Ja tänka att man trots min ålder inte lär sig något! Ja nu var det då igen en stunds grämande – varför, varför – skulle INTE ha gjort så. Vet ju av erfarenhet att det inte fungerar, har aldrig gjort o kommer aldrig att göra. Så varför inte ta lärdom o istället göra på ett annat sätt???

Näää jag är där o litar på att det ska gå bra, så gör om samma misstag = samma resultat… Det blir inte bra alls o jag ledsnar o slutar. Jag gör det när jag känner att det blir fel, när det inte går att rätta till, då slutar jag helt. Jag vet att det blir bara mer tillkrånglat om man försöker rätta till det – mera ”kluddigt” o sen ser man inget alls….

Jag vet ju – man ska inte, eller jag ska inte, jag ska aldrig tro…. Ja tro att det fungerar för det gör det inte, inte för mig…. Lösa korsord med bläckpenna… det är det dummaste jag vet – ändå gör jag det om o om igen. Jag tycker det är avkopplande att lösa korsord eller andra saker som finns att fördriva tid med i tidningar – nu är jag dock inte så där jätte bra på det så jag håller mig till nivån ”en penna”, räcker för mig *ler*…. Men ska ju ta blyerts…. Å andra sidan när jag tänker till så kvittar det – jag kör på, när det blir fel orkar jag ändå inte sudda – jag slutar då med. Och japp det blir oftast fel – få saker jag löser helt ut o rätt *ler* Men kvittar, jag har en trevlig stund av tidsfördriv o  försöka sluta bli irriterad på mig själv över att jag envist fortsätter med bläckpenna… vet ju att jag ändå inte suddar o ändrar ;)
Men bara för att – jag har dammat av en blyertspenna ….

Fick en tidning av en vän – kommer nu att bli fler igen, han har bytt till denna – uppskattar verkligen att det är rätt svårighetsgrad för mig denna gång *ler*

Go´morron världen

En härlig natt, med en ny dag som vaknade sakta helt underbar. Solen gick upp, himlen lovade massor… vad som blir av det löftet får jag se när jag vaknar till om någon timme – det ska försöka sovas ialla fall lite.

Inatt har kunderna varit… ja jag håller mig till att säga att dom varit just kunder…  men guldklimpar har funnits.
Som en kund som glatt direkt förkunnande att ”jag är en av stans snälla….” – på vilket jag svarade – va skoj, men finns det elaka ??? Sen visade det sig att vi arbetat på samma arbetsplats o det blev att glatt samtal. Det här är en sådan här person som jag mer än gärna skulle samtala mer med, en jag gärna lärt känna mer…
Eller paret som skulle iväg på semester till varmare breddgrader – ni vet hur det är när man kommenterar något till sitt sällskap, lite efter, när man inte tror den det berör hör… som nu, dom hoppar ur, jag tar ut deras väskor önskar dom glatt en trevlig resa o hoppar in i bilen – precis innan dörren går igen hör jag henne säga till honom ”men tänk en sådan otroligt trevlig förare” – det är vi ju alla, alla mina kollegor, vi är trevliga *ler*.
Men så har vi väl för det mesta lika trevliga kunder …

Har njutit av lyxen som följer med detta jobb o mina arbetstider - se soluppgången varje morgon lika unik, lika vacker o ändå så olika varje morgon.

Idag fyller min mamma, mina döttrars mormor år. Vi önskar henne en härlig dag *ler* Vi hade gärna åkt dit o firat henne, men ibland så förhindrar vissa val att man kan göra som man själv vill/önskar.
Idag blev det så…. mitt val blev såhär pga av andra ”omständigheter”.

Men kanske hon ska vara glad att slippa höra oss ta i o sjunga ”ja må hon leva…” det är inte vackert *ler*….  Hoppas dagen blir så bra den bara kan bli.

Själv ska jag krypa ner i min säng som igår fick nytvättade lakan – men jag är så besviken på dessa, det är noppor överallt, det ser smutsigt ut… nej tacka vet jag mitt set med Gant´s lakan, vill ha ett set till – dyrt men så värt det… mmmmm ljuvliga att sova i o ser nya ut även efter tvätt, inga noppor här inte….

Idag *ler* har jag lite tur så…..  ska bara tänka positiva tankar o tänka på det roliga – helt lägga allt annat åt sidan – stänga in mitt egna lilla hjärnspöke som far runt med för många tankar jag inte får riktigt i ordning för tillfället…

Så Hipp hipp hurra för mamma

Ha en underbar härlig dag alla ni andra

Och sov gott till mig själv *ler* - under mina prinsessan på ärten filt hög – ja det är fortfarande lite kallt här hemma, så värmeljus o filtar får värma mig, även om jag nog drömmer mig bort lite om att värmen kommer av en viss speciell person ;)

Ser datumet o det klingar lite sådär i bakhuvudet som om det är ett datum jag bör komma ihåg… och ja det borde jag *ler* även om det är förgångna saker så kanske det är så att man bör komma ihåg, ialla fall tills man får något annat som utbytes minne. Men sen vilka årtal det gäller var lite knepigare att komma på, blev tvungen att räkna baklänges – men är ändå osäker på om det är helt rätt eller…. Tja kvittar, det är ”bara” minnen.

20 april för 30 år sedan – se nu kom jag på hur jag ska räkna o få årtalen rätt ;) – döptes min äldsta dotter, alltså 1986, då snöade det ordentligt o det låg till o med kvar flera centimeter snö på marken.
1985 samma datum gifta jag mig… kommer aldrig glömma hur fint nunnorna gjort i kyrkan – satt massor av tussilago i bänkradernas koppar för värmeljus *ler*, den här dagen ösregnade det o ja jag menar verkligen ösregn, lite som om någon står o häller hinkar ner över oss. Året före, 1985 den 20 april träffade jag det som då på dagen 1 år senare blev min man, hmmm här kommer jag inte alls ihåg vad det var för väder. Men jag kommer ihåg att han kom hit, vi var till Joar *ler* o vi dansade tillsammas, ingen av oss dansar normalt, men den kvällen var en av de få gånger vi faktiskt dansade – kommer till o med ihåg låten :) . Det blev nästan 20 år tillsammans, på gott o ont. Som det mesta är.

Det var heller inte sådär vänskapligt när vi skilde oss, vi har inte pratat många ord med varandra sen den dagen heller – som tur är slipper man vara social o artig mot varandra när man inte har småbarn utan så gamla barn att dom faktiskt tar sina egna beslut, nästan vuxna.

Och det var som sagt inget vänskapligt mellan oss efter skilsmässan, bara tankar på den tiden kunde få mig att må riktigt dåligt förr. Nu berör det mig inte alls på samma sätt, jag har packat ner det där. Och att jag verkligen har gjort det fick jag höra bara för några dagar sedan. En väninna säger till mig att det var härligt att höra vilken värme jag hade i min röst när jag pratar om mina barns pappa – även om det inte är så där väldigt gladlynta ord … det här gjorde mig glad att höra, att jag inte längre låter bitter eller ledsen.
Jag var tvungen att tänka till – vad då värme i rösten – om honom??? Men det kanske stämmer, jag är glad över mina barn, han är pappa o det gör att jag är glad att jag träffade honom o han är pappa till mina barn. Vi hade en tid av mycket glädje o skoj, sen att det dalade ut o blev på annat sätt – ja idag blir jag inte upprörd eller ledsen när jag tänker bakåt. Jag kommer ihåg allt, men väljer att minnas det trevliga, det som varit glädje. Och den stora glädjen är mina tjejer – blir varm inombords av att bara tänka på dom *ler*.

Ibland är det härligt att traska lite på minnenas väg – se lita bakåt, se med värme på saker som hänt, när man bara kan minnas med ett leende. Och det är en otroligt skön känsla – att allt det där negativa som kan komma över en när man minns saker som innehållit negativa saker, känslor – att märka att dom är borta – att man inte längre låter dom sakerna beröra en. DET är en himmelsk upptäckt, jag har verkligen lagt det där bakom mig, packat ner det, accepterat, jag har valt att bara minnas det som är fint, det som ger mig ett leende på läpparna *ler*

 ----------------------------------------------------------------

Sen sådär för att byta ämne men ändå hålla mig till samma ämne – i höstas hämtade jag hem ett gäng glada kvinnor som varit på teater i Stockholm. Det som samtalet sen handlade om på vägen hem var bröllop eller mer vilken musik dom skulle vilja ha på sina bröllop om dom nu gifte sig eller skulle gifta om sig … Det fanns klara favoriter hos varje kvinna, en hade samlat på sig så många favoriter under åren att hon skrattade sa att för att spela alla skulle dom få hålla på en vecka *ler*. Jag vet att här någonstans slutade jag att lyssna o kom på mig själv att jag inte har någon låt jag känner jag vill ha med på mitt bröllop, kanske för att jag inte tänker i banan ”gifta mig igen”, det har varit no no never i min värld. Varit gift en gång, det räcker – men vem vet man ska aldrig säga aldrig. Däremot finns det en låt – vars text jag älskar som något jag kan spela när jag har ett förhållande där jag känner att allt verkligen ÄR rätt – att jag hittat rätt…

Men just bröllop och tjejer, nog måste det väl ändå vara något som är bland det mest planerade i förväg, då talar jag om år o år i förväg. Inte alls att kanske planerna är detaljerade så att man vet exakt vad man ska göra – mer att man hittat saker man tänker ”åhhh det vill jag ha, åhhh så vacker….” det kan vara klänning, blommor, musik, tårta, plats… det är väl något som ligger i våra tjejgener *ler*….

Jag ser en video till en låt jag hört säkert miljontals gånger på radion, ja okey, miljon kanske var lite överdrivet, men bara lite *ler*. Det är ju så med populära låtar dom snurrar en hel del gånger per dygn på radion. 

Och jag har inte sett videon, nyss såg jag den o blev jätte snopen, det var inte alls som jag tänkt mig - men så mycket bättre - o igen blev jag sådär på djupet berörd av en musikvideo - sådär att jag sitter med lite tårar i ögonen o bara småler. Antar att jag är i en känslig period där jag märker av saker o tar till mig dom mer än normalt. Som den här videon, blev så varm inombords av att se den *ler*

Avicii -  Waiting for love

Kom på att dom musikvideos som jag känsomässigt tagit åt mig, texten på låten o sen videon, alla är dom svenska... 

Myser, har haft en myskväll uppkrupen i sängen o massa närhet, klagar inte ett dugg, går inte att låta bli att känna mig älskad, till o med avgudad *ler*. Eller det kanske inte är jag... utan min mat??? Näää klart det är jag.

Igår tidigt kom min efterlängtade dator tillbaka - hårddisken hade lämnat in helt, så den var utbytt... bara börja uppdatera o installera igen. Tar det lite pö om pö, har ingen brådska.

Skulle ha varit iväg på frukostträff, men hann inte, blev till att mysa till med frukost hemma - klagar inte över det heller - vem gnäller över närhet o sällskap - väldigt närgånget sällskap *ler*....

Imorgon blir det ännu mer ... jag tackar självklart inte nej, vore dumt av mig.

 Jag är romantisk, jag gillar romantik, i lagom mängd, det får inte bli så att det blir fånigt. Men så där lite extra som förgyller livet, vardagen. Det kan vara att tända ljus på middagsbordet en vardag, det kan vara att få eller ge en blomsterbukett spontant, eller någon annan liten gullig sak. Det kan vara att sända gulliga, eller fräcka sms *ler*.

Det är att det görs med den där lilla extra kärlekskänslan.   

Små weekendresor eller även veckoresor kan vara just sådär extra romantiska. Man ger sig iväg tillsammans, för att ha tid bara för varandra, koppla av, mysa, hämta energi, uppleva saker.

Sitter just nu o småchattar med en väninna som jag är grymt avis på – ja inte på ett negativt sätt – utan jag är så glad för henne, o det låter så härligt. Jag är avis för att jag vill också, jag vill också göra det hon gör med sin partner. Den här gången bär det av till Rom, att tillbringa några nätter o dagar i en romantisk stad tillsammans med sin partner. Mmmmm åhhhh så härligt säger jag o ler fånigt.

Jag hoppas att dom kommer få härliga underbara romantiska dagar *ler* o att jag snart får uppleva samma sak med någon speciell för mig. 

Ofta under som senaste åren har jag stött på så många som både valt partner o stannat kvar i förhållande av alla möjliga o omöjliga anledningar. Det finns dock en del varianter som är mer vanliga än andra.

När det gäller val av partner så kan det vara för att inte behöva vara ensam, man tar den man får för man får inte den man vill ha. – Ja jag har faktiskt till o med från en man hört det svaret när han fick frågan – men du sa ju att du inte alls gillade henne, varför är du nu tillsammans med henne? Han svarade; ”Jag får inte den jag vill ha, hon har visat att hon vill ha mig så….”

Men vanliga varianter är också att få någonstans att bo, att klara ekonomin, att man vill skaffa barn o den andra verkar vara en bra förälder…

Att stanna kvar i ett förhållande så är väl den absolut vanligaste orsaken ”för barnen”, sen kommer ekonomin, boende, att det är jobbigt att gå igenom dom förändringar som kommer av att avsluta ett förhållande/äktenskap.

Jag kom att tänka på just dom här sakerna igen – jag har funderat en hel del på just det här – varför man har svårt att bryta upp, varför man stanna eller varför man ens gör ett visst val från start.

Jag har stannat kvar för barnens skull så jag vet hur dålig den ursäkten är o jag ser idag på mina tjejers val i vissa situationer hur jag påverkat dom negativt genom att inte ta tag i saker långt tidigare – för sent nu att göra något åt det mer än att stötta o finnas där o prata om min egen erfarenhet. Men visst gör det ont i mig när jag ser likheter o vet att det är mitt ”fel” dom har lärt sig från mig att göra fel val o agera på fel sätt för sitt eget välmående.
Jag har också pratat med många som till slut brutit upp o som säger samma sak – Fy f*n vad dum jag var, varför såg jag inte det negativa i att stanna kvar för barnen.

Samma har jag faktiskt också gjort ett stort fel när jag valde att gå in i en relation, alltså det var av fel anledning, även om jag även då blundade hårt för det. Och sen även en gång ett mindre fel….
Det mindre var för att tysta vänner o visa att jag hade rätt, förhållande fungerar inte för mig – valet föll på en kille jag från start visste att det inte skulle hålla länge – exakt, jag fick rätt, hela 3 veckor – räknas det ens som förhållande???
Det stora var att jag fick känslor för en man, men visste att det inte skulle bli något, så jag blev mer öppen för en annan man som flirtade o uppvaktade mig. Där la jag ner tid o energi för att bevisa för mig själv att det var rätt val …

Men så tänker jag vidare o har tänkt just i dom här banorna väldigt länge… o kommit på att det är inte okey att göra dom här valen av dom här anledningarna… man ska älska den man är i ett förhållande med, verkligen älska passionerat – det ska inte vara vänskap, det ska inte vara för barn, ekonomi, boende eller gammal vana eller rädsla för ensamhet.

Jag skulle känna mig väldigt nervärderad som kvinna/person om jag fick veta att min partner valt mig eller stannar kvar i förhållandet av någon annan anledning än att han älskar mig. Visst det kommer alltid finnas många småsaker till i ekvationen, det kommer också gå upp o ner – men grunden, basen som alltid alltid ska finnas där är just kärlek, att man älskar varandra.

Hur ska man kunna bli lycklig – vara lycklig om man blir fast i förhållanden eller går in i förhållanden av andra anledningar?

Egentligen är det både elakt o jäkligt egoistiskt att göra så, ha någon, behålla en relation där det inte bygger på kärlek, tillsammans med ganska lika värderingar o mål i livet?

Den här bilden som startade upp mina tankar idag – den är så klockren – ibland undrar jag om vuxna kan älska på riktigt, verkligen bara känna o älska – varandra. För det går bra att ha den kärleken till barn, vänner osv… men för få har det till varandra det finns så många andra saker som istället håller samman….

Jag pratade med min stora dotter igår… vi skrattade en hel del just i det här hur lika hon är mig i mycket, jag visade henne dock inte hur ledsen jag var inombords när jag ser hur mina val påverkat henne så att det blivit negativa effekter…
Men det jag tänkte på var när hon sa – att hon ibland frågar sin pojkvän hur han står ut med henne…. Svaret bli alltid – ”för att jag älskar dig”.
Det är just så det ska vara….

Tittar på texten på den andra bilden – rad för rad – o tänker… inget av det som står där kommer ske om man är tillsammans för att man älskar varandra – det är när kärleken inte funnits eller tagit slut som det andra kommer in… att man sårar varandra på olika sätt, att man irriterar sig på varandra, hittar fel på varandra o inte vill göra förändringar/kompromissa för varandra…. Varför fortsätter man då ändå???
Visst uppbrott är svåra, man ser inte alls fördelarna direkt – men dom kommer, men är man olycklig, varför inte ta det lite mer jobbigt en kort tid för att ha chansen att hitta lycka, få må bra???

Det lustiga är att alla som är i förhållanden/äktenskap som inte är bra tycker dessa anledningar är så bra, det är så det är o så ska man göra – men inte en enda säger sen efteråt att det var rätt, utan snarare – varför gjorde jag det inte tidigare??? För min egen skull, för min partners skull o för barnens skull (om det finns barn).

Ja nu vet jag också att det inte enbart var bilderna i sig som startade upp tankarna, dom fanns där redan efter samtal med min väninna både när jag var o hälsade på henne o telsamtal under veckan…. Vi pratade om just den sådan situation…

Ja människan är ett konstigt djur som agerar o gör lustiga val, som blundar för saker som vi inte vill se, för då måste vi ta itur med det o det kan vara jobbigt…  Vi krånglar till saker på många sätt… vi är rädda för att göra fel…. o det enda vi gör är just hindrar oss själva o iblandade att verkligen bli just det vi alla vill - glada, lyckliga, harmoniska o älskade 

Jag har gjort mina misstag, jag vet hur det blev, o hur jag mått, därför är jag noga med att aldrig gå in i en relation ett förhållande om det är för någon annan orsak än att jag känner starkt för personen, blivit förälskad o känner att det kan bli kärlek. 
Jag kommer heller aldrig någonsin stanna kvar i en relation om jag tvivlar på att min partner inte älskar mig - har provat vara i en sådan relation, det äter upp en o drar ner en... man blir sakta mer o mer osäker på om man duger som person... 

Så never ever, igen - det ska vara känslor, kärlek, samma värderingar o mål i livet - annars får det vara.....

Ja jag hade tillgång till bil, min väninna var ledig, jag var ledig så jag passade på. Vi bestämde oss för att ”dejta” – ja va sjutton vi kan väl kalla det så, vi får ju inga andra dejter så… *ler* Eller nej nu ljög jag, ska inte skriva att vi inte får. För det får vi, om vi vill… mera att vi valt bort den biten båda två, för lite tid framåt – av olika anledningar, men näää inga dejter med män för oss. Ja om det inte är ”rätt” man som vill, då finna inget som kan få oss att säga nej *ler*

Förutom mina nostalgiska minnen på vägen ner o upp. Så hade vi ett trevligt dygn tillsammans, vi måste skärpa till oss o göra om det oftare – vi är lite för dåliga på det där… vi vet varför i o för sig, vi jobbar lika mycket båda två o lite udda – hon dag o jag natt… Sen är det 16 mil mellan oss, inte direkt en sträcka man åker bara för en fika på kvällen. (Eller ju när jag tänker efter, det finns dom som gör det – kör den sträckan enkel för att fika *blink)

Det finns också en annan liten orsak att vi inte ses oftare som är en liten skillnad mellan oss – hon har bil, men gillar inte köra, jag har ingen, men hade gärna kört *Ler*… lite sned fördelning där ser jag. Men om vi inte kan träffas tidigare så kommer vi ses… nu ska vi se, tror det var första helgen i maj (det där måste jag ta reda på exakt datum så jag kan se till att vara ledig)  som vi ska åka ner till Göteborg, på fest. Japp jag ska på fest – herre gud det var evigheter sen jag var på fest överhuvudtaget – måste hitta något snyggt o lite ”speciellt” att ha på mig i klädväg, men såg en video igår som gav mig en bra idé. Tror det kan bli riktigt bra o då inte bara snyggt utan att jag trivs i kläderna. Det måste jag annars har jag inte skoj.

Vi gick en lång promenad o jag fick se alla ställen som hon brukar fotografera på sina promenader. Det var kanske inte den absolut smartaste vägvalet – det var blött o kladdigt – så man var blöt om fötterna o byxorna skitiga upp till knäna (tur det finns tvättmaskin) för att inte tala om hunden som tur var är svart från start, annars hade han varit det efter promenaden hur som helst.

Han har varit lite försiktig när han flyttade hem till min väninna med familj, men så han ändrat på sig. Då var allt lite läskigt, men nu ska han hälsa på alla vi mötte, han gick lugnt o helt ointresserad av att jaga änderna som gick framför näsan på honom. Han gick lugnt över en bro där det strömmade vatte ljudligt, han reagerade inte utan traskade på efter oss. Min väninna blev lite imponerad där, få hundar går så tryggt med över första gången, det brukar vara lite reaktion över vad är det som är under mig…  Hemma i köket rasade plåtfat ut från skåp högt upp, både hon o jag blev rädda – han tittade mer på oss med blicken, ”ni tanter är bra fåniga o klumpiga” *ler*

Min väninna är utbildad instruktör för hundträning, hon har haft hundar under alla år, men valde att vara utan när sista dog för några år sedan o hon skilde sig. Efter det har hon aldrig känt att hon träffat någon hund där hon känt ”jag vill ha hund igen” men nu kom den känslan – för han var så otroligt härlig lille lakritstrollet som jag hade med. Han är precis så som man vill ha en hund.

Annars så fick vi prata av oss, även här blev det gamla minnen, kanske inte riktigt så gamla så man kan kalla dom nostalgi, än. Men det var minnen från då när vi blev vänner.
Båda singlar, in i en ”värld” som var ny – jag hade några års försprång o kunde visa henne att ”nej du är inte ensam om…”  Sen får vi alla göra vår egen resa framåt, gå igenom faser av livet… men man behöver inte tro att man är ensam, att man är dum som känner saker eller går på visa nitar. För man är väldigt sällan ensam – det finns både dom som är i samma fas o dom som gått igenom fasen tidigare.

Men visst är det ganska intressant att det är så för oss alla att man går igenom faser – precis som när man pratar om steg i sorgearbete – faserna finns där för oss alla, visst vi är alla lite olika, men ändå ganska så lika. Vi är kvar i olika faser olika länge vi reagerar lite olika stark på saker i faserna, men man kan känna igen sig eller andra – för man går igenom dom här stegen oavsett.

Nu ska jag in på Wish o se om jag kan hitta det där jag fått för mig ska ingå i klädseln för festen i maj :) – Fast egentligen vill jag inte till Göteborg i början på maj – mer i slutet o början av juni – får väl ta en resa ner över en dag då med… SKA gå i Slottsskogen, se o känna när azaleorna blommar, så det så.