Hjärta bultande, fjärilar i magen, svettiga handflator, fånigt leende ...

Varför våra kroppar avslöjar oss när allt vi vill är att verka lugn och samlad?

För att förstå detta, kan man ta en titt på den kemiska cocktail som finns i våra kroppar o om sätter igång att bubbla när kärleken är i luften.

Oxytocin
Efter den inledande, passionerad stadium av förälskelse, när känslan av att bli djupare fäst vid den andra personen sker det tack vare hormonet oxytocin. Det gör också att vi vill vara nära till vår partner, därav smeknamnet – ”Cuddle hormonet"

Kärleken är blind
Områden av hjärnan som ansvarar för rädsla, negativa känslor och värderingar är avstängda och fungerar inte som annars. Detta är anledningen till att vi känner oss så nöjda med världen och ingenting kan gå fel när vi är kära!

Rodnande
Vi börjar känna oss varm och rodnar när vi är attraherad av någon tack vare de höga nivåerna av noradrenalin (liknande adrenalin) i blodet.

Beroende av kärlek
Känslan av eufori, lust och njutning orsakas av en massiv frisättning av dopamin, som är vår samma reaktion man får av opioider som kokain. Det är också anledningen till att kärleken är så beroendeframkallande och svårt att avstå från helt, tappar man det med en söker man efter någon annan att känna såhär för/med.

Hjärta hoppar över ett slag
Både adrenalin och noradrenalin gör att hjärtat slår snabbare och orsaka att ”klappande” känsla som gör att du känner att det hoppar över ett slag.

Svettas
Adrenalin som far genom blodet gör att du svettas, vilket är samma reaktion som vi har när vi är stressade eller rädda.

Fysisk attraktion
Inom millisekunder, vi vet om vi hittar någon fysiskt attraktiv eller inte. Detta är en gammal funktion eller mer så att våra hjärnor hjälper oss att hitta en partner.

Fjärilar i magen
Att ”fladdrande” känsla i magen kommer på grund av adrenalin i kroppen. Det är liknar hur vi känner när vi ska gå på scen eller är under stress.

Slutsats
Även om det finns mycket mer i att älska någon, att vara kär än vetenskap, så kan det vara intressant att veta om kroppens signaler när man känner sig attraherad av någon.

Sitter o tittar på tv, så kommer stunderna av reklam då man slutar titta, ja till o med reser sig för att göra olika saker - kissa hunden, hämta kaffe, svara på sms, ringa ett kort samtal för något barn vill nå en.....

Men nu bara stannade jag till o tittade - det var reklam från Arla om en ny produkt, Grädd-Mjölk - för att få den krämiga smaken men en lättare känsla??? Men kan man inte ta en lättare variant av grädde då eller kan man inte blanda själv??

Det här känns verkligen som en totalt onödig produkt o bara för att jag tänker så kommer den säkert bli jätte populär - en storsäljare....

En liten tanke som dök upp i mitt huvud i måndags när jag åkte hemifrån till min väninna – var går gränsen för när man kallar något ett minne eller när det kallas nostalgi? Visst nostalgi är minnen från tider som varit, men ändå så använder man inte ordet nostalgi för sådant som skett för 1 vecka sedan eller ens 1 år, då pratar man minnen. Eller är det så att det inte bara är tiden som gått som avgör om man istället tänker på minnet som nostalgi, utan även känslan man får kommer in o avgör? Är det att det är minnen som ger oss en lite vemodig känsla av svunna tider som får heta nostalgi?

Hur som helst så tänkte jag då i måndags på minna minnen som nostalgi. Jag såg hur vägen byggt som, dragits om på vissa ställen, men ändå så kände jag igen hus, ortsnamn på skyltarna, tankar jag hade när jag åkte förbi vissa ställen både ner o hemåt. Jag satt under en några månader o pendlade ner till Gränna, 30 mil, varje helg. Vad gör man inte nykär *Ler*. Jobbade in tid så att jag kunde åka vid lunch, på så sätt var jag där nere ungefär samtidigt som han kom hem från jobbet. Inte slösa på någon tid alls. Sen hemåt kom jag nästan aldrig iväg när jag tänkt mig – på söndagskvällen, nej det blev att åka mitt i natten för att lagom komma hem, lasta av, byta kläder, äta lite o åka till jobbet.

Han o jag gifte oss, fick tre barn, var tillsammans 20 år o sen skilde vi oss. Nu var det över 10 år sedan – men när jag åkte bara för 5 år sedan var det jobbiga minnen som kom. Men nu var det med ett leende på läpparna även dom negativa sakerna som skedde, det var bara minnen utan jobbiga känslor. Så det var kanske därför jag tänkte på minnena som nostalgi, gamla minnen som inte längre berörde på djupet med känslor. Utan bara just som minnen. 

– Flera internationella studier har vaskat fram ett par faktorer som gör att äktenskap håller. Förenklat man kalla det här ”dom fyra S:en” o det stämmer faktiskt väldigt bra.

När jag själv tänker efter vad som "felat" när mina förhållanden tagit slut - visst kan man breda ut förklaringarna med många ord till varför, men kortar man ner det hela så ser man att alla fyra S:en inte fanns eller inte fanns kvar. Ofta börjar ett försvinna o så långsamt så försvinner ett till o ett till - är det riktigt illa o det gått lång tid finns inget av dom kvar spontant o som en del av vardagen.

De fyra S:en

1. Skratt

Försök behålla den goda stämningen ni hade i början av er relation. Värdesätt vardagsglädje och se till att skratta tillsammans. Att ha roligt gör oss mer förlåtande och tillåtande.

2. Samtal

Prata! Tala som när ni var nyfikna på varandra i början av ert förhållande. Lyssna på varandra, intressera er och våga gräla.
Det är bra att skapa en grälteknik där ni kan prata om problem utan att ni skadar relationen.

3. Samvaro

Gör saker tillsammans och finn glädje i det!  Även om man är mitt uppe i småbarnsåren gäller det att prioritera varandra. Ha gärna gemensamma projekt och försök hitta egen tid utan barn, att åka bort en helg – eller kanske bara en kväll – kan betyda mycket.

4. Sex

Tänk som ett nyförälskat par, den fysiska kontakten håller kärleken vid liv.

Ett fungerande sexliv är otroligt viktigt, men samlaget är inte allt, även närhet, beröring och ögonkontakt skapar en viktig tillit.

Har själv märkt o även vid samtal med andra - det är ofta någon av dom tre sista punkterna som försvinner först, sex o samtal går ofta hand i hand, o när det är borta finns inte banden mellan varandra som par kvar. Har man barn brukar det här med att göra saker tillsammans finnas kvar, men när barnen försvunnit så försvinner öven denna punkt o skratta tillsammans kommer inte lika spontant längre - att bara titta på varandra veta vad den andra tänker o le lite hemlighetsfullt....

Allt blir en tråkig vardag o man är mer vänner o inte ens nära vänner utan ganska ytliga, lite artiga mot varandra men inget mer....

Det sorgliga är att många inte ens märker när detta sker, dom håller fortfarande kvar vid det som varit krampaktigt. Istället för att släppa taget o våga hitta det som gör en glad igen :)

7 tecken på att du träffat den rätta

1. Det känns annorlunda
Många som träffat sitt livs kärlek berättar att de nästan kände sig lite förvånade när de träffade sin partner för första gången. Det kändes helt enkelt inte på samma sätt som det gjort i tidigare förhållanden. Partnern kanske inte ens motsvarade bilden av den person de trodde att de ville träffa, ändå kändes det helt rätt.

2. Du känner dig nyfiken
Förutom en fysisk attraktion finns också en stark nyfikenhet kring vem personen du träffat är. Du vill lära känna din nya partner på djupet och finner honom eller henne oerhört fascinerande.

3. Du vågar vara dig själv
Ett tydligt tecken på att du träffat rätt är att du kan vara dig själv. Du känner inte att du behöver låtsas vara någon annan eller visa upp en perfekt yta.

4. Du känner dig levande
Parterapeuter berättar att par som träffat sin själsfrände brukar vittna om att de kände en adrenalinboost när de träffade sin partner. De fylldes av energi och kände sig mer levande än tidigare.

5. Du visar dig sårbar
Har du i tidigare relationer spelat spel, försökt att inte visa dig alltför intresserad eller rentav gjort slut för att du trott att du var på väg att bli lämnad? När det handlar om äkta kärlek brukar de flesta släppa på spärrarna och våga visa sig sårbara – det känns helt enkelt som att det är värt att satsa allt på relationen.

6. Du upplever trygghet
Du uppfylls av en övertygelse om att relationen kommer att vara för evigt, det känns helt enkelt självklart att det ska vara ni. Ofta kommer den här känslan väldigt tidigt i relationen – du bara vet.

7. Du känner dig som hemma
Att träffa den rätta känns ofta som att ”komma hem”. Du får en känsla av att du har hittat det du länge letat efter och kan avbryta sökandet.

Källa: Psychology Today

 Man gör saker man inte gjort innan eller ens trott att man skulle kunna göra med, för, mot en annan person utan att vara rädd eller känna sig dum, fånig - då när det är rätt, bara sker det, utan andra tankar, inga spel, inga rädslor, man satsar allt, man vågar :)

Det finns många olika typer av personer. Jag tänker just nu på personer som är bra på att lära ut/förklara något eller dom som totalt inte alls har den förmågan. En del bara har det av sig själv o andra kan inte oavsett hur dom än försöker.

Det finns dom som är jätte bra på det men egentligen inte är ett dugg medvetna om det, sen finns det dom som är så övertygade om sin förmåga – men det är oftast inte sådär överdrivet, dom är lite för självgoda för att vara bra lärare/informatörer.

Just nu ikväll så funderar jag över personer som alltid har väldigt utförliga beskrivningar av saker dom pratar om. Dom tar aldrig reda på om intresse finns, vad eller hur mycket personen kan som dom pratar med, utan dom börjar utlärning/förklaring direkt.

Min tanke nu är – är det för att dom är så vana vid att omge sig med personer som inte visar intresse, eller inget alls kan??? Så dom tar allt från grunden o noggrant av vana??? Eller är det för att dom tycker att man verkar lite ”dum” o antagligen inte vet något, så dom måste ta allt så från grunden o noga???

Hmm nja nu känner jag mig ganska allmänbildad på lagom nivå…. och har jag intresse av att veta mer, få något förklarat så ställer jag frågor. Så när jag träffar på en sådan ”utlärande” person så måste jag nog utgå ifrån att h*n är omgiven av personer med noll intresse eller väldigt låg allmänbildning …

Så känns det just nu.... processer som man går igenom... ensam o då blir vissa saker jobbigare o lite mer långdragna. Men det går ändå framåt, jag tillåter mig inte att ha på någon offerkofta för länge just nu... Igår snurrade allt på fort, jag kände mig stressad o hann inte riktigt med mig själv på något sätt... idag nu när jag vaknade till så är jag låg o känner mig som om jag rasat ner i marken efter ett fall på några meters höjd.

 

Det här är något som vissa kan göra hur lätt som helst, dom kan fråga vem som helst, när som helst om vilken sorts hjälp som helst. Det spelar inte så stor roll om det är något stort eller litet – dom frågar, ser till att dom får hjälp, från vem spelar heller inte så stor roll, bara någon finns där att hjälpa.
Ofta hänger det här med att ha lätt att fråga om hjälp om vad som helst från vem som helst också ihop med att dom inte själva direkt spontant o frivilligt hjälper någon annan. Nej hjälper dom är det för att dom ser att det kan ge en fördel senare eller att dom hamnar i ”jag måste”. andra har jätte svårt.  

Sen har vi då den andra sidan, dom som har svårt att be om hjälp. Och ber dom om hjälp så är det bara om vissa saker o få speciella personer dom frågar. Det är mer mentaliteten att inte störa, inte be om någon som gör att det tar massor av tid från den man frågar, eller att det blir mentalt jobbigt för en själv, att öppna sig… man vill inte lasta över sånt på någon annan.
Men dessa personer har då istället väldigt lätt att ge hjälp, både om någon frågar men ännu oftare spontant erbjuda sin hjälp.

Men man klarar sig inte helt själv, man behöver då o då lite hjälp från andra av olika slag. Man kan inte allt, och ibland behöver man inte bara praktisk hjälp/stöttning utan mer mental… få prata av sig, ibland få råd men oftast just bara få ösa ur sig o någon lyssnar, verkligen lyssnar o bryr sig.

Jag själv har svårt att be om hjälp, all sorts hjälp. Jag har lärt mig att ibland så måste jag, det underlättar att få hjälp. Jag kan inte allt själv, o många kan även det jag kan mycket bättre. Lättast har jag nog att be om hjälp som är av det mer praktiska slaget, som låna bil, bli skjutsad, hjälp med datorn om den gått sönder…. Men det är så många jag ber om den hjälpen heller, jag kan inte fråga vem som helst eller ens tacka ja om någon jag inte känner väl o är trygg med erbjuder sin hjälp.
Öppna upp mig, prata om jobbiga saker – är bra mycket svårare. Oj ja så mycket svårare – här är det få som jag gör det med, det här lite djupare, jobbiga….

Något hände för mig härom natten, o jag tror självklart som vanligt att det där är bra, det där klarar jag själv. Jag har så otroliga arbetskamrater o finns där, o att dom frågar gör att jag får prata av mig. Det ÄR jätte bra, men märker också – inget negativt alls nu utan bara hur jag nu fungerar o hur jag märker att min egna process fungerar – det är att när det kommer saker som ”vilken tur… det kunde ha skett ditt eller datt…. ”
Ja jag hade tur, jag har varit i den tanken på det som skedde o tänkt att det var ganska så ”litet” ändå mot vad andra gått igenom – så inget att älta om… Men så börjar då hjärnan jobba, dom spå hjärnspökena – ni vet Casper o Laban…  snurra runt o då kommer tanker på hur situationen hade kunnat bli… alla dom här värre sakerna som jag fått höra ”vilken tur att det inte….”
Vilket har gjort att nu så tänker jag lite väl mycket på det istället…

Inte alls bra tankar… för det gör att nu kommer rädslan på ett helt annat o större sätt. Men tar det som en process, kanske det är så att jag själv inte riktigt än landat i den situation jag var i, o vad som faktiskt kunnat hända.

Tankarna far också runt lite o jag har kikat på nätet på en sak…. O så kommer tanken… är det en av dom? Stämmer utseendet, händerna, andra saker…. Hmmmm ja nej ja nej nej ja… eller… kanske….

Det var inga som helst problem alltså inte en tanke, inte en känsla som startade natten efter när jag jobbade – tills det hoppar in en killa i samma ålder o ungefär samma – hur ska jag säga utan att det blir fel – ”typ” av person… o utan att jag ens tänkte på det så kommer tankarna på ”vad som kunnat hända”. Märker själv att jag nog blev lite stel…

På sånt här märker man att man reagerar bra mycket mer än man själv tror, o behöver få prata av sig o få lite stöd, mer än man själv tror. Vissa saker går att prata allmänt om, andra saker går att prata med nära vänner med… men sen andra saker är det bara få få som man känner att man vill/kan prata med. Den man behöver få ha o prata med, om det som hänt eller annat…  bara just få prata…  Men det lustiga är att det då helt plötsligt blir svårt att be om den hjälpen. Det känns så konstigt o fånigt. Hur förklarar man att man behöver, när man inte kan trycka på en precis punkt som – kan du hjälpa mig byta däck, eller sätta upp en hylla, flytta något tungt. Man har svårt att precisera men ändå behöver? Hur ber man om den hjälpen? Utan att låta flummig, fånig???

Det är väl där saken ligger, att man inte vill störa, inte verka fånig….
Det är just här det där lilla man behöver är det man får från sin partner – o det är nu jag verkligen förstår vänner som säger att dom söker, inte vill vara ensamma….  Att ha någon att få det här av, utan att egentligen ens behöva be om den hjälpen.
Som nu, jag skulle vilja bara krypa nära, sitta i soffan luta mig mot, känna armar runt mig eller lägga mig på armen i sängen… småprata, titta på en film, vad som helst bara vara… Men jag kan ju inte direkt be en vän om det… ”Hej, du kan du kom hem till mig o bara hålla om mig en kväll??”
Det skulle vara något det *Ler*…. Så nu kom jag på en sak till som jag saknar från förhållande – det sista är väl det jag har i tanken – delvis att jag verkligen hade ledigt för jag kom hemifrån, men också det här, men tyst närhet, bara vara…. Krypa upp i soffan nära – titta på tv, små slumra eller spela något spel – bara vara nära. Så jag saknar…