Det här är ett kärt ämne för mig det erkänner jag o jag har pratat mycket om det med vänner. Det har också gjort att jag själv är mer försiktig i hur jag reagerar när jag läser saker. Okey, ja erkänner ibland så reagerar även ja med automatik på saker jag läser, framför allt om det är skrivet direkt till mig. Men oftast innan jag svarar så låter jag det gå lite tid o jag läser om texten minst en gång till för att vara säker på att jag kan läsa det mera neutral så att jag kan se andra vinklingar i texten, se andra sätt att läsa orden i meningarna. För det kan göra ljusårs skillnad i betydelsen av det man läser.

Det här var väldigt viktigt när jag var aktiv i forum av olika slag, att kunna läsa ut vad personen försökte förmedla istället för att direkt reagera med svar. Och om jag var osäker på betydelsen så kom jag istället med följdfrågor för att verkligen se om jag förstått rätt – INNAN jag skrev mitt svar, mina tankar på det jag läst.
Det är inte alltid så lätt, det är lättare i t ex forum där det ofta är opersonliga ämnen som diskuteras även om man har olika åsikter om saken. Värre är det när det kommer till personliga saker, då är det svårare att lugna ner sig lite andas o tänka om. Men det är så värt det, för det är så dumt att man ska kasta sårande ord på varandra när det kanske bara är ett missförstånd som ligger bakom – men när man väl börjat kasta så är det svårare att ta tillbaka o rätta till.

Kan man direkt istället kontrollera av om man förstått rätt eller fel, ja då kan man många gånger slippa onödiga ”gräl” med ord som sen inte går att ta tillbaka… sagda ord är sagda det kan man aldrig komma ifrån.

Men kan kort säga såhär…. Man kan säga precis vad som helst, man kan ha vilka åsikter som helst – det är inte det som är det viktiga utan HUR man sen framför det man tycker o känner, det är vilka ord man använder – hur man säger det. Det är där det svåra ligger i om det ska bli att man lägger fram en åsikt, en känsla eller om man kastar ur sig något så att man istället sårar.
Svårt att göra, ja, men det går – man får bara vara lite disciplinerad i att inte kasta ur sig saker hur som helst o framför allt kontrollera om man missuppfattat något.

Nu är det här jag skriver en ganska allmän åsikt jag har, en ganska allmän lärdom jag fått genom åren framför allt då via det skrivna ordet o internet.
Det som fick mig att komma på dom här tankarna igen o skriva om det är en kommentar som ramlade in hos mig häromdagen.

” Har inte läst hela din blogg ...än...men förstår att du mår dåligt på ett lr annat sätt. Själv är jag en ……….  meeen....jag försöker hålla humorn uppe.”

hela kommentaren finns –  http://itismadeby.bloggplatsen.se/2017/01/04/11403267-tank-att-jag-orkade/

Först när jag läste så tänkte jag – men jodå jag mår skit, man gör det när man ligger utslagen av vinterkräksjuka i 2 dygn… för det var där jag var, långsam återhämtning.
Men sen slog det mig att det nog inte alls var så kommentarsskrivaren menade… utan att hon tolkar det hon läser i min blogg som om jag mår dåligt som person i det stora hela.
Och kanske är det så att jag ger inttrycket av att vara en deprimerad kvinna utan humor i mitt liv...

Är det så mina skrivna ord tas från personer som inte känner mig? För dom som känner mig läser självklart på ett annat sätt, dom känner mig, dom vet hur jag är som person, hur jag reagerar, dom vet också när det är privata saker jag skriver om eller mer allmänt med antingen min åsikt eller om det är en vinklad fundering. Dom vet också mer om det privata vilket gör att dom redan där läser på ett helt annat sätt.
Dom vet också att jag skriver av mig om irritation, frustration, ledsamhet, glädje, kärlek osv – men att det aldrig blir så personligt som någon som inte känner mig kanske upplever texten – totalt privat utlämnande!

Sen att livet går upp o ner, det ingår, det är livet. Inte sagt att bara för att något man tar upp låter negativt är samma sak som att man mår helt dåligt…. Utan det är ju bara en liten del av livet, en pusselbit.

Jag tänker vidare på alla personliga bloggar som jag läser, ofta eller då o då. Där personer är så härligt öppna om sina liv, om sitt mående, sin kamp för ett liv dom själva vill leva eller att komma igen o tillbaka till ett liv som liknar det dom engång haft.
Finns det personer som läser dessa bloggar på ett annat sätt än jag – blir min tanke – finns det dom som läser det som gnäll, som beklagan, som ett sökande efter bekräftelse på ett negativt sätt?? Ja antagligen så finns det nog tyvärr dom som läser dessa bloggar på det sättet.
Och inte som jag läser dom – som något positivt, som något bra att dom vågar vara så öppna, att dom visar o beskriver sina känslor, tankar, erfarenheter o sin kamp. För mig är det helt otroliga människor som delar med sig så öppet o som visar hur dom mår, hur dom kämpar. För mig är det inte gnälliga personer utan starka unika personligheter som gör att andra i liknande situationer, liknande känslor o tankar kan känna att man är inte ensam – man kan få stöd, man kan få hjälp.

Det är verkligen helt otroligt att se hur olika vi kan tolka skrivna ord – o i slutändan är det oftast inte hur den som skrivit orden menar som är avgörande – utan hur man som läsare tolkar, hur man som läsare tänker – kanske egna erfarenheter som triggas igång, kanske är det bara egna humöret för stunden som avgör om man tolkar det man läser negativt eller positivt….

Men mår jag dåligt då, har kommentarsskrivaren rätt – nej inte alls om jag ska se till mig o mitt liv i stort – ja om vi ska plocka sönder allt till molekyler o ta varje liten sak för sig… ja kanske ändå inte att jag direkt mår dåligt heller utan mer att det finns saker som jag hade velat ha på ett annat sätt… som t ex bättre förvaring eller en frys här i den nya lägenheten – men det kommer ändras när jag väl bestämt mig för exakt hur jag vill ha det o jag hittar det jag känner passar min ekonomi. Eller att kylen lever sitt egna lilla liv o fryser på nedre plan där jag lägger frukt o grönsaker i lådorna, men inte alls i frysfacket längst upp. Att det inte finns hiss i huset – ja här kommer det inte att ändra sig *ler* jag kommer nog fortsätta att svärandes ojja mig o släpa mig uppför den sista halvan av sista trappan *ler*… Men försöker tänka positivt… det är motion, det är motion – bra för ben o rumpa *blink*

Eller att jag då o då känner mig ensam, är kramig, att jag skulle vilja ha någon att komma hem till o kunna bolla med eller bara krypa in i famn o få somna. Samtidigt som jag värdesätter mitt oberoende att inte ha någon att ta hänsyn till, jag kan göra vilka val som helst – det är ingen som ifrågasätter *ler*. Att jag ibland känner sorg som dagarna varje år som är sonens dödsdag – men samtidigt så är jag så lycklig över dom tjejerna jag har, går inte en dag utan att jag känner en värme o lycka inom mig över hur dom vuxit upp till fina kvinnor. Att kroppen då o då känns – arm, knän, rygg – lite krämpor så att säga, men ingen mening med att stanna upp o känna efter för mycket – jag är ändå trots allt otroligt frisk o mår bra, lite krämpor är inget, det hade kunnat vara värre…

För jag har det verkligen illa, gillar inte min lägenhet, tycker jag har ont överallt, vill ha en rik karl så jag slipper jobba, för jag vantrivs så på jobbet, tänk vilka otrevliga kollegor jag har – Det är verkligen synd om mig… jag har det inte lätt o mår verkligen dåligt *ler*

Tänker jag ändra på något i mitt sätt att skriva? Så att jag inte får någon att tro att jag mår dåligt? Nääää inte en chans – för det spelar inte så stor roll…livet kommer gå upp o ner, ner o upp – det gör det för mig, det gör det för alla andra. Och vet ni, jag tror inte att jag vill ha det på något annat sätt heller – för utan det dåliga så kommer man snart inte kunna uppskatta o vara tacksam för det som är bra. Inte se dom små sakerna i livet *Ler*

Tänker lite skrattande på min guldfärgade – den som gick så bra, som jag hade så mycket nöja av från start – döpt till Sture – men så blev batteriet dåligt, så det gick inte alls så bra, till slut så startade den inte alls… Men med nytt batteri så blev det en jäkla fart i den igen o jag hade nöje o nytta av den ett bra tag till…. Tills den dog helt o fick lämna plats för en ny *skrattar*

Den där texten visar lite hur jag oftast skriver – hur säkert någon kan få det till både det ena o det andra medan jag o dom som känner mig vet vad jag menar…. Men det visar hur ord kan tolkas på så olika sätt *ler*

 

Jenny

8 januari 2017 20:01

skrattar så tårarna rinner..
Du, inte tycka om ditt jobb??? Du som knappt kan slita dig därifrån, det som hindrar dig är en ordentlig magsjuka och ett gallstensanfall iaf för ett par timmar tills det har gett sig, ang lägenheten... Det enda du muttrar över är ju precis det du skriver om, sista delen av trappen, men du har rätt i det du skriver, vi som känner dig vi vet att du skriver med glimten i ögat oavsett ämne. Men som du också skriver så är det svårt att tolka det skrivna ordet , vi läser ju saker helt olika, men du gör alldeles rätt i att vänta innan du skriver ett svar på tex ett inlägg, för med stor chans så handlar det inte om dig =) Men det är ju många som har svårt på den fronten för hur vi än tyder en skriven text så kan man ju läsa in sig själv i den =)
Ett komma eller en punkt gör mkt i en text,.
Ja du din lilla guldfärgade *asg*

Svensson Svensson

8 januari 2017 20:05

*ler* ja tänk va jag tydligen är bra på att luras

Ja det är mycket som kan göra att texter tolkas på olika sätt.

Ja den var bra så länge som den fungerade ;)

 

Jenny

8 januari 2017 20:54

Fyy på dig , det är fult att luras *s*

Svensson Svensson

9 januari 2017 21:09

Ja fy på mig *ler*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ner över mig - jag vill göra det, jag vill ha så, det där var snyggt, hur ska jag göra om det där mer personligt o "jag"...    Det är verkligen skoj att låta kreativiteten flöda, ta in idéer spotta ut dom i massor, ändra, vända vrida, hitta nya l...

https://www.youtube.com/watch?v=LfBDvQvkjgM https://www.youtube.com/watch?v=DoZ19QmNQy4 ...