Lilla dottern har alltid varit fascinerad av fartyget RMS Titanic, tittat på dokumentärfilmer o läst om vad som hänt under en period. Hon var också kunnig om systerfartygen, RMS Olympic samt HMHS Britannic. Hon kunde vad som hänt dom, årtal o datum. Hon förstod aldrig varför just Titanic enbart var den som det skrivits om. Då det blev en intressantare historia om man pratade om alla tre fartygen tillsammans.

Olympic sjösattes ju först 1910 o gjorde mycket nytta med att frakta soldater, klarade fyra ubåtsattacker. Hon var liksom Titanic ett lyxigt fartyg med flertalet sviter i första klass, även andra o tredje klass hytterna hade högre standard än normalt. I tredje klass var det hytter inte sovsalar som var normalt för klassen. Det fanns en utsmyckad trappa kallad ”The Grand Staircase”. Det fanns lyxiga restauranger, pool, turkiskt bad, rökrum o hissar.
Sänktes 1918 av en tysk ubåt

Britannic. Sjösattet 1914, "HMHS" står för His/Her Majesty's Hospital Ship. Gick aldrig i atlanttrafik utan blev sjukhusfartyg. Sänktes av en sjömina 1916. Vraket lokaliserades 1976 av J-Y Cousteau.

Titanic sjösattes i maj 1911, men just den 10 april. 1912 gav hon sig av från England på sin jungfruresa. Och den blev ju som alla vet inte så lång, redan några dagar senare, 14 april, kolliderade med ett isberg o sjönk på mindre än 3 h. Och hade på tok för få livbåtar….

Så idag för 103 år sedan gav sig detta välkända lyxfartyg fartyg ut på sin första o mycket korta resa. Så det här datumet kommer man nog aldrig att glömma.

Olympic                     -  Titanic                       - Britannic

Visst är det härligt med historia av olika slag *ler*

Är datorn, att den låser sig bara sådär utan förvarning, o det går inte att få bort det. Jag kan röra på markören, men jag kan inte klicka, däremot så markeras allt jag flyttar markören över. Jag skriver ofta o mycket i word, är jag där, det jag skrivit är inte sparat, datorn låser sig, jag försöker spara med kortkommando – fungerar inte, inte heller verkar automatsparet fungera när datorn gör på det här sättet. Även om jag har satt att spara var 5 minut o jag kan ha hållit på att skriva 30 min, så finns inget sparat kvar. Detta gör mig så otroligt irriterad, delvis på datorn, men också på mig själv att jag inte sparar på sparknappen manuellt, till o med stänger ner dokumentet o öppnar upp det igen – för att vara säker!

Visst det går att skriva om, men har märkt att det blir aldrig samma sak. Själva känslan o energin i orden försvinner när jag blivit av med första texten o måste börja om. Texten tappar helt o hållet samma mening på något sätt, den känns urvattnad. Vet inte om andra känner samma sak, eller om någon till o med känner att dom får en bra chans att skriva om o då kan det bli bättre.
Privata saker är en sak, det är inte lika tungt att förlora, men när det är andra texter, som uppsatser, viktiga brev osv. DÅ känns det tungt att börja om. Men man har inget val…. Bara börja om.

Text försvann nyss precis så, men jag tänker inte börja om nu – det var 3 sidor text, det får vänta. Jag tar istället o gör mig iordning – åker iväg o hjälper en väninnas dotter med lite matte (sannolikhetslära). Jag är väl inte den bästa på det här med matte, visserligen klarat mig bra, fått okey betyg, sen gör jag väl inte alltid som ”man ska” jag har mina egna tankebanor att få fram svaren. Men sålänge det blir rätt är det okey för mig. Och kan jag här vara till lite hjälp så är jag bara jätte glad över det. Sen hem plocka lite, framför allt ihop mina IsaDora gellacker för att skicka in då jag märkt att dom gulna efter någon dag. Syns speciellt bra nu när jag börjat använda ljusare lacker mot vintertid. Sen ska jag ta mig lite vila (förhoppningsvis sova) för att ladda upp för nattens arbetspass.

Mot lite mer sannolikhetsppgifter :)

Hörde en bra fortsättning på följande ordspråk, som var så jäkla bra

Gräset är alltid grönare på andra sidan staketet!

- nej det är det inte, gräset är grönast där man vattnar det.

Hoppar man över staketet o fortsätter på samma bana som man gjort kommer gräset dö även där... vattnar man gräset på den sidan man är får man en grön frodig fin gräsmatta...

Sååååå bra sagt, stämmer såååå bra!

"Festina lente"

                                 - Skynda långsamt.

Sol ute sol inne sol i sinne, ja så ska det vara solen lyser idag. Jag ska damma av mina mattekunskaper o se om jag kan vara till någon nytta....

Kommer helt klart just göra idag som ordspråket säger :)

"De nihilo nihil"

                                   - Av inget blir inget.

ja det stämmer nog bra det, gör man inget själv så kommer heller inget att ske... o sålänga jag bara sitter här kommer jag bara snegla på kuddarna o vilja krypa ner igen... så trött, känns i kroppen som om jag tränat i 2 dygn i sträck, huvudet gör grymt ont, täppt i näsan (påminner mig om att jag måste hoppa in o handla nässpray) - antar att det är en söt snäll liten förkylning som kommer krypandes. Igår när jag kommit hem - gjort det jag måste - kröp jag ner o somnade direkt, vaknat en gång  natt kort, men sovit mig igenom hela natten, inte ens vänt på mig... 9 h med sömn i sträck - rena lyxen för mig. Eller som sagt en liten fingervisning om att jag håller på att bli sjuk.

Men nu snart är jag klar med min frukost, då bär det av mot att göra lite nytta igen :)

Ha en härlig dag!

för det ska jag :)

"De omnibus dubitandum est"

                                 - Man bör tvivla på allt.

Är det så man ska leva? Att man misstror, tvivlar på allt? Ska man tänka negativt hela tiden för att inte bli besviken? Ska man inte kunna lita på, känna sig trygg med någon? Utan bara känna tvivel att någon eller något är som det ser ut att vara. Utan alltid förvänta sig det värsta?

Jag har en dålig egenskap, jag känner nästan alltid av människor. Hur dom är, är det en bra person, kan jag lita på den, kommer kontakten med den här personen bli bra. Jag kan faktiskt bara läsa en profil på någon sida, se hur personen skriver i t ex en blogg eller kommenterar. 

Jag kan känna av ganska direkt om en vän träffar någon ny partner om det kommer bli bra eller inte. Jag känner av nya arbetskamrater direkt, kommer dom vara en person som gillar jobbet, som kommer göra sitt bästa eller en som kommer smita undan.
Jag känner av när det sker något negativt med någon som står mig nära - jag känner oro o kan inte förstå varför, det brukar visa sig sen att kanske något av mina barn gjort sig illa eller blivit ledsen, eller så kan det också vara en nära vän, eller min partner. Personer jag älskar på något sätt!

Det är lite olika känsla som kommer, det är en känsla om det är typ att något har hänt, som att göra sig illa eller blivit ledsen, det är en annan känsla om jag känner att man ljuger för mig o jag bara måste kolla upp saken. Och jag vet att när jag får den känslan då är något fel... o jag har nästan alltid rätt, felmariginalen för den här känslan är 0,01 %, den finns där, risken att känslan är fel, men det är en väldigt liten risk. Därför går inte känslan att bortse ifrån när den kommer.

Jag har lärt mig under åren jag levt, både den hårda vägen o den bra vägen, att jag ska lita på magkänslan..... 

Visst är det bra när det är positiva saker - men det är så jäkla jobbigt när det inte är det...

Borde sova, ska snart upp o jobba, borde få bort tankarna ur huvudet, tankar som mal på o gör att jag ser fler saker.... visst är det bra att vinkla saker när man hittar vinklar som är positiva, men när det blandas upp med flera negativa saker är det inte alls kul. Då hålls jag vaken, då kan jag inte sova -  det kryper än mer i fötter, ben o händer. Händerna är värst, för det kommer bara när det är som sämst, fötter o ben har jag lärt mig att leva med på något konstigt sätt.

Får lägga mig o vila, meditera på ett sätt där jag försöker bli blank i huvudet - inte har någon tanke kvar. Men så svårt när jag inte kan ligga still, när jag gör det o kopplar av känns "krypet" mer o mer.

Hatar sömnlösa nätter, hatar den här känslan.... en dålig egenskap som ger dåliga effekter för mig. Så lätt att inte känna något alls, bara vara o då även kunna sova.

Eller??? Ibland undrar jag faktiskt över det där sista, om folk har sunt förnuft, om det går att tänka på det här att om jag gör si kommer så att ske – ”What goes around comes around” är ett väldigt bra ordspråk.

Nej tydligen så kan man agera hur som helst, reagera hur som helst… även fast att man så väl vet att man faktiskt gjort fel själv eller kanske är det där ett önsketänkande från min sida? Att alla faktiskt vet vad det är dom gör, även om dom sen inte vill erkänna sina egna fel, utan gärna lägger över skulden på någon annan. Eller är sanningen så att dom här personerna lever i sin egna sanning, där det aldrig är deras fel eller att dom aldrig gör något fel? Ja det är en än mer skrämmande tanke… då kan dom ju inte ens förbättra sig!

I natt körde jag ett gäng personer där en av dom fått böter av polisen. Något hade skett, ska inte gå in på vad, det är ganska oväsentligt eller om jag tror att det var det eller något annat. Men jag blev ialla fall tillfrågad om jag ansåg att det var okey av polisen att ge böterna eller om det var dumt. ”Aj”, vill helst slippa den här formen av frågor, jag vet ju för det första inte vad som skett, jag känner inte personen o vet alltså inte hur den normalt agerar i olika situationer. Jag mumlade ialla fall något ohörbart svar om att jag inte kunde svara för jag var inte där o såg hela situationen.

Diskussionen gick ialla fall högt bland personerna i bilen, hua så hemskt det är när man blir fel behandlad. Ja enligt dom ja, o lagen ser ut si o det finns sådana regler osv…. För så många år sedan gällde detta… eller detta…. Men man måste vara medveten om att lagar o regler kan ändras, o dom ändras ganska ofta, för att det inte ska bli feltolkningar, eller kompletteras, göras bättre, ändras för hur det är idag osv. Det kan ibland vara en klok idé att titta på hur det ser ut idag innan man yttrar sig, gamla saker är som sagt totalt oaktuella att ens titta på när man ska se vad som gäller eller inte. Man ska hålla sig lite uppdaterad innan man yttrar sig, är en bra tanke på många sätt.

Det är också intressant, inte bara då det som pratades om i natt i bilen, utan om jag ser i ett vidare perspektiv. Hur otroligt egotrippade människor är, hur svårt dom har att se sin egen inblandning, se att ett om jag gör si så kommer så att ske, det här med sunt förnuft, se helheten, se sin egen inblandning är väldigt svårt. Allt är bara ALLA andras fel, själv gör man INGET alls….

Det enda man kan vara säker på är att som i nattens fall, polisen inte ger böter om h*n inte såg vad som skett, o kan med säkerhet ge böterna. Att i andra fall helheten tas med, att man ser på vad som skett före, men även agerande hos personer efter. Det kan ge bra fingervisningar om många saker. Som varför något sker, eller om det som sagts är sanningen…

Helt klart är ialla fall att flera ska se efter framför sin egen dörr innan dom börjar tala om vad som är rätt o fel, hur man ska agera eller inte. Hålla sig mer uppdaterade om vad som verkligen gäller innan man tycker o tänker i specifika fall….

Kom på nu att ja det finns ju något som jag skulle kolla upp, vilka lagar o regler som gäller, vad som är rätt o fel att göra... som jag gjorde angående ”cykellyse” en gång i en diskussion, eller angående antal timmar osv.

Det är bra att veta vad som gäller många gånger, så att man inte själv faller i en grop där man faktiskt har fel… om man yttrar sig för fort.

Fram för mer sunt förnuft, mera se sin egen sak i frågan - det är inte bara en iblandad i saker som sker, agera mindre egoistiskt, sluta manipulera andra för att få vara i centrum/synas/bekräftas...