... trubbel eller dubbel glädje.

Idag bubblar det i mig, verkligen bubblar - läste meddelande som satta igång det här bubblandet lite extra. Tänk att ord i en följd kan få en att reagera så fort o känslomässigt.

Det är som sockerdricka i hela kroppen *ler* (tänker på Emil i Lönneberga).

Sovit enormt gott för att vara jag - flera timmar i sträck :), i två omgångar, det ni (måste ha någon bredvid mig för att sova utan att vakna, något jag lärt mig av erfarenhet o åren) så jag är redo att ta mig an nattens arbetspass, pigg o sprudlande.

Hoppas på massor att göra för då går nattens timmar fort, fast det får gärna vara lite lugnt ett tag för tänkte göra en lite större städning av bilen.... perfekt tidsfördriv mellan ca kl 2 - 4, det är den perioden som kan, om man har tur, vara ganska lugn så att man hinner med att pyssla om sin kära arbetsplats  - putsa lite extra.

Sitter här o småler, skakar lite på huvudet o ler ännu mer. Läser o ler mer. Det ger mig verkligen en härlig känsla när någon "avslöjar" sig själv på det här sättet., det lyser igenom varje ord. 

I natt pratade min arbetskollega o jag om livet, faser i livet. När något sker som blir en negativ sak, man stannar upp, men får göra ändringar, man går vidare med sitt liv men på en helt annan väg än den man kanske från start valde eller trodde man skulle vandra på. Man tar avsked av människor av olika anledningar men släpper in nya i ens liv. Ibland springer livet iväg med en fort, nästan i rasande fart till en punkt, sen kan man hamna i en känsla av att man stampar på samma ställe o det är dags att ta sig vidare. Man tror att vissa saker är ”döda”, att vissa saker aldrig mer kommer få plats i ens liv, eller att saker alltid kommer göra förbaskat ont.

Men så sker saker, möten, kontakter med gamla  o nya människor som gör att man märker att näää det gör inte ont längre, det kännes inte, man berörs inte även om någon med flit försöker såra en med detta gamla – det blir istället en livserfarenhet man tar med sig vidare – ett minne. Man träffar på nya personer som får en att känna, hoppas, leva upp igen – det där man inte trodde skulle ske igen, sker.

Det här sker oftast smygande, men det hamnar *bang* framför ens fötter när det går upp att man inte är kvar i det gamla längre. Det är en så befriande skön känsla.
Jag förstod precis vad hon pratade om i natt, den här känslan hon precis upplevt – det var ett bra tag sen jag upplevde den känslan första gången – den är alltid lite extra – men det sker sen hela tiden saker i livet som påminner om att man gått vidare o har ett härligt liv.

Hur saker ändrar på sig, eller så är det mycket ens egna attityd o inställning till livet o vad som sker. Man är mer positiv, öppen – man har släppt det gamla som tyngde en. Som hon sa – det är en befriande känsla som är speciell. En känsla jag själv hoppa flera skulle få känna av. Men märker också att många inte vågar släppa det gamla trygga – även om det är negativt, det är som sagt tryggt.

En annan arbetskollega sa en annan sak igår som jag tyckte var bara ett så underbart uttryck som jag tänker ta till mig o använda. ”Dubbel glädje”
Vi pratade om situation där man är lite snäll mot någon annan, men man kanske gör det för att det passar en själv – egentligen lite ego. Man behövde kanske en liten paus, gå på toa, sträcka på benen…. Så man säger glatt ja till något, som mot parten känner som att man är snäll mot dom – men i grunden (även om man vill vara snäll också) så passade det ens egna behov just då. Jag sa att jag då handlade lite ego – fast motparten tyckte jag var snäll. Då kommer min kollega med ett av dom bästa uttrycken jag hört på länge – det var inte att man var ego, nej man var Dubbel snäll. Man var snäll både mot någon annan o sig själv.

Visst måste ni hålla med om att det uttrycket var bra härligt? Så positivt o ger glada vibbar. 

Jag funderar lite på mitt liv – då tid väldigt långt bakåt, då tid lite närmare nuet, nuet, det jag har idag o hur jag ser framåt.
Mitt liv har haft sina ups and down, det finns saker jag vill minnas andra jag kanske borde vilja glömma helt, men se nepp, jag har det med som livserfarenhet. Jag tänker inte ens lägga tid på att skämmas eller komma med bortförklaringar – jag gjorde val, bra eller dåliga, utifrån hur jag hade det då, hur jag mådde, var jag var i livet eller förhoppningar. Jag har accepterat, förlåtit, berömt mig själv för olika saker – för att sen gå vidare, släppa taget. Jag har valt bort o valt till personer under resans gång, helt efter hur dom fått mig att må…

Idag är jag så otroligt nöjd med mitt liv, det kunde inte vara bättre just NU. Det är väldigt nära just som jag kan säga att det är ”perfekt” – o perfekt för mig är att det ändå går lite upp o ner. Men det är det som gör livet spännande, jag kämpar vidare, jag njuter av nuet, jag tar tag i saker som behöver tas tag i…. för livet går alltid framåt, o det finns alltid nya utmaningar.
Jag är otroligt glad över att vara den jag är idag, med dom livserfarenheter som format mig till just den jag är idag – faktiskt.

Jag är så stolt över mina döttrar, hur dom vuxit upp till helt underbara personer. Mina dyrbaraste älsklingar, som jag kan ta ner månen för o jag vet att det är ömsesidigt. Jag har ett jobb jag stormtrivs med, härliga arbetskamrater som är ett gäng väldigt olika, väldigt originella personer, men alla unika o härliga som få. Ett jobb där jag också dagligen kommer i kontakt med så många trevliga personer som förgyller vardagen – arbetet.
Jag har börjat älska igen o jag vågar låta mig älskas. Jag kan lita på min magkänsla o andra personer igen.
Har släppt in en mycket speciell person när mig, riktigt nära. Jag har underbara vänner.

Vad mer kan jag begära – inget. (Ja förutom det där med att vinna eller få några miljarder, kunna äta choklad o gå ner i vikt o få en vältränad kropp utan att anstränga mig….. *blink*)

Tänker på orden jag läst o ler lite mer, o skuttar vidare till jobbet - för ska börja lite tidigare - så jag o Ettan åker till 2:an *ler*

... vilken reaktion det skulle bli. Om man la ut alla saker man fick sänt till sig - meddelanden som kommer som sms, mail, kommentarer. Bara kopierar o lägger ut. Oavsett vad som står.

För ofta när någon sänder "trevliga" saker i ord till en så har dom också beklagat sig för några personer - familj, vänner... Ni vet, "tyck synd om mig för..."

Jag undrar om dom här personerna även fått läsa ordagrant konversationer som varit eller ord som sänts från personen det ska vara synd om. För i dom orden, konversationen eller bara ensidigt sända meddelanden så avslöjar dom sig själva lite för mycket. Det blir inte lika synd om dom, eller att den andra som är hemsk o elak inte alls är så som det utmålas.

En ganska intressant tanke - ligger väldigt nära för mig att göra. Jag har inga som helst problem, skäms inte.... det är mest pinsamt för personen själv... som visar upp sitt rätta jag. Och det brukar dom inte vilja om dom tänker efter o har lite vett i sig... fast å andra sidan - dom kanske inte har det???? Men läsarna har förhoppningsvis det.