Direktlänk till inlägg 1 september 2016

Trettonårsedan

Av Svensson Svensson - 1 september 2016 12:01

Den 31 aug, för 13 år sedan - fattar inte vart tiden försvunnit - att det är 13 år, 13 är många år... för mig har det varit långa år, år av kämpa, av att ge upp, år av att komma igen, tillfällen av tro att allt vänt, kunskapen av att det inte gjort det. Frågor till mig själv, varför... många olika varför.

Det är 13 år sedan min son, min döttrars bror dog, 16 år fick han bli.

Det är en jobbig dag, varje år o det är som att jag tar mig igenom olika små detaljer varje år, på olika sätt. Mest då känslomässigt. Det är som att det jag trodde var okey, det jag accepterat någonstans inte riktigt fått avslut, att jag tillåtit mig själv att vara ledsen eller arg på någon som varit delaktig eller situationen i sig...

I år var det detaljen att min dåvarande man, pappa till mina barn inte var hemma när dom ringde från sjukhuset o sa hur illa det var, att det inte fanns mycket tid kvar... han svarade inte på mobilen, han hade tagit bilen o åkt till sin älskarinna... Nej jag är inte ett dugg arg på henne om någon nu tänkte “fy fan vilken älskarinna” - jag är inte ens arg på honom att han åkte till henne, att han hade träffat henne. (Utan henne hade jag säkert fått dra med honom o han med mig ännu längre innan vi gjord slag i saken - gå skilda vägar, vilket var det bästa som kunde ske - vi tog fram varandras sämsta sidor, man måste se sina egna fel också - det är aldrig enbart ens fel om man tittar på helheten.)

Nu kommer flera säkert skaka på huvudet o säga att om någon är otrogen, om någon gör något mot en annan person så är det inte alls bådas fel - nej inte just den situationen. Det stämmer det var den andres val - men någonstans tidigare så finns situationer som man själv blundat för, där man själv kunde ha gjort ett annat val än att stanna. Men detta ämne är ett helt annan inlägg, ja om det nu ska skrivas om...

Igår kväll tog vi oss till kyrkogården för att tända ljus för flera av våra nära som gått bort, jag o min väninna, det blev en rofylld stund där vi tände flera ljus på flera ställen o bara satt eller stod tysta en stund - tillsammans. Det är skönt att få vara i sig själv, tänka, minnas, sörja - men ändå tillsammans med någon.

Och som vanligt, nu känns allt mycket bättre, det är som om något tas bort från mina axlar när denna dag gått förbi. Varje år lika, varje år blir jag snopen att det slår till så hårt - känslorna. Men faktiskt, helt ärligt är jag glad över dom också - det känns bra, visst låter det konstigt?? Även svårt att förklara - man kommer ihåg, man minns varje enskild dag, ibland lite mer... men minnet finns där, man har dom med sig varje dag. Men utan att det är jätte jätte tungt, det är mera lättsamma känslor. Dessa dagar som ligger runt dödsdagen, blir tyngre, det är mer sorg som kommer över mig. Ja för jag skriver ju nu självklart hur jag fungerar, hur det är för mig. Det skulle inte gå att fungera i livet om denna tunga känsla fanns med mig varje dag, det räcker med att den kommer denna tid på året. Och att jag säger att det är skönt att ha denna tunga känsla är för att jag då får möjligheten att få ur mig det ledsna. Det känns bra... ja jag vet det fanns säkert inte något där som gör att man förstår vad jag menar... men det kvittar för jag vet, o det känns bra för mig.

För minnen i sig - ja han finns alltid med mig, min son, Micke.

Minneslunden vi har, den är verkligen helt otroligt vacker där lite som i en glänta i skogen, lite på höjden. I år var det inte lika många ljus där som det brukar vara - men det var däremot otroligt många blomsterbuketter istället.

Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Privat, personligt · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela

Annie

1 september 2016 12:38

Och det kommer du med vännen<3 ..

skriva måånga fler kapitel i just Din bok :)*
Du ska absolut få se mera ;)*ler*

Många styrkekramar och tankar till dig**

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Svensson Svensson

1 september 2016 13:10

Ja du har så rätt - men nu här snart så kommer jag avsluta en bok, en del o påbörja en helt ny bok - men många förhoppningsvis roliga kapitel....
*ler*

Kramar om varmt

Carina

1 september 2016 13:31

Sänder en kram.
Jag förstår nog hur du menar, med att minnet alltid finns där, men att vissa dagar, årsdagar, så kommer en annan känsla över en. Jag får då ofta inte enbart minnen utan mer frågan inom mig "Varför?" den frågan kommer tillbaka just den dagen.

Svensson Svensson

2 september 2016 06:28

Ja det där lilla ordet - varför - återkommer ofta just dessa dagar... men man vet att det inte finns svar - ändå frågar man sig om o om igen

ha en trevlig helg

Annie

1 september 2016 14:13

Det låter bra, riktigt bra :) *ler*

Varma kramar!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Svensson Svensson

2 september 2016 06:29

Kramar tillbaka *ler*

Jenny

3 september 2016 20:25

Kram på dig!! Dagen som gör dig både svagare & starkare!!

Svensson Svensson

4 september 2016 15:50

Tack - du satte ord på hur det känns...

Kram

Inredningsidéerna haglar

Kommentarer (0)

Av Svensson Svensson - 2 december 2019 21:00

ner över mig - jag vill göra det, jag vill ha så, det där var snyggt, hur ska jag göra om det där mer personligt o "jag"... Det är verkligen skoj att låta kreativiteten flöda, ta in idéer spotta ut dom i massor, ändra, vända vrida, hitta nya l...