Rensa lite på andra ställen o dagen kommer lysa upp :)

med ett litet guldhjärta på baksidan

Så var boken färdigläst - sa ju den var lättläst. 

Det gick väldigt fort att läsa igenom dom två sista kapitlen i boken, vänner o jobb.

Vänner, ja det är något viktigt i ens liv, att ha vänner. Det är väl inget nytt att dom flesta vännerna man har genom livet kommer o går, att man har olika behov av vänner i olika faser av livet.
När man är singel så kommer vännerna betyda mycket mer än när man är i en relation, eller när familjen växer o man får barn. Inget konstigt, för vännerna dom närmaste betyder exakt lika mycket känslomässigt, man tycker lika mycket om dom, det är till dom man vänder sig om man behöver någon att prata med. Men tiden, det finns bara 24 h/dygn, tiden räcker helt enkelt inte till längre att ha samma täta kontakt som när man var singel, när man har en partner o en familj. Livets olika stadier ger oss olika mycket tid till olika saker, inget konstigt – det är det som är livet.

Livets faser gör också att man ibland orkar ha o vill ha mycket kontakt med sina vänner, andra tider orkar man inte med annat än att få vara för sig själv. Igen har det inget med att göra att man tycker mindre om någon, bara livets små ups and downs, man behöver ha lite egen tid ibland, det bara är så.

I boken pratar den ena av tjejerna om att tänka på det här med vänner som en blomma – Pelagontricket – att vårda en pelagon är som att vårda sin vänkrets.

• Att ibland så trivs blomman oförsökt bra utan att du behöver göra så mycket, den blommar med massor av blommor hela tiden.
• Helt plötsligt så faller blommorna av, den blir ranglig o verkar inte alls trivas, trots att du försöker få lite mer liv i den…
• Men alla blommor använder massa energi för att blomma under en viss tid, för att sedan gå i vila, samla kraft – så låt blomman vila, ta bort allt gammalt, allt dött, låt bara det friska vara kvar.
• Du kommer se att det som är kvar av plantar även om den är i vila, är friskt, o det kommer bli en vacker blomning igen.

Samma sak gäller vänner, vänskap – ibland flyter allt på, man har tid, ork allt är skoj, man skrattar tillsammans, gråter, stöttar…. Så börjar det bli lite jobbigare, man själv har inte orken, man behöver rensa bort det som inte är friskt längre, det som tar energi – rensa bort, ta den vila man själv behöver. För snart är energin tillbaka om man orkar med igen.

Den andra tjejen pratar om att tänka på personer runt omkring en, vänner liksom familj som hästar i ett stall. Att man har vissa man har hög toleranströskel för, andra mindre, vissa går man genom eld o vatten för, andra skulle man inte ens tänka tanken för.

Här skulle man istället rita sig ett stall, med så många stallplatser man själv tyckte att man orkade med att ge den skötseln till. Men bara för att man gett stallplats åt någon häst så var den inte säker  på att stanna för evigt, gjorde den för stora fel för många gånger så sas stallplatsen upp, som att ta in nya skötare. Men kunde då välja att fylla på med ny hyresgäst eller låta stallplatsen vara tom ett tag eller förevigt. Att få sin stallplats uppsagd var heller inte samma sak som att man inte kunde få ny stallplats senare…

Jag gjorde mitt egna lilla stall o kom på att jag absolut inte har ett stort stort stall, flott med massor av boxar - nej mitt stall är väldigt litet, inte många boxar alls.... men det är lyx av högsta grad, bara det bästa är gott nog. Jag 

Men just det här att man verkligen väljer ut hur många man har tid att ge på det sättet o att man inte öppnar upp för på tok för många.
(Jag fick en liten tanke nu – kan man släppa ut hästarna på bete ett tag för att vila upp sig lite? Lite som att pelagonen fick vilotid??)

Det finns många typer av personer, som energitjuv, lättkränkta, ”har också ..” – dom tog upp flera varianter o visst man känner igenom dom alla, jag kände inte igen vad dom kallades dock, det var nya namn. Det som jag tyckte var bra i deras diskussion om man har vänner av några av dessa typer så var inte rådet i boken ”gör dig av med…” som enda lösning. Visst mår man dåligt av vissa personer ska man välja bort dom, men sen finns det även gånger när en person har en viss personlighet som dränerar en på energi, får en att må dåligt, men det finns många fina sidor man gillar o man vill ha kvar personen som vän. Eller att personen finns i kretsen av personer runt en som inte går att välja bort – typ arbetet. Då ska man istället lära sig att hantera dom här typerna av personer, det fanns lite olika tips på hur, beroende på typ.

Så kommer vi till det sista kapitlet, det kortaste o när jag läste det, för mig det minst intressanta. Kanske för att jag inte känner mig missnöjd med min situation, kanske för att jag inte har något behov av att börja om, avsluta en anställning för att prova ha eget, kanske för att jag redan provat o vet att det följer med massor av jobb. Som vissa trivs med, ger som bekräftelse, men det är inte min grej…

Det jag fastnade lite för, som kan vara bra ibland, det här med att skriva listor för att verkligen hitta vad man vill, se vad man har… det är inte så dumt, det kan vara bra sätt att öppna ögonen eller hitta det där första steget man behöver ta.

Den listan som fanns i boken var en checklista för ens nuvarande arbetssituation, det var flera punkter som man skulle pricka av, man prickade av det som stämde på en själv. Hade man pickat av 3 eller fler punkter så hade man det bra på sitt arbete, om färre så var det nog dags att göra något åt det.

Nu behövde jag inte pricka av någon lista för att veta att jag trivs, men det var lite skoj ändå, så klart jag måste göra det. Följande punkter blev för mig avprickade.

• Jag känner mig duktig. (Ja jag vet att jag gör mitt jobb bra, att jag är duktig på det jag gör)
• Jag tycker att jag har ett bra samarbete med mina kollegor. (Jaa, småskrattar o tänker på vilka helt underbara människor jag fått lära känna genom mitt jobb.)
• Mitt jobb är utvecklande. (Ja, jag svarade ja på den frågan, o många som nu vet mitt yrke – taxiförare – undrar nog hur f*n tänkte hon nu, det är väl inte utvecklande, där kan man väl inte göra annat än köra ??? Nej det stämmer, men måste ett jobb bara vara utvecklande på det sättet att man lär sig nya saker för att göra nya arbetsuppgifter, få mer ansvar? Kan inte ens arbete vara utvecklande för att man lär sig massa saker om livet, om sig själv, om andra??? Jo jag tycker så.)
• Jag är glad när jag ska gå till jobbet. (Ja, som oftast, säger man alltid ljuger man, ibland är jag trött, vet att det finns saker jag borde göra, eller känner sig dålig, då skulle det varit skönt att inte jobba. Men som oftast är det bara roligt att gå till jobbet)

Ja det var en lättläst trevlig bok att läsa, inte så att det var en massa nytt, men det fanns nya infallsvinklar som var bra att läsa, ibland behöver vi alla en lite putt i baken, påminnas, även när vi ”kan”…. Lätt att köra fast.

Tänk nu har jag fyllt i min första bok i den lilla ”Läsdagboken” jag köpte i höstas. Trodde den skulle bli snabbt ifylld, men saker skedde som gjorde att jag kom av mig i mitt läsande, det blev svårt igen att koncentrera mig. Har påbörjat några böcker sen dess, men tappat lusten fort. Och det ligger en fin liten hög av böcker jag längtar efter att läsa, men då måste lusten till det verkligen finnas.

Nu ska jag leta upp någon ny bok att ge mig i kast med *ler*

med ett litet guldhjärta på baksidan

Nu har jag tagit mig igenom kapitlet välmående, ett stort kapitel, som tog upp många bra saker, men för mig så var det lite för mycket om att har stark ångest, panikångest, det var nästan så att det hörde till, det ska man ha.
Nu vet jag att många mår dåligt, är oroliga o får en form av ångest eller till o med panikångest – så jag säger inte att man inte får det – när man mår dåligt. Men det är inte så att man måste ha det, man kan må dåligt o ha jobbigt ändå.
Det är dock bra att det tas upp på ett så enkelt sätt, o att man pratar om det så att alla får vetskap om att det finns, att man kan få den här starka känslan – man är inte ensam. Man kan må dålig på många olika sätt o man är inte ensam.

Jag gjorde ”tårtor” mitt liv uppdelat i tårtbitar för att lättare se om balansen var som jag ville – först en tårta som det är, sen en där man visar hur man vill ha det. Så ser man var man behöver göra förändringar för att få den balans men vill. Det var en personlighetstårta o en livstårta. Ett bra sätt att verkligen se hur man fördelar sig på olika saker. Men jag tyckte att det var svårt att verkligen veta när jag gjorde dom vad som var ”hur är det” o ”så här vill jag ha”, för man kan ibland ha svårt att se verkligheten när man inte vill se den.

När jag gjorde livstårtan där man delade upp tårtan i bitar som t ex jobb, familj, vänner, hemmet, party, sex, romantik, mys, egen tid. Så kan man ju aldrig komma ifrån att jobbet kommer ta en stor bit av tårtan. Det jag däremot kände blev helt fel, det var att göra 3 olika bitar av sex, romantik o mys – för när jag tänkte på dom bitarna så kan man visst ha dom var o en för sig, men nej tack, jag vill ha dom i en stor tårtbit tillsammans.

En annan sak dom tar upp i boken är vikten av att rensa ur, att när man vill starta om, göra en egen utveckling, förändra något så är det här med utrensning en punkt man aldrig kommer ifrån. Sen om det att rensa ur hemma, för att bara ge mer plats, eller för att ändra stil, samma med sin garderob eller rensa ur bland personerna man har runt omkring sig.

Att rensa ur i dom personer man har runt sig är ofta nödvändigt om man vill göra förändringar av sitt liv. Och det är okey att rensa både bland vänner o släkt, inget är fel, man ska bara utgå ifrån sig själv. Men att rensa betyder inte alltid att man måste avsluta o tappa kontakten helt – det kan vara att man helt enkelt tänker över vilka man litar på o vill ha i sin närmaste krets, o utrensningen då blir helt enkelt bara att man väljer att ha mindre kontakt eller ge mindre förtroenden till någon som ändå kommer finnas kvar – men på lite mer avstånd.

Det jag tänkte på var att det inte togs upp hur bra det är att även försöka göra förändringar på det fysiska planet, att må bättre genom att börja röra på sig, om man inte redan gör det. För att en fysisk välmående kropp har lättare att ta sig igenom jobbiga fysiska perioder o man studsar upp fortare om man är i fysisk bra form. Nu pratar jag inte om att vara elitidrottare eller i sån form att man springer ett maraton – nej mera att man inte glömmer bort den fysiska delen helt när man mår psykiskt dåligt

med ett litet guldhjärta på baksidan

Till o med dottern såg den igår o trodde att det var en dagbok *ler*, ja den är lite söt sådär – det var därför den slank med hem.

Det visade sig vara en bok om hur man tar makten över sitt liv på ett år, hur man lägger kraft på att hitta hur man vill ha sitt liv, vad som är fel, vad man ska göra för att förändra – ja det är två tjejer som skriver helt utifrån sina egna erfarenheter.

”The Golden Year – Ta makten över ditt liv på ett år”
och när jag ändå hade den började jag läsa den, varför inte???

Det är väl i stort samma sak i denna bok som i alla andra – alltså själva andemeningen. Hur man ska tänka, att man bara kan förändra sig själv aldrig någon annan. Se sig själv, acceptera, förlåta o hitta det där man själv söker. Men det här är nog den mest lättlästa boken i ämnet jag någonsin öppnat. Korta avsnitt som är rakt på, inget pratande runt. Det är lätt att förstå vad dom menar för att dom pratar från egna erfarenheter.

Boken är uppdelar i samma delar som dom menar med att man kan dela upp sitt liv – kärlek – välmående – vänner – jobb.

Jag har precis läst klart ”kärlek” o sitter med lite tankar. Jag blev positiv över att dom tar upp en sak angående det här med om man ska stanna eller gå i/från ett förhållande, har inte läst det någon annanstans. Det är att dom inte bara tar upp hur man själv mår, tänker o känner, när det är dags att avsluta o gå vidare. Nej dom tar även upp det här att kanske man själv inte alls märker av något utan lullar på i livet o är nöjd, men man börjar märka att ens partner inte mår bra, att ens partner kommer med frågor om hur man tycker förhållandet är, att h*n är mer irriterad, allt är fel – ja allt det där som man normalt mest tänker på att man själv känner av – när det är dags att lämna, när man hamnat fel – att märker man att ens partner är där, då är det lika mycket dags att tänka över situationen o inse att det är dags att göra något, att gå åt varsitt håll.
Och det stämmer, ibland känner man inget själv men man märker att ens partner har dom här frågorna, sättet – o då är det samma sak som när man själv har det.

En annan sak som jag gillade, som jag tog åt mig på det sätt som en av tjejerna beskriver det – det här att kräva. Att våga kräva, det är inte fel att kräva saker eller ge det ens partner kräver till den. Nu ska det inte vara negativa krav, eller orimliga – men att visa vad man behöver, ha krav det gör det lättare för ens partner att veta – ingen är tankeläsare.
Om kraven är positiva, inte orimliga så säger dom i boken att man känner sig dessutom bekräftad och viktig, kanske till o med lite sådär sexigt – som när någon kräver ”Jag vill att du ska vara min”.

Och jag tänker efter lite – tänker på en situation där någon visar att han inte gillar att jag träffar andra, att det finns ett uns av lite äganderätt, lite svartsjuka på ett fint sätt – visst behövs det o visst ger det en bekräftelse att personen verkligen bryr sig.

Det fanns en hel del bra tankebanor i kapitlet om kärlek som jag kommer fundera vidare på senare, nu tar jag o ger mig in i det största kapitlet, välmående...

 Jag är romantisk, jag gillar romantik, i lagom mängd, det får inte bli så att det blir fånigt. Men så där lite extra som förgyller livet, vardagen. Det kan vara att tända ljus på middagsbordet en vardag, det kan vara att få eller ge en blomsterbukett spontant, eller någon annan liten gullig sak. Det kan vara att sända gulliga, eller fräcka sms *ler*.

Det är att det görs med den där lilla extra kärlekskänslan.   

Små weekendresor eller även veckoresor kan vara just sådär extra romantiska. Man ger sig iväg tillsammans, för att ha tid bara för varandra, koppla av, mysa, hämta energi, uppleva saker.

Sitter just nu o småchattar med en väninna som jag är grymt avis på – ja inte på ett negativt sätt – utan jag är så glad för henne, o det låter så härligt. Jag är avis för att jag vill också, jag vill också göra det hon gör med sin partner. Den här gången bär det av till Rom, att tillbringa några nätter o dagar i en romantisk stad tillsammans med sin partner. Mmmmm åhhhh så härligt säger jag o ler fånigt.

Jag hoppas att dom kommer få härliga underbara romantiska dagar *ler* o att jag snart får uppleva samma sak med någon speciell för mig. 

Kommer jag se den stora finalen? Antagligen inte, antar att jag kommer jobba. Men har nu i natt suttit o kikat, nej mer lyssnat på dom vinnande bidragen från olika länder på youtube. Man kan bara konstatera att det är stor skillnad på Eurovision Song Contest´s bidrag nu o när jag var yngre. Och dom bidrag jag hittat på youtube så är det som att sätta på en populärkanal på radio med lättlyssnad popmusik. Och många bidrag som till o med går att lyssna på :) - vilket inte är det mest vanliga. 

Man ser ialla fall att det utvecklats, att det är musik för yngre personer eller så är det så att vi som inte är 20 längre inte lyssnar på samma musik som äldre gjorde när vi var 20. Då var det ett ganska så stort glapp på olika åldrars musiksmak, vad man lyssnade på. Så är det inte riktigt idag - det märks bara på det här att man lyssnar på samma radiokanaler som sina barn, samma musik som sina barn. Så var det inte då, när jag växte upp, det var en sorts musik för mig, en för mina föräldrar o ytterligare annan för deras föräldrar...

Intressant utveckling det här att idag är det inte alls så uppdelar i åldrar, mer vilken typ av musik man gillar o det kan vara olika åldrar som gillar samma musik.

Fy sjutton så tråkigt jag har... vill inte vara sjuk, vill inte, vill inte.... men en sak har jag lärt mig o det är att jag aldrig får som jag vill.

Ikväll hade jag velat jobba - skulle ju ha kört "Partybilen" eller bussen - man kan kalla det vad man vill, den tar 8 personer o det är alltid skoj såhär på helgen att köra större sällskap. Alla är alltid så glada o har jag tur kanske mina kunder till o med sjunger för mig *ler* - även om sången är av olika kvalite´är det alltid lika kul - stämningen är hög i bilen.

Och ikväll skulle jag då köra den där stora bilen som är lite extra, snygg, härligt inredd. Blå o vita lampor i taket bak, det är alltid poppis. Som en av mina arbetskamrater brukar säga - den bilen är nog den som figuerar i flest selfies/groupies här o länet *ler*.

Härom kvällen körde jag ett gäng o kom på att jag ska nog ta o filma det härliga taket. Så när jag parkerat tar jag fram mobilen o startar upp. Lyssnar på radion o börjar skratta - ropar på en kollega o vi båda började skratta. Det var ingen låt på radion, det var reklam - den här för vuxenleksar ....

DET hade ju varit passande att ha den i bakgrunden på filmsnutten *Ler*...

För det är en stadig kommentar när gäng hoppar in i bilen - åhhhh porrbelysning!

o jag svarar snopet - porr??? men vet ni inte vad det är för färg??

någon mumlar då - jo det är väl rött antar jag 

så försvinner direkt det roliga med att det skulle vara porrbelysning i bilen.

Men en gång var det en som var snabb som attans att komma med ytterligare en kommentar - det är mysbelysningen innan.... *Ler*

Så jag avslutade filmningen kastade bort den o startade om - så här blev det då istället - lite mer passande kanske *Ler*

Så jag saknar att jobba ikväll, även om jag har ont så jag knappt tar mig ur sängen - o snuvig - nu går allt att få bukt med sålänge det inte är för mycket - panodil, nässpray o hostmedicin.... 

Men ibland får man inse att man får stanna hemma o ha tråkigt - titta på tv o läsa. 
Saknar min dator också o hoppas att den går att fixa till igen...

Sista månaderna har jag funderat väldigt mycket på det här med vänskap o vad det är, vad det står för. Helt klart verkar vi ha olika sätt att se på vad en vän är.

Mina funderingar började nog för längesedan o jag har skrivit om ämnet till o från, vad vänskap är, vad vänner betyder för varandra. Men så ibland sker saker som gör att tankarna tar lite mer fart igen. Den här gången var det delvis en väninna till mig som blev lite – inte illa, men plumpt bemött av en vän. En vän som gjort bort sig även vid tidigare tillfälle, men blev förlåten o dom började bygga upp en vänskap igen. Då kommer frågan, om någon agerar så att man bli ledsen mer än en gång, är det verkligen en vän? En annan vän hade en jätte nära vän som hon stöttade i en stund när hennes vän hade en svår sjukdom, men sen när allt var bra igen så bara försvann vännen i tystnad. Har det varit en vän om dom bara dragit nytta av någon, att ha någon under en tuff tid, för att sen försvinna?
Eller som när ett numera ex inte vill ha ett förhållande med mig, men säger att han är livrädd att mista mig som vän??? Varför då?

Jag har få nära vänner, några flera vänner, sen finns det massor av kompisar o ytliga bekanta. Mina närmaste vänner kommer jag alltid göra allt jag kan för, finnas där, hjälpa, lyssna, stötta, skratta, dela saker med. Vi kanske inte alltid har daglig kontakt – men det spelar ingen roll, vi finns där för varandra oavsett vad som sker o vilken tid på dygnet det än är. Vi är raka o ärliga mot varandra.

För är det en sak jag inte vill ha av mina närmaste vänner är att dom inte är ärliga, att dom inte vågar säga rakt ut om det är något som är fel, något jag gjort fel, sagt fel osv…  Om allt dom säger bara är att ”medhårs-ord” då skulle jag inte lita på dom. Man blir inte alltid så glad över vissa saker dom kommer att göras/sägas, men vad spelar det för roll när man vet att det dom gjort/sagt är enbart för att dom älskar mig o vill mitt bästa.   

För jag gör samma sak tillbaka – ibland måste man göra sånna saker just för att hjälpa. Samma som att säga till en om man börjar rasa iväg på en väg som är helt fel, farlig…. Inte sagt nu att man lyssnar – men man vet sen efteråt att dom försökte. DET är guld värt för mig.

När en vän ger råd till mig så lyssnar jag, det ger mig flera infallsvinklar o kan göra att jag gör ett bättra val – men dom kräver aldrig att jag ska göra som dom säger. Och det vet dom, att jag vill höra sanningen, men gör ändå som jag vill. Och det är samma sak åt andra hållet, jag ger råd, men har inte en tanke på att rådet kommer följas, jag bara säger hur jag själv tänker i just den situationen. Oavsett vilket val min vän gör så kommer jag alltid stötta o finnas där. Även om jag sagt ”gör inte så” o vännen gjorde så ändå, jag finns där o säger glatt ”vad var det jag sa” – näää självklart inte, jag finns där som en vän som förstår att man måste göra sina egna val o erfarenheter. Det där gäller ens barn o det följer oss hela livet faktiskt, kanske i mindre skala men det finns där.

Vänner reder ut saker – snabbt precis som man gör med en partner. Det är dumt att låta sker gro o ge en osäkerhetskänsla – som bara förstör. Bättre ta det o sen är det överstökat. För vem vet det kan vara missförstånd som är orsaken till att man behöver ta en pratstund.

Mellan vänner finns det tysta regler om vad som är okey o inte. Det här kan nog vara lite olika för alla, man har olika värderingar o lever efter olika synsätt – så jag ska inte gå in närmare på vad det är för regler – man bara vet ändå, för jag tror att man aldrig släpper in en människa som en nära vän om man inte i grunden har väldigt lika värderingar o syn på livet i stort.

En nära vän, är ofta en vän man har kvar i hela livet, med ups and downs, men när man lärt känna varandra så finns man kvar i varandras liv oavsett – idag är det ju lätt även om man flyttar över halva jordklotet, internet är något som håller oss nära varandra på ett bra sätt. Man kan ha direktkontakt om man vill.

Men försvinner en vän, eller gör något som gör att man inte kommer lita på personen så är det sen svårt att bygga upp en lika nära vänskap igen. OM det inte var en sak som till o med kan göra att man kommer närmare varandra – det finns ju även sånna saker som kan ske.
En sak ialla fall jag känner är att när en person väljer att inte vara min vän längre av någon anledning så försvinner många gånger dom här oskrivna reglerna – man har inte samma förhållande till varandra som hindrar en från vissa saker. Nu blir det ”fritt fram” man är inte i någon moralisk dilemma eller hur man ska säga….
*ler* o tänker kanske är det därför mitt ex vill vara vän med mig….

När man då haft något som gör att man kommit ifrån varandra, kan man laga vänskap? Ja självklart kan man det, jag tror att där ligger det i vad som skett, o hur nära vänner man var från start.
Allt går att förlåta, men att förlåta är inte samma sak som att man fortsätter vara vänner. Men jag tror att pratar man igenom det, om man sen verkligen var vänner på rätt sätt så kan man börja bygga upp en vänskap igen. Men det är självklart att mycket ligger också i vad som skett.

En liten tanke – har du någon gång blivit vän, inte nära vän men lite mer än ytligt bekant med någon som du egentligen från första stund kände – nej tack, håll dig på avstånd – men personen söker din kontakt eller finns i gänget av vänner så du försöker verkligen ge personen en chans. Du tänker att din första känsla kan ha varit fel – man ska ge alla en chans.
Om du har det – hur har det blivit? Har det visat sig att din första känsla var rätt eller var det bra att du gav personen en chans?

Jag har ännu inte haft fel på min första känsla – om det är så att jag får en stark negativ känsla direkt. Men visst har jag försökt, känt att inte kan man ”tycka illa om” personer som man inte känner – får en lätt skuldkänsla o ger personen en chans. Men det visar sig alltid att den där första känslan var rätt. Så nu mer kommer jag inte ge chanser, visst jag kommer inte vara otrevlig, men bara ytlig, inte släppa in det allra minsta. OM jag har fel får det visa sig framåt i tiden. Vem vet kanske det kommer ske någon gång det med…