Sitter o pratar lite med en väninna som jobbar på en skola om det här hur barn/ungdomar beter sig i olika situationer.
Samtidigt ser jag ett inlägg i en grupp på facebook:

Att se sina barn
lyckliga är den
bästa känslan i
hela världen.

Jag kan inte göra annat än att hålla med – det är en av den härligaste känslan man kan ha. Se sina barn lyckliga, må bra, ha ett bra liv.

Så får jag en låt i huvudet – Genesis, Jesus he knows me

jag har alltid sen första gången jag hörde låten småskrattat åt texten, framför allt följande meningar:

Just do as I say, don't do as I do

Won't find me practicing what I'm preaching
Won't find me making no sacrifice

(Så kom jag till att lyssna på gamla godingar, den här gången är det Phil Collins som skränar i högtalarna *ler*)

Tillbaka till det här med hur barn/ungdomar (skriver bara barn från nu men menar även ungdomar) agerar i olika situationer o med andra människor. När man ser på hur föräldrarna/vuxna i barnens närhet agerar så ser man hela tiden likheter.
Om sker ska lösas med aggressivet, om det är mycket att lägga över skulden på andra, om det är att göra val utan att ta reda på fakta, om det är att dra sig undan, eller lägga all skuld på sig själv… finns många olika varianter men det som är att man kan se samma mönster hos föräldrarna som hos barnen.

Ändå vet jag att alla föräldrar försöker lära sina barn, uppfostra dom så att dom ska få ett lätt liv, att dom ska lösa konflikter på ett bra sätt, att dom ska ha ett bra socialt liv… för man vill sina barn så väl. Ofta kanske man till o med vet av egen erfarenhet att vissa saker, visst sätt inte är den bästa lösningen, så man försöker med ord berätta ”hur” man på ett bättre sätt tar sig genom livet. Men så tänker man inte på sitt eget agerande, man fortsätter själv i sina egna banor som kan vara så fel, det är inte det bästa sättet i situationer som uppstår. Kan vara sätt att vara eller sätt att agera.

Det värsta är här att hur mycket man än pratar o berättar, förklarar så kommer ord bara vara ord o inte ha någon som helst tyngd om man sen själv agerar tvärt emot. Barn härmar bättre än lyssnar på ord, dom orden blir tomma när dom vuxna i närheten gör på ett sätt som är tvärt emot… så dom härmar.
Nu är det så barn gör för att lära sig, gäller alla djurslag, bebisar härmar dom vuxna för att lära sig.

Men det är svårt att se sina egna ”fel” hur man själv agerar tvärt emot – det är ofta invant sätt som bara sker.
Jag vet själv flera saker jag nu efteråt med facit i handen gärna hade gjort annorlunda om jag vetat hur mycket barn ”härmar” o sen gör samma misstag trots att dom vet utgången o trots att jag pratat om det, förklarat o gett råd.

En sådan sak är att jag borde ha skilt mig långt tidigare – inte alls tänkt att mina barn skulle få växa upp i en familj med båda föräldrarna – jag ser idag nämligen hur många saker som blev fel – hur jag vek mig, tog saker, inte sa ifrån… jag har sett samma agerande hos mina tjejer i deras förhållanden. Och det är inte så konstigt, dom har ju sett o lärt sig, dom härmar, dom lyssnar inte.

Många pratar om hur man själv blivit påverkad som barn, oftast är det när det är ”större” saker – man lägger skulden på föräldrarna, man får en del att som vuxen att jobba med för att komma förbi sina automatiska sätt att agera o må, som kommer från detta. Men ofta glömmer man att det gäller även åt andra hållet – våra barn tar efter oss, lär av oss.

Barn borde vara den del av våra liv som får oss att tänka till, som får oss att ändra på beteenden vi har som inte är så där jätte jätte bra. Barn kan vara dom som får oss vuxna att tänka mer på hur vi agerar o beter oss i olika situationer o mot andra människor. Så att vi inte bara säger orden utan även visar med hur vi själva gör.

Nu är ingen av oss perfekta, alla är vi unika, alla har vi våra fördelar o våra lite mindre bra sidor. Men är man medveten om sina mindre bra sidor, visar barnen att man är det o att man vet när man gör fel, att man jobbar på att ändra på dåliga vanor – det gäller alla dåliga vanor man har… Då kommer man som vuxen att vara mer till hjälp för sina barn än när man ser alla andras fel men inte sina egna o att det är sådant som barnen härmar.

Ja det var en intressant pratstund min o jag hade, som satte igång mera tankar o tankarna satte igång en vilja att studera beteende ännu mer, lära mig mer om människans beteende – har ju alltid varit intresserad av det.

 

Carina

16 maj 2016 18:45

Du tar här upp ett intressant ämne. Vuxnas sätt avspeglar sig i deras barn, så sant.

Fortsätt skriv dina intressanta tankeinlägg.

Svensson Svensson

18 maj 2016 13:31

Tack

ja mer än vi tror tar dom åt sig

 

Annie

16 maj 2016 19:28

Och Tack för att du delar med dig! Även fast jag inte har barn, så kan jag förstå lite hur du tänker .. Jag kan också tänka tillbaka på dåtiden och tänka att man skulle ha gjort annorlunda och "stått upp för sig själv mer".

Sv: Blir helt varm i hjärtat när jag läser din kommentar, det ska du veta :)*ler*
Det gör mig så glad<3 Så tack :)

Kramar

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Svensson Svensson

18 maj 2016 13:34

tack *ler*
ja det är lätt att se bakåt o tänka att man borde gjort på ett annat sätt, gjort ett annat val - men just då var det nog det bästa man kunde se... Tur man kan ta med sig sina erfarenheter vidare i livet o dra nytta av dom - även om tyvärr inte alla gör det.

sv: Så lite så jag bara skriver från hjärtat det jag känner när jag läser dina inlägg.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ner över mig - jag vill göra det, jag vill ha så, det där var snyggt, hur ska jag göra om det där mer personligt o "jag"...    Det är verkligen skoj att låta kreativiteten flöda, ta in idéer spotta ut dom i massor, ändra, vända vrida, hitta nya l...

https://www.youtube.com/watch?v=LfBDvQvkjgM https://www.youtube.com/watch?v=DoZ19QmNQy4 ...