Jag har sen länge haft en liten hobby - samla på stenar av olika slag. 

En del för färgen, andra för formen, var jag hittat dom, eller vad dom står för... det finns olika saker som lockat mig att ta en viss sten hem. Jag samlade dom i skålar eller la dom i fönstret... 

Hade så många fina, många ovanliga - många hjärtan .... hade köpt flertalet själv, fått av vänner men även mitt ex köpte när han hittade någon han visste jag skulle gilla (det säger nog också i tid hur länge det är jag samlat på stenar)

Men flytt, o snälla hjälpsamma döttrar som ska rensa o slänga iväg kartonger.... ja då är det lätt att saker som ska vara kvar försvinner, ingen mening med att gråta o gnälla över det. Gjort är gjort o kommer inte tillbaka....

Men nu har jag fått upp lite intresse igen för att börja samla o lägga i min stora skål...

Jade - En lyckosten som dyrkas i Asien i 1000-tals år. Jade stöder oss att förverkliga våra möjligheter, vara tålmodiga o trogna vårt mål. Den utstrålar stillhet, frid o inre harmoni. 

Solsten - Bringar oss solkraft o vårkänslor, kärlek.

Opal - Stärker vår individualitet o personliga uttryck. Stimulerar den kreativitet vi har inom oss.

Nalle Puh

Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor;
snarare har de grått ludd som har flugit in i huvudet på dem av misstag.

Sollefteå, anar att det är mest för att vi kom till sommaren dom första dagarna. Nu här idag vid lunch så blev det lite regn märker jag när jag tittar ut. Tar själv en lugn dag, kurerar mig då jag har feber, med lite vila, sova o spa-dag.

Spa-dagar med ”totalompyssling” är verkligen sköna energi givande dagar. Jag tar vara på dom dagarna fullt ut när jag har chansen att ta dom. Man känner sig lite extra fin med nyfixade naglar, fötter, hår, kropp osv…

Första dagen tog jag mig ner till centrum för att besöka turistinformationen – ville ha en karta över centrum o omnejder med saker man kan göra. En jätte trevlig kvinna gav massor av information, ringade in o pekade på kartan. Inte bara då dom här sakerna som står som värt att besöka, utan lite andra tips också.

Sen har jag letat minneskort till älsklingens kamera som jag ska få låna när jag ger mig ut på mina små utflykter -  men då märks det att man är bortskämd med storstäderna nära – delvis kunna åka till dom men också att utbudet är större i våra butiker. Det fanns inget att uppbringa i rätt variant o storlek. Men gör inget går ju att sen bara ladda över till datorn. Så nu ska jag öva mig lite med den idag för att lära mig inför morgondagens utflyktsmål.

Här finns en butik – Amuletten, med massor av saker jag bara älskar att kika på, en butik helt i min smak – varit in där redan 2 ggr *ler*. Kunde inte låta bli att köpa några nya stenar. Har haft en ganska stor samling stenar – men dom är borta – flytt o kartonger i massor, gör att saker kan försvinna på fel sätt… men nu känner jag att jag gärna vill fylla min skål igen med lite fina stenar.

Sen så blev det även en present var till mina döttrar, o lite humor går inte att låta bli – är man en häxa så *ler*

Mest njuter jag ändå av kvällarna *ler*undra varför – joooo jag vet, då är jag inte ensam – då får jag möjlighet att laga lite mat, inte för att man har dom värsta möjligheterna men allt går bara man vill. Och han uppskattar verkligen min matlagning vilket är så kul – jag brukar skämtsamt säga att tycker han att det jag lagar är speciellt o sååå gott då måste han ha haft det väldigt dåligt på den fronten. Men vet ju att han lagar ännu godare mat så det stämmer ju inte – ska vara så att det är alltid godare just när man blir bjuden o någon annan lagat det.

Det finns en butik här – det är inte så vanligt med butiker – allt finns ju numer på nätet – i Sollefteå, för radiostyrda modeller, bilar, båtar, flygplan osv…. där var vi in snabbt i måndags, något till en motor skulle köpas. Och då är det ju rea på en del modeller… så det blev en tur till dit igår o jag förstår honom – kan man hitta något man vill ha för mindre än halva priset så ska man passa på.

Halva tiden idag o jag har nu vilat upp mig så pass att jag kan ta mig an mina andra planer – zoo, hällristningar, skorpor o mer natur :)

Att ha dåliga blodvärden är jobbigt för alla, speciellt om det är mycket låga värden o man går o dras med det länge utan att kolla upp det. Man bara känner sig dålig, trött, orkeslös eller har symtom man inte alls kopplar ihop med just den saken.
Det ger så många mindre roliga biverkningar, andra saker blir värre….

Inte bara att man blir trött o yr, man tappar hår, naglarna blir dåliga… symtom för Willis-Eckbom Disease, känner direkt av det mer när blodvärdet sjunker. Det är så jag håller lite koll på när det är dags att gå iväg o kontrollera värdet. Inte för att jag gillar varken att ha mer symtom av det eller att jag gillar nålarna som då blir ett måste – så är jag tacksam för att jag på det sättet ändå kan hålla koll på när det är dags att utsätta mig för nål igen.

Sen har jag en annan sak jag kan kika på – det är när jag blir otroligt sugen på is. Japp du läste rätt, is. Isbitar ska det vara. När värdet sjunker blir jag mer o mer sugen på is, knapra på isbitar. Vatten duger inte, det måste vara is. Vet inte varför, läkarna skrattar ialla fall glatt åt det roliga i just detta fenomen – jag skrattar ju själv åt det.

Men nu sen min operation så har jag fått ett stabilare Hb-värde på straxt över 100. Man ska ju ha som kvinna 120-125 i Hb så när det är 61 så kanske men bara kanske det är lite för lågt.

Skrattar fortfarande lite åt sköterskan som tog första provet på mig efter operationen – på mitt återbesök – jag hade 98 o hon sa förskräckt oj oj det där var inte bra. Jag säger istället glatt ”Yes” nu har det vänt o såhär bra har jag inte haft på länge. Hon ser frågande på mig o jag säger bara – kika i journalen *ler* - vilket hon gjorde o kom tillbaka  säger ”yeah” så bra värde du har – så skratta vi båda. Allt är ju relativt eller hur *ler*…

Har även fått höra att om han inte träffat mig, sett mig, vetat hur jag var, vad jag gjorde - jobbade som vanligt o lite till.... så hade han inte trott på att man kunde göra så med så lågt värde.... 

Men visst erkänner jag att många gånger var det ren viljestyrka som höll igång mig.

I oktober förra året tog jag bort min livmoder, det var egentligen inget direkt val jag gjorde, det var mer ett måste. Jag hade valet att fortsätta vara dålig, trött, yr, andfådd för inget – samt hela tiden hålla koll på blodvärdet som rasade ner ner ner o hade attans så svårt att gå upp igen. Inte ens med järndropp eller ”blodpåfyllning” blev det riktigt bra. Det blev lite bättre o sen rasade det ner till lite för låga nivåer. Det är inte hälsosamt att ligga under 70 – så lågt ner som 61 i Hb.

Orsaken till varför det är såhär är delvis saker som att min kropp bildar o lagrar röda blodkroppar väldigt dåligt. Om man sen då som jag hade en otroligt riklig mens i många dagar (minst 12), då får kroppen inte så stora möjligheter att återhämta sig.

Orsaken till mina stora blödningar vid mens var myomer, som under åren växte på sig mer o mer o var ganska så stora till slut. Läkaren ville operera bort livmodern för något år sedan – jag vägrade, många tror att det beror på att jag inte vill bli av med livmodern, att jag skulle känna mig mindre kvinnlig. Men så har jag aldrig ens tänkt, o för mig sitter inte kvinnligheten i livmodern, om jag kan få barn eller inte. Och jag är också gjort mitt – jag har fått tre barn o det räcker gott.

Men dessa myomer, som ju vuxit på sig, gav mer ont o mer blödning. Man blir ju bara så van vid att ha det så, man tänker inte på HUR det kan vara utan. Och är man som jag då livrädd för allt vad sjukhus, nålar osv är så drar man på saker o säger nej vill inte av bara farten.
Min mens varade minst 12 dagar o det blödde igenom allt i minst 9 dagar. Jag vet av erfarenhet att när man pratar mycket mens så kan många hålla med o säga att ja dom har också mycket så dom vet… men sen så märker man att deras mensskydd är blå eller möjligen röd ob – kan säga att DET är inte att blöda mycket… det skulle varit drömmen att ha det så. Nej grön on + 2 nattbindor o på mindre än 30 min var det genomblött… DET är att ha mycket mens – det vet alla som varit där. Och smärtan…. Ja det var som att föda barn, att ha värkar som kommer stötvis under förlossningen, konstant i 2-4 dagar – det varierade lite. Sen hjälper inga värktabletter helt på detta heller…. Det var ett par dagar av att vara helt utslagen – vilja krypa ner i sängen i fosterställning – stänga av livet ett tag o vakna upp när allt var över. Och ha den känslan varje månad.

Alla sa glatt att jag skulle bli av med min sprutfobi – det blir man när man gör samma sak flera gånger, ofta o det blir bra, man märker att man inte ”dör”. För det är just det jag gör, jag dör… sen så återuppstår jag igen efter några timmar – katter har 9 liv, dom kan slänga sig i väggen, jag har många många flera. Som när jag skulle få en dunderkur av järn via dropp…. 3 ggr i veckan i 6 veckor, var det sagt från start – innan mitt blodvärde var någotsånär okey var jag uppe i 3 ggr/vecka i 13 veckor…. Lovar att min fobi var värre efter varje gång. Men det var väl det att det aldrig gick helt bra… minsta antal gånger dom fick sticka för att nålen skulle hamna rätt var 3 ggr. Oftast var det 5-7 ggr, det är väl kanske inte direkt det som gör att man känner att det är okey.

Jag fick prova flera olika varianter då jag sa nej till operation – det var spiral, den stöttes bort 2 ggr, det var minipiller, blödde lika mycket för det…. Så till slut då var det bara operation kvar. Men myomerna var stora o läkaren ville först ta ner dom lite i storlek o vem visst kanske det skulle hjälpa – det gjorde det inte … men dom blev ialla fall mycket mindre – tack o lov.

Att äta den medicinen var okey  ett tag – jag blödde inget i 3 mån, 4e månaden satte det igång att blöda ordentligt igen – åka bår från akuten i Enköping till kvinnoklinikens akut i Uppsala… skrapad för att klara det drägligt tills operationstid kunde ges…. Den här medicinen gjorde också att jag tappade hår, håret rasade av mig – det var hemskt – grät nästan när jag tittade på borsten efter att ha dragit den igenom håret EN gång…. överfylld. Tack o lov slutade håret rasa nästan direkt när jag slutade med medicinerna.

Myom i sig är ju en tumör – en godartad o väldigt vanlig, läker ofta ut av sig själv när man kommer i klimakteriet – vilket var min förhoppning, men nu ville inte den sätta igång som jag då önskade…. Som alltid vill man inte så nog sjutton kommer det, vill man får man snällt vänta…

Myomet var så stort att läkaren sa direkt att det inte skulle gå att ta bort genom slidan, så det var bara genom buken, skära upp som gällde…. Men det ville inte jag, inte efter att ha gått arbetslös en tid inte alls mått bra, sadlat om, fått ett heltidsjobb – inte ville jag då vara sjukskriven i minst 6 veckor. Så det var lite diskussioner – så skiner läkaren upp, kommer på att det här är nog en bra anledning till att få leka med deras nya leksak – ni vet män o tekniska leksaker – då skiner dom upp när dom får leka *ler*. Så han kollade av med överläkaren som sa att jo ja det var nog en bra anledning att använda roboten. Prova se om det kunde gå att dela myomet o ta ut det. För då skulle jag bara behöva vara sjukskriven 1-2 veckor.

Roboten hade dom fått ganska nyligen – dom delade den med canceravd. Så dom hade bara få tider i veckan – det var lite längre väntetid, det var det värt. Ser jag efteråt, dessa robotar dom har nu, när det går att använda, så är det guld för patienten, ja vården överlag kan jag tänka mig. Dom behöver inte skära upp, det blir mindre sår som ska läkas ut. Man är på benen mycket snabbare. Nu visste jag ju också att OM det inte fungerade som läkarna räknat ut så skulle dom öppna på ”normalt” sätt. Så det va min första fråga på uppvaket – ”måste dom skära?”

Det ä ju samma sak vid hjärtoperationer, förr var patienten tvungen till lång lång tid efter att läka ihop. Idag med den här robottekniken så är det en helt annan situation, man slipper det där att skäras upp o man är på benen snabbare.

Jag är imponerad av den här nya tekniken, jag hoppas att det är den som kommer vara det vanliga framåt i tiden så att man slipper skäras upp mer än i speciella situationer. Att det inte ska behövas speciella orsaker för att man ska få operationen med robot o bara titthålen som yttre sår.
Jag hade turen att ha speciella omständigheter så att jag fick göra operationen med titthål. Jag blev också glad att höra att min lilla syster som nyss tog bort sin livmoder för cancer, kunde få operationen med robot. Vet ju att det inte är alla som får den möjligheten, då det är tidsbrist o många som ska opereras. Som jag förstod när jag skulle få min tid väljs de lite mer akuta canceroperationerna först…  dom operationerna som är viktiga att göra så snabbt som möjligt, vi andra får snällt vänta eller som oftast görs operationer än så länge, som oftast på det vanliga sättet. Och om jag ser till hur snabbt min systers operation bokades från det att dom märkte att det var cancer – mot min väntetid så inte var det något godartat hon hade, o jag är glad att även hon fick vakna upp med besked att dom inte behövde öppna för att klara av att ta bort det som skulle tas bort.

Jag är glad att jag inte behövde ta bort allt… dom behöll äggstockarna – så jag kan luta mig tillbaka o invänta klimakteriet när kroppens hormoner säger att det är tid för den fasen av mitt liv…..  min syster däremot som är 15 år yngre, som då tog bort allt pga av cancer o för att verkligen få bort allt så togs även äggstockarna bort, det är bra tycker jag att dom inte chansar utan tar bort allt som kan vara till strul efter ett tag. Men hon får då istället börja med medicin nu för att hjälpa kroppen med hormoner för att nu hamnar kroppen lite chockad i ”klimakteriet” – tur det finns så otroligt bra mediciner idag.

Att ta bort livmodern – trots att jag väntade o var envis att säga nej – var något jätte bra på flera sätt. Delvis piggare o orkar mer, blodvärdet ligger runt 100 i Hb, konstant nu. Håller bara lite koll på det då o då för att vara säker att det inte sjunker – antar att det sitter ifrån den tid då jag måste kolla ofta.
Jag slipper ha dom där dagarna av smärta, det är nog det skönaste av allt. Veta att jag slipper dom dagarna helt nu. Att slippa blöda är också skönt, mest sådär jätte mycket, man slipper ha det ens i tanken när man planerar saker.

Så har du ont när du har mens, har du stora blödningar, kanske dags kolla upp om orsaken är myomer? Och är det tal om att ta bort livmodern, du har dina barn eller åldern där det inte är in tankarna längre – var inte lika dum o envis som jag – gör operationen så fort du kan – livet blir så mycket enklare att leva.

Man kan gärna dela upplevelser med varandra – att man förstår varandra i oliks sjukdomar eller skador man kan drabbas av. Det är ett sätt att ventilera sin egna oro eller bara få mer information om något man själv kanske ska göra från någon som gjort samma sak. Men man kan aldrig jämföra på det sättet att jag är sjukare än dig för jag har så stor eller skars upp si eller så…. Alla är vi unika, alla operationer är unika, allas läkning är unika. Så det finns inget som säger att det som ser litet ut är det ”minsta” eller tvärt om. Man ska visa respekt mot varandra o förstå att allas upplevelser är personliga…. Det här märker jag så mycket av nu när jag kommer i kontakt med så många människor med så olika livsöden gällande sjukdomar o skador. Hur olika kämpar glöden är, ja hur dom upplever allt som sker dom. Framför allt glädjen över all ny teknik som finns som gör saker lättare i allt det svåra man går igenom.

Och en sak har jag lärt mig, det är att personer som mer bara informerar om det dom går igenom, berättar rakt upp o ner mest utan direkt gnäll (märker av det privat, på nätet o i jobbet) – är oftast, ja nästan alltid dom personer som genomgår dom jobbigaste sakerna….
Medan dom som gärna gnäller, gärna berättar i detalj om saker, hur ont dom har eller hur hemskt det är – mest egentligen vill ses, få bekräftelse att dom syns o dom vet inget annat sätt än det här med att få andra att tycka synd om dom.

Ha en underbar onsdag!

Vädret blev bara mer o mer sommar, det klagade vi inte på alls. Mycket musik, prat o skratt i bilen. Min trötthet var som bortblåst – erkänner att jag somnade som klubbad väl i säng, men höll ut länge. Hade ju jobbat natt o inte hunnit sova – åkte direkt upp efter jobbet.

Det är skoj att åka en ny väg med någon som åkt den ofta o har massor av minnen som berättas – vägen blir mer levande på något sätt. Det är verkligen att lära känna personen mer när det också är små personliga saker som berättas. Och det ena ger det andra så att det blir en hel del, för även jag hade små minnen från ställen på vägen. Har ju varit i trakterna en del jag med.

Så när vi kommit en bra bit får jag frågan om jag någonsin varit o kikat på den Thailändska paviljongen? Men se det hade jag inte, o då  svänger han av för att vi ska ta oss en lite paus o kika på stället. Det är något vi verkar ha gemensamt, tycka det är skoj att spontant stanna o se saker som lockar oss på vägen vi reser.

På vägen dit fick jag också höra en av historierna till varför vi har den enda paviljongen av det här slaget som finns utanför Thailand, just här i Sverige o på en lite norrländsk ort.
Den här varianten gick ut på att den thailändska kungen ramlade i vattnet – men man får ju inte beröra en kunglighet så ingen i följet hoppade i för att rädda – dom var mest villrådiga – men en arbetare som delvis inte visste att man inte fick beröra en kunglighet men också räddar en människa i nöd hoppade i o räddade kungen.

Efter det så döptes en väg efter kung Chulalongkorn – ca 100 år senare kommer det ett thailändskt danssällskap förbi, ser att vägen heter samma som deras kung….  – det här är då helt bekräftat story då den finns med i deras berättelser som finns där *ler* - så blev det bestämt att hedra orten, det skulle byggas en paviljong där. Helt klart inte den bästa platsen, våtmark där man tog upp blålera…. Det krävdes en hel del planering o extra jobb för att förverkliga detta. Pålar i marken, upphöjd mark just för byggnaden som inte fick stå lägre än omkringliggande vägar… det ska finnas spegelvatten…

Det thailändska kungahuset gav till det svenska kungahuset som gåva 2 elefanthonor, det var meningen att dom skulle bo här på detta område – men för elefanternas bästa fick dom istället bo på Kolmården. Och den ena av tjejerna har fått den första babyn på Kolmården, blev mamma 2013 till en liten kille.

Hela området håller fortfarande på att utvecklas, växthus med växter, planteringar osv… det är en vacker lite orientalisk oas mitt i vårat norrländska Sverige. Synd det ligger lite för långt bort för att åka o delta på aktiviteter dom har – som yoga, hade nog varit en speciell upplevelse att göra det där, på deras gräsmattor framför den magnifika byggnaden.

http://www.thaipaviljongen.se/2.f859c32126f4bf5a6e800036.html

Det blir färre o färre dagar kvar till jul än det var sen jul var senast :)

Nu är det halvåret kvar – bara ...