Sitter o tittar på tv, så kommer stunderna av reklam då man slutar titta, ja till o med reser sig för att göra olika saker - kissa hunden, hämta kaffe, svara på sms, ringa ett kort samtal för något barn vill nå en.....

Men nu bara stannade jag till o tittade - det var reklam från Arla om en ny produkt, Grädd-Mjölk - för att få den krämiga smaken men en lättare känsla??? Men kan man inte ta en lättare variant av grädde då eller kan man inte blanda själv??

Det här känns verkligen som en totalt onödig produkt o bara för att jag tänker så kommer den säkert bli jätte populär - en storsäljare....

Ja jag hade tillgång till bil, min väninna var ledig, jag var ledig så jag passade på. Vi bestämde oss för att ”dejta” – ja va sjutton vi kan väl kalla det så, vi får ju inga andra dejter så… *ler* Eller nej nu ljög jag, ska inte skriva att vi inte får. För det får vi, om vi vill… mera att vi valt bort den biten båda två, för lite tid framåt – av olika anledningar, men näää inga dejter med män för oss. Ja om det inte är ”rätt” man som vill, då finna inget som kan få oss att säga nej *ler*

Förutom mina nostalgiska minnen på vägen ner o upp. Så hade vi ett trevligt dygn tillsammans, vi måste skärpa till oss o göra om det oftare – vi är lite för dåliga på det där… vi vet varför i o för sig, vi jobbar lika mycket båda två o lite udda – hon dag o jag natt… Sen är det 16 mil mellan oss, inte direkt en sträcka man åker bara för en fika på kvällen. (Eller ju när jag tänker efter, det finns dom som gör det – kör den sträckan enkel för att fika *blink)

Det finns också en annan liten orsak att vi inte ses oftare som är en liten skillnad mellan oss – hon har bil, men gillar inte köra, jag har ingen, men hade gärna kört *Ler*… lite sned fördelning där ser jag. Men om vi inte kan träffas tidigare så kommer vi ses… nu ska vi se, tror det var första helgen i maj (det där måste jag ta reda på exakt datum så jag kan se till att vara ledig)  som vi ska åka ner till Göteborg, på fest. Japp jag ska på fest – herre gud det var evigheter sen jag var på fest överhuvudtaget – måste hitta något snyggt o lite ”speciellt” att ha på mig i klädväg, men såg en video igår som gav mig en bra idé. Tror det kan bli riktigt bra o då inte bara snyggt utan att jag trivs i kläderna. Det måste jag annars har jag inte skoj.

Vi gick en lång promenad o jag fick se alla ställen som hon brukar fotografera på sina promenader. Det var kanske inte den absolut smartaste vägvalet – det var blött o kladdigt – så man var blöt om fötterna o byxorna skitiga upp till knäna (tur det finns tvättmaskin) för att inte tala om hunden som tur var är svart från start, annars hade han varit det efter promenaden hur som helst.

Han har varit lite försiktig när han flyttade hem till min väninna med familj, men så han ändrat på sig. Då var allt lite läskigt, men nu ska han hälsa på alla vi mötte, han gick lugnt o helt ointresserad av att jaga änderna som gick framför näsan på honom. Han gick lugnt över en bro där det strömmade vatte ljudligt, han reagerade inte utan traskade på efter oss. Min väninna blev lite imponerad där, få hundar går så tryggt med över första gången, det brukar vara lite reaktion över vad är det som är under mig…  Hemma i köket rasade plåtfat ut från skåp högt upp, både hon o jag blev rädda – han tittade mer på oss med blicken, ”ni tanter är bra fåniga o klumpiga” *ler*

Min väninna är utbildad instruktör för hundträning, hon har haft hundar under alla år, men valde att vara utan när sista dog för några år sedan o hon skilde sig. Efter det har hon aldrig känt att hon träffat någon hund där hon känt ”jag vill ha hund igen” men nu kom den känslan – för han var så otroligt härlig lille lakritstrollet som jag hade med. Han är precis så som man vill ha en hund.

Annars så fick vi prata av oss, även här blev det gamla minnen, kanske inte riktigt så gamla så man kan kalla dom nostalgi, än. Men det var minnen från då när vi blev vänner.
Båda singlar, in i en ”värld” som var ny – jag hade några års försprång o kunde visa henne att ”nej du är inte ensam om…”  Sen får vi alla göra vår egen resa framåt, gå igenom faser av livet… men man behöver inte tro att man är ensam, att man är dum som känner saker eller går på visa nitar. För man är väldigt sällan ensam – det finns både dom som är i samma fas o dom som gått igenom fasen tidigare.

Men visst är det ganska intressant att det är så för oss alla att man går igenom faser – precis som när man pratar om steg i sorgearbete – faserna finns där för oss alla, visst vi är alla lite olika, men ändå ganska så lika. Vi är kvar i olika faser olika länge vi reagerar lite olika stark på saker i faserna, men man kan känna igen sig eller andra – för man går igenom dom här stegen oavsett.

Nu ska jag in på Wish o se om jag kan hitta det där jag fått för mig ska ingå i klädseln för festen i maj :) – Fast egentligen vill jag inte till Göteborg i början på maj – mer i slutet o början av juni – får väl ta en resa ner över en dag då med… SKA gå i Slottsskogen, se o känna när azaleorna blommar, så det så.

En liten tanke som dök upp i mitt huvud i måndags när jag åkte hemifrån till min väninna – var går gränsen för när man kallar något ett minne eller när det kallas nostalgi? Visst nostalgi är minnen från tider som varit, men ändå så använder man inte ordet nostalgi för sådant som skett för 1 vecka sedan eller ens 1 år, då pratar man minnen. Eller är det så att det inte bara är tiden som gått som avgör om man istället tänker på minnet som nostalgi, utan även känslan man får kommer in o avgör? Är det att det är minnen som ger oss en lite vemodig känsla av svunna tider som får heta nostalgi?

Hur som helst så tänkte jag då i måndags på minna minnen som nostalgi. Jag såg hur vägen byggt som, dragits om på vissa ställen, men ändå så kände jag igen hus, ortsnamn på skyltarna, tankar jag hade när jag åkte förbi vissa ställen både ner o hemåt. Jag satt under en några månader o pendlade ner till Gränna, 30 mil, varje helg. Vad gör man inte nykär *Ler*. Jobbade in tid så att jag kunde åka vid lunch, på så sätt var jag där nere ungefär samtidigt som han kom hem från jobbet. Inte slösa på någon tid alls. Sen hemåt kom jag nästan aldrig iväg när jag tänkt mig – på söndagskvällen, nej det blev att åka mitt i natten för att lagom komma hem, lasta av, byta kläder, äta lite o åka till jobbet.

Han o jag gifte oss, fick tre barn, var tillsammans 20 år o sen skilde vi oss. Nu var det över 10 år sedan – men när jag åkte bara för 5 år sedan var det jobbiga minnen som kom. Men nu var det med ett leende på läpparna även dom negativa sakerna som skedde, det var bara minnen utan jobbiga känslor. Så det var kanske därför jag tänkte på minnena som nostalgi, gamla minnen som inte längre berörde på djupet med känslor. Utan bara just som minnen.