Tidfördriv som inte går att låta bli att göra :)

1. Nämn 3 saker som du har i ditt nattduksbord?  Pennor, bok, pendel

2. Vad har du på dig idag?  Dag för mig får bli natt - min uniform

3. Bor du i lgh eller hus?  Lägenhet - marklänga med lite gräsplätt

4. Vad har du för ögonfärg?  Melerade

5. Vilken anser du är din bästa egenskap?  Tålmodig

6. Vilken är din sämsta egenskap?  Svårt att lita på folk

7. Kaffe eller te?  OM jag måste så blir det kaffe eller rättare sagt mjölk med kaffe

8. Vilka är dina favorit-serier?  Big Bang Theory

9. Vad gör du helst, en lördag. Utekväll eller hemmakväll?  Hemmakväll

10. Har du nånsin fått en p-bot?  Ja

11. Nåt du inte kan vara utan?  Mitt körkort

12. Nåt du kan vara utan? Människor som luras o ljuger för sin egen vinning

13. Vad ska du göra när du svart på dessa frågor?  Sova 

Lånat listan från http://lifebyannie.bloggplatsen.se/2016/03/07/11278862-intressant-eller-helt-ointressant/

Bara lite tidsfördriv. Ska väl vila, upp o jobba natt. 

Men tankarna snurrar för mycket - försöker vara här o nu, tänka på det jag gjort idag o det jag ska ta itur med imorgon. 

Som att sätta in tavlor i ramar, texta en text, baka cheesecake, plantera om orkidéer, lägga halkunderlag under madressen, se om jag kan få dit dörrar på bokhyllan, se om jag kan låna borrmaskin - förtränga att jag faktiskt gärna skulle vilja ha en man som kan hjälpa mig med vissa saker.

Saknar det otroligt mycket mer än jag trodde, det där vardagliga, att göra saker tillsammans, att hjälpa varandra - samtalen om dagen, om oviktiga saker o planering för framtiden...

Tillbaka till hur det var för ca 2 år sedan är mitt mål just nu *Ler*.... utan massa känslor som stör. För det där är helt klart inget för mig om jag vill må bra märker jag....

Det har varit besök på Netto, Dollar Stor o IKEA - så imorgon ska jag ta itur med dom sakerna.... kanske håller dom tankarna borta från negativa saker o håller igång dom positiva :)

Sprang förbi 4 små stackars plantor som var nedsatta till 20 kr/st - 2 helt utan blommor, en med en liten rackare o en med några fler... men helt klart påväg att vara helt utblommade. Men för den summan så kunde jag inte låta bli, dom fick flytta hem till mig o sällskapa övriga orkidéer som också börjar blomma ut. Hoppas att alla ska ta sig o börja om, börja blomma igen. Speciellt skoj är det ju då att se vad det är för färg form på dom jag fick med hem idag utan blommor :)

Orkidéer är vackra - så romantiska - som i o för sig många andra också är :)

Ja jag hade tillgång till bil, min väninna var ledig, jag var ledig så jag passade på. Vi bestämde oss för att ”dejta” – ja va sjutton vi kan väl kalla det så, vi får ju inga andra dejter så… *ler* Eller nej nu ljög jag, ska inte skriva att vi inte får. För det får vi, om vi vill… mera att vi valt bort den biten båda två, för lite tid framåt – av olika anledningar, men näää inga dejter med män för oss. Ja om det inte är ”rätt” man som vill, då finna inget som kan få oss att säga nej *ler*

Förutom mina nostalgiska minnen på vägen ner o upp. Så hade vi ett trevligt dygn tillsammans, vi måste skärpa till oss o göra om det oftare – vi är lite för dåliga på det där… vi vet varför i o för sig, vi jobbar lika mycket båda två o lite udda – hon dag o jag natt… Sen är det 16 mil mellan oss, inte direkt en sträcka man åker bara för en fika på kvällen. (Eller ju när jag tänker efter, det finns dom som gör det – kör den sträckan enkel för att fika *blink)

Det finns också en annan liten orsak att vi inte ses oftare som är en liten skillnad mellan oss – hon har bil, men gillar inte köra, jag har ingen, men hade gärna kört *Ler*… lite sned fördelning där ser jag. Men om vi inte kan träffas tidigare så kommer vi ses… nu ska vi se, tror det var första helgen i maj (det där måste jag ta reda på exakt datum så jag kan se till att vara ledig)  som vi ska åka ner till Göteborg, på fest. Japp jag ska på fest – herre gud det var evigheter sen jag var på fest överhuvudtaget – måste hitta något snyggt o lite ”speciellt” att ha på mig i klädväg, men såg en video igår som gav mig en bra idé. Tror det kan bli riktigt bra o då inte bara snyggt utan att jag trivs i kläderna. Det måste jag annars har jag inte skoj.

Vi gick en lång promenad o jag fick se alla ställen som hon brukar fotografera på sina promenader. Det var kanske inte den absolut smartaste vägvalet – det var blött o kladdigt – så man var blöt om fötterna o byxorna skitiga upp till knäna (tur det finns tvättmaskin) för att inte tala om hunden som tur var är svart från start, annars hade han varit det efter promenaden hur som helst.

Han har varit lite försiktig när han flyttade hem till min väninna med familj, men så han ändrat på sig. Då var allt lite läskigt, men nu ska han hälsa på alla vi mötte, han gick lugnt o helt ointresserad av att jaga änderna som gick framför näsan på honom. Han gick lugnt över en bro där det strömmade vatte ljudligt, han reagerade inte utan traskade på efter oss. Min väninna blev lite imponerad där, få hundar går så tryggt med över första gången, det brukar vara lite reaktion över vad är det som är under mig…  Hemma i köket rasade plåtfat ut från skåp högt upp, både hon o jag blev rädda – han tittade mer på oss med blicken, ”ni tanter är bra fåniga o klumpiga” *ler*

Min väninna är utbildad instruktör för hundträning, hon har haft hundar under alla år, men valde att vara utan när sista dog för några år sedan o hon skilde sig. Efter det har hon aldrig känt att hon träffat någon hund där hon känt ”jag vill ha hund igen” men nu kom den känslan – för han var så otroligt härlig lille lakritstrollet som jag hade med. Han är precis så som man vill ha en hund.

Annars så fick vi prata av oss, även här blev det gamla minnen, kanske inte riktigt så gamla så man kan kalla dom nostalgi, än. Men det var minnen från då när vi blev vänner.
Båda singlar, in i en ”värld” som var ny – jag hade några års försprång o kunde visa henne att ”nej du är inte ensam om…”  Sen får vi alla göra vår egen resa framåt, gå igenom faser av livet… men man behöver inte tro att man är ensam, att man är dum som känner saker eller går på visa nitar. För man är väldigt sällan ensam – det finns både dom som är i samma fas o dom som gått igenom fasen tidigare.

Men visst är det ganska intressant att det är så för oss alla att man går igenom faser – precis som när man pratar om steg i sorgearbete – faserna finns där för oss alla, visst vi är alla lite olika, men ändå ganska så lika. Vi är kvar i olika faser olika länge vi reagerar lite olika stark på saker i faserna, men man kan känna igen sig eller andra – för man går igenom dom här stegen oavsett.

Nu ska jag in på Wish o se om jag kan hitta det där jag fått för mig ska ingå i klädseln för festen i maj :) – Fast egentligen vill jag inte till Göteborg i början på maj – mer i slutet o början av juni – får väl ta en resa ner över en dag då med… SKA gå i Slottsskogen, se o känna när azaleorna blommar, så det så.

i en säng, rena lakan, det är en liten sådan där vardagslyxkänsla jag gillar. Jag bäddade rent igår, o i morse fick jag den lyxen att kryp ner mellan lakanen o njuta av känslan. Det var en nöjd känsla jag hade i hela kroppen – ja, ja kanske lite frustrerad då, erkännes… men bara lite eller… - men i det stora hela troligt nöjd.

 

Så var nattens pass över – jag har också hunnit med att tvinga ut hunden på ialla fall 3 min promenad… tränat ett pass yoga – det börjar ge lite resultat, duschat varmt o egentligen velat stå kvar där i det varma vattnet. Ringt felanmälan om att iskalla element… inte för att jag är direkt frusen, snarare tvärt om, har gärna åt det kallare hållet hemma, men med över -15 ute o en lägenhet med kalla golv o dragigt så behövs den värme som går att få. Ja förutom alla 20 talet ljus/värmeljus som brinner – hög mysfaktor men också bra värme källa. Ätit frukost o nu sitter jag med Tita i knät, insvepta i mysiga filtar o varvar ner.

Kom på att jag även i natt missat titta på en sak jag såg i ett skyltfönster när jag åkte förbi igår, fick annat att göra sen o så även i natt, inget åkande inne i centrum. Men det kommer fler tillfällen – antar jag – o att den finns kvar hoppas jag.

Så jag har skrattat åt mig själv i natt – vilken tur att ingen såg mig…  eller så hade det blivit bra reklam med massa visningar på youtube – vem vet, dom som sitter där o tittar brukar ju gilla när andra ser fåniga ut, gör sig illa eller gör bort sig… jag gjorde inte illa mig ialla fall.

Får en körning med bårtaxin – mmm så fin o ren den var, ja mot hur den såg ut natten innan – noterar, nytvättad. Det var inga problem att öppna förardörren, in i bilen, startar upp för att få igång lite värma – ur med värmeelement osv… tuffar glatt ner till akuten, in i ambulanshallen. Där så ska jag öppna bakluckan, för att ta ut båren – nepp gick inte… jag drog o drog – ville inte rubba sig en millimeter… provade med sidodörrarna med samma resultat…

Hmmmm är det fruset brukar dörrarna ialla fall svikta lite lite… men här satt alla 3 fast som låsta – hmmm antar jag missat något, att det går att kanske låsa på annat sätt, så jag ringer "chefen" för att kolla… Han skrattar o erkänner visst hade han tvättat bilen o den var nog bara frusen – jag kunde ju klättra bak o trycka upp luckan inifrån….
Då skrattade jag – hur hade han tänkt sig mig klättrandes över stolar för att komma bak till luckan… jo men du är vig menar han på…. Jo i o för sig så är det nog inte där jag tänkte att problemet var – det var nog mer storleken på mig mot storleken på utrymmet att ta sig bak….

Över dessa säten som är fram, klättra på båren för att komma bakom det sätet som syns... sen öppna inifrån *ler*

Hur som helst, jag klättrade o svor lite samtidigt (muttrade om att tvättar man bilen när det är över -15 grader så får man sen göra en jäkla massa snöänglar som ”straff” – men då jag blev tvungen senare under natten eller rättare sagt väldigt tidigt på morgonen ringa o väcka honom för att han måste komma o hjälpa till, köra – så för tillfället behöver han inte göra någon snöängel *ler*) – jäkligt glad att jag stod ensam i ambulanshallen…
Personalen inne på akuten hade undrat lite var jag tagit vägen – dom såg ju att jag kommit, att bilen stod där… men dom fick ett gott skratt när jag berättade om mina akrobatiska aktiviteter för att öppna dörren *ler*….  O jag vill inte ens tänka på hur jag såg ut när jag skrattandes o svärandes lekte apa inne i bilen…..

Älskar verkligen mitt jobb o mina arbetskamrater… det är så mycket värme, omtänksamhet o många skratt – det gör att man trivs o ialla fall jag blir varm o glad av att träffa alla på jobbet *ler* Även när bilen inte går att öppna o jag får prova mina akrobatiska talanger …

 Att göra ett slut, är att göra en början.

Sitter såhär sista dagen på året, ser bakåt – mest med stort leende på läpparna faktiskt. Vet inte om den här tanken ”faktiskt” är att jag blir lite snopen själv över det här leendet. Kanske jag trodde att jag skulle ha en lite mer vemodig känsla av att året inte blev som jag hoppades på. Och det blev inte alls det, året började, fortsatte, pågick o avslutades på många sätt som kan ge negativa minnen o sorgsna känslor. Ändå så sitter jag här o ler. För året har gett mig andra saker, mer kunskaper om mig själv, jag har utvecklats som person o lärt mig var fallgroparna fortfarande finns för mig… o vad jag vill framåt, vad jag behöver…

Jag har lärt mig att jag kan säga stopp, nej, jag behöver, det här går jag inte med på…. Kanske inte alltid på det smidigaste sättet, men jag är inte tyst, jag backar inte o bara köper allt… INGEN hoppar på mig, utnyttjar mig utan att jag säger stopp…. DET är en skön känsla att ändå veta…

Jag har påbörjat vissa saker, processer som nu rullar på o kommer ge resultat framåt i tiden, lite nästa år men ännu mer lite till framåt. Allt sker ju inte över en natt, men man måste ta första steget för att man ens ska komma framåt på just den vägen det gäller. Det har jag gjort nu, tagit en hel del första steg….

Jag har agerat väldigt likt mitt gamla jag i en viss situation – ge allt, kräva inget, kämpa o försöka… men vad hjälper det att det bara är jag??? Nej det går inte, det kommer aldrig någonsin fungera för någon – man måste vara två som kämpar åt samma håll… Det var väl i  för sig inte så skoj att få upp ögonen o se att man på något sätt pressats in i samma box man en gång kämpades sig ur med tårar, dålig självkänsla, att inte känna att man duger till något… Men samtidigt var det en härlig känsla att jag ens märkte det, att jag såg det – ser man det inte kan man inte göra något åt det… o det är bara jag själv som kan se till att inte hamna där igen…
Jo på ett sätt kommer jag nog hamna där igen – för det är jag, det är min personlighet att ge så mycket, bry mig så mycket, älska så… så det vill jag inte heller ge upp helt, förändra mig… däremot vill jag bara omge mig med människor som ger samma sak tillbaka – som uppskattar min personlighet på rätt sätt, inte drar nytta av den för sin egen skull…  utan en som just uppskattar det o ger mig det jag behöver…. Låter mig vara stark, låter mig vara liten o svag – låter mig vara ”jag” utan att utnyttja mig eller bara se den ena delen.

Så det har varit ett år jag kan se tillbaka på med ett leende, härliga vänner, äntligen ensam i mitt boende, arbetskamrater jag bara älskar – hela högen, en inre glädje som finns där o än inte har tagits död på helt – den har funnits kvar där även när det varit dåliga stunder… Men så är livet, eller hur, det är upp o ner. Det viktiga för mig är att ha en grundlycka som finns där oavsett vad som sker… även dåliga stunder.

Jag har vänner som är – ja det finns inte ord…. Jag är så tacksam för att dom ramlat in i mitt liv, dom tillför mig så mycket så dom vet nog inte hälften..
Jag har även då o då saknat gamla vänner som försvunnit ur mitt liv, haft tanken att det kanske är dags att återuppta kontakten – se om man växt ifrån varandra eller saknat varandra …

Jag har lär mig att det finns verkligen det där att klicka med någon så snabbt o enkelt att man aldrig ens tänker på vad man avslöjar, vad man berättar – allt bara flyter, allt är så enkelt…
Det är en speciell känsla – en speciell person.

"365 nya dagar - 365 nya möjligheter"

2016 då? Ja vad kan jag säga om mina förhoppningar… jag har inte så stora – mer än att få lite mer ordning hemma, få bort saker som ska stå i förråd, kunna använda dom andra utrymmena till det som är till för, jag vill kunna få det till piffat….
Jag vill jobba på, jag vill fortsätta med en sak jag påbörjat – påminner mig om att jag har några saker jag ska beställa tid för nu här i början av året…. optiker o tandläkare…
Jag har redan börjat – igen – med att se över min hälsa – den har dock blivit så mycket bättre under 2015 – det är enorm stor skillnad… men se 2016 ska det bli ännu bättre *ler*

Kärleken – nu bara ler jag … den ja <3…
säger inget mer, hoppas desto starkare – men kommer ta dagen som den kommer, jag har ingen brådska…. Ialla fall inte vad jag tror eller känner just nu idag… så här årets sista dag :)

Man kan säga att jag kommer fortsätta att ”go with the flow”…

Ja sen en sak jag lärt mig precis i slutet här på året som håller på att rinna ut… det är att mitt liv, det jag gjort, det jag är, mina erfarenheter måste vara speciellt för det finns den som utåt använder sig av det som är ”mitt” som sitt eget liv, deras erfarenheter, kunskaper osv… varför? Antagligen för att mitt liv mina kunskaper mina erfarenheter tydligen måste ses som så mycket mer o bättre än sitt eget liv….
Visst det är väl smickrade på ett sätt, men så sorgligt att personen inte kan beskriva sitt eget liv, sina egna erfarenheter utan låtsas ha levt en annan persons liv….