Jag idag tänkt på det här med att be om ursäkt, när något blivit fel – att någon gjort fel, sagt fel o det blivit negativa effekter av det. Räcker det med ett förlåt, ursäkta det ska inte göras om.

Man ska alltid förlåta, för sin egen skull, förlåta o på så sätt släppa det som skett. Acceptera o gå vidare. Men att förlåta är inte samma sak som att man känner att allt är som innan, att man känner tillit fortsättningsvis.

Många har så lätt att slänga ur sig – oj så dumt av mig, ursäkta. Men sen inte egentligen mena det, man vet att det kommer göras om igen – om inte mot mig men någon annan. Det är som att det är inte så viktigt vad man gör mot andra idag. Man kan ju bara säga förlåt, ursäkta o lova att inte göra om det.

Visst ska man kunna förlåta o gå vidare o klara av att bygga upp tilliten igen – sen ibland så är inte ens tilliten förstörd för det är inte någon så stor sak. Nu är det inte jag själv som utsatts för något direkt som jag nu tänker på o reagerar på. Nej det är två väninnor. Lite samma sak även om det är helt olika saker. Det är någon som genom sitt egna sätt att inte tänka på andra försatt mina väninnor allt annat är trevliga situationer. Och även om det kanske inte räcker med en ursäkt så är det ialla fall något, det beror också på hur det sägs o att man sen märker att det verkligen var menat.

I dom här fallen med mina väninnor så blir dom drabbade o det går inte att göra något åt det - sånt gör mig ledsen arg o känner mig maktlös, man ska inte bli utsatt för sånt sätt av någon annan. Och jag hoppas att personer som utsätter andra för detta kommer på något sätt drabbas själv o få känna av hur det känns….