Lögner – hur påverkar dom mig?

Jag tror att dom flesta av oss ogillar lögner, både att bli utsatt för dom men även att behöva säga en lögn. Även om det är en liten vit lögn så känns det inte alls bra. Jag är ialla fall sån, jag är också urusel på att ljuga det märks på mig direkt. Tror att det är så för dom flesta, dom gillar inte att ljuga o det märks på dom. Men visst det finns ju även dom som är kanon bra på att ljuga - dom är skrämmande för dom har antingen börjat tro på sina lögner så att dom blir sanna eller så har dom en lite för stor vana av att ljuga.

Sen vet jag att många räddar sig genom att tänka att om dom inget säger så har dom inte ljugit – stämmer på ett sätt, men vissa saker som utelämnas kan få samma känslomässiga effekt när det kommer fram att man inte sagt något, som att man ljugit. Är det sammanlagt – först utelämna eller glömma bort, som en del tror fungerar som försvar, och sen när man blivit påkommer så försöker man ljuga sig ur situationen – det är nog botten det.

Eller när man försöker smutsa ner någon annan genom att hitta på eller förstora något, så att man helt enkelt ljuger ihop något för att få den att se sämre ut. Det är också en otroligt dålig vana som många har.

Jag har sista tiden kommit i kontakt med båda varianterna på olika sätt, båda får mig att backa, ta lite avstånd från personen o min tillit sjunker drastiskt. Ibland säger jag ifrån, ibland bara noterar jag hur personen agerar som ljuger, vad den säger – konstaterar att den antagligen är lika falsk bakom ryggen på alla, även mig om det skulle ”behövas” för att den själv ska få någon vinning.

Jag försöker se en helhet, jag tar reda på viss fakta om det behövs, jag ser från olika vinklar o då märker man snart att lögnen enbart är till för att sätta sig själv i bättre ljus än man annars kommer att vara. Det ruggigaste med det här sättet att ljuga är att personen faktiskt ofta tror på sina egna lögner. Den tror på allt den säger, allt den gör för att förgöra någon annan, ställa någon annan i dålig dager för att andra ska börja tycka illa om eller göra val som är med den ljugande o mot den andra.

(Angående fakta – när jag fått fakta, när jag alltså vet saker, så är det inte säkert att jag sen använder mig av det rakt på, eller talar om att jag vet eller hur. Ibland ska man avslöja att man vet för att ställa personen mot väggen. Men ibland, ofta, kan det vara bra att hålla det för sig själv o kunna använd sig av det man vet genom små fina frågor eller påståenden då o då. Det är ett bra sätt att få sanningen direkt – för dom vet ju inte vad jag redan vet eller inte :)  )

När jag blir utsatt för lögner så blir jag ledsen, tappar tilltron till personen o det är inte alls skoj det är någon jag tycker mycket om. Först utelämnas något, man tar reda på fakta, frågar några frågor, märker hur personen först ljuger sen trasslar in sig i förklaring som är onödigt lång o omfattande, sen fortsätter man fråga, det fortsätter ljugas till det går upp för personen som ljuger att man faktiskt VET så det är ingen mening med att fortsätta ljuga.

Hur går man vidare när en sådan situation, lögn sårat en djupt. Hur får man tillbaka tilliten till den personen? Hur ska den personen göra för att man ska börja lite på den igen? Går det att lita på personen igen? Antar att det egentligen inte finns något bra svar på frågorna, allt beror på vad, när, varför – så det är olika varje gång. Sen så kan man ju alltid svara – gå på magkänslan – japp det kan man, men vad är egentligen magkänslan? Är det rädslor man känner av inom sig, ska man backa när den känslan blir stark eller?

Om man av någon dum anledning ljugit för någon man tycker om, som blir ledsen, som tappar tilliten till en – o man får en chans till – hur gör man då, hur gör man för att verkligen visa att man menar allvar, att man är ledsen för att man ljugit o att man vill visa att man inte kommer göra det igen – man vill bygga upp tilliten igen.
Jag funderar lite på vad jag själv behöver – vad som ska göras för att jag ska få tillbaka tilliten igen. Och jag har verkligen tänkt på detta, men hittar inget bra svar. Mer än att jag vill ha ärlighet, jag vill kunna få älta situationen ett tag – ställa frågor som får sjunka in o ge följdfrågor – jag måste kunna få ställa frågor som gör att jag förstår varför det blev en lögn. Men jag vet inte heller om det skulle hjälpa att bygga upp, för vem vet kanske svaren gör att man istället kommer på att den här personen aldrig kommer att vara ärlig, det kommer alltid finnas en risk att det kommer flera lögner.

Men jag tror också att om man hamnar där, det blir en lögn, o båda sen verkligen vill förstå o lösa varför den uppkom, då kan det också fördjupa en relation mellan personer. Men det behövs en hel del tid, för tilliten ska byggas upp igen.

Det där situationer mellan två personer, där något kanske undanhölls, ljögs om för att det fanns en bakomliggande orsak. En rädsla för vad som sker om man säger sanningen direkt. Eller att man vill undvika en situation där man vet att det kommer bli lite jobbigt, den andra kommer inte ta det man säger på det kanske gladaste sättet. Men även om det är så, är det ändå bättre att ta det jobbiga med en sanning, man kan prata om saken, låta en andra få reagera – den kanske bara behöver få visa sin besvikelse eller oro, men vid samtal så kommer det lägga sig o bli bättre. MEN om det sen framkommer o det läggs på en lögn. HUA hua, då är lögnen värre, o allt blir otroligt stort att ta sig igenom. Det är situationer där man vill undvika att få det lite jobbigt eller att göra någon ledsen.

Sen finns det ju då situationerna där det ljugs för att smutskasta någon. Det är värre, det är lögner som på många sätt kommer att beröra flera personer, ja personer som inte ens är inblandade från start – men blir meddragna av farten. När det hittas saker att ta fram som dåliga om en person, för att smutskasta den. Men sen när man kikar lite närmare på saken så visar det sig att det stämmer inte. Ganska lätt som oftast, om man bara vill se dom här sakerna som är sanna.

Personer som gör så, dom tror oftast själva till slut på sin lögn, o dom är farliga. För man kan aldrig veta när dom vänder o börjar hitta på lögner om personerna dom försöker pracka en lögn om någon annan. Man vet aldrig vad som sägs bakom ryggen på en själv, för oftast så hittar en sån person alltid något om alla, o pratar illa om C när den pratar med B o om B när den pratar med C. Det här har jag sett så ofta…. På både håll o nära.

Tack o lov så brukar det ges igen på något sätt. En del pratar om karma, att det man ger får man tillbaka mångfalt, så ger man ifrån sig bra energier, bra sätt mot andra får man ännu bättre tillbaka. Ger man ut dåliga energier o lögner, elakheter, kommer det drabba en själv för eller senare på något sätt.

Har ialla fall märkt att ofta är människor som ljuger om andra människor väldigt olyckliga o osäkra. Dom måste göra så för att hävda sig själva, känna en viss makt – det kommer aldrig göra dom lyckligare – det är så säkert.

"De nihilo nihil"

                                   - Av inget blir inget.

ja det stämmer nog bra det, gör man inget själv så kommer heller inget att ske... o sålänga jag bara sitter här kommer jag bara snegla på kuddarna o vilja krypa ner igen... så trött, känns i kroppen som om jag tränat i 2 dygn i sträck, huvudet gör grymt ont, täppt i näsan (påminner mig om att jag måste hoppa in o handla nässpray) - antar att det är en söt snäll liten förkylning som kommer krypandes. Igår när jag kommit hem - gjort det jag måste - kröp jag ner o somnade direkt, vaknat en gång  natt kort, men sovit mig igenom hela natten, inte ens vänt på mig... 9 h med sömn i sträck - rena lyxen för mig. Eller som sagt en liten fingervisning om att jag håller på att bli sjuk.

Men nu snart är jag klar med min frukost, då bär det av mot att göra lite nytta igen :)

Ha en härlig dag!

för det ska jag :)

"De omnibus dubitandum est"

                                 - Man bör tvivla på allt.

Är det så man ska leva? Att man misstror, tvivlar på allt? Ska man tänka negativt hela tiden för att inte bli besviken? Ska man inte kunna lita på, känna sig trygg med någon? Utan bara känna tvivel att någon eller något är som det ser ut att vara. Utan alltid förvänta sig det värsta?

Jag har en dålig egenskap, jag känner nästan alltid av människor. Hur dom är, är det en bra person, kan jag lita på den, kommer kontakten med den här personen bli bra. Jag kan faktiskt bara läsa en profil på någon sida, se hur personen skriver i t ex en blogg eller kommenterar. 

Jag kan känna av ganska direkt om en vän träffar någon ny partner om det kommer bli bra eller inte. Jag känner av nya arbetskamrater direkt, kommer dom vara en person som gillar jobbet, som kommer göra sitt bästa eller en som kommer smita undan.
Jag känner av när det sker något negativt med någon som står mig nära - jag känner oro o kan inte förstå varför, det brukar visa sig sen att kanske något av mina barn gjort sig illa eller blivit ledsen, eller så kan det också vara en nära vän, eller min partner. Personer jag älskar på något sätt!

Det är lite olika känsla som kommer, det är en känsla om det är typ att något har hänt, som att göra sig illa eller blivit ledsen, det är en annan känsla om jag känner att man ljuger för mig o jag bara måste kolla upp saken. Och jag vet att när jag får den känslan då är något fel... o jag har nästan alltid rätt, felmariginalen för den här känslan är 0,01 %, den finns där, risken att känslan är fel, men det är en väldigt liten risk. Därför går inte känslan att bortse ifrån när den kommer.

Jag har lärt mig under åren jag levt, både den hårda vägen o den bra vägen, att jag ska lita på magkänslan..... 

Visst är det bra när det är positiva saker - men det är så jäkla jobbigt när det inte är det...

Borde sova, ska snart upp o jobba, borde få bort tankarna ur huvudet, tankar som mal på o gör att jag ser fler saker.... visst är det bra att vinkla saker när man hittar vinklar som är positiva, men när det blandas upp med flera negativa saker är det inte alls kul. Då hålls jag vaken, då kan jag inte sova -  det kryper än mer i fötter, ben o händer. Händerna är värst, för det kommer bara när det är som sämst, fötter o ben har jag lärt mig att leva med på något konstigt sätt.

Får lägga mig o vila, meditera på ett sätt där jag försöker bli blank i huvudet - inte har någon tanke kvar. Men så svårt när jag inte kan ligga still, när jag gör det o kopplar av känns "krypet" mer o mer.

Hatar sömnlösa nätter, hatar den här känslan.... en dålig egenskap som ger dåliga effekter för mig. Så lätt att inte känna något alls, bara vara o då även kunna sova.

Jag skrev tidigare ett inlägg som i slutet gav mig en aha-tanke,(http://itismadeby.bloggplatsen.se/2015/04/06/11065227-en-man-ar-precis-som-en-hund-varfor-en-stark-kvinna-kan-kanna-att-hon-inte-attraherar-en-man/)

en ganska stark sådan, en som fick mig att tänka till lite. Just i mitt eget förhållande, mitt agerande, hans reaktioner. Jag var inte alls beredd på att få den här känslan när jag började skriva inlägget, jag var nog mest full i skratt över den bild jag fick i huvudet som påminde mig om hur man gör med hundar som är ovilliga att fångas in.

Trodde absolut inte att texten jag läste o sen det jag skrev skulle beröra mig på något sätt. Det fanns faktiskt inte på världskartan att det där var något som jag kunde ta till mig eller känna igen. Kanske därför jag från start valde att skriva om just det ämnen o mina tankar. Eller så var det ödet, om man tror på det, som ledde mig till texten för att jag förhoppningsvis skulle få den här aha-upplevelsen, se vissa saker, förstår andra o kunna göra vissa ändringar eller ja försöka, det är inte alltid så lätt. Men man ska ju aldrig ge upp, man ska alltid försöka o fungerar det inte så vet man ialla fall att man inte bara gav upp, man försökte.

Läser lite lätt andra kapitel av dom här tipsen. Och jag ser saker jag verkligen behöver tänka på, utveckla mig själv, se från andra vinklar… inte så att jag på något sätt skulle gå in för något jag läser helt o hållet. Men ibland, som nu, så känner man igen vissa bitar, andra saker blir helt plötsligt framträdande som man inte tänkt på, man kan få förklaringar till saker. Livet i stort går ju ut på att lära sig, få erfarenheter. Då är det dumt att inte ta vara på varje sak man kan lära av, att se sig själv som man är o vilka punkter man behöver se över, kanske ändra lite på. Inte ändra på sig själv, men sitt sätt att tolka andra o uttrycka sig själv. Kommunikation mellan två personer är det viktigaste av allt, men man måste vara på samma våglängd, tala samma språk, annars tror man bara att man kommunicerar, men man går egentligen bara om varandra.

Man ska som sagt inte ändra på sig själv som person, men man kan se nya saker, o se över hur man på små sätt kan förändra olika saker för att bättre bli förstådd, bättre förstå, så att man verkligen kan kommunicera. På ett sätt som gör att man förstår varandra, att man utvecklas tillsammans o får en push framåt i sin egen utveckling.

Och tro det eller ej, men den här texten fick mig att se en hel del saker jag varit så frustrerad över… på gott o ont.

Ja det kanske vi kvinnor redan visste om?

Nu läste jag lite roliga saker om hur man ska få en man på fall, tips för en kvinna att få mannen att öppna sig, bli romantisk, göra allt för just henne osv. Där fanns 3 tips för den starka kvinnan att tänka på, hon där allt annat i livet rullar på, men det är tji sjutton att få en man att blir djupt involverad, stanna kvar, eller ens hitta någon man som vill på mer än första dejten.

Där i ett av tipsen, så läser jag något som fick mig att börja skratta gott för mig själv. Det var det här med att om man känner att han, den här mannen man är intresserad av, börjar glida iväg lite från en, man vet inte riktigt vad han vill framåt med relationen. Då ska man inte försöka få honom närmare sig genom att prata igenom, fråga honom frågan vad han vill … att göra så är att få honom att springa iväg lite längre ifrån dig så att du känner att du inte får kontakt…. När jag läste detta så kom jag att tänka på hur man gör med en hund man låter vara lös, men hunden vill inte alltid komma när man ropar, eller ja den kommer, men håller sig på precis lagom avstånd för att man inte ska kunna få tag på den o koppla upp den. Tar man steget mot hunden så skuttar den iväg ifrån en, hur man än gör om man närmar sig hunden så backar den. Om man däremot nonchalerar, börjar gå ifrån hunden, då kommer den efter o undrar vart man är påväg. Så för att fånga in en lite ovillig hund går man ifrån – närmar man sig så skrämmer man iväg den.

Och det verkar ju som om det här gäller även män *ler* - ja ursäkta, att jag ler alltså, men det låter så skoj o jag fick en ganska rolig bild i huvudet när jag läser.
(En affärskvinna i dräkt, håret stramt uppsatt, portfölj, hon försöker närma sig en man, hon lockar med en ny laptop, han tar den men hinner backa undan, hon stapplar runt ute på åkern med högklackat, han är precis på armlängdsavstånd, så fort hon gör något för att få honom närmare – pratar med honom på olika sätt som kan verka bra så backar han en liten bit till. Så ger hon upp vänder o går iväg. Då släpper han till o med den nya laptopen o rusar efter, till o med börjar gå före, pratar, försöker få hennes uppmärksamhet o kontakt.)
Men å andra sidan så sägs det ju ofta att män är som hundar så kanske det är mer sant än vi tror, kanske det stämmer? Undrar om det fungerar? Kanske något att testa om man hamnar i en sådan situation.

Det finns mängder av tips om hur man ska göra i olika situationer, både för män o kvinnor, för att få ett förhållande, för att behålla ett, för att laga ett osv. Och jag tänker, visst det är bra att man på olika sätt belyser något som kan upplevas som ett problem, eller något som kunde bli bättre, att man ser sin egen roll, hur man agerar o vad som kan ske. Att man blir mer medveten o kan utvecklas som person själv. Att man inte bara ser sig själv utan även hur andra runt en kan påverkas o reagera på det man säger eller gör. Att man tänker till att om någon gör si reagerar jag o känner jag så, alltså måste även andra reagerar när jag gör något. Jag är ju inte ensam om att reagerar på ett hårt tonfall, vissa ord, att känslorna far iväg o saker sägs i hetta… alla andra fungerar i stort sett lika, det kan vara bra att komma ihåg. Det är utvecklande o det kan göra att man löser problem som kan uppstå i olika relationer, man förstår varandra bättre. Det är aldrig fel.

Men sen att man ska börja spela ett spel, alltså dra sitt agerande så långt så att man börjar spela en annan roll än den man är för att få det man vill ha. Nej det är helt fel för mig, då är man helt ute o cyklar. Det kallar jag inte att tänka på sitt eget sätt, att utvecklas som person. Det kallar jag att manipulera någon med falska saker för att få sin egen vilja igenom – o det kommer aldrig att fungera i längden. Det genomskådas alltid, båda kommer till slut må dåligt.

För även om man ska tänka på hur man agerar, hur man säger saker, att även motparten reagerar o agerar på känslor. Så ska man aldrig spela ett spel, man ska vara sig själv, det är det enda sättet att hitta den rätta partnern för en själv. Spelar man ett spel kommer man bara hitta fel partner.

För dig nu som blev lite intresserad av vilka dom här 3 tipsen var, kommer dom i korthet här:

3 sätt starka, framgångsrika kvinnor misslyckas med män

Är du en kvinna med mycket framgång inom alla områden ... utom i kärlek och relationer? Slutar män ringa eller dra tillbaka efter en eller någon dejt, eller berätta de inte är intresserade eller inte känner rätt kemi med dig? Din intelligens och ambition kan ha fått dig till var du är i ditt liv och karriär, så varför är inte dessa kvaliteter attraktiv för en man, också?

Sanningen är att framgång och självständighet faktiskt är attraktiva egenskaper till en man. Män är inte skrämda av smarta kvinnor. De kan dock skrämmas och avstängd av hur du är mot honom. Du kan misslyckas i kärlek på grund av din energi, inte för att du är smart och är en stark kvinna.

Sätt att misslyckas # 1 – Kör inte över honom med ”gör som jag säger-attityd”

Om du är en framgångsrik kvinna, frossa i din framgång och lycka! Kör allt på jobbet, vara fast, vara tuff, vara ledande och multi-tasking. Men när du är på en dejt med en man, eller hemma, eller ni umgås, försök inte köra över honom eller styra honom.

Det finns subtila sätt du kan göra detta. Till exempel om han berättar om ett problem han har och du säger, "Du bör göra detta ..." eller "Om jag vore du skulle jag inte göra det ..." Det gör att han känner sig styrd - som om han är ett barn och du är hans mamma. Detta är inte en bra känsla för en man. Han vill känna sig respekterad och beundrad, inte tillsagd och överkörd.

"När du är med en man, försök inte styra honom."

Sätt att misslyckas # 2 - Försök att inte styra förloppet av relationen

Att vara kvinna innebär att ta ansvar för ditt eget liv, men att låta honom styra lite mer i relationen.

Om det låter konstigt och orättvist, här är ett nytt sätt att se på detta: När en man drar ifrån oss, gå efter honom och försöker "prata ut" för att få honom tillbaka i full kraft igen är dödsstöten för ert förhållande, det ger inte den gnista som kommer åter tända relationen.

Håll planerandet av ditt liv utanför din relation med en man - din tid, dina pengar, ditt arbete, din miljö.

Men nästa gång du är frestad att styra var förhållandet går - stoppa dig själv. Titta inuti ditt hjärta och kropp för att hitta och dela vad du känner i stället. Dela tankar och känslor är ett bättre sätt än att tala om, styra. Men det är en hårfin skillnad, man kanske tror man delar, men egentligen så berättar man och styr.

"När du är med en man, låt honom styra lite mer i er relation."

Sätt att misslyckas # 3 – Att göra för mycket!

En nackdel med att vara en fulländad, smart kvinna är att du vet hur man får en hel del gjort. Det är bara lättare ibland att göra det själv än att vänta på honom att göra det.

Botemedlet för detta är att lära sig att bli överraskad av en man, och inte arbeta så hårt för att få saker att hända. Låt honom bestämma var han vill att det ska gå. Det är alltid ditt val att lämna om du inte gillar när det går (eller inte går). Men låt honom vara sig själv.

Jag har alltid varit en kvinna som instinktivt vill ta ansvar, och hur jag använde dem verkliga, var äkta styrkor dödar mina relationer med män jag älskade. Med tiden lärde jag mig att utnyttja min maskulina, ta-laddningsenergi för att bli framgångsrik i mitt arbete, samtidigt som i princip ger upp kontrollerar en man på något sätt. Detta är vad som visade allt runt mig nästan över en natt.

"När du är med en man, lär dig bli överraskad av honom."

Även om jag ofta kan skratta åt den här typen av listor/råd, så när jag sitter o inte bara läser utan nu skriver ner dom här råden här i inlägget så får jag faktiskt en ganska stark "aha-känsla"...

Eller??? Ibland undrar jag faktiskt över det där sista, om folk har sunt förnuft, om det går att tänka på det här att om jag gör si kommer så att ske – ”What goes around comes around” är ett väldigt bra ordspråk.

Nej tydligen så kan man agera hur som helst, reagera hur som helst… även fast att man så väl vet att man faktiskt gjort fel själv eller kanske är det där ett önsketänkande från min sida? Att alla faktiskt vet vad det är dom gör, även om dom sen inte vill erkänna sina egna fel, utan gärna lägger över skulden på någon annan. Eller är sanningen så att dom här personerna lever i sin egna sanning, där det aldrig är deras fel eller att dom aldrig gör något fel? Ja det är en än mer skrämmande tanke… då kan dom ju inte ens förbättra sig!

I natt körde jag ett gäng personer där en av dom fått böter av polisen. Något hade skett, ska inte gå in på vad, det är ganska oväsentligt eller om jag tror att det var det eller något annat. Men jag blev ialla fall tillfrågad om jag ansåg att det var okey av polisen att ge böterna eller om det var dumt. ”Aj”, vill helst slippa den här formen av frågor, jag vet ju för det första inte vad som skett, jag känner inte personen o vet alltså inte hur den normalt agerar i olika situationer. Jag mumlade ialla fall något ohörbart svar om att jag inte kunde svara för jag var inte där o såg hela situationen.

Diskussionen gick ialla fall högt bland personerna i bilen, hua så hemskt det är när man blir fel behandlad. Ja enligt dom ja, o lagen ser ut si o det finns sådana regler osv…. För så många år sedan gällde detta… eller detta…. Men man måste vara medveten om att lagar o regler kan ändras, o dom ändras ganska ofta, för att det inte ska bli feltolkningar, eller kompletteras, göras bättre, ändras för hur det är idag osv. Det kan ibland vara en klok idé att titta på hur det ser ut idag innan man yttrar sig, gamla saker är som sagt totalt oaktuella att ens titta på när man ska se vad som gäller eller inte. Man ska hålla sig lite uppdaterad innan man yttrar sig, är en bra tanke på många sätt.

Det är också intressant, inte bara då det som pratades om i natt i bilen, utan om jag ser i ett vidare perspektiv. Hur otroligt egotrippade människor är, hur svårt dom har att se sin egen inblandning, se att ett om jag gör si så kommer så att ske, det här med sunt förnuft, se helheten, se sin egen inblandning är väldigt svårt. Allt är bara ALLA andras fel, själv gör man INGET alls….

Det enda man kan vara säker på är att som i nattens fall, polisen inte ger böter om h*n inte såg vad som skett, o kan med säkerhet ge böterna. Att i andra fall helheten tas med, att man ser på vad som skett före, men även agerande hos personer efter. Det kan ge bra fingervisningar om många saker. Som varför något sker, eller om det som sagts är sanningen…

Helt klart är ialla fall att flera ska se efter framför sin egen dörr innan dom börjar tala om vad som är rätt o fel, hur man ska agera eller inte. Hålla sig mer uppdaterade om vad som verkligen gäller innan man tycker o tänker i specifika fall….

Kom på nu att ja det finns ju något som jag skulle kolla upp, vilka lagar o regler som gäller, vad som är rätt o fel att göra... som jag gjorde angående ”cykellyse” en gång i en diskussion, eller angående antal timmar osv.

Det är bra att veta vad som gäller många gånger, så att man inte själv faller i en grop där man faktiskt har fel… om man yttrar sig för fort.

Fram för mer sunt förnuft, mera se sin egen sak i frågan - det är inte bara en iblandad i saker som sker, agera mindre egoistiskt, sluta manipulera andra för att få vara i centrum/synas/bekräftas...  

Cogito, ergo sum

  -  jag tänker, alltså är jag

                                      ~ Cartesius