så vanligt att det sker, inte med ärlighet o en seriöst mening bakom orden. Att man ser även sin egna inblandning, att man ser att den andra måste också vilja för att det ska kunna ske.

Det är verkligen jätte viktigt när man tagit på sig ansvaret för något. Det får inte kännas oseriöst, det måste finnas en trygghet i det hela. Att man känner att dom som har håller i det tänker på vissa saker, som gör att det man arrangerat blir attraktivt, att personer lockas att återkomma fler gånger.

Idag har jag haft en otroligt trevlig dag….
det började med en stund här hemma – vi träffades lite tidigt, men det gav tillfälle till att ”ta igen” sen vi träffades sist. Sen blev det lunch – gott, men samtidigt blir man lite trött o loj av att få i sig varm mat….  En runt tur på hans jobb – alltid intressant att få veta mer om vad vänners arbete går ut på o hur det ser ut på arbetsplatsen. Jag är lite nyfiken av mig eller kanske mer jag ska säga vetgirig.

Sen iväg på en träff för personer med samma intresse. Det var en fin lokal – lagom stor o jag blev lite intresserad av att själv köpa mattorna som fanns på golvet.

Det var som sagt trevligt, för mig är det ren meditation, jag kopplar av helt o hållet. Men det är ändå lite svårt att göra det fullt ut när det är lite för hög nivå på flamsprat från andra deltagare… en sak att det är instruktioner, att man hjälper varandra, ger tips, visar varandra, frågar – i en lågmäld mjuk ton… o visst är det bra att det finns glädje o skratt också – men det blir lite för flamsigt, o då blir det lite för oseriöst…

För mig så finns alla kvar i samling när saker gås igenom – oavsett om man är nybörjare eller gammal som attans i gemet. För mig så grupper man sig inte för mycket med gamla vänner o pratar massa privat prat när man är ”ledare” den som håller i det – det gör att nya med automatik känner sig utanför o kanske inte kommer igen – det där privata snacket får man ta efter, eller en annan gång.
Nu var det gratis, det var en träff, det var ingen kurs osv… så det var eldsjälar som ordnade något som förhoppningsvis kommer utvecklas till något som återkommer.

Men man kan tänka på att kanske mer berätta vilken teknik, varifrån det kommer, att det finns olika – att när man säger ”så här ska det vara” så menar man att visst det finns olika varianter men det här är i den linjen jag lärt mig i o som jag tycker är den rätta. Man måste bestämma lite innan om man är där som deltagare eller som ”ledare” är man där som ”ledare” så när man gör något som alla kan vara med att se, att man visar upp något för alla – alltså inte går in o ger tips eller instruktioner till någon lite privat – då ska man också som jag ser det berätta vad det är man gör, hur, vad tanken är, vad man ska tänka på – det är att visa alla deltagare något.

Här blev det i mina ögon små missar – men som så lätt rättas till – lätt att tänka på till kommande gånger. Men som sagt i stort – väldigt trevligt, lättsamt o trevliga människor – det är något jag så jätte gärna gör om – både med personen jag åkte dit tillsammans med idag – han litar jag på helt o hållet o känner mig trygg med i dessa situationer.
Men tanken finns att jag kanske kan tänka mig åka dit även utan, men då med någon annan som kan tycka att det här är roligt att lära sig mer av…..

Ja det kanske är lite sent att göra eget nytt nyårslöfte. Under många många år hade jag enbart ett nyårslöfte o det är att inte ha något löfte. Så på så sätt har jag alltid hållit det löfte jag gett varje nyår. Det var för två år sedan, när vi gick in i 2014 som jag på väldigt länge gav mig själv ett eget löfte, som jag har höll det året. Det var att sätta mig själv, mitt mående först, inte sist, inte glömma utan sätta det först. Jag hade samma löfte till 2015 o visst har jag fallit i några gropar, okey då några små o en jätte stor. Men samtidigt så har jag ändå jobbat på framåt, utvecklats, att sätta mig själv o mitt mående först.  Så även om jag missat då o då med den saken har jag snabbt insett var jag varit påväg… bara det är ett stort framsteg, att se när man fallit i en grop. För om man inte ser det kommer man heller aldrig att försöka ta sig upp ur gropen – man ser ju ingen grop.

(Sidney - dröm resemål... få åka runt i Australien)

Det finns säkert både bra o dåliga löften som hålls o bryts lite om vartannat. Den här listan hittade jag över nyårslöften som vi alla borde ha avlagt eller göra varje årsskifte. Jag vet inte om jag helt o hållet håller med…. om det är löften som alla borde ta, ja ialla fall är inte alla löften för mig…

1. Sluta kriga

Vi borde aldrig ens ha börjat med detta, men nu ser verkligheten tyvärr ut så. Världsfred är någonting vi drömmer om – men varför kan vi inte se till att det blir verklighet 2016?

(Låter ju bra jätte fint, o jag håller med om att krig borde inte förekomma…. Men så kommer då frågan – hur ska det gå till?? Att sluta kriga när inte människan klarar av att hålla sams med varandra???)

2. Tro på oss själva

Vi alla borde ha detta som nyårslöfte – vi kan om vi vill, okej? 

(Här håller jag helt med, det här är ett löfte flera bord ta, att börja tro på sig själv på ett bra sätt. Jag har nämligen märkt att det finns så många sätt att tro på sig själv – det finns bra ödmjuka sätt o det finns mindre trevliga besserwisser-sätt. Där det går till överdrift o det blir att andra körs över, det finns ingen ödmjukhet inför andra.)

3. Sluta vara trångsynta

Världen förändras, Sverige förändras, vi förändras. I stället för att vara trångsynta och vägra acceptera detta så borde alla istället bara öppna sina sinnen, se det positiva och gilla förändringarna.

(Varför då??? Varför måste man acceptera o omfamna förändringar??? Varför är det fel att uppskatta o tycka om saker som är, att man inte vill ha förändringar??? Alla är vi olika, en del är äventyrliga andra mår dåligt av att inte ha tryggheten o veta, en del gillar att inte veta, att göra ändringar, andra mår dåligt av att inte veta, ha det där som gör dom trygga. Jag är inte förtjust i förändringar det erkänner jag – ser nämligen inte alltid att det blir bättre….)

4. Ha mer medmänsklighet

Ja, 2015 är året då vi fick bevittna sjukt mycket hat, men också solidaritet. Kan vi inte komma överens om att vi alla tar med oss lite mer medmänsklighet in i 2016? Hjälp varandra, sträck ut en hand, visa att du bryr dig.

(Måste man sträcka ut en hand o hjälpa för att vara medmänsklig??? Om jag anser att vi först o främst måste se om det vi redan har här i landet – våra barn i skolan som inte få de hjälp dom behöver, om barnet har specialbehov, eller att jag anser att våra åldringar ska få det bättre, dom har betalt skatt under sin livstid som borde täcka att dom blir behandlade rätt… när det inte finns resurser för en gammal med t ex demens att få följeslagare till o från läkarbesök, utan dom sätts ensamma i en taxi …. Jag har jätte mycket medmänsklighet – men vet att när jag behövde hjälp så inte sjutton fick jag det ….  Jag ser inte att det är medmänsklighet att konstant räcka ut en hand o låtsas vara duktiga när man sen inte kan ta hand om allt det som behöver tas om hand om …. )

5. Jobba mot rasism

Det här är allas ansvar. 2016 ser vi till att rasismen försvinner, tillsammans.

(Den dagen kommer aldrig inträffa – när inte ens dom som det är synd om, som behöver hjälp o får den är tacksamma o inte visar rasism…. )

6. Stressa mindre

2016 ska vi må bra, punkt slut.

(Så nu kom en punkt jag kan hålla med om – att vi ska må bra – men lite stress kan ibland vara bra, allt är inte dålig stress så jag säger istället – bort med all dålig stress o gör saker som får oss att må bra ska vara prio 1)

7. Sluta hata

Alla nättroll, alla haters, alla rasister, alla anti-feminister – ert nyårslöfte borde vara att sluta hata. Lovar er att ni, och flera andra, kommer må bättre då.

(Jag hatar inte många saker men jag ogillar mycket o ogillar starkt. Jag tror att vi alla måste få ha hela skalan känslor för att må bra – o att må bra var väl en punkt??? För om det inte finns människor som får starka känslor för saker så kommer det heller aldrig att ske förändringar för det är dom som orkar kämpa för att saker ska ändras….
Så kanske löftet skulle vara – sluta inte ogilla saker, men låt det inte förgifta ditt sinne, utan ta den kraften som finns i känslan av att inte vara nöjd med något, ogilla något, till att försöka förbättra istället)

8. Stå upp för allas rättigheter

Ska vi inte se till att 2016 blir det året då mänskliga rättigheter gäller alla, oavsett kön, ålder och etnicitet.

(Det är en självklarhet för mig som är humanist…. )

9. Älska mer

Ja, kan vi inte alla bara ha som nyårslöfte att älska mer?

(Varför då??? Varför ska man springa runt o älska allt o alla??? Förstörs inte då innebörden av att älska – att det är en speciell känsla man har för några få man har nära sig???
Så never ever jag kommer älska mer…. Slösar så gärna min kärlek på dom få jag själv väljer att ha nära….)

Oavsett hur försiktig man är själv, så är man inte ensam på vägarna – det finns vilda djur som inte har en aning om det här med trafikvett, o det förstår jag o det tar jag… Men andra trafikanter, dom som kör andra bilar på samma vägar där jag är… när man inser att det inte finns något som heter trafikvett eller man får en undran – har dom körkort eller ser dom eller är dom påverkade av något…

 Att göra ett slut, är att göra en början.

Sitter såhär sista dagen på året, ser bakåt – mest med stort leende på läpparna faktiskt. Vet inte om den här tanken ”faktiskt” är att jag blir lite snopen själv över det här leendet. Kanske jag trodde att jag skulle ha en lite mer vemodig känsla av att året inte blev som jag hoppades på. Och det blev inte alls det, året började, fortsatte, pågick o avslutades på många sätt som kan ge negativa minnen o sorgsna känslor. Ändå så sitter jag här o ler. För året har gett mig andra saker, mer kunskaper om mig själv, jag har utvecklats som person o lärt mig var fallgroparna fortfarande finns för mig… o vad jag vill framåt, vad jag behöver…

Jag har lärt mig att jag kan säga stopp, nej, jag behöver, det här går jag inte med på…. Kanske inte alltid på det smidigaste sättet, men jag är inte tyst, jag backar inte o bara köper allt… INGEN hoppar på mig, utnyttjar mig utan att jag säger stopp…. DET är en skön känsla att ändå veta…

Jag har påbörjat vissa saker, processer som nu rullar på o kommer ge resultat framåt i tiden, lite nästa år men ännu mer lite till framåt. Allt sker ju inte över en natt, men man måste ta första steget för att man ens ska komma framåt på just den vägen det gäller. Det har jag gjort nu, tagit en hel del första steg….

Jag har agerat väldigt likt mitt gamla jag i en viss situation – ge allt, kräva inget, kämpa o försöka… men vad hjälper det att det bara är jag??? Nej det går inte, det kommer aldrig någonsin fungera för någon – man måste vara två som kämpar åt samma håll… Det var väl i  för sig inte så skoj att få upp ögonen o se att man på något sätt pressats in i samma box man en gång kämpades sig ur med tårar, dålig självkänsla, att inte känna att man duger till något… Men samtidigt var det en härlig känsla att jag ens märkte det, att jag såg det – ser man det inte kan man inte göra något åt det… o det är bara jag själv som kan se till att inte hamna där igen…
Jo på ett sätt kommer jag nog hamna där igen – för det är jag, det är min personlighet att ge så mycket, bry mig så mycket, älska så… så det vill jag inte heller ge upp helt, förändra mig… däremot vill jag bara omge mig med människor som ger samma sak tillbaka – som uppskattar min personlighet på rätt sätt, inte drar nytta av den för sin egen skull…  utan en som just uppskattar det o ger mig det jag behöver…. Låter mig vara stark, låter mig vara liten o svag – låter mig vara ”jag” utan att utnyttja mig eller bara se den ena delen.

Så det har varit ett år jag kan se tillbaka på med ett leende, härliga vänner, äntligen ensam i mitt boende, arbetskamrater jag bara älskar – hela högen, en inre glädje som finns där o än inte har tagits död på helt – den har funnits kvar där även när det varit dåliga stunder… Men så är livet, eller hur, det är upp o ner. Det viktiga för mig är att ha en grundlycka som finns där oavsett vad som sker… även dåliga stunder.

Jag har vänner som är – ja det finns inte ord…. Jag är så tacksam för att dom ramlat in i mitt liv, dom tillför mig så mycket så dom vet nog inte hälften..
Jag har även då o då saknat gamla vänner som försvunnit ur mitt liv, haft tanken att det kanske är dags att återuppta kontakten – se om man växt ifrån varandra eller saknat varandra …

Jag har lär mig att det finns verkligen det där att klicka med någon så snabbt o enkelt att man aldrig ens tänker på vad man avslöjar, vad man berättar – allt bara flyter, allt är så enkelt…
Det är en speciell känsla – en speciell person.

"365 nya dagar - 365 nya möjligheter"

2016 då? Ja vad kan jag säga om mina förhoppningar… jag har inte så stora – mer än att få lite mer ordning hemma, få bort saker som ska stå i förråd, kunna använda dom andra utrymmena till det som är till för, jag vill kunna få det till piffat….
Jag vill jobba på, jag vill fortsätta med en sak jag påbörjat – påminner mig om att jag har några saker jag ska beställa tid för nu här i början av året…. optiker o tandläkare…
Jag har redan börjat – igen – med att se över min hälsa – den har dock blivit så mycket bättre under 2015 – det är enorm stor skillnad… men se 2016 ska det bli ännu bättre *ler*

Kärleken – nu bara ler jag … den ja <3…
säger inget mer, hoppas desto starkare – men kommer ta dagen som den kommer, jag har ingen brådska…. Ialla fall inte vad jag tror eller känner just nu idag… så här årets sista dag :)

Man kan säga att jag kommer fortsätta att ”go with the flow”…

Ja sen en sak jag lärt mig precis i slutet här på året som håller på att rinna ut… det är att mitt liv, det jag gjort, det jag är, mina erfarenheter måste vara speciellt för det finns den som utåt använder sig av det som är ”mitt” som sitt eget liv, deras erfarenheter, kunskaper osv… varför? Antagligen för att mitt liv mina kunskaper mina erfarenheter tydligen måste ses som så mycket mer o bättre än sitt eget liv….
Visst det är väl smickrade på ett sätt, men så sorgligt att personen inte kan beskriva sitt eget liv, sina egna erfarenheter utan låtsas ha levt en annan persons liv….

Ja jag fattar inte alls var 2015 tagit vägen - tyckte det var nyårsafton nyss o jag satt här o sammanfattade 2014 o såg framåt mot det nya året med allt jag hoppades det skulle innehålla.

Nu är det dags igen - att sammafatta - ena stunden tänker jag vad, vad har hänt, det har ju gått så fort... men så tänker jag till o det har verkligen skett massor detta år. Mer än jag trodde ett år skulle hinna innehålla. Blir nog svårt att få med allt i en sammanfattning - men jag gör alltid det här så jag kommer försöka göra så även det här bytet av år.

Det finns mycket känslor o många undringar över olika saker, vi ska inte prata om hur många "varför" som hopat sig. Hur mycket jag sett att jag själv utvecklats, men också hur lätt det är att falla tillbaka till gamla vanor - försöker att se allt som sker på ett positivt sätt, att det ger mig mer kunskap om hur jag fungerar, vad jag behöver, vad jag mår bra av osv... 

även om det många gånger är lättare att se saker som gör att man blivit ledsen, vad man inte vill ha eller vara med om, hur andra gjort en ledsen .... Fattar bara inte varför alla vill vara lyckliga o ändå så ser vi lättare det negativa än det positiva - inte sjutton bli vi lyckliga av det negativa eller???

Sen se framåt - vad vill jag med nästa år, vad vill jag uppnå, vad vill jag ha...

Det här kan bli inget eller massor märker jag när jag börjar fundera på det. Jag får se hur det blir när jag väl satt igång att skriva ner dom här sakerna, låter bara pennan flyta o utgår ifrån att det som är viktigt för mig är det som kommer fram.

Jag har just nu en väldigt stark känsla om sanningar o lögner, hur viktigt det är, det här att vara rak o ärlig, inte bädda in saker i rädsla för att såra någon annan. Det går aldrig att komma ifrån att sanningar visst sårar direkt men det är ändå bättre i längden. 

Sen gäller det att säga sanningen på rätt sätt o i lagom dos - man ska ju inte tro att sanning gör det okey att vara elak...

Sen ska man inte tro att man sagt en sanning bara för att man snuddat i ytterkanten på något som man vet att den andra kommer tolka på ett annat sätt... för att när saken kommer fram kunna säga "ja men jag sa ju...."

Många säger att dom undanhåller eller drar en lögn för att inte såra en annan person - ja det låter fint, det är dock en lögn det med. Egentligen så är det bara sig själv man tänker på, att slippa obehaget som följer när man gjort någon annan ledsen, sårad. För skulle man veta att det man sa sårade en annan person men jag själv slapp någon form av negativ effekt... då skulle nog alla vara mer frikostig med sanningarna.

Nu blev jag störd i mitt skrivande... men störs gärna - ja av vissa personer o saker mer, andra låter jag mig inte störas av ....

Snart dags att ta mig an ett nattpass....

ja här har det varit en kamp det senaste dygnet - på ett ungefär... helt klart livsavgörande, vem skulle avgå med seger, vem skulle få ge sig... det är ju den viktigaste frågan när man har en kamp - eller hur - hitta en kompromiss, förstå varandra eller acceptera att man inte är kompatibla är svårt.... Den här kampen som jag haft sista dygnet var väl egentligen bara om att segra eller ge sig... men jag är envis som attans o hade bestämt mig för att NU ska jag vinna, tänker inte ge mig... 

Men erkänner att det var på håret att jag gett upp, motståndaren gav hårt motstånd o jag kände att det var nog lika bra inse att detta skulle bli ett nederlag....

Envisheten segrade dock o jag gav mig in i kampen en sista gång här nyss... o jag vann, japp jag är segrare i denna kamp *ler*. Men ska inte ge sig - haha... jag vann jag vann *Ler*

Vad undrar ni nu kanske.... jo kampen var med min julmustflaska... har inte fått upp korken, har ingen karl att lämpa över den på med starka nypor o min nötknäppare är som uppslukad... så jag har haft en ojämn kamp sen igår.... tänkte ge upp o inse att jag inte skulle få upp korken. Men se nyss så avgick jag med seger o får på detta sätt smaka lite jul innan helgen är över - ett glas kall julmust *ler*

Stolt segrare ;)
Helt klart värd en stor pokal för denna vinst