Men det gör jag inte – vet inte om jag ska säga ”tack o lov” – för det visar att jag inte blivit avtrubbad. Eller ”tyvärr” – för det är ju för ofta jag stöter på sånna här saker…

Vet ni, jag vet inte om jag ska kalla det dumhet, elakhet eller att personen inte vet bättre… tillsammans med alla som dras med o inte vet allt, inte vet hur sanningar eller fakta vrids o vänds för att passa in för egen vinnings skull.

Vinning – tja jag personligen kan i o för sig inte alls se vad det skulle vara. Men jag vet att flera faktiskt ser det som en form av personlig vinning, dom syns eller vad det nu kan vara… Jag ser att något som ska ge personlig vinning, ge bekräftelse osv ska vara odelat positiva saker o inte komma utifrån att vara elak mot någon annan.

Men igen har jag fått lära mig den hårda vägen genom livet att det är för ofta tvärt om.

Jag kan bara skaka på huvudet – jag kan inte ens småskratta åt det – nej jag förstår inte drivkraften hos dessa personer, har aldrig gjort o kommer aldrig att göra heller…

Nu mot sängen o sova en stund för ikväll kommer min syster o det ska flyttas kartonger :)

Allt känns lite rörigt – eller ok mycket rörigt. Blir ju så när det ska försöka trängas in något på redan liten yta – o något i detta fall är delvis kartonger som det ska packas i – sen kartonger som det redan är packat i… DOM blir fort många o man vet inte riktigt var man ska ställa dom… Går ju inte ställa ut dom på gården heller *ler*.

Lösningen är att slänga iväg soffan redan nu – ska försöka baxa ut den o bort den till Återbruket imorgon, så blir det genast lite mer plats att ställa upp klar kartonger… o kartonger finns det i massor o lite till.
Jag säger som jag sagt tidigare när det varit flytt på gång – kartonger förökar sig, jag är helt säker… vet dock inte riktigt hur.
Är det via celldelning eller parar dom sig… hmmm tror faktiskt på det där första som det mest troliga alternativet. Det är celldelning, kloning som skulle göra forskarna avundsjuka!

Den här celldelningen märker man av när man ska börja flytta kartongerna, för man flyttar så man tror att man har 20 kvar men ändå står där 26 kvar, sen tar man ytterliggare 8 o ändå står 24 st kvar…
Men mest märker man av det när kartongerna ska packas upp… man håller på o tar en efter en o så tror man att det bara ska vara 4 kvar – men så vänder man sig om o det är helt plötsligt 6 st… har man otur så dagen efter har det blivit 8… som sagt – dom förökar sig o det är svårt att få slut på dom *ler*.

Ja det bästa är ändå att det till slut blir ordning, att man fått rensa ur o även hitta saker man letar efter… Mest ser jag fram emot att få förråd… någonstans att göra av saker man ska ha kvar men inte använder hela tiden – som t ex julgran o julpynt… *ler*

”Att klaga är som att sitta i en gungstol –

du har något att göra men du kommer ingenstans.”  

Jätte intressant tanke, det här med att göra massa saker o ändå trampa på samma ställe. Just som att sitta i en gungstol o gunga. Inte bara det att man ingenstans kommer, om man gungar lite väl häftigt o stolen inte är stabil så slår man omkull.

Samma sak med att gnälla eller stanna kvar i något som inte är bra, man tycker att inget är ens egna fel, man gör ju massor, man anstränger sig... 

Ja att stampa på samma ställe eller älta samma sak - så koncentrerad på att hålla igång gungandet att man inte ens ser att alla andra lämnat rummet... - eller då för att tala om livet i sig, alla andra har släppt det o gått vidare.

O det är samma villkor för livet man lever som att gunga en gungstol - man är inte fast där av någon annan än sig själv. Ingen annan håller i en, man kan stanna till, göra ett val att gå upp, gå vidare... 

Men antar att det finns för många som faktiskt får sin bekräftelse i det här gungandet, gnällandet, stanna kvar i något gammalt eller negativt... sorgligt men sant att för många idag faktiskt just håller kvar i dåliga saker för sin egen "vinnings skull".

Men visst låter det så bakvänt o fel att man ska kunna stanna i något negativt för att det ger en peronlig vinning, bekräftelse?  
Jag själv trodde inte alls på det där först, men har nu lärt mig att se på ett annat sätt - o oh ja, visst stämmer det - det är enbart för den egna vinningens skull. Man gnäller o folk tycker synd om en, man vägrar se en väg ut, man vägrar se att andra inte är kvar i det man gnäller om, man vägrar göra ett val som kan ta en ur det... för vad gör man då? Hur får man bekräftelse då? Hur syns man då??? 

Sorglig tanke, sorgligt att se att det finns så många som ändå gör just så, lever sitt liv just så....

Sittandes kvar i sin gungstol, vägrar gå ur den - o ja ibland finns även femonenet att flera sitter o hjälper till att gunga i en hammock o tillsammans håller farten uppe för att kanske hindra varandra för att försvinna med risken att bli ensam.

Vakna med NRJ – min favorit stund på morgonen, mitt favorit program på radion. Är nu borta – hade nästan lust att skriva som rubrik R I P Vakna med NRJ. Men det stämmer ju inte för programmet finns ju kvar…

Har väntat hela sommaren på att hösten skulle komma så att programmet skulle dra igång igen. Jag lyssnar normalt inte på NRJ, o radion går ju i bilen konstant – nästan. Men aldrig NRJ om jag ska vara ärlig, ja om inte kunder frågar efter just den kanalen… men inte om jag väljer själv. Utom på mornarna – DÅ fanns ingen som kan få mig att byta kanal. Det var det bästa med att jobba över en morgon, köra till Arlanda o sen ”tom” hemåt o byta till Vakna med NRJ o småskratta åt det här teamets morgon show.

Och nu har jag gett det några mornar chans – men det GÅR INTE! Så nu får det bli någon av dom andra kanalerna istället… men jag kommer inte att gå hem o fortsätta vara vaken lite till just för att lyssna, jag kommer inte starta radion på datorn hemma för att lyssna…

Nu ska jag inte säga att dom två nya programledarna som kom in efter Roger o Titta är dåliga, det är dom säkert inte alls, dom är bara inte just Roger o Titti.
Det är inte lätt att ta över speciellt inte när det var ett så vinnande team, där många lyssnade på kanalen just för dom här tre tillsammans.

Visst dom sitter i en oroligt knepig sits det är jag medveten om – för går dom in o försöker att göra samma saker, på samma sätt blir det bara blek kopia av det som var originalet. DET är aldrig bra, sånt tappar dom lyssnar på.
Går dom in o gör sin egen grej, hittat sin egen nisch så görs det för stora förändringar o då är det inte ”Vakna med NRJ” längre.
Så visst jag vet att hur dom här nya än gör nu så kommer det bli fel.

Självklart så hoppas jag ju inte att programmet ska tappa för många lyssnare, men jag är inte kvar. Jag har provat lyssna nu någon morgon o näää jag ryser, det blir för dåligt. Jag letar istället upp en annan kanal för att lyssna på där på morgonens första eller som det är för mig nattens sista timmar.

Jag fixade inte att lyssna på det här nya teamet… det jag hört dom här gångerna jag provat lyssna är… just en urvattning kopia – några som försöker att ta Roger o Tittis plats på samma sätt… med samma roll kan man säga… NEJ tack, säger jag.
Sen har även Olas roll blivit ändrad, jag hör en skillnad… som också blir fel, totalt helt fel… Han är inte längre en i gänget som han var förut – nej han har nu blivit mer den där gestalten som ska hålla i allt för att dom andra är för nya….

Kanske kommer det ändå fungera – kanske kommer lyssnarna ta att nya personer gå in i samma roller.
Eller så kommer dom nischa om sig o bli mer personliga o göra sin grej i programmet – men då blir det ändå inte samma program som jag gillade. För det var just deras tre olika roller/personligheter dom var så väl sammansatta o fungerade för mig.

Så för mig är det just R I P Vakna med NRJ, mig har dom tappat som lyssnare.
Nej jag säger heller inte – ta tillbaka Roger o Titti – för jag tänker mera så att dom själva har känt sig färdiga med det dom gjort, att dom inte kan ge mer, eller att dom vill ändra arbetstider – kvittar varför – det är nya utmaningar framför dom. Vilket jag helt o hållet förstår, man vill inte fastna kvar i något o jag hoppas att dom kommer att trivas med det som dom tar för sig nu, vad det än är. Och jag själv letar upp något annat att lyssna på – eller varför inte bara stänga av allt ljud o njuta av tystheten … Ja, där har vi det, mitt nya morgonprogram ”Tystnaden” 

Om du var en av dom som valde att lyssna på Vakna med NRJ - vad tycker du nu? Kommer du stanna kvar som trogen lyssnare eller gör du som jag, väljer något annat???

Frigör dig från det som är negativt.

Släpp taget om småsaker.

Släpp taget om dem som inte bryr sig.

Gör saker som ger dig glädje,

får dig i balans och ger ditt liv en mening.

Var med människor som betyder något för dig

och som visar att du betyder något för dom.

Dom här orden fick mig att börja tänka lite , lite djupare på innebörden för mig, hur lätt det låter, men så svårt det kan vara att:

1. Förstå innebörden på det sätt som gör att man själv förstår när man ska släppa eller kämpa för något/någon.
   
   
2. Vad är - för mig - en småsak eller en viktigt sak.
   
   
3. Varför är det så svårt att ibland släppa taget, för att man tror att man har ansvaret för en annan människas lycka, att man inte vill bli den som sårar... trots att man känner att det finns inget intrsse från andra hållet att visa samma sak tillbaka.
   
   
4. Vilka saker är viktiga i mitt liv, vad ger mig glädje, vad gör att jag känner mig balanserad o den svåra frågan - vad ger mitt liv en mening?
   
   
5. Vågar jag lita på min magkänsla, vågar jag lite på signaler från andra personer?
   
   
   
6. Vem betyder verkligen något för mig o för vem betyder jag verkligen något för?
   
   
   

Ja det är inte direkt dom lättaste frågeställningarna - för ofta så vågar man inte riktigt lita på sin egen magkänsla, eller så är man räddare för att såra någon annan än att agera för att själv må bra.

Sittandes i skräddarställning med datorn framför mig (en tanke som slog mig nu var, hur klarade jag mig när jag inte kunde sitta såhär… antar att det var viljan o envisheten (att kunna sitta såhär igen) som gjort att jag till slut kan det.
Småsurfar lite, kikar på youtube, läser lite här lite där, tänker (småler åt mina tankar… som far runt i samma banor som morgonen/förmiddagens smskonversation varit)

Det var underbart goda vindruvor också bara så att ni vet *ler*, inte alltid dom är såhär goda faktiskt, ibland blir man lite besviken…

Igår, var det Trädgårdsdag här i staden o många tog sig ut o traskade runt. Det var verkligen utspritt till flera delar av centrum o det lilla blå tåget tuffade på runt runt så att alla som inte orkade eller kunde gå själva fick möjlighet att ta sig till dom olika stationerna. Min väninna o jag traskade ner till åpromenaden o var där ett tag innan vår Pokémon-gen tog över o vi åkte istället för att träna våra figurer på ett gym – visst låter det bra, hälsosamt, sunt o bra – men egentligen läs – vi ska tamesjutton visa dom andra att gult är bäst, så iväg o ta upp level på ett gym för att få in flera gubbar från vårat lag *ler*…

Det är verkligen skoj att träffa nya människor, tillsammans göra saker som att ta över gym, man kan lära sig av andra – då jag inte direkt satt mig in i mer än – samla bollar för att fånga figurer, samla potion för att väcka liv i avsvimmade figurer, slåss för att ta över gym från andra lag, samt tillsammans träna, öka level på gymmen. 
Ja jag vet jag är lite lagom såld på detta – det håller igång mig o det är bra – man går o går o mår bättre :)

- - - - 

Igår var det så nära att jag inte kunnat vara tyst… jag såg något, en hon som… ja jag ska inte säga mer – men så nära att jag inte kunde hålla mig utan att jag sagt var jag tyckte… Att det är bäst att hon håller sig på stort avstånd – från mig, jag vill inte se henne… kommer hon nära kommer jag inte vara så tyst o snäll som jag varit så tills nu.

Att se agerandet o utseendet – ja inte utseendet egentligen utan mera utstrålningen… det lyser elakhet, beräknande, manipulerande… utnyttjande av andra för att slippa göra något själv, utnyttjar även andra runt omkring drar in dom för att själva kunna få det den vill ha…. Ser inte andras känslor eller behov bara sitt eget…  det här är nog den värsta sortens människa jag vet…

Tänker till lite extra, finns det någon värre sorts människor??? Nej inte vad jag vet ialla fall.

Och som sagt, håll avstånd, kom inte i närheten av mig…

Samtidigt kan jag inte låta bli att titta o sen skratta åt henne, jag menar… skakar på huvudet… jag skulle inte vilja visa mig ute om jag var henne… ja nu var jag elak… men inte ens hälften av hur den andra kan betee sig…

Nu till något roligare – ska ta o packa ihop någon kartong – rensa ut bland böcker – men det är ju så svårt – mina böcker… hur ska jag kunna slänga dom jag har, dom är sparade pga av att jag ju gillar dom. Min dröm är att få ha ett rum, som bibliotek – fast det kommer aldrig ske. Att jag får ett rum fyllt med böcker *ler* för även om det är en härlig dröm så om det vore så kanske jag ändå inte vill, utan bara ha få plats med dom här som är lite extra för mig av någon anledning.

Finns andra saker jag nog heller vill ha – som en pool, inomhus :)

eller varför inte såhär...

Nu göra lite nytta – igen *ler* 

Igår så blev det lite prat - genom kommentarer i våra bloggar - om det här att skriva nya kapitel i livets bok. Att vi båda (som pratade om det) har många flera kapitel att skriva till i våra böcker. 

Så i natt när jag jobbat har jag tänkte - att ja jag skriver nya kapitel - det stämmer, men jag har nog inte bara kapitel i en bok, mitt liv består av flera delar, flera böcker. Som i sin tur innehåller mängder av kapitel...

Jag ser lite som att min barndom (0-16 år) är en bok - sen kommer en ny bok efter att jag flyttade hemifrån fram tills jag skilde mig, efter det är det en bok, den jag hållit på med nu ett par år, en bok där jag processat mycket, accepterat, lagt bakom mig, fått avslut, börjat om - försökt hitta ett sätt att hitta tillbaka till mig själv - den person jag en gång var, den person jag vill vara. 

Så jag har skrivit 3 delar, med många kapitel i varje - o nu precis här i dagarna så blev jag medveten om att del 3 är påväg att avslutas, jag får ett avslut, eller flera, på många olika sätt, o jag kommer börja på en ny del, en ny bok, som kommer få många nya kapitel - det kommer bli glädje o sorg, kämpa o ge upp - det vet jag, det är sånt livet innehåller så det kan man aldrig komma ifrån. 

Däremot är min avsikt att det kommer bli nya spännande upplevelser, nya roliga saker i kapiteln som kommer... det är en bok - med alla kapitel som jag ser fram emot att få skriva.

Ja ska jag vara ärlig så är det väl mer så att jag just nu inte ser det så - jag ser en tid nu som kommer bli jobbig - men jag ser också att det på andra sidan kommer vara så mycket mer positiva saker så det är värt det jobbiga...

Så ja, jag skriver inte en livets bok, utan jag skriver flera, en serie, varje bok blir en fas i livet - som i sin tur innehåller kapitel. Och det fina med det är att inte bara är kapitlen man kan avsluta ett o påbörja ett nytt. Utan något ännu bättre o det är att man kan avsluta en bok o ställa in den i hyllar, för att påbörja en helt ny bok. Och man kan göra precis vad man vill av dom tomma sidorna *ler*

Igår så blev det lite prat - genom kommentarer i våra bloggar - om det här att skriva nya kapitel i livets bok. Att vi båda (som pratade om det) har många flera kapitel att skriva till i våra böcker. 

Så i natt när jag jobbat har jag tänkte - att ja jag skriver nya kapitel - det stämmer, men jag har nog inte bara kapitel i en bok, mitt liv består av flera delar, flera böcker. Som i sin tur innehåller mängder av kapitel...

Jag ser lite som att min barndom (0-16 år) är en bok - sen kommer en ny bok efter att jag flyttade hemifrån fram tills jag skilde mig, efter det är det en bok, den jag hållit på med nu ett par år, en bok där jag processat mycket, accepterat, lagt bakom mig, fått avslut, börjat om - försökt hitta ett sätt att hitta tillbaka till mig själv - den person jag en gång var, den person jag vill vara. 

Så jag har skrivit 3 delar, med många kapitel i varje - o nu precis här i dagarna så blev jag medveten om att del 3 är påväg att avslutas, jag får ett avslut, eller flera, på många olika sätt, o jag kommer börja på en ny del, en ny bok, som kommer få många nya kapitel - det kommer bli glädje o sorg, kämpa o ge upp - det vet jag, det är sånt livet innehåller så det kan man aldrig komma ifrån. 

Däremot är min avsikt att det kommer bli nya spännande upplevelser, nya roliga saker i kapiteln som kommer... det är en bok - med alla kapitel som jag ser fram emot att få skriva.

Ja ska jag vara ärlig så är det väl mer så att jag just nu inte ser det så - jag ser en tid nu som kommer bli jobbig - men jag ser också att det på andra sidan kommer vara så mycket mer positiva saker så det är värt det jobbiga...

Så ja, jag skriver inte en livets bok, utan jag skriver flera, en serie, varje bok blir en fas i livet - som i sin tur innehåller kapitel. Och det fina med det är att inte bara är kapitlen man kan avsluta ett o påbörja ett nytt. Utan något ännu bättre o det är att man kan avsluta en bok o ställa in den i hyllar, för att påbörja en helt ny bok. Och man kan göra precis vad man vill av dom tomma sidorna *ler*