"De omnibus dubitandum est"

                                 - Man bör tvivla på allt.

Är det så man ska leva? Att man misstror, tvivlar på allt? Ska man tänka negativt hela tiden för att inte bli besviken? Ska man inte kunna lita på, känna sig trygg med någon? Utan bara känna tvivel att någon eller något är som det ser ut att vara. Utan alltid förvänta sig det värsta?

Jag har en dålig egenskap, jag känner nästan alltid av människor. Hur dom är, är det en bra person, kan jag lita på den, kommer kontakten med den här personen bli bra. Jag kan faktiskt bara läsa en profil på någon sida, se hur personen skriver i t ex en blogg eller kommenterar. 

Jag kan känna av ganska direkt om en vän träffar någon ny partner om det kommer bli bra eller inte. Jag känner av nya arbetskamrater direkt, kommer dom vara en person som gillar jobbet, som kommer göra sitt bästa eller en som kommer smita undan.
Jag känner av när det sker något negativt med någon som står mig nära - jag känner oro o kan inte förstå varför, det brukar visa sig sen att kanske något av mina barn gjort sig illa eller blivit ledsen, eller så kan det också vara en nära vän, eller min partner. Personer jag älskar på något sätt!

Det är lite olika känsla som kommer, det är en känsla om det är typ att något har hänt, som att göra sig illa eller blivit ledsen, det är en annan känsla om jag känner att man ljuger för mig o jag bara måste kolla upp saken. Och jag vet att när jag får den känslan då är något fel... o jag har nästan alltid rätt, felmariginalen för den här känslan är 0,01 %, den finns där, risken att känslan är fel, men det är en väldigt liten risk. Därför går inte känslan att bortse ifrån när den kommer.

Jag har lärt mig under åren jag levt, både den hårda vägen o den bra vägen, att jag ska lita på magkänslan..... 

Visst är det bra när det är positiva saker - men det är så jäkla jobbigt när det inte är det...

Borde sova, ska snart upp o jobba, borde få bort tankarna ur huvudet, tankar som mal på o gör att jag ser fler saker.... visst är det bra att vinkla saker när man hittar vinklar som är positiva, men när det blandas upp med flera negativa saker är det inte alls kul. Då hålls jag vaken, då kan jag inte sova -  det kryper än mer i fötter, ben o händer. Händerna är värst, för det kommer bara när det är som sämst, fötter o ben har jag lärt mig att leva med på något konstigt sätt.

Får lägga mig o vila, meditera på ett sätt där jag försöker bli blank i huvudet - inte har någon tanke kvar. Men så svårt när jag inte kan ligga still, när jag gör det o kopplar av känns "krypet" mer o mer.

Hatar sömnlösa nätter, hatar den här känslan.... en dålig egenskap som ger dåliga effekter för mig. Så lätt att inte känna något alls, bara vara o då även kunna sova.