Fått lite inspiration av att göra fläderblomssaft – nästa år kommer jag plocka mängder mer än i år. Men nu kommer viljan att göra andra egna fräscha drycker. Min väninna Pia länkade igår till en rosa lemonad som jag ska prova göra – vem kan motstå rosa???? Inte jag ialla fall.

Pink Raspberry Lemonade Syrup - http://www.louisespis.com/2015/07/pink-raspberry-lemonade-rosa-hallon.html?spref=fb

Men inte fel med en ”vanlig” lemonad heller.

Ingredienser till 4 portoner

1 ¼ dl socker
3 citroner, skal av skaler i breda remsor
1 ¾ dl  färsk citronsaft (från ca 3 citroner)
Citronskivor (för servering)

Att göra:

Ta socker och ca 1 1/4 dl vatten till en koka i en medelstor kastrull under omrörning tills sockret löser sig. Låt svalna 5 minuter. Lägg citronskal och låt ligga i 30 minuter.

Sila citron sirapen genom ett finmaskigt sil i ett kärl. Tillsätt citronsaft och ca 7 dl vatten och rör om ordentligt.

Servera saft med is och citronskivor.

Detta kan också vara en bas för många typer av drycker. Lägg ingefära, frukt, kolsyrat vatten, eller till och med gin eller vodka för en uppfriskande cocktail.

inte för att jag kan komma på vad man ska ha den till, honung med het smak. Men det låter skoj så jag måste prova göra en liten burk.

Ingredienser:

2 - 4 chili med hetta, tunt skivade

2,5 dl honung

Gör så här:
Lägg 2 chili och honung till en liten kastrull, låt det sjuda på medellång låg värme.

Sänk värmen ytterligare till låg och låt sjuda i ca 1 timme.

Smaka honung och justera smaken/hettan med 1 - 2 chile till, ta bort från spisen och låt sitta i 30 minuter.

Lägg över i en liten burk. Täck och kyl.

Het honung håller i 3 månader i förväg. Hålls kyld.

Idag har jag inte mått bra, ännu mer ont i halsen, hostar, ont i kroppen o feber. Stoppat i mig panodil o tagit mig igenom dagen. Tur dom finns...

Och mina underbara vänner som snällt erbjudit sig att handla om jag behövde något. Sånt blir man glad över. Har bestämt mig att jag ska vara bra imorgon :) (det finns ju som sagt panodil, hostmedicin, halstabletter o vatten)

Hade ju planerat lite mys o närhet, men det gick inte som planerat. Får hoppas på en stund imorgon. Jag planerar så ialla fall *ler*, för jag har ju bestämt mig för att då är jag frisk o pigg igen.

Tur att det finns telefon att ha kontakten via - det ger mig alltid samma glädje när jag har litet samtal med Han med stort H, jag mår verkligen bra o blir glad. Tänk att jag haft turen att få in honom i mitt liv *ler varmt*. 

Och det gör att måendet går upp.

Ja hur ser man det, hur ser man att någon misshandlas psykiskt? Det går knappt, det går absolut inte för någon utomstående att se att det sker, kanske någon nära kan ana att det sker, men kan aldrig vara säker heller. Ofta är det också så att man som psykiskt misshandlad inte ens vet om det själv, för många ser just misshandel som något fysiskt – att vara fysiskt misshandlad är något helt annat, lättare att både förstå för offret själv att den utsätts för men även för omgivningen att se.
Att bli slagen, nertryckt med fysiskt våld, vara rädd, få märken som ska döljas. Men andra kan se märkena om man inte döljer ordentligt eller att dom sitter så att man inte kan dölja dom o då vet andra runt omkring en, man kan inte förneka. Visst man kan köra varianter med att man är klumpig, ramlar osv men det brukar inte vara något som omgivningen går på så värst länge. Omgivningen förstår o ser.

Men det psykiska, det syns inte utåt, få märker av det. Det kan märkas om man är uppmärksam på små tecken. Som att personen aldrig har tid för att träffa sina vänner om partnern inte jobbar eller är borta, det är alltid partnern som bestämmer vem o när man ska umgås med vänner, partnern tas alltid i försvar på ett nästan aggressivt sätt, om någon säger något negativt, för den gör aldrig fel. Har man varit där själv så känner man igen dom här små sakerna – för man har själv försvarat, inte haft något att säga till om….

Det finns samma saker där, i ett förhållande med psykisk misshandel som fysisk. Den här rädslan att göra fel, starta en konflikt – det ger lika smärtsamma märken o men dom är bara inte synliga för andra. Men dom finns där o kan vara svåra att övervinna, våga lita på någon igen. Det är ingen större skillnad på hur det känns eller hur svårt det är att börja lita på någon igen efter att man blivit misshandlad, oavsett hur – fysiskt eller psykiskt.

Jag hade själv jätte svårt att ta till mig, inse o acceptera att jag blivit psykiskt misshandlad. Gick i terapi när jag fastnade i sorg efter att min son dog o precis dagarna innan sa min dåvarande man att han ville skiljas (Eller rättare sagt han ville inte men det var mitt fel han tvingades att säga det – det var han som då träffat en annan han åkte till istället för att vara hemma) allt skedde inom 10 dagar.
Det blev lite för mycket att handskas med själv o jag är tacksam över att jag träffade på en så otroligt bra terapeut.
Det var hon som fick mig efter mycket om o men att se att jag faktiskt blivit psykiskt misshandlad.  Hon tog mig igenom steg för steg att se det, acceptera det som skett, förlåta mig själv, honom o gå vidare.

När jag väl insåg att hon hade rätt, och kan säga att det tog månader för henne att få mig att se vad hon såg, jag blundade hårt även långt efter att det skett. Ville inte se, hade svårt att se – misshandel är slag, blåmärken, det gör ont.
När hon väl fick mig att dra ner mitt försvar, då blev allt helt plötsligt mycket lättare att gå vidare ifrån. Att acceptera, bearbeta o släppa. Det har också gjort att jag idag kan se när det sker den här formen av misshandel.

Man ska aldrig slå någon, inte ens i vredesmod, o den här inställningen har även personer som psykiskt misshandlar. Jag tror att många som utövar psykisk misshandel inte ens själva ser det som misshandel eller ens att dom styr en annan person.
Dom bara går på i sina fotspår, så hårt att partnern till slut hamnar i en fälla, lika jobbig att leva i som att ta sig ur som den fysiska.

Psykisk misshandel gör att man som misshandlat försöker fly undan det onda på olika sätt, man försöker vara till lags, man gör allt för att slippa en konflikt, man tar på sig skulden för saker, man känner sig väldigt liten o osedd, styrd. Man tar till olika saker för att slippa det jobbiga – det kan vara något missbruk, tabletter, alkohol, spel, träning – det kan vara att köpa sig stunder av lugn. Man gör allt för att det ska vara lugnt o som med fysisk misshandel så finns det många stunder som är bra o fina. Det är dom man håller sig fast vid, det är dom man försöker hålla kvar… det är dom som gör att man gömmer undan dom dåliga stunderna.

Läste en blogg - läste flera olika inlägg.

Fastnade till lite på det om misshandel o den vinkling som inlägget hade. 

Jag läste också kommentarerna på fb, för det är där alla lägger sina kommentarer, inte i bloggen - tyvärr. Det jag noterade var att alla direkt tänkte - slå, att någon blir slagen, fysiskt våld. Att ordet misshandel direkt ledde tankarna in på den banan. Otroligt intressant faktiskt, ingen tänkte på det ännu mer dolda, den psykiska misshandeln.

Inlägget i sig tar upp en vinkling som jag kan hålla med om behöver tänkas på, behöver tas upp. Inte sagt att misshandel någonsin är acceptabelt, men får inte misshandla en annan person varken fysiskt eller psykiskt. Men man kommer heller aldrig kunna arbeta på att få bort något dåligt om man inte tittar djupare, tittar på orsakerna, försöker förstå. 

länk till inlägget om någon blev nyfiken att läsa

http://mentalkraft.blogspot.se/2015/08/misshandel.html?m=1

... ja ialla fall till största delen. Sov länge, vaknar o kan knappt svälja, ont o halsen o feber. inte alls skoj, planen var verkligen inte att kura o frysa o svettas o tycka synd om mig själv idag... 

skulle ju ha bakat för att ha tills imorgon.

Imorgon tänker jag vara frisk, så det så. Kan inte slösa bort lediga dagar med att vara sjuk...

Imorgon finns planer o jag vill inte missa någon av dom.
Åka en sväng till Uppsala, fika med nybakat bröd o sen få massor av kärlek *ler*, Överösas med att känna mig saknad o efterlängtas. Kramar o pussar. Kanske till o med tar med hem över natten. Ja jag tror jag kommer göra det *ler*, tar hem o myser med lite godsaker i sängen.

För klart jag är frisk imorgon - kurerade mig idag med chokladfylld....

och igår fick jag ...

och det värmer inombords o får mig att stråla som solen själv *ler*

... trubbel eller dubbel glädje.

Idag bubblar det i mig, verkligen bubblar - läste meddelande som satta igång det här bubblandet lite extra. Tänk att ord i en följd kan få en att reagera så fort o känslomässigt.

Det är som sockerdricka i hela kroppen *ler* (tänker på Emil i Lönneberga).

Sovit enormt gott för att vara jag - flera timmar i sträck :), i två omgångar, det ni (måste ha någon bredvid mig för att sova utan att vakna, något jag lärt mig av erfarenhet o åren) så jag är redo att ta mig an nattens arbetspass, pigg o sprudlande.

Hoppas på massor att göra för då går nattens timmar fort, fast det får gärna vara lite lugnt ett tag för tänkte göra en lite större städning av bilen.... perfekt tidsfördriv mellan ca kl 2 - 4, det är den perioden som kan, om man har tur, vara ganska lugn så att man hinner med att pyssla om sin kära arbetsplats  - putsa lite extra.

Sitter här o småler, skakar lite på huvudet o ler ännu mer. Läser o ler mer. Det ger mig verkligen en härlig känsla när någon "avslöjar" sig själv på det här sättet., det lyser igenom varje ord. 

I natt pratade min arbetskollega o jag om livet, faser i livet. När något sker som blir en negativ sak, man stannar upp, men får göra ändringar, man går vidare med sitt liv men på en helt annan väg än den man kanske från start valde eller trodde man skulle vandra på. Man tar avsked av människor av olika anledningar men släpper in nya i ens liv. Ibland springer livet iväg med en fort, nästan i rasande fart till en punkt, sen kan man hamna i en känsla av att man stampar på samma ställe o det är dags att ta sig vidare. Man tror att vissa saker är ”döda”, att vissa saker aldrig mer kommer få plats i ens liv, eller att saker alltid kommer göra förbaskat ont.

Men så sker saker, möten, kontakter med gamla  o nya människor som gör att man märker att näää det gör inte ont längre, det kännes inte, man berörs inte även om någon med flit försöker såra en med detta gamla – det blir istället en livserfarenhet man tar med sig vidare – ett minne. Man träffar på nya personer som får en att känna, hoppas, leva upp igen – det där man inte trodde skulle ske igen, sker.

Det här sker oftast smygande, men det hamnar *bang* framför ens fötter när det går upp att man inte är kvar i det gamla längre. Det är en så befriande skön känsla.
Jag förstod precis vad hon pratade om i natt, den här känslan hon precis upplevt – det var ett bra tag sen jag upplevde den känslan första gången – den är alltid lite extra – men det sker sen hela tiden saker i livet som påminner om att man gått vidare o har ett härligt liv.

Hur saker ändrar på sig, eller så är det mycket ens egna attityd o inställning till livet o vad som sker. Man är mer positiv, öppen – man har släppt det gamla som tyngde en. Som hon sa – det är en befriande känsla som är speciell. En känsla jag själv hoppa flera skulle få känna av. Men märker också att många inte vågar släppa det gamla trygga – även om det är negativt, det är som sagt tryggt.

En annan arbetskollega sa en annan sak igår som jag tyckte var bara ett så underbart uttryck som jag tänker ta till mig o använda. ”Dubbel glädje”
Vi pratade om situation där man är lite snäll mot någon annan, men man kanske gör det för att det passar en själv – egentligen lite ego. Man behövde kanske en liten paus, gå på toa, sträcka på benen…. Så man säger glatt ja till något, som mot parten känner som att man är snäll mot dom – men i grunden (även om man vill vara snäll också) så passade det ens egna behov just då. Jag sa att jag då handlade lite ego – fast motparten tyckte jag var snäll. Då kommer min kollega med ett av dom bästa uttrycken jag hört på länge – det var inte att man var ego, nej man var Dubbel snäll. Man var snäll både mot någon annan o sig själv.

Visst måste ni hålla med om att det uttrycket var bra härligt? Så positivt o ger glada vibbar. 

Jag funderar lite på mitt liv – då tid väldigt långt bakåt, då tid lite närmare nuet, nuet, det jag har idag o hur jag ser framåt.
Mitt liv har haft sina ups and down, det finns saker jag vill minnas andra jag kanske borde vilja glömma helt, men se nepp, jag har det med som livserfarenhet. Jag tänker inte ens lägga tid på att skämmas eller komma med bortförklaringar – jag gjorde val, bra eller dåliga, utifrån hur jag hade det då, hur jag mådde, var jag var i livet eller förhoppningar. Jag har accepterat, förlåtit, berömt mig själv för olika saker – för att sen gå vidare, släppa taget. Jag har valt bort o valt till personer under resans gång, helt efter hur dom fått mig att må…

Idag är jag så otroligt nöjd med mitt liv, det kunde inte vara bättre just NU. Det är väldigt nära just som jag kan säga att det är ”perfekt” – o perfekt för mig är att det ändå går lite upp o ner. Men det är det som gör livet spännande, jag kämpar vidare, jag njuter av nuet, jag tar tag i saker som behöver tas tag i…. för livet går alltid framåt, o det finns alltid nya utmaningar.
Jag är otroligt glad över att vara den jag är idag, med dom livserfarenheter som format mig till just den jag är idag – faktiskt.

Jag är så stolt över mina döttrar, hur dom vuxit upp till helt underbara personer. Mina dyrbaraste älsklingar, som jag kan ta ner månen för o jag vet att det är ömsesidigt. Jag har ett jobb jag stormtrivs med, härliga arbetskamrater som är ett gäng väldigt olika, väldigt originella personer, men alla unika o härliga som få. Ett jobb där jag också dagligen kommer i kontakt med så många trevliga personer som förgyller vardagen – arbetet.
Jag har börjat älska igen o jag vågar låta mig älskas. Jag kan lita på min magkänsla o andra personer igen.
Har släppt in en mycket speciell person när mig, riktigt nära. Jag har underbara vänner.

Vad mer kan jag begära – inget. (Ja förutom det där med att vinna eller få några miljarder, kunna äta choklad o gå ner i vikt o få en vältränad kropp utan att anstränga mig….. *blink*)

Tänker på orden jag läst o ler lite mer, o skuttar vidare till jobbet - för ska börja lite tidigare - så jag o Ettan åker till 2:an *ler*