Alla inlägg den 3 mars 2018

Av Svensson Svensson - Lördag 3 mars 01:01


 


För några dagar sedan så läste jag en nystartad diskussion i ett av nätverken.... det var en fråga om det här med att känna svartsjuka trådstartaren undrade över hur andra kände o tänkte för h*n kände o hade aldrig känt svartsjuka...

STARTAR MED ATT KLARGÖRA ATT DETTA ÄR MINA TANKAR OM ÄMNET O JAG SÄGER INTE ATT DET ÄR RÄTT FÖR NÅGON ANNAN ÄN MIG!

Jag tycker att det här med att diskutera en känsla som kallas svartsjuka är svårt om man inte först också preciserar vad man menar - för det finns ju sjuklig svartsjuka som absolut inte ska förekomma - det är något som personen som känner den måste ta tag i o arbeta med på något sätt - ingen mår bra av att känna eller utsättas för svartsjuka av den graden.

Sen finns det även grader av den svartsjukan som kanske mer bottnar i en osäkerhet - även här ska det inte vara en stark känsla som håller i sig o kommer från att man inte litar på sin partner - eller inte kan kommunicera så att man förstår varandra. Det blir också en felkänsla som kan förstöra i ett förhållande. 

Det finns som sagt grader o det jag nu tar upp o tycker är en bra svartsjuk känsla är en lättare variant som slår till men också går över snabbt så fort man faktiskt pratat med varandra - den som känner känslan får uttrycka varför... o den andra kan svara.

Ja jag tycker det är en bra känsla en som faktiskt ska finnas lite i varje bra förhållande - det visar att man inte tar den andra förgiven, att man bryr sig, att man är rädd om det man har tillsammans. Det är en liten bekräftelse eller hur man ska säga... NEJ det ska inte vara något ihållande o den innebär inte heller att man INTE litar på sin partner - det visar bara att man faktiskt är rädd om det man har. Och genom att man kommunicerar så släpper den där känslan väldigt snabbt...

Som sagt det är bra på det sättet att man inte tar sin partner förgiven o man visar att man är rädd om det man har. Man kanske på det sättet också hela tiden jobbar på det förhållande man har - så som man faktiskt måste göra för att hålla det levande o inte låta det sakta dö ut...
Det där som för ofta faktiskt sker i förhållanden efter en tid - man bara är i det - man tar allt förgivet - man jobbar inte på att hålla spänningen, gnistan vid liv - man bekräftar inte längre den andra på alla dom sätt man gjorde från start.

Men visst det ska som sagt bara vara något som kommer snabbt o försvinner lika snabbt när man uttryckt att man fick känslan i en viss situation - så att ens partner kan förstå o agera utifrån det. För ibland kan det behövas - för man tänker inte på hur den andra kan reagera. 

I dom flesta svaren i den här diskussionstråden så var det - nej jag känner inget, nej det ska man inte göra, men ska unna den andra, man ska lita på, man ska dela med sig osv osv osv.... 
Men för mig som är monogam o förhållanden o som älskar djupt o innerligt när jag släpper in någon så nära mig så måste jag säga att en man som har det synsättet inte är någon för mig....
Han ska känna det där stinget om det blir en sådan situation som då man kan kalla svartsjuka - han ska vara mån om mig, han ska definitiv inte vilja dela med sig av mig....

Ett svar var lite tvärt om - det var att svararen mer trodde att det gick lite "mode" i satt inte känna svartsjuka att säga att man tycker att allt är okey... men att svararen trodde nog att det förekommer mer av svartsjukekänslan än vad som man kanske erkänner utåt. 
Här kommer jag inte analysera något i detta men jag tror att delvis så finns det en udd sanning i detta....
men det finns också andra saker som finns där som kan vara orsaken till att många inte alls känner den här känslan.... (saker som jag analyserar om men det tänker jag inte ta här.... )


 




Men som sagt - det är min fullaste tro att lite lagom sting av det där man kan kalla svartsjuka kan vara bra för alla förhållanden av båda partnerna.... det visar att man bryr sig - det visar att man inte tar förgivet ...
För mig - o jag säger igen - FÖR MIG - så skulle jag inte uppskatta att min partner inte kände den känslan i vissa situationer 
MEN så upprepar jag att jag inte talar om den sjuka svartsjukan... utan mer ett sting av oro - men det är ju fortfarande det man kallar svartsjuka - för svartsjuka är ju en form av en orokänsla.... 

Det jag pratar om är sitt egna självförtroende, att man inte tror man duger, inte heller att det jag menar att man inte litar på sin partner... lika bra att klargöra det IGEN!

Men jag tror att alla som älskar någon ska känna den här lilla känslan av svartsjuka i vissa situationer - jag tror att det är sunt, jag tror att det visar att man inte tar den andra förgivet - att man fortsätter att hålla liv i förhållandet - bekräfta, överraska, kommunicera osv osv... 


 




som sagt - det här är MINA tankar om svartsjuka.... säger inte att det andra tycker är fel - att jag har rätt - jag säger att det är rätt för mig o att jag kan acceptera andras sätt att se på det - men att jag inte alltid kanske förstår deras resonemang...
Och att jag nog på något sätt blir "skrämd" av människor som säger att dom inte är svartsjuka, får den här oro känslan någon gång i vissa situationer.... för mig är det - OBS igen - FÖR MIG - är det känslokalla människor.... 

ANNONS

Presentation


Här är en kvinna som tänker o funderar om allt eller inget o allt däremellan.

Försöker hitta det positiva i allt som sker.

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5
6
7
8
9 10
11
12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30
31
<<< Mars 2018 >>>

Länkar

Kategorier

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ itismadeby med Blogkeen
Följ itismadeby med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se