… att ta sig fram gåendes på trottoarerna nu på morgonen, så hunden o jag trampade på gräsmattor o kvarliggande vallar. Hua hua så halt – visst ja visste redan att det var halt, det hade jag märkt mer än en gång under natten… men det är en sak att sitta i en bil, stabilt balanserad på fyra däck… den liksom kan inte ramla, bara glida ….o halt gör att den glider…

Men när man ska gå, finns risken att fötterna liksom helt försvinner under en o man hinner inte med – pang så sitter man (om man har tur) på rumpan.
Med tanke på dag o datum ska man kanske vara lite extra försiktig… eller hålla sig inne helt. Om man nu tycker att kombinationen fredag o 13 är detsamma som otur, jag själv har aldrig tyckt så, snarare tvärt om.

Så jag konstaterar att det var snor-, svin-, skithalt och slirigt… alltså med mycket s.. blir det attans så halt.
Och ändå så var grus o saltbilar frånvarande ända fram tills 5-tiden i morse. Och då enbart på vägarna inte på trottoarer eller gångvägar. Men vi klarade oss utan att jag satte mig på rumpan även om benen for iväg lite då o då, man vevar o viftar lite galant med armarna tills man hittat balansen igen – eller ramlat, finns bara två alternativ här. Jag hittade balansen.

Nu har vi båda ätit frukost, o det är dags att krypa ner för att sova några välbehövliga timmar (hunden redan nerbäddad)… hoppas att jag vaknar pigg o alert – för jag känner av hals, snuva o lätt feber – kan både gå över eller bli värre om några timmar – jag har i o för sig redan bestämt mig för att det är borta helt när jag vaknar till igen.

... hjälper till mer i hemmet.

Ja det finns tydligen forskning som säger det - ja från start så var det en undersökning om vem i ett heterosexuellt par som gjorde med sysslor i hemmat - som städa, laga mat, diska, tvätt osv. Och svaret som forskarna kom fram till var att det oftast är kvinnan som gör alla dessa saker. (undrar jag vad svaret blir om man i samma par frågade "vem byter däck på bilen, vem tvättar bilen, vem klipper gräsmattan, snickrar osv?) Men nu var det då sysslorna i hemmet... och det var då kvinnan som gjorde mest av dessa sysslor.

Men sen hade man gått vidare o frågat 1338 heterosexuella par vidare om deras sexliv o när svaren var ihopslagna o tolkade *ler* så såg man att män som hjälpte till hemma hade inte bara betydligt mycket mer sex utan även betydligt mycket bättre sex än andra.

Jag då som alltid tänker o vänder o vrider på saker började då tänka... hjälpte männen till mer hemma för att dom fick mer sex, eller fick dom mer sex för att dom hjälpte till hemma??? Jag menar det är ju lite skillnad *ler*

Men nej jag tror inte ens att svaret är så enkelt - o det här pratade jag om med en vän igår - en manlig vän för att visa att det inte bara är kvinnliga tankar bakom slutsaten. Men det vi kom fram till var väl så att det inte är frågan om hur mycket eller lite sex man har som avgör om det hjälps till hemma eller inte - utan det är andra faktorer som egentligen påverkar båda sakerna....

Det är gemenskap, att ha en bra relation, där man tar hand om varandra, där man har gemensamma mål, där man bekräftar o peppar varandra, stöttar där det behövs. Man är alltså helt enkelt kort sagt ett lyckligt par. Där man fördelar sysslor så att det passar en själva, man hjälper varandra på ett självklart sätt. Det finns inte gränser eller krav - man bara är o man bara gör - sakerna tillsammans utan att tänka på det. Det finns alltså ingen anledning som att gör du si får du det, vill du ha det får du göra så... utan det är bara ett par som har det bra tillsammans, som har hittat sin balans o när allt stämmer så kommer närhet, sexliv, hjälpsamheten automatiskt att vara just betydligt mycket bättre än för andra par...

Så enkelt... låt passionen hållas vid liv - ta inte varandra för givet - uppvakta varandra - var lyhörda på varandra o var medveten om att vardagen måste finnas o det är bara man själv som avgör hur den ska förgyllas på bästa sättet så att man får det där förhållandet man vill ha....

Och det här var vi överens om - att visst om man inte trivs i ett förhållande så slutar man göra massa saker men trivs man så går det av sig själv.

En sak har jag också läst en gång som jag ofta återkommer i tanken på - det är inte vad någon annan kan ge dig, vad du vill ha av någon annan i ett förhållande - lika viktigt är att titta på vad ger jag, vad kan jag ge, vad vill jag ge... för kan man inte ge det den andra vill ha kommer det inte blir något bra oavsett o man kan aldrig kräva att någon ska ge, kompromissa om jag inte själv är villig att göra exakt det jag själv begär....

Tänk att det kan vara så svårt idag att hitta en sida på nätet där vädret som "spås" framåt i tiden faktiskt stämmer...

Vad snygg, jag bara vill ha - ska bra ha... Nu har jag några fina morötter framför mig....

 

 

Trött hasar jag mig upp för trappan in hemma o ställer ifrån mig kassen av varor som vägde så lite i affären men blev tyngre o tyngre o dunsade ner på hallgolvet minst 50 kg tung. Blir glatt välkomnad av två små fröknar – kan man känna sig mer älskad än just då??? På med koppel o direkt ner för trapporna igen med mantrat – du behöver inte gå uppför igen på flera minuter…. Flera flera minuter o ännu flera sekunder…. – det blev en andningspaus på ca 20 min, innan jag tog mig an trapporna igen. Småttingarna kastar sig glatt upp avsats för avsats, står svansviftande o väntar in mig innan dom skuttar vidare…

Bär in kassen för att plocka upp varorna, som tappat vikt o väger som i affären. Hmmm här ser ”tomt” ut… sneglar mot fönstret. Och oh ja, det var tomt… jätte tomt – helt tomt så när som på en stor tung kruka som stod kvar längst ut på ena kanten…. Men var är mina 4 orkidéer – 2 som blommade, 2 ampelliljor, 1 saintpaulia och elefantfoten som stod på piedestal precis under fönstret???

Där var dom… i soffan, på golvet – den ytterkrukan hade gått sönder, den hade ju ramlat ner mot betong… jord o bark överallt – blommorna tilltufsade o en orkidé utan blomsterstängel.

Om vi säger såhär… lika älskad som jag kände mig när jag kom hem – lika ”jag gillar inte ….” var min känsla just då…

Tittar på den röda o pratar högt – Vad sjutton har du gjort, vad har du i fönstret att göra???
Vilket resulterar i blicken – Va, vad är fönster??? Ahhh du menar dom där fyrkantiga sakerna på väggen, näää där har jag inte varit….

Jag fortsätter högt – Ja för det är så att tussen inte kommer upp i soffan – den är på tok för hög, så det finns bara en här som klarar det….
Resultat gav blicken – Ja men jag har inte gjort något, dom attackerade mig, oss båda, eller hur – menande blick mot vita tussen som står lite bakom mig. Dom kastade sig bara rätt ut från… vad var det nu, fönstret – ja så var det, fönstret. Dom kastade sig o vi hann inte rädda dom…. Vi försökt, verkligen jag försökte till o med hoppa upp i soffan o hindra dom….

Efter skakande av filtar, dammsugning, plockande o torkande är nu växterna tillbaka i sina krukor om än med lite för lite jord – får fixat i helgen. Dom ser lite tilltufsade ut, men överlever… möjligen en orkidé ser lite väl trasig ut – vi får se hur det går med den. Får fundera på hur jag gör nästa gång fröken är ensam hemma – för mina blommor vill jag ha i fönstren men jag vill ha dom hela också….

Efter att ha pustat ut lite, så tänker jag att nej detta ska inte få stoppa mina planer för kvällen – här ska det börjas med kortare workout-pass – så då sätter vi igång ett o tar ut lite frustration på det sättet…. Då är hoppetossan direkt med på noterna o tycker att det här, det var riktigt jätte skoj ju – vi gör det tillsammans matte, vi hoppar o skuttar, jag är med, jag peppar – hej o håå… skutta på nu – jätte jätte skoj – ett två ett två *ler*…. Medan tussen lite förstrött tittar på o menar att det där är under hennes värdighet – bete sig sådär…. Näää tack jag tittar istället på er två. Säg till sen när det är dags att ta en promenad igen.
En promenad vi nyss blev klara med, jag har duschat, först hundarna för fy fan vad skitiga dom blir när det är sånt här väder – sen mig själv, sitter inlindad i gosig filt, nytvättat hår, tända ljust i massor – härlig stämning här hemma – sitter i skräddarställning framför datorn, med en hund snuffsande på  varje sida – nöjda o belåtna. För stunden – vi kommer hinna med att skita ner oss en vända till innan det är dags att krypa ner o sova för natten – ja dom alltså *ler*

Och jag har för stunden glömt blommorna o allt extra jobb som fanns när jag kom hem…. Nu njuter vi bara av kvällen – dom sover sött o jag funderar (på det här med kärlek, älska, må bra, vara lycklig) *ler* o småtittar på någon film jag inte ens vet vad det är….

När jag var med "älsklingen" *fniss* ja jag var tvungen ... när vi var iväg till Torsby, han jobbade o jag njöt av ledig tid. Så passade jag på att verkligen njuta av matlagningen - eller så gott det nu gick, för köket var inte det absolut bästa - det var inte hemma, men det var funktionsdugligt o det gick att göra det mesta.

Så vet jag att en av favoriterna är äppelpaj med vaniljsås. Och varför fuska med vaniljsåsen när jag hade all tid jag ville till att fixa med maten? Nu blev det inte något recept "efter konstens alla regler" men vaniljstänger osv... nej jag hittade ett lite enklare recept som jag provade - det blev lyckat o omtyckt så jag har gjort det mer än en gång till efter det.

Ofta har man faktiskt till o med alla ingredienser hemma - så det går att få ihop även hemmalagad vanlijsås när man spontant gör en smulpaj för att njuta av tillsammans med sin partner, familj eller får gäster oväntat.

Hemmagjord vaniljsås

Ingredienser:

• 2 dl mjölk
• 1-2 msk vetemjöl
• 1 ägg
• 1 msk strösocker
• 2 tsk vaniljsocker (kan ersättas med 1/4-1/2 tsk äkta vaniljpulver)

Gör så här:

Vispa samman ägg och mjölk i en kastrull och tillsätt därefter socker och vetemjöl under vispning, men vänta med vaniljsockret.

Låt såsen sjuda upp under ständig vispning för att undvika klumpar.

När såsen har svalnat tillsätts vaniljsockret eller vaniljpulvret.

Det går bra att späda såsen med lite mjölk eller grädde om den fått för tjock konsistens.

Enkelt o super gott!

Det här är ett kärt ämne för mig det erkänner jag o jag har pratat mycket om det med vänner. Det har också gjort att jag själv är mer försiktig i hur jag reagerar när jag läser saker. Okey, ja erkänner ibland så reagerar även ja med automatik på saker jag läser, framför allt om det är skrivet direkt till mig. Men oftast innan jag svarar så låter jag det gå lite tid o jag läser om texten minst en gång till för att vara säker på att jag kan läsa det mera neutral så att jag kan se andra vinklingar i texten, se andra sätt att läsa orden i meningarna. För det kan göra ljusårs skillnad i betydelsen av det man läser.

Det här var väldigt viktigt när jag var aktiv i forum av olika slag, att kunna läsa ut vad personen försökte förmedla istället för att direkt reagera med svar. Och om jag var osäker på betydelsen så kom jag istället med följdfrågor för att verkligen se om jag förstått rätt – INNAN jag skrev mitt svar, mina tankar på det jag läst.
Det är inte alltid så lätt, det är lättare i t ex forum där det ofta är opersonliga ämnen som diskuteras även om man har olika åsikter om saken. Värre är det när det kommer till personliga saker, då är det svårare att lugna ner sig lite andas o tänka om. Men det är så värt det, för det är så dumt att man ska kasta sårande ord på varandra när det kanske bara är ett missförstånd som ligger bakom – men när man väl börjat kasta så är det svårare att ta tillbaka o rätta till.

Kan man direkt istället kontrollera av om man förstått rätt eller fel, ja då kan man många gånger slippa onödiga ”gräl” med ord som sen inte går att ta tillbaka… sagda ord är sagda det kan man aldrig komma ifrån.

Men kan kort säga såhär…. Man kan säga precis vad som helst, man kan ha vilka åsikter som helst – det är inte det som är det viktiga utan HUR man sen framför det man tycker o känner, det är vilka ord man använder – hur man säger det. Det är där det svåra ligger i om det ska bli att man lägger fram en åsikt, en känsla eller om man kastar ur sig något så att man istället sårar.
Svårt att göra, ja, men det går – man får bara vara lite disciplinerad i att inte kasta ur sig saker hur som helst o framför allt kontrollera om man missuppfattat något.

Nu är det här jag skriver en ganska allmän åsikt jag har, en ganska allmän lärdom jag fått genom åren framför allt då via det skrivna ordet o internet.
Det som fick mig att komma på dom här tankarna igen o skriva om det är en kommentar som ramlade in hos mig häromdagen.

” Har inte läst hela din blogg ...än...men förstår att du mår dåligt på ett lr annat sätt. Själv är jag en ……….  meeen....jag försöker hålla humorn uppe.”

hela kommentaren finns –  http://itismadeby.bloggplatsen.se/2017/01/04/11403267-tank-att-jag-orkade/

Först när jag läste så tänkte jag – men jodå jag mår skit, man gör det när man ligger utslagen av vinterkräksjuka i 2 dygn… för det var där jag var, långsam återhämtning.
Men sen slog det mig att det nog inte alls var så kommentarsskrivaren menade… utan att hon tolkar det hon läser i min blogg som om jag mår dåligt som person i det stora hela.
Och kanske är det så att jag ger inttrycket av att vara en deprimerad kvinna utan humor i mitt liv...

Är det så mina skrivna ord tas från personer som inte känner mig? För dom som känner mig läser självklart på ett annat sätt, dom känner mig, dom vet hur jag är som person, hur jag reagerar, dom vet också när det är privata saker jag skriver om eller mer allmänt med antingen min åsikt eller om det är en vinklad fundering. Dom vet också mer om det privata vilket gör att dom redan där läser på ett helt annat sätt.
Dom vet också att jag skriver av mig om irritation, frustration, ledsamhet, glädje, kärlek osv – men att det aldrig blir så personligt som någon som inte känner mig kanske upplever texten – totalt privat utlämnande!

Sen att livet går upp o ner, det ingår, det är livet. Inte sagt att bara för att något man tar upp låter negativt är samma sak som att man mår helt dåligt…. Utan det är ju bara en liten del av livet, en pusselbit.

Jag tänker vidare på alla personliga bloggar som jag läser, ofta eller då o då. Där personer är så härligt öppna om sina liv, om sitt mående, sin kamp för ett liv dom själva vill leva eller att komma igen o tillbaka till ett liv som liknar det dom engång haft.
Finns det personer som läser dessa bloggar på ett annat sätt än jag – blir min tanke – finns det dom som läser det som gnäll, som beklagan, som ett sökande efter bekräftelse på ett negativt sätt?? Ja antagligen så finns det nog tyvärr dom som läser dessa bloggar på det sättet.
Och inte som jag läser dom – som något positivt, som något bra att dom vågar vara så öppna, att dom visar o beskriver sina känslor, tankar, erfarenheter o sin kamp. För mig är det helt otroliga människor som delar med sig så öppet o som visar hur dom mår, hur dom kämpar. För mig är det inte gnälliga personer utan starka unika personligheter som gör att andra i liknande situationer, liknande känslor o tankar kan känna att man är inte ensam – man kan få stöd, man kan få hjälp.

Det är verkligen helt otroligt att se hur olika vi kan tolka skrivna ord – o i slutändan är det oftast inte hur den som skrivit orden menar som är avgörande – utan hur man som läsare tolkar, hur man som läsare tänker – kanske egna erfarenheter som triggas igång, kanske är det bara egna humöret för stunden som avgör om man tolkar det man läser negativt eller positivt….

Men mår jag dåligt då, har kommentarsskrivaren rätt – nej inte alls om jag ska se till mig o mitt liv i stort – ja om vi ska plocka sönder allt till molekyler o ta varje liten sak för sig… ja kanske ändå inte att jag direkt mår dåligt heller utan mer att det finns saker som jag hade velat ha på ett annat sätt… som t ex bättre förvaring eller en frys här i den nya lägenheten – men det kommer ändras när jag väl bestämt mig för exakt hur jag vill ha det o jag hittar det jag känner passar min ekonomi. Eller att kylen lever sitt egna lilla liv o fryser på nedre plan där jag lägger frukt o grönsaker i lådorna, men inte alls i frysfacket längst upp. Att det inte finns hiss i huset – ja här kommer det inte att ändra sig *ler* jag kommer nog fortsätta att svärandes ojja mig o släpa mig uppför den sista halvan av sista trappan *ler*… Men försöker tänka positivt… det är motion, det är motion – bra för ben o rumpa *blink*

Eller att jag då o då känner mig ensam, är kramig, att jag skulle vilja ha någon att komma hem till o kunna bolla med eller bara krypa in i famn o få somna. Samtidigt som jag värdesätter mitt oberoende att inte ha någon att ta hänsyn till, jag kan göra vilka val som helst – det är ingen som ifrågasätter *ler*. Att jag ibland känner sorg som dagarna varje år som är sonens dödsdag – men samtidigt så är jag så lycklig över dom tjejerna jag har, går inte en dag utan att jag känner en värme o lycka inom mig över hur dom vuxit upp till fina kvinnor. Att kroppen då o då känns – arm, knän, rygg – lite krämpor så att säga, men ingen mening med att stanna upp o känna efter för mycket – jag är ändå trots allt otroligt frisk o mår bra, lite krämpor är inget, det hade kunnat vara värre…

För jag har det verkligen illa, gillar inte min lägenhet, tycker jag har ont överallt, vill ha en rik karl så jag slipper jobba, för jag vantrivs så på jobbet, tänk vilka otrevliga kollegor jag har – Det är verkligen synd om mig… jag har det inte lätt o mår verkligen dåligt *ler*

Tänker jag ändra på något i mitt sätt att skriva? Så att jag inte får någon att tro att jag mår dåligt? Nääää inte en chans – för det spelar inte så stor roll…livet kommer gå upp o ner, ner o upp – det gör det för mig, det gör det för alla andra. Och vet ni, jag tror inte att jag vill ha det på något annat sätt heller – för utan det dåliga så kommer man snart inte kunna uppskatta o vara tacksam för det som är bra. Inte se dom små sakerna i livet *Ler*

Tänker lite skrattande på min guldfärgade – den som gick så bra, som jag hade så mycket nöja av från start – döpt till Sture – men så blev batteriet dåligt, så det gick inte alls så bra, till slut så startade den inte alls… Men med nytt batteri så blev det en jäkla fart i den igen o jag hade nöje o nytta av den ett bra tag till…. Tills den dog helt o fick lämna plats för en ny *skrattar*

Den där texten visar lite hur jag oftast skriver – hur säkert någon kan få det till både det ena o det andra medan jag o dom som känner mig vet vad jag menar…. Men det visar hur ord kan tolkas på så olika sätt *ler*