Ja igår så var jag dum eller kanske smart nog att lova min lilla syster att tillsammans med henne göra en sak – först i 14 dagar – sen 14 dagar till…. Hon måste o jag vill vara med o hjälpa till, peppa o stötta. Visserligen är vi på lite långt avstånd, men det ska nog gå bra att göra det tillsammans ändå.

Det kommer bli spännande o samtidigt tufft – men vi kommer nog vara otroligt glada när vi klarat det – för ja vi kommer klara det. Jag kommer göra mitt bästa för att vara till hjälp.

Sen måste jag själv ”lura” en vän här på orten att stötta peppa o dra i mig i en annan sak *ler*, men det ska nog gå bra det med, tror jag nog ….

När allt sätter igång på allvar så kommer jag berätta mer, berätta för att då måste jag genomföra det *Ler*…

Det finns några blommor som jag alltid varit lite extra förtjust i så länge jag kan komma ihåg. Jag har också haft dessa blommor ända tills för några år sedan - när ingen blomma ville överleva hos mig. Idag, boende på samma ställe, allt är lika så har blommor börjat trivas o växer på sig fint. Vet inte varför - det ända är att jag då mådde jätte dåligt, efter en skilsmässa o son som dog o tufft att klara mig o mina tjejer - nu mår jag så mycket bättre. Så kanske även växter känner av olika energier som finns i hem??? Ja jag vet inte - det enda jag kan komma på som är annorlunda.

En av dessa blommor är hibiskus - en sån har jag än sålänge stått emot - men vet att det kommer bli svårt - en vacker dag så bär jag hem en....

Nej igår blev det en fuchsia, en rosa lite rackare - o jag älskar den redan. Den ska få en ny kruka o sen få stå ute o må bra i sommar. Tänk att jag inte kan låta bli *ler*... men jag mår så bra av mina blommor dom är så vackar o jag kan inte låta bli....

Sitter o pratar lite med en väninna som jobbar på en skola om det här hur barn/ungdomar beter sig i olika situationer.
Samtidigt ser jag ett inlägg i en grupp på facebook:

Att se sina barn
lyckliga är den
bästa känslan i
hela världen.

Jag kan inte göra annat än att hålla med – det är en av den härligaste känslan man kan ha. Se sina barn lyckliga, må bra, ha ett bra liv.

Så får jag en låt i huvudet – Genesis, Jesus he knows me

jag har alltid sen första gången jag hörde låten småskrattat åt texten, framför allt följande meningar:

Just do as I say, don't do as I do

Won't find me practicing what I'm preaching
Won't find me making no sacrifice

(Så kom jag till att lyssna på gamla godingar, den här gången är det Phil Collins som skränar i högtalarna *ler*)

Tillbaka till det här med hur barn/ungdomar (skriver bara barn från nu men menar även ungdomar) agerar i olika situationer o med andra människor. När man ser på hur föräldrarna/vuxna i barnens närhet agerar så ser man hela tiden likheter.
Om sker ska lösas med aggressivet, om det är mycket att lägga över skulden på andra, om det är att göra val utan att ta reda på fakta, om det är att dra sig undan, eller lägga all skuld på sig själv… finns många olika varianter men det som är att man kan se samma mönster hos föräldrarna som hos barnen.

Ändå vet jag att alla föräldrar försöker lära sina barn, uppfostra dom så att dom ska få ett lätt liv, att dom ska lösa konflikter på ett bra sätt, att dom ska ha ett bra socialt liv… för man vill sina barn så väl. Ofta kanske man till o med vet av egen erfarenhet att vissa saker, visst sätt inte är den bästa lösningen, så man försöker med ord berätta ”hur” man på ett bättre sätt tar sig genom livet. Men så tänker man inte på sitt eget agerande, man fortsätter själv i sina egna banor som kan vara så fel, det är inte det bästa sättet i situationer som uppstår. Kan vara sätt att vara eller sätt att agera.

Det värsta är här att hur mycket man än pratar o berättar, förklarar så kommer ord bara vara ord o inte ha någon som helst tyngd om man sen själv agerar tvärt emot. Barn härmar bättre än lyssnar på ord, dom orden blir tomma när dom vuxna i närheten gör på ett sätt som är tvärt emot… så dom härmar.
Nu är det så barn gör för att lära sig, gäller alla djurslag, bebisar härmar dom vuxna för att lära sig.

Men det är svårt att se sina egna ”fel” hur man själv agerar tvärt emot – det är ofta invant sätt som bara sker.
Jag vet själv flera saker jag nu efteråt med facit i handen gärna hade gjort annorlunda om jag vetat hur mycket barn ”härmar” o sen gör samma misstag trots att dom vet utgången o trots att jag pratat om det, förklarat o gett råd.

En sådan sak är att jag borde ha skilt mig långt tidigare – inte alls tänkt att mina barn skulle få växa upp i en familj med båda föräldrarna – jag ser idag nämligen hur många saker som blev fel – hur jag vek mig, tog saker, inte sa ifrån… jag har sett samma agerande hos mina tjejer i deras förhållanden. Och det är inte så konstigt, dom har ju sett o lärt sig, dom härmar, dom lyssnar inte.

Många pratar om hur man själv blivit påverkad som barn, oftast är det när det är ”större” saker – man lägger skulden på föräldrarna, man får en del att som vuxen att jobba med för att komma förbi sina automatiska sätt att agera o må, som kommer från detta. Men ofta glömmer man att det gäller även åt andra hållet – våra barn tar efter oss, lär av oss.

Barn borde vara den del av våra liv som får oss att tänka till, som får oss att ändra på beteenden vi har som inte är så där jätte jätte bra. Barn kan vara dom som får oss vuxna att tänka mer på hur vi agerar o beter oss i olika situationer o mot andra människor. Så att vi inte bara säger orden utan även visar med hur vi själva gör.

Nu är ingen av oss perfekta, alla är vi unika, alla har vi våra fördelar o våra lite mindre bra sidor. Men är man medveten om sina mindre bra sidor, visar barnen att man är det o att man vet när man gör fel, att man jobbar på att ändra på dåliga vanor – det gäller alla dåliga vanor man har… Då kommer man som vuxen att vara mer till hjälp för sina barn än när man ser alla andras fel men inte sina egna o att det är sådant som barnen härmar.

Ja det var en intressant pratstund min o jag hade, som satte igång mera tankar o tankarna satte igång en vilja att studera beteende ännu mer, lära mig mer om människans beteende – har ju alltid varit intresserad av det.

Brrrr mer kan jag knappt få ur mig efter morgonens promenad, den blev inte direkt lång, men det gjorde ingen skillnad - bara stoppa ut näsan gjorde att kylan kröp innanför alla kläder.

Så det blåser, så grått o kallt det blev bara sådär helt plötsligt - det ska ju vara vår mot tidig sommar, det ska vara varmt, ja även om det blåser o är grått så ska det vara lite varmare än det är nu. Tycker ialla fall jag - det här gör att man känner sig lite missmodig inför sommaren, hur kommer den att bli? 

Kan inte bli sämre ialla fall *ler* man får väl se det från det hållet o hoppas på det bästa - tänka positivt.

Nu tinar vi upp under varma filtar, massor av stearinljus tända o jag dricker en stor mugg med varm choklad. Bara att hålla muggen i händerna är mysigt o värmande, sen sippa lite choklad, känna värmen långsamt även sprida sig inombords - mmmm. Gäller ta vara på varje chans att mysa o njuta, vara positiv. 

Ta vara på varje härlig sak som sker - som trevliga telsamtal *ler*

I natt brann det i ett café som låg i centrum utefter en gågata Jag är inte den här nyfikna typen som bara måste dit o titta när allt sker. Jag känner att personalen som ska vara där när något sker, som brandmän, polis, ambulans osv ska få arbeta fritt. Personer som drabbats ska få vara ifred, det ska inte tå en hop med personer som tittar på det som för dom är en katastrof som om det är en teater. Visst åker jag sen förbi efteråt så klart jag tittar för att se hur mycket som förstörts om det nu är som här i natt en brand.

Jag körde många som skulle hem som varit där o tittat o det pratades om det som skett. Ska jag gå efter det som sas så är det ett under att centrum står kvar idag – för  oj så det brann o det spred sig snabbt, det kom fler o fler brandbilar för att kunna ha kontroll över branden. Och hela caféet samt lägenheterna över är totalt förstörda.

I o för sig så ja det är dom på så sätt att det krävs en hel del sanering efter en brand, det är sot o röklukt som tar sin lilla tid att få bort – jag vet! Men känslan var mer när folk pratade att det brunnit ner, att det inte fanns mycket kvar av byggnaden. Så tyckte ju inte jag då när jag åkte förbi senare….. 

Jag tycker att det är skönt att det inte blev mer, att det inte spred sig mer – det ligger gamla trähus precis över gatan – det hade kunnat bli så mycket värre om ingen sett det här i tid.

Nu kommer vi då till det här om att det är en anlagd brand. För så har tydligen polisen sagt, så står det i tidningen.
Jag hör då hur personer som pratar lägger in att det är anlagt för att någon ville bränna ner just det här caféet. Sånt känns så otroligt stort o hemskt för mig. Jag tänker vidare o undrar om polis/brandkår har samma definition på ordet ”anlagd” som allmänheten.
Jag har inte tittat närmare på det men tänker att det kan vara svårt att bara sådär direkt se om det är anlagd så att någon med flit tänt på för att det ska brinna eller om det är just att något skett som påverkat att det börjat brinna utifrån. Det är alltså inte elledning som är orsaken…  

För mig så kan branden ha startat av ren otur eller kanske man ska säga oförsiktighet. Som att någon suttit där inne vid möblerna o rökt, slängt ifrån sig en fimp utan att riktigt veta om den är helt släckt eller så går någon förbi o sprätter iväg sin fimp också utan att tänka på om den är släckt. Detta är för mig inte direkt anlagd brand även om det är så hemskt att man kan slarva på det sättet med saker som kan få så hemska följder. Som just eld.

Vi kommer kanske få veta vad som skett – när det utretts ordentligt. Eller så kommer det bara som det mesta som sker bara försvinna i massorna, man får aldrig veta svaren på det som skett.

Försöker alltid sova så länge jag kan när jag väl somnat - ofta lite svårt, men imorse lyckades jag till slut somna - vaknar av att mobilen ringer, slänger ett litet öga på vem, ska jag bemöda mig med att svara eller ska jag fortsätta slumra... "Pappa" står det på displayen - oj, det suger till i magen o direkt kommer tanken, "har något hänt". Jag är ju så medveten om att jag är i den åldern att jag mycket väl kan få sådana samtal.

Men nej då, pappa var lite frågande vem det var först, som svarade - hans hemtelefon hade fått en vit display o han skulle försöka ringa sin egen mobil. Men hamnade hos mig, antar att det var ödet som ville påpeka något *ler*... att vi har varit lite dåliga på det där med att hålla kontaten. Kan ju bara hålla med ödet där, o vi lovade att vi ska bättra oss, båda två *ler*.

Det var ialla fall skoj att få en liten pratstund med pappa - det var värt att bli väckt ialla fall *ler*

Idag när jag vaknar till så är det ialla fall ingen direkt sommarsol ute - glädjs istället över att se att min mini orkidés knoppar börjar öppna sig