… eller rättare sagt mitt stora feta grekiska bröllop. En film jag såg för många många år sedan. En lagom rolig o underhållande film att lite slötitta på… romantik o humor är perfekt för det. Är nog dn sortens filmer jag oftast väljer att titta på, att slötitta på när jag är ensam.

Så för någon dag sedan hittade jag en film på Netflix jag inte sett – Min stora feta grekiska semester – med samma skådespelerska, Nia Vardalos.
Kikade på den o det jag trodde först var att det var en fortsättning på Mitt stora feta grekiska bröllop, och jag pratade med det med en väninna o vi sa samma sak – att det var synd att man inte fick veta lite mer, som varför dom skilt sig, lite vad som skett sen förra filmen. Utan det bara var där helt plötsligt – hon hade skilt sig, ”flytt” till Grekland o jobbade inom turismen….

Men så av en slump härom kvällen hittade jag Mitt stora feta grekiska bröllop 2, självklart måste jag titta – o då kom jag på att nääää semesterfilmen var inte alls en fortsättning, det var en fristående film…  o det borde jag ha tänkt på om jag tänkte på vad hon heter i filmerna – helt olika – för sånt ska man ju helt klart komma ihåg *ler*… eller ….

Måste säga att det är skickligt att kunna göra en uppföljare av film 1, 14 år senare o få till den riktigt bra *ler* - samma anda – massor av skratt o massor av kärlek… och för att inte tala om John Corbett, som är ännu snyggare nu än han var då *ler* och det gör ju absolut inget, att ha lite ögongodis i filmerna…

Jag var också tvungen att titta igen på första filmen – det var ju som sagt några år mellan. Och jag småler o tänker… att bli så kär att man anpassar sig till en familj som den hon kommer ifrån. Ja vem vill inte hitta en man som älskar en så mycket på det sättet …

Egentligen fattar jag inte varför jag tittar på romantiska komedier – visst dom får mig att småskratta, dom är lättsamma o enkla att slötitta på – men samtidigt får dom mig alltid att gråta … fånigt eller hur *ler*, men så är det. Kanske ska börja titta på skräckfilmer istället ???

Många tittar nog också på just dom här (Mitt stora feta grekiska bröllop) filmerna o tänker – åhhh jag vill ha en sådan familj, en stor familj där man är nära varandra. Det är fester o glatt hela tiden, man ställer upp för varandra osv… Ja på film ja, jag menar att det är nog massa annat än fest o ställa upp i verkligheten. Och jag personligen skulle aldrig klara av att ha en familj på det sättet. Jag är inte för att umgås så, att ha folk runt mig som lägger sig i hela tiden, som man ska ta hänsyn till osv… Så nej tack, jag kan inte alls förstå tjusningen i det där… jag är nog för mycket ensamvarg o vill ha det mer lugnt o fridfullt runt mig. Gillar för mycket att bara kunna krypa upp i soffan tillsammans med min partner o bara vara…
Men det är tur vi alla är olika *ler*… en del gillar att vara ensamma helt, andra vill bara ha en liten mängd personer runt sig o andra klarar av stora familjer på det där sättet….

Först när jag precis flyttat så saknade jag inte tv´n ett dugg, det var inget som ens märktes av. Nu däremot efter en liten tid börjar jag snegla mer o mer åt hållet där tv´n ska stå o gå… för jag har tv´n på som lite sällskap. Och jag märker nu hur mycket jag faktiskt zappar runt o tittar på olika program – inte så mycket serier o filmer, utan andra program, dokumentärer osv… o visst jag kan kika på datorn, många har play – men det känns inte på samma sätt märker jag. Så tv´n ska snart kopplas in o jag ska kika på vad jag vill ha för programutbud. Nu är det comhem som gäller, inte direkt något jag gillar – att man tvingas ha det som finns, att man inte fritt får välja det man vill ha…  vi som lever i ett samhälle där man är stolt över att man får ha valfrihet… Visst… tror många med mig håller med mig när jag säger att det finns väldigt många tillfällen där det där inte alls stämmer…

Nyss läste jag en bild med texten:

"De döda får fler

blommor än de

levande  eftersom

ånger är starkare

än tacksamhet"

Min första tanke var "vem f*n har kommit på det där??? Hur kan man ens komma på o sen skriva ner o publicera dom orden. För mig säger det enbart att den som gjort det måsta ha en massa ånger inom sig mot någon som dött i deras närhet.

Ja jag o många andra sätter blommor på graven eller i minneslunden, många kommer med blommor vid begravningen... det är mycket blommor det håller jag med om - men å andra sidan är det minst lika mycket ljus - så tänds ljus på begravningar o på gravar o i minneslundar också av ånger. Betyder dessa två saker ånger???

För mig är ljus o blommor positiva symboler - ånger är inte direkt en positiv sak i detta fallet. Visst kan ånger vara positivt, men ser vad som gått fel, man kan därför rätta till, ändra, gör om... 

Men i fallet när man sörjer någon som gått bort kan man inte ställa till rätta något man ångrar, något man inte han med...  Så ånger som sammanfaller i samband med att någon dött kan jag inte se som en direkt positiv känsla

Och tror inte heller att orden som jag reagerat på heller handlar om den här positiva ångern utan mer den neddragande, ledsna ångern....

Nu har jag mycket ljus hemma, även blommor - samt att jag gärna ger bort både ljus o blommor - både när det är någon som jag vill fira eller muntra upp eller bara säga "tack för att du finns". Blommor är glädje - blommor är för mig tacksamhet, tacksamhet o förmånen att ha just den här personen i mitt liv som jag ger blommor.

När jag går till kyrkogården o sätter dit en bukett blommor o tänder ett ljus - för min son, för min mormor o farmor, för "Gnidde" - så inte är det av ånger - det är inte för att jag ångrar något.

Det är av glädje att jag haft er i mitt liv olika länge - men ni har funnist där o betytt något... 

Jag är glad över att fått lära känna er, fått ha varit en del av era liv.

Visst det finns alltid en viss ledsamhet, sorg när man går till en grav eller minneslund. Det gör att man lite mer påtagligt blir medveten om att personen är borta...  Men samtidigt så finns dom här personerna ofta i ens tankar, men kommer ihåg, man ler åt minnen, man berättar... o det är var man än befinner sig. 

Men ånger - för vad??? Varför fastna i det negativa?? Varför inte istället komma ihåg det ljusa, varma, positiva o vara just tacksam. Jag gör det, jag är det... 

Så jag tar inte med mig blommor till en begravning, grav eller minneslund för att jag känner ånger - nej jag tar med mig blommor o ljus för att jag är tacksam för att ha fått ha dessa personer i mitt liv någon gång, olika länge o olika perioder av mitt liv....

Så för mig skulle texten istället vara

"Ge mera blommor till alla runt er, till levande o de ni minns - just för att visa hur mycket dom betyder/betydde o hur tacksam, glad du är att har/fått ha dom i ditt liv oavsett tiden..."

Hur tänker du? Ger du mer när du känner ånger än tacksamhet? Känner du ånger när du tänker på någon som gått bort?

Jag skrev om hur jag anser att en kanelbulle ska se ut o hur jag äter den på kanelbullens dag den 4/10. Då fick jag frågan av min lillasyster i en kommentar ”hur äter du en ballerinakaka”. Och kom på att det kan ju bli ett sånt där lagom opersonligt men skoj inlägg att samla in lite fakta till.

Vår kära ballerinakaka, den kakan som är en av dom mest populära kakan som finns i landet. Mest älskade kakan vi har – enligt undersökningar o tänk att den har funnits att njuta av sen 1963, inte illa *ler*. Och receptet på nougatfyllningen är precis som med andra populära saker ett väl bevarat hemligt recept, det där är viktigt att det är hemliga recept har jag märkt… *ler*.

För mig är det svårt att ens förstå hur det kan vara en debatt om huruvida det är en kaka eller ett kex. Och jag har personligen jätte svårt att se vad tydligen ca hälften av alla ballerinaälskare ser – att det är ett kex??? Det är ju en kaka, hur lätt som helst, det behövs inte debatteras. Men sen kan jag på ett sätt förstå att det har blivit en debatt för att Göteborgs kex som gör kakan faktiskt kallar vissa varianter för just kex… så för mig är det deras fel att den godaste folkkäraste kakan kallas kex *ler*.

Att vi svenskan konsumerar i snitt fem ballerina i sekunden får jag dock inte ihop, för om jag inte äter alls på många dagar, veckor, månader så måste ju någon annan äta dubbelt – eller hur?? Och hur får man ens i sig en per sekund, eller fem, hur ska man få i sig tio… det gör ialla fall inte jag även när jag frossar… kanske en på 30 sekunder. Men en ballerinakaka ska inte tryckas in på 30 sekunder den ska avnjutas på rätt sätt o det tar sina sekunder, minuter till och med *ler*

Det står på deras sida att det finns 14 varianter av kakan, men hur jag än räknar får jag det inte till 14. Antingen tittar man på varianter o inte olika smaker av samma variant – då blir det färre, eller så räknar man med varje smak som en variant o då blir det flera än 14… kanske ska ta o skriva till dom o fråga hur dom tänkte just den punkten, hur dom räknade…  

Så kommer då frågan vad ska man kalla en variant av ballerinakakan? Är det kakor som har annorlunda utseende men i grunden samma smak? Eller är det formen, utseendet, en botten, en fyllning o en ring kaka med hål i överst.
Kanske är det där debatten borde ligga istället, för vad ska få kallas ballerina o inte…

Vet ni om att man gjort undersökningar med ballerinakakan för att visa personer personlighet. Att man köper kakan för olika syften, att man äter på olika sätt beroende på om man är man eller kvinna o ens personlighet. Ja det är sant, säg vad man inte kan lägga pengar på, för att ta fram resultat som är SÅÅÅ viktiga *ler*….

Tydligen så ska män köpa ballerinakakan oftare än kvinnor.
Män köper oftast ballerina för att ha själv, medan kvinnor köper för att bjuda på. Även yngre o singlar köper för att ha själv.
Här visar det sig också att det här med kaka eller kex är lite köns uppdelat – kvinnor säger kaka, män kex. – Undrar om det beror på ett det är mer manligt att äta ett kex, så det låter bättre än kaka??? Bara en liten egen reflektion….

Det finns vad undersökningen kommit fram till tre olika sätt att äta en ballerinakaka:

1. Klassikern – man äter kakan bit för bit, som vilken annan kaka som helst.
   
   
2. Njutaren – man delar på kakan, slickar i sig nougaten o sen äter man upp kakan.
   Även här finns det variationer, visst steg ett är dela kakan – men sen då…. Slickar man i sig nougaten först, i vilken ordning äter man kakan, topp, botten?
   Jag vet också att det finns en variant där inte kakan delas utan nougaten slickas upp först.
   
   
3. Frossaren – slukar hela kexet på engång, in med allt i munnen o tugga.

Även här är det skillnader på män o kvinnor – männen är mer frossare o kvinnor njutare.  Stämmer det också in på andra områden i livet?? Att kvinnor är mer njutare, drar ut på saker än män??? Ja det är en bra fråga…

Sen kommer det ju också till, ska man doppa eller inte, ska man ha kaffe, mjölk, saft eller inget alls till sin kaka.  Som sagt det finns verkligen många sätt att äta sin ballerina – det visar sig ju att den här lilla godbiten kan visa vilken personlighet du har… *ler*

Har ni provat baka med någon variant av ballerinakakan? Ser att det finns massor av recept, ja till o med någon jag skulle kunna tänka mig prova själv. Men oftare är det lite så…. Kakan står sig fint som den är… den ska liksom inte ”förstöras”, man ska njuta av den som den är.

Vilken sorts ballerina gillar du? Tycker du att man kan kalla alla varianter som finns idag för ballerina? Är det utformningen eller smaken som avgör om det är en ballerina eller inte? Och den viktigaste frågan HUR äter du din ballerina kaka???

Jag själv är helt klart en ”njutare” – jag delar min kaka.
Först äter jag upp toppkakan, den ljusa ringen – den är mera bara något som hör till o får försvinna först, den är inte direkt något jag njuter av att äta…. Men sen kommer njutningen – att ta hela eller så stor del som möjligt av nougaten (ofta får man lätt med hela) sen låta den långsamt smälta i munnen – det är här njutningen sitter …. Sen sista när all nougat smällt bort så äter jag upp chokladdelen, botten av kakan.
Och nej för mig ska man inte doppa sin ballerinakaka…
Varianter då – äter jag, gillar jag andra än originalet? Ja visst kan det då o då komma med hem någon annan variant – men helt ärligt så ser jag då dom bara som en annan kaka – inte ballerina – då är det bara en smak o ett utseende som gäller…

Och kom på – visst är det konstigt att inte ballerinakakan fått sin egna dag än?? Allt annat har ju sin egna dag, så varför inte den här folkkära kakan??? Ja man kan undra…. Kanske ska starta upp en egen dag – för det verkar ju som vem som helst kan göra en viss dag till just en viss dag *ler*….

(tog o skrev till Göteborgs kex o frågade om detta, finns det en egen dag för ballerinakakan o om inte, kanske dags...)

Ja när något/någon som normalt gett dig glädje, du blir glad av det... sådär så att allt annat flyter på utan problem för att du lyfts mentalt av det...

När det istället lämnar dig tom o ledsen....

vad gör man då?

backar åt sidan, slutar, hittar något annat som ger den där så välbehövliga glädjen... det som ger energi, det boostar för att man ska orka vardagen...

men hur många gånger orkar man leta upp nytt.... speciellt om den är tomma ledsna känslan kommer o du inte vill - den kommer krypande fast att du fortfarande tycker om... men det är små detaljer som gör att allt känns fel, tomt o inte bra....

Ja det kan man undra...

Det här är ett inlägg där jag kopierar text från ett inlägg i en grupp på facebook, normalt kopierar jag inte texter så, jag kan hitta texter som får mig att tänka till o sen skriver jag ner mina egna tankar o erfarenheter. 

Men i detta fall så har jag mer tankar än egna erfarenheter, dom erfarenhetern jag har själv, har inte på långa vägar så djup tyngd att det kan överglänsa dom erfarenheter som ligger bakom det här inlägget. 

Det går inte att komma med motargument mot det man läser, som att man inte vet, att man bara är rädd, att man bara är negativ - för det ÄR synd om dessa grupper av människor - man ska hjälpa, ge dom.... Man MÅSTE respektera alla, man måste bemöta alla med respekt... nej det behöver man inte - inte om dom själva agerar utan respekt...

För det är just sånna svar man ofta får från på tok för många personer som - ja jag vet inte varför - men som tycker synd om dom.... 

Jag gör det INTE...

Läs nu inte att jag inte tycker synd om, inte vill hjälpa någon alls som kommer som invandrare eller som är hemlös osv... för det är inte alls det jag menar - för jag hjälper gärna, jag tycker synd om människor... men dom är så otroligt ödmjuka o glada över allt dom får o dom är lika snabba att i sin tur dela med sig vidare av vad det än är dom får - mat, kläder eller ett leende...

Det här inlägget ligger som ursprung på VI - hjälper hemlösa´s sida på facebook. ( https://www.facebook.com/groups/247222032101196/permalink/672556629567732/ )

Det är VÄRT att ta sig igen HELA inlägget.

Jag kan inte låta bli att dela vidare detta inlägg - varför - jo för att det hela tiden så fort man säger något negativt kommer att man måste visa respekt, förstå att dom har det svårt dessa grupper av människor - DET är såååå synd om dom...

Jag kan inte alls förstå hur det kommer sig att inte alla här i landet idag har sett att det inte alls är synd om dom på det sättet - för INGEN person som har det så jäkligt beter sig på det här sättet totalt utan respekt för dom som hjälper eller andra som behöver hjälp....

Listor listor av olika de slag, härlig tidsfördriv, roliga att läsa, det är oviktiga inlägg på ett sätt men ändå så personliga. Man lär känna den som svarat på frågorna lite mer. Ibland kan man titta på frågorna o tänka "men varför denna fråga, vad kan det vara för skoj med den" - men alla konstiga frågor som verkar vara tagna ur luften ibland, som verkar oviktiga ibland. Dom ger ett bra tillfälle att lära sig hur den personer tänker, vilka värderingar den har osv... vad är viktigt för den. 

Så här har jag då snott en lista från Annie - igen - http://lifebyannie.bloggplatsen.se/2016/09/21/11366574-random-blogglista/

och själv svarat på frågorna *ler*

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Jag säger såhär, jag tror att man kan bli attraherad av någon väldigt starkt vid första ögonkastet – om detta sen utvecklas till något mer varaktigt så kanske man kommer säga att det blev kärlek vid första ögonkastet. Om det däremot rinner ut i sanden ganska direkt så tänker man inte ens på hur det kändes då där vid första ögonkastet.

Jag har alltid mer trott på att man lär känna varandra så växer kärleken fram. Men har ändrat mig lite – inte så att jag kallar det kärlek då direkt, men jag vet idag att man kan fastna så där otroligt vid något vid första kontakten – men som sagt, jag kallar det mera att det blir en attraktion inte kärlek.

Men sen är jag för romantisk att inte vilja tro på det *ler*

Kanske man frågan ”tror du på kärleken” skulle ha kommit före …

Ja jag tror på kärleken, jag har min bild av vad kärlek är…

Är du bortskämd?

Nej inte alls, men känner att jag är värd att skämmas bort i massor – men också få rätten att skämma bort *ler*

Låt som du lyssnar på när du är ledsen?
Då är det nog som oftast tyst här hemma, eller i bilen eller var jag nu är. Men då är det tystnaden som får omsluta mig

Beroende av?
Choklad – tror inte jag ens vill prova vara utan det.
Och sen ska jag inte glömma det viktigaste jag inte vill vara utan - närhet, det måste nog vara det jag är mest beroende av *ler*

Vad tror folk om dig? 
Oj, antar att ska jag svara blir det helt fel – sånna här frågor ska istället ställas till vänner, ärliga varianten då självklart.

Vad får du oftast komplimanger för?
För mina naglar o mitt hår.

Hur svarar du i telefonen?
Antar att det menas med min privata telefon, oftast med mitt namn, men det kan också bara bli ett ”hej” – beror lite på vem som ringer o när.

Vem ringde dig senast?
Min lilla dotter

Brukar du komma i tid?
Ja jag är nog oftare ute för tidigt än kommer sent

När mår du bra? 
Oj, en fråga som kan ge långt inveckla svar – tar ett tillfälle som svar. Hemma, uppkrupen i soffan,tillsammans med ”någon”, kopplar av o bara tar tid för oss själva...

Favoritdryck på morgonen?
Choklad

Appar du har på mobilen? 
Jag gillar inte appar – är ganska emot dom, tyvärr finns dom ofta redan installerade på mobilerna så. Dom jag har och använder är facebook, instagram, messenger, photo grind, swish, swedavia, runkeeper, pet rescue, bubble witch o inte glömma pokémon go.

Egenskaper du uppskattar hos andra människor?
Jag uppskattar raka o ärliga människor, som jag vara det utan att vara plumpa o elaka – för många tror att dom är raka o ärliga men dom är egentligen just bara plumpa o elaka. Eller så tror dom att dom är ärliga men egentligen bara skvallrar dom…
En annan egenskap är omtanke – att verkligen bry sig om andra på ett ärligt sätt. Inte för att få vara i centrum, inte för att köpa andra… för jag har lärt mig att det finns dom som tycker att dom är omtänksamma men det bottnar i andra saker så det är mer egoism än omtanke.

En annan bra egenskap är just att kunna lyssna på andre, ytterligare en egenskap jag gillar är personer som kan se sina egna fel o brister o inte bara andras.

Ja det har varit en bättre lördag än hur fredagen var. Kom hem imorse efter nattens pass, duschade, tände ljus o kröp upp i sängen, tittade mig runt i rummet. Visst det står flyttlådor på hög, i rader, än är inget uppackat eller jag ska inte säga ”inget” för klart att det är vissa saker som används o därför packats upp eller kanske dom inte ens packades ner??? Men tiden, den kära vännen tiden, som inte räcker till, ialla fall inte till allt. Så det är att prioritera, jobba, sova o få klart flytten – bort med allt o städa undan. Men sen kommer det finnas bra med tid att fixa till det nya – har lite långledigt där i början på oktober såg jag igår när schemat kom – perfekt.

Sen kan man ju också säga att vissa dagar flyter allt på – inget går fel. Det bubblar av ren livsglädje i hela mig, inget känns fel, inget känns jobbigt, inget oroar. Ja nu kan det även bubbla av livsglädje även om det finns saker som går fel, känns jobbiga eller oroar, det är dagar, stunder då livsglädjen gör sig påmind oavsett. Den tränger fram på olika sätt, trots att det inte känns på topp. Ibland kan jag till o med sätta mig ner o förvånat tänka ”hur sjutton kan det bubbla inombords av livsglädje NU” 
Men det är som om livsglädjen glatt säger ”deppa på, oroa dig du, dom stunderna behövs i livet dom med. Men medans du deppar traskar jag med här bredvid o bubblar lite”

Igår var en sådan dag – vet inte hur många gånger jag gav upp – verkligen av upp, satte mig ner o tårarna bara sprutade. För INGET gick rätt, INGET fungerade… ALLT som kunde gå åt pipan gjorde det. Det var en otroligt negativ dag.

Att slå i tån för 110e gången i tröskeln är INTE skönt, det kommer ta evigheter o sönderslagna tår innan jag lärt mig att det är ”upphöjningar” i dörrhålen.
Eller när glaset välter o all juice rinner ut på golvet. Har ni en aning om hur mycket ett litet glas innehåller o hur kladdigt juice är? Jag vet det nu, man får den kunskapen när det sker o alla städsaker är kvar i gamla lägenheten…. Lovar att det osade en del allt annat än fina ord när jag torkade upp allt, som tur var finns det ju papper, vatten, diskmedel o en stor förpackning med torkdukar – NU har jag också upptäckt hur otroligt bra dom är….
Eller när en tallrik ramlar i golvet o går i allt annat än 2 bitar…

Det var många censurerade ord som for runt här då kan jag säga… det osade nog ur öronen.  Och tanken – jag ger upp, jag skiter i detta – kom mer än en gång.

Men som sagt, mitt i allt, när jag verkligen tror att jag gett upp helt, så kommer det där bubblande lite försiktigt på ena kanten… gör sig påmind. Är inte livet bra härligt ialla fall?? Det är en kort tid nu, sen så kommer allt bli lättare, allt kommer ramla på plats, jag kommer vara klar med flytt, fräscha till här o packat upp. Rensat klart allt – tonvis – o får en otrolig nystart som jag inte kan beskriva hur det känns.

Att den här livsglädjen ändå finns där o småbubblar o gör sig tillkänna då o då, har jag helt o hållet mina närmaste att tacka för. Dom som finns där för mig oavsett – min familj (barn o syster med familj), mina vänner, det är nu det märks vilka som verkligen är mina vänner – men om jag ska vara ärlig var det där mest en fras som kommer över en när jag inser vilka vänner, vilka otroliga vänner jag har. För det finns nog ingen vän som inte funnits där, dom har funnits där alla på olika sätt – för alla bor på olika avstånd från mig.

Dom har stöttat mig, lyssnat, låtit mig gråta, förstått mig, peppat mig, puttat mig uppför backen o dragit mig framåt… Utan er, ja då hade jag nog inte en orkat le idag. Ni är få, men ni är nära o jag är så tacksam för att ni finns här för mig. Tacksamheten över att ha er i mitt liv är otroligt stor just nu när det går så upp o ner i orken – för det är ju där det ligger, när energin tar slut så ramlar det negativa över en på ett annat sätt, man är helt enkelt så trött att val, beslut, praktiska saker blir för mycket.

Sen att kunna få gå till jobbet mitt i detta – som igår, bara släppa allt, för jag ska jobba – traska iväg o omge mig av min andra familj – för det är så jag tänker på dom. Jag har verkligen haft turen att få helt underbara kollegor som är precis som en andra familj. Dom finns där, lyssnar, stöttar o framför allt gör att man skrattar mycket – o skratt ger energi, tränger bort det negativa.

Fick också en fråga igår – om jag ville åka med till en ort jag gillar, var där några veckor förra året – det var lugn, det gav energi att vara där. Nu fick jag frågan om jag kanske ville följa med en vecka senare i höst. Och beroende på vilken vecka det gäller så visst – går det så tror jag nog att jag inte kan säga nej. Det skulle vara så otroligt avkopplande. *ler* o tänker på att baka äppelpaj o göra hemmagjord vaniljsås – det var mums det…. Baka o laga mat, promenera, njuta av att bara vara…
Men vi får se, det ska passa in, det ska kännas rätt – känns det som att jag har anledning att istället stanna hemma tja då gör jag det… går ju baka äppelpaj o göra vaniljsås även här *ler*

Pratade med en väninna härom dagen o hon sa att hon ville hitta någon att dela sitt liv med, få säga "jag älskar dig" till någon. Det här har jag tänkt på ett par dagar nu... viljan att hitta någon att få säga dom orden till, att få uttrycka känslorna som bubblar inombords. Då när man känner sig varm, glad och... ja det är väldigt svårt att förklara hur man känner eller hur? Man bara vet, när man pratar om det, när man försöker förklar så känner man själv, man vet så exakt vad det är, men att sätta andra ord på en känsla är inte lätt. För hur förklarar man hur en känsla känns inom en??

Visst - jag vill också få säga "jag älskar dig", "älskling" till någon - det är sånt som kommer med automatik när känslan finns inom mig. När det känns rätt, så där naturligt härligt rätt.

Men, jag kom på att jag har nog kommit ett steg längre - jag vill inte bara få säga det, jag vill få höra, jag behöver få höra orden också... spontant, för att han känner så för mig, för att han vill få mig att känna mig speciell, för att vi har just det där bandet som man har när man älskar varandra, när man är varandras älskling. 

Just när kom det jag ville komma fram till - jag vill känna mig speciell, jag vill känna mig som den viktigaste i hans liv... som han är för mig. Jag vill känna bandet...

Men så tänker jag vidare - kan jag känna det där, vågar jag känna??? Jag trodde ett tag att jag aldrig mer skulle göra det. Men så skedde saker som visade mig att jag visst kunde, allt var inte dött inom mig, jag kunde känna. 

Så ja jag kan, det vet jag idag. Då kommer nästa fråga, vågar jag? Eller hindrar rädslan mig? Är rädslan så stark att jag förstör, att jag inte vågar lita på... att jag ... 

Jag vet inte om jag ska vara ärlig, jag trodde inte att rädslan skulle kunna hindra OM jag träffade någon som älskade mig - men idag vet jag att jag har svårt att släppa in någon, svårt att lita på någon på det sättet. 

Jag vet idag att han som älskar mig o vill ha mig, kommer att få jobba för att få mig att verkligen tro på det, att få mig att känna mig trygg i det... våga lita på känslan. Han får använda sig av både ord o handling. 

Ord - när jag sitter här o skriver ordet "ord" så tänker jag på samtal jag haft sista dagarna. Och kommer på att ord, inte enbart betyder att orden "jag älskar dig" sägs, utan även att det ges förtroende, att man öppnar sig för varandra, att man pratar o kan diskutera - ord, sagda, skrivna är viktiga för mig... att kunna ha samtal om allt o inget - viktiga saker, oviktiga saker... 

Handling - direkt är det vidare, det är mycket som hamnar under handling för att visa att man älskar någon... det är att prioritera den andra, lite det här att saker som med andra inte går, saker som hindrar en, dom försvinner, dom finns inte som orsaker att inte kunna, det blir bara ett något som man kreativt hittar ett sätt att komma förbi... o det görs spontant, för att det känns rätt. 

Det är närhet, det är att göra saker tillsammans, planera saker tillsammans men också att göra absolut inget alls tillsammans...  Det är vardagen, det är festen, det är livet som man lever tillsammans, sida vid sida som oftast - men ibland så drar eller puttar den ena fram den andra, för att i ett annat skede av livet vara bytta roller. 
Det är att veta vad den andra gillar, det är att spontant utan anledning vilja ge den andra glädje, att vilja finnas där för den andra, dela allt... längta efter den andra... 

Jag vet idag att det här är så viktiga saker för mig att jag inte ens vet om jag kan ta bort något av dom... så om mannen inte kan ge det där, hela paketet som är viktigt för mig ska han inte ens försöka...