Håller ju på att läsa en bok, den är bra med mycket tänkvärt så jag vet inte varför den går så himla långsamt att läsa? Ska jag skylla på för kort tid på buss o tåg kanske?

Läser ett kapitel om "demoner" vi har, eller mer kanske man ska säga rädslor, hur man ska bli av med dom flesta o klara av att hantera andra, ja kanske till o med bli vän med några.

Några frågor som man ska ställa sig själv är:

• På vilket sätt skulle jag handla annorlunda om smärtsamma tankar o känslor inte längre var ett hinder för mig?
  
  
• Vilka projekt eller aktiviteter skulle jag påbörja (eller fortsätta med) om min tid o energi inte gick åt till jobbiga känslor?
  
  
• Vad skulle jag göra om rädslan inte längre var ett problem för mig?
  
  
• Vad skulle jag försöka göra om jag inte hindrades av mina tankar på att misslyckas?
  
  
  

jag har nu ett tag/ett par dagar, försökt att svara på dom här frågorna för egen del. Självklart kan jag inte komma ifrån att rädslor, tankar o känslor då o då blir ett stort hinder för mig. Men jag kom också på att jag redan kommit en bra bit på väg av min egen utveckling till en trygg stark kvinna som inte låter mig köras över. Än har jag en bit kvar, än kan vissa situationer bli mer av att jag får ta i, det blir ketchup-effekt. Alltså inget inget allt... det är väl inte det bästa, men bättre än inget o jag jobbar på att få det mer lagom. Men jag ser vad som är där o jag ser vad jag själv har för del i det hela, egna tankar o känslor, mina rädslor.

Men jag ser också på mina svar, eller kanske mer bristen på svar på frågorna att jag redan jagat iväg en hel del demoner - eller som jag kallade dom "mina spöken", kvar finns några spöken men dom är mera av varianten spöket Cazper eller Laban. Alltså ganska så söta o snälla, som gärna får finnas kvar, det är bra att ha saker som varnar också, så man inte blir helt avtrubbad. Och dom här små sötingarna kan skrämmas då o då när jag inte är på min vakt, dom hoppar upp framför mig bara sådär från tomma intet. Men så fort jag lugnat ner mig efter att ha blivit skrämd så är dom inte så farliga längre. Känner dom ganska väl vid det här laget.

Det är en skön känsla att ha, att faktiskt inte vara så rädd för sina spöken, att rädslor finns, men kan hanteras om inte direkt så efter en lite stund. Jag är så medveten om dom.

Jag fortsätter ta mig an boken o ser vad mer för små aha-uplevelser den ger mig. Vet att hemma ligger en hel hög med väntande böcker på mig, som jag också gärna vill läsa :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ner över mig - jag vill göra det, jag vill ha så, det där var snyggt, hur ska jag göra om det där mer personligt o "jag"...    Det är verkligen skoj att låta kreativiteten flöda, ta in idéer spotta ut dom i massor, ändra, vända vrida, hitta nya l...

https://www.youtube.com/watch?v=LfBDvQvkjgM https://www.youtube.com/watch?v=DoZ19QmNQy4 ...