itismadeby

Alla inlägg den 1 september 2016

Första höstdagen

Av Svensson Svensson - 1 september 2016 18:45

Och naglarna fick bli knallblåa - ialla fall ett tag framåt. Måste ju prova delvis mitt chrome powder i silver o det matta överlacket.

Det jag använt Depend nr 041 (skimrande väldigt blå *ler* - 3 lager) - chrome pudret är verkligen skoj att gnugga på - det blir verkligen fint, nu är detta puder lite grövre, blir just mer krome än spegel silver vilket det jag skulle vilja ha - så ska leta upp det pudret o köpa för att prova.

Sen har jag lagt lite silverglitter o fäst strass stenar mot nagelbandet - samt tagit ett matt överlack. (Det blev så snyggt att dom andra helt blåa naglarna ligger lite i farozonen att också få ett lager matt över sig... vi får se, det ser mer flott ut med det matta - det glansiga bara "syns" *ler*)

Tyvärr gör inte bilden rätt åt färgerna eller effekten så som det är irl.

Naglar, hår, hud och annan "skönhet"

Dela · Kommentera (2)

Trettonårsedan

Kommentera (4)

Av Svensson Svensson - 1 september 2016 12:01

Den 31 aug, för 13 år sedan - fattar inte vart tiden försvunnit - att det är 13 år, 13 är många år... för mig har det varit långa år, år av kämpa, av att ge upp, år av att komma igen, tillfällen av tro att allt vänt, kunskapen av att det inte gjort det. Frågor till mig själv, varför... många olika varför.

Det är 13 år sedan min son, min döttrars bror dog, 16 år fick han bli.

Det är en jobbig dag, varje år o det är som att jag tar mig igenom olika små detaljer varje år, på olika sätt. Mest då känslomässigt. Det är som att det jag trodde var okey, det jag accepterat någonstans inte riktigt fått avslut, att jag tillåtit mig själv att vara ledsen eller arg på någon som varit delaktig eller situationen i sig...

I år var det detaljen att min dåvarande man, pappa till mina barn inte var hemma när dom ringde från sjukhuset o sa hur illa det var, att det inte fanns mycket tid kvar... han svarade inte på mobilen, han hade tagit bilen o åkt till sin älskarinna... Nej jag är inte ett dugg arg på henne om någon nu tänkte “fy fan vilken älskarinna” - jag är inte ens arg på honom att han åkte till henne, att han hade träffat henne. (Utan henne hade jag säkert fått dra med honom o han med mig ännu längre innan vi gjord slag i saken - gå skilda vägar, vilket var det bästa som kunde ske - vi tog fram varandras sämsta sidor, man måste se sina egna fel också - det är aldrig enbart ens fel om man tittar på helheten.)

Nu kommer flera säkert skaka på huvudet o säga att om någon är otrogen, om någon gör något mot en annan person så är det inte alls bådas fel - nej inte just den situationen. Det stämmer det var den andres val - men någonstans tidigare så finns situationer som man själv blundat för, där man själv kunde ha gjort ett annat val än att stanna. Men detta ämne är ett helt annan inlägg, ja om det nu ska skrivas om...

Igår kväll tog vi oss till kyrkogården för att tända ljus för flera av våra nära som gått bort, jag o min väninna, det blev en rofylld stund där vi tände flera ljus på flera ställen o bara satt eller stod tysta en stund - tillsammans. Det är skönt att få vara i sig själv, tänka, minnas, sörja - men ändå tillsammans med någon.

Och som vanligt, nu känns allt mycket bättre, det är som om något tas bort från mina axlar när denna dag gått förbi. Varje år lika, varje år blir jag snopen att det slår till så hårt - känslorna. Men faktiskt, helt ärligt är jag glad över dom också - det känns bra, visst låter det konstigt?? Även svårt att förklara - man kommer ihåg, man minns varje enskild dag, ibland lite mer... men minnet finns där, man har dom med sig varje dag. Men utan att det är jätte jätte tungt, det är mera lättsamma känslor. Dessa dagar som ligger runt dödsdagen, blir tyngre, det är mer sorg som kommer över mig. Ja för jag skriver ju nu självklart hur jag fungerar, hur det är för mig. Det skulle inte gå att fungera i livet om denna tunga känsla fanns med mig varje dag, det räcker med att den kommer denna tid på året. Och att jag säger att det är skönt att ha denna tunga känsla är för att jag då får möjligheten att få ur mig det ledsna. Det känns bra... ja jag vet det fanns säkert inte något där som gör att man förstår vad jag menar... men det kvittar för jag vet, o det känns bra för mig.

För minnen i sig - ja han finns alltid med mig, min son, Micke.

Minneslunden vi har, den är verkligen helt otroligt vacker där lite som i en glänta i skogen, lite på höjden. I år var det inte lika många ljus där som det brukar vara - men det var däremot otroligt många blomsterbuketter istället.