Då tog jag mig en behövlig paus i flyttandet o gick på puben – ja tänk, jag på en pub. Tror aldrig det hänt… disco, krogen… men nej aldrig en ren pub, med just den där känslan från Storbritannien ska fångas o förmedlas. Kan bero på att jag inte är en öldrickare o inte heller haft någon som dragit iväg mig dit *ler*.

Men nu var det då dags – blev inbjuden av en kollega (o min massör) som också är otroligt aktiv med massa trevliga idéer för ortens musikaktiviteter. Och tänkte att va sjutton, jag var ledig den kvällen, en annan kollega o vän var ledig – hör inte till vanligheterna att vi är lediga samma kväll nämligen. Så nu passade vi på – bokade bord i god tid (vilket nu påminner mig om att det ska bokas bord till kommande kvällar.

Det var musikquiz med buffé – inte för att varken jag eller min kollega är så bra på det här med musik – vi gillar att lyssna o kan nynna med i det mesta – men sen kommer det där, artist, låt, årtal osv … det ska man kunna på en kort liten snutt av låten – nja… men spelar roll vi hade en trevlig kväll.

Det började med att vi träffades hos mig bland alla lådor o hon överraskade med att ha med en flaska rosa bubbligt att skåla i för nya lägenheten. Ja så var det då detta – glas *ler*… men vad då, det flyttas, man tager vad man haver… så mugg o plastbehållare fick fungera – allt går om man vill. Det var gott o det var skoj o så fick jag skåla in mitt nya hem – inte fel allt. Men kommer ordna något lite för flera senare – utan lådor överallt *ler*

Riktigt god buffé – det jag saknade – hade kunnat byta ut revbensspjällen mot lite tacokryddad köttfärs  - går bra att ösa upp med ”chipsen” men behöver inga skal… men det hade varit gott till guacamole o salsan… så om jag ska ge dom ett tips för att förbättra buffén så är det just den lilla detaljen.
Man blev lagom mätt, det var gott, riktigt gott – kanske för att jag var hungrig *ler*

Musikquizet då, hur gick det – får jag hoppa över den detaljen??? Nej förstod nästan det – det var skoj att gå på puben o inte bara sitta vid bordet o dricka – det var skoj med olika musikfrågor – som gav olika musik att nynna o sjunga med i. Och ja då vi kände igen ialla fall 80% av låtarna o artisterna – men få ur oss namnen är en annan sak – men som sagt vi hade trevligt o vi vill göra om det. Vi är inte så tävlingsinriktade säger jag o ler samtidigt som jag håller fingrarna korsade bakom ryggen – för jag har redan tingat på två av våra musikkunniga kollegor, så dom två killarna ska med oss som lag nästa gång. Inte ett dugg tävlingsinriktad eller hur?? Nääää bara att vi sa ha det trevlig på flera …

Men tyvärr så fick jag allergisk reaktion, nästan chock där ett tag under kvällen o quizet – lättad att det inte kom en fråga till med samma tema för då hade jag nog blivit tvungen att skickas till akuten *ler*…. Men det räckte med kliande utslag denna kväll…. O det var dansbands låtar, frågor med dansband…. Hua så allergisk jag är mot dom – det blir reaktion direkt *ler*… helt sönderkliad på armarna ju ….

Ser faktiskt redan fram emot nästa gång – ska blir riktigt riktigt skoj att komma ut lite… 

Ja sker allt som sker en av en mening som man kanske inte just då, i stunden ser. Men när man sen tittar lite i backspegeln så ser man att det var det bästa som kunde hända. Att man kastas in i ett val eller man kanske inte ens får ett val – det bara sker ändå. Men hade man inte tvingats till förändringen så hade man stampat kvar, nu gick man framåt o det öppnade upp härliga dörrar o möjligheter.

Finns verkligen det där som man kallar karma, det man ger får man flerfalt tillbaka. Ger man gott, positiva saker får man bara bra saker tillbaka – ger man ont får man massa negativa saker tillbaka?

Om man då ser till att man hamnar i en situation där något förändras, något sker så man måste göra ett val – det är inget man vill, inget man direkt ser fram emot, men man tvingas… det kan vara att man blir av med jobbet för dom måste dra ner på anställda – man får hitta ett nytt jobb, det kan vara att man måste flytta av någon anledning – man får hitta ett nytt boende o ibland ha någon tillfällig lösning ett tag, det kan vara att man bryter upp från ett förhållande o blir ensam. Allt det här (det finns många saker… ) om det inte är ens egna val, utan man hamnar i det i en förändring man inte alls tänkt sig… det är inte skoj, det är negativt för många, det är det för mig – jag har svårt för förändringar det vet jag. Hur kan man då säga att det är god karma??? Man känner allt annat är glädje inför det som sker.

Då kommer tankarna att jaha vad har jag gjort för fel, varför sker detta, karman är då inte positiv o vad är det för mening med att hamna i en situation där man får kämpa, har det jobbigt…. Det kan inte vara meningen att livet ska vara så, att man ska känna sig så.
Det är svårt då att se att det som sker kan vara just det där, meningen med att göra en förändring som i nästa skede visar att det var just den positiva karman som var orsaken – att allt blir bättre. Bara ta sig igenom det här jobbiga, förändringarna… se framåt, se att det är just förändringar som är nyckeln till personlig utveckling o att man går mot bättre saker….

Ja kanske det lyser igenom att jag just nu försöker övertala mig själv till detta… att det är meningen, det är karman som visar sig o gör det där som ger positiva effekter för mig …. Förändringar på bra sätt i slutändan… att avsluta saker, rensa ur på alla plan o ge plats för nytt.

Det går bra att vara positiv korta stunder det säger jag inte emot – speciellt när jag får prata med min vänner… men så kommer tanken – varför sker alltid allt jobbigt på engång, varför varför varför… att ta en sak i taget är inte alls lika svårt men att få många saker över sig på engång är aldrig lätt o varför just nu… varför just nu i slutet på augusti när jag har min sämsta tid o mående ändå… Vad är det för mening, vad är det för gott – även i slutändan… svårt att se vissa stunder.

Då tar jag på mig min rosa fluffiga offerkofta, kryper ner, gråter o tycker att världen är så hemsk o elak o att inget bra händer mig… o gör det det någon gång så kommer alltid någon o drar undan mattan för mig … det är så att jag snart inte vågar njuta av att må bra, känna att saker rulla på, där i den positiva riktningen… för jag vet, kopplar jag av o njuter så *poff* (som en lite pokemon som smiter iväg i ett grått rökmoln) försvinner mattan under mina fötter igen…

Som tur är så börjar det snart bli för varmt med koftan, den kliar som attans o det är bra att ta av den o ta tag i livet igen. MEN så skönt det är att krypa in o gosa i den där offerkoftan ett tag… hade gärna haft en famn istället men koftan duger bra när man är ensam… rosa o fin som den är *ler* (om än lite ansträngt)

... en lista som bara inte går att låta bli att läsa o sen göra en egen - som tidsfördriv...

Hittade listan hos Annie - http://lifebyannie.bloggplatsen.se/2016/07/26/11342039-annie-som-alfabet/ - först o har sen klurat på den ett bra tag, för att få klart min egen. Det är inte lätt, vissa bokstäver kan jag få flera bra ord på som beskriver mig, andra blir det tvärstopp... lånade också några bokstäver från Annie´s lista - det var bra ord som stämde på mig med... *ler*

Så får du till en bra egen lista med alla alfabetets bokstäver???

A= Arbetar (för mycket)
B= Blond
C= Choklad
D= Drömmare
E= Envis
F= Fantasifull
G= Graverar
H= Humor
I= Idérik - men intetsägande var ett ord som jag först tänka använda, fungerar bra det med
J= Jordnära
K= Kramig
L= Lojal
M= Mysälskare 

N= Naglar, men här ska ju också nallar vara med, jag älskar nallar, kan inte motstå dom mjuka 
O= Obstinat
P= Phalaenopsis (orkidé) älskare
Q= Qvinna
R= Rak
S= Stenbock
T= Tålamod
U= Unik
V= Varmhjärtad
W= Wanlig (ja man får väl vara lite kreativ med bokstäverna)
X= Xtra kramgo
Y= Yrkesförare
Z= Zkratt
Å= Åtrår
Ä= Älskar
Ö= Önskeresa (Australien)

Lasagne - ja det är lite minnen med den rätten *ler*, gamla minnen. Och sen är det en super god maträtt som för mig är lite lyxig då den tar lite tid att göra.

Och idag är det den här rättens egna dag - klart man borde ha firat det, gjort en egen lasagne o njutit av - tagit o fryst resterna så att tjejerna kunde få också. 

Minnena ligger i min första resa att träffa deras pappa, mitt ex, för hundra år sedan - nja kanske inte riktigt men nästan. Jag hade varit i Skara för att ställa ut min hund, som vann sitt första certifikat där - bara det var en lycka... 

Sen kommer jag till honom, han bodde i källaren på sina föräldrars hus - det första hans mamma sa surt när jag kom var att han hade då stått o lagat lasagne till mig, det gör han inte till dom inte *ler*. Nääää vad lustigt, varför lagar man inte sin specialltet till mamma men till en tjej man börjat träffa... ja man kan undra *Ler*

Mat fungerar tydligen inte bara på männen *ler* vi gift oss, fick 3 underbara barn, mina tjejer dom två är jag så stolt över. Vi var ett par i 20 år.... så ja kanske var det lasagnen  *ler*

Ingredienser

Köttfärssås

Tillagning

Köttfärssås

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Skala och finhacka lök och vitlök. Hetta upp olja i en stekpanna och fräs löken tillsammans med färsen tills färsen är genomstekt.
3. Tillsätt basilika, oregano, tomatpuré och balsamvinäger. Fräs ytterligare 20 sek under omrörning.
4. Tillsätt krossade tomater, vatten och buljong. Krydda med salt och peppar efter smak. Låt köttfärssåsen puttra på svag värme ca 10 min.

Bechamelsås

Smält smöret i en kastrull.

Lasagne

Varva bechamelsås, lasagneplattor och köttfärssås i 3 lager.
Avsluta med ett lager lasagneplattor, bechamelsås och resten av den rivna osten.
Sätt in i ugnen ca 30 min.

Sallad

Skölj och strimla sallad och skölj och halvera tomater.

(nej inte det recept jag lagar - det som jag blev bjuden på - med det här är gott det med *ler*

för det receptet går inte att skriva ner - det är för mycket på "känn" )

-----------------------------

Sen vill jag inte glömma - det är faktiskt tigerns dag idag också (men här är det väldigt varierande för olika djurparker har sina egna dagar när dom "firar" tigern), så klart jag måsta ta med detta vackra kattdjur :)

(mina små hjärnspöken är ganska söta - som Casper ....)

Sitter med tårar i ögonen, har gråtit, vet inte varför egentligen, dom bara kom – tårarna. Många tankar far runt, inget viktigt, alltså inga personliga tankar som kan vara anledningen till eller sökande efter svaret varför tårarna rinner idag.

Mera tankar om varför man gråter utan att veta varför? När det inte finns någon direkt anledning…
Är det tårar för att man är glad, lättad, lycklig eller är det för att det ligger saker där som oroar, som man trycker undan o inte orkar ens tänka, ta tag i??? Ja vem vet, eller ja kanske man vet det ialla fall… även om man inte vet orsaken så vet man ialla fall om man har en bra eller dålig känsla inom sig.

Jag vet ialla fall att jag borde ta o göra min tårta – o prova göra egen lemon curd. Allt finns hemma, bara lite ont om tid o lusten försvann…  Men å andra sidan är det ju inte Mors Dag än… så tiden finns, blir bara till att ”fuska” lite.

Jag vet också att jag måste på något sätt ta mig till Elgiganten o köpa en ny dammsugare, sen förbi Jysk o köpa mig en ny madrass – och få hem den. Vill ha för att få lite hemtrevnad blommor i mina lådor o krukor, byta lampa utanför… om jag ska fortsätta – måla byrå, montera en byrå/skåp, rensa upp lite mer, plocka undan – finns hur mycket som helst… men det viktigaste är det första – för att kunna städa o för att kunna sova.

Små skrattar lite åt mig själv o alla måsten som finns eller som man skapar själv, Så tänker jag vidare på stunden med tårar – o att man just då, i den stunden känner sig så otroligt ensam o sårbar, som om all hud försvunnit från kroppen o man är som ett stort öppet sår, känsligt  tål inget alls.
Ensam?? Ja det är den känslan – ändå vet jag att jag har så många runt omkring mig som bryr sig om mig som finns här som ställer upp lyssnar stöttar…. Mina barn, min syster, mina nära härliga vänner som är mig så nära. Helt underbara människor o ändå är det inte dom jag behöver just i den här stunden, just i den här känslan…

Lite sol lite värma vore inte helt fel alls…  det är lite för kallt o ruggigt… även om det också innebär att jag kan tända massor o massor av ljus o njuta av att kvällarna inte är så jätte ljusa *ler*

Japp eller mer nu ikväll – tar jag o firar en årsdag, rättare sagt 2 årsdag.
Ska inte säga att dagen var jätte viktigt på så sätt att det var frågan om liv o död, nej det har bara blivit en dag jag gärna minns.

Det var idag för 2 år sedan jag satt med i en stor bil, från Enköping till Skutskär o tillbaka, för att sen på kvällen, lite snopet o oförberett kastas in att börja jobba. Så det är min årsdag sen jag började jobba – efter ett tag av arbetslös, studera o jobba på korta tillfälliga jobb.

Det har varit 2 år där det hänt väldans mycket, framför allt känslomässigt.
Jag har fått många nya härliga vänner – jag vet, jag borde vara lite mer social med dom här vännerna. Men det är inte riktigt jag – att vara social så att jag hela tiden måste ha människor runtomkring mig… jag mår så bra att plocka o pyssla här hemma.

Ja det är en årsdag som kanske inte ses så viktig utifrån, men då det finns så mycket som följt den, en dag som blev en start på många saker som jag då inte var medveten om, men som jag idag vet kom som ringar på vattnet - en dag jag verkligen känner så mycket för, positiva kärleksfulla tankar    

Så jag firar med rester från igår o en god efterrätt. Mumsigt värre – synd det tar slut, för fort :)

Igår hade jag lite firande för mina döttrar, dom var ju båda utomlands på sina födelsedagar. Och hit kom då också min syster, med man o barn, det var verkligen trevligt att dom kom allihopa *ler*. Vet att min systers man inte är så jätte förtjust i att åka bil långt, o långt för honom är allt över 2 km *ler*. Sonen om är 15 missade en viktig bandymatch, det var kul att även han följde med.

Tyvärr så blev lilla fröken sjuk o kunde inte komma, saknade henne o svärsonen, dom hade förhöjd kvällen ännu mer, men ibland så blir det som det blir. Vi får ta igen det en annan gång o samla ihop oss o våldsgästa uppåt landet istället *ler*

Det var helt klart något vi ska göra om. Min systers dotter ville inte åka hem utan sova kvar hos mig o min stora *ler*…. Nu jobbade vi ju båda så det gick inte – men vi sa att hon får så gärna komma ner någon annan helg/lovdag o vara hos oss över en natt eller två.

Stora dottern blev störtförälskad i lakrits trollet o sa att hon kunde ta med honom hem så kunde dom få hennes när dom kom hem, inte skulle dom märka någon skillnad *ler*. Så hundvakt till Alfson kommer dom inte ha några som helst problem att få, vi kommer slåss om den förmånen *ler*. Han är otrolig den lilla herren – dom har verkligen lyckats bra med honom.

Ja det är mer privat, min vardag varje år denna dag - men jag vet också att det är skönt för mig att få "prata av mig" - idag blir det genom att skriva, det fungerar ganska bra det med - kanske en fördel ingen kan stoppa tankarna få mig på andra vägar.... 

Idag – tiden har gått snabbt… det är många många år sedan. Ändå så är den dagen klarare idag än den varit någon gång tidigare. Och då menar jag att allt runtomkring som skedde är klarare, just den dagen men också dagarna framåt 6 dagar…. Så klart som om det sker NU….

Jag kommer ihåg maktlösheten att sitta fast, ingen bil, inte få svar från min dåvarande man – så att han kunde komma hem med bilen så att jag kunde åka till Uppsala – till akademiska – vara med vår son när han var dålig, så dålig att dom ringde o frågade hur dom skulle göra, vi hade ju skrivit på papper om att ”inga livsupprättande” saker skulle sättas in. Logiskt visste jag att det var det rätta, för honom… men jag just då, jag ville säga helt andra saker då….

Jag kom aldrig upp till sjukhuset – min dåvarande man var hos sin älskarinna…. Hade stängt av telefonen…

Kanske är det så att jag inte varit mogen, redo att känna, gå igenom saker som hände förrän nu – NU är kan känslomässigt stark nog att kunna ta mig igenom den sorg o på sätt o vis ilska som jag känner. Kunna gå igenom olika skede dessa dagar – varje år något nytt, fram tills jag kunnat acceptera o förlåta allt som skedde runt omkring….

Skilsmässa, att min dåvarande man tillbringade sin tid hos sin älskarinna istället för att hjälpa mig med allt som ska tas hand om… o att han för några dagar fanns där med familjen. Nej jag anklagar inte henne, nej jag känner inget agg i att han träffade en ny kvinna – att det var lite bakom ryggen först… vårat äktenskap var över, det var något vi försökt laga i nästan 2 år, utan det resultat vi från start hoppats på. Men när ens son dör, släpper man allt annat, förklarar att nu blir det en paus – jag måste ta detta först…. O den kvinnan som inte förstår o accepterar att mannen måste finnas för familjen i en sådan situation – tror jag inte finns, man förstår, man tar dom dagarna o stöttar istället..

Det var väl mera just det här att han inte satte oss först, inte satte allt som måste ordnas först…. Även om vet om att förhållandet är ”över” så bli det ju ändå jobbigt när det är ett faktum – att då 10 dagar senare mista min son. Inget jag önskar någon annan.

Min son var en fantastik människa - allt han gick igenom, gnällde bara när det blev för mycket, glad... jag är så stolt över honom.
Har en fin bild på honom tillsammans med sin stora o lilla syster - tagen ca 1 månad innan, vi firade hans födelsedag. Dom är så fina tillsammana alla mina tre barn - o som någon speciell sa när han såg bilden första gången - det syns inte på honom... nej det gjorde aldrig det, mer när han kom upp i tonåren än tidigare när han var lite. Det är lustigt att bara för att det inte syns så har folk svårt att tro eller förstå att det kan finnas handikapp eller sjukdomar.

Just nu vill jag få krypa ihop som en liten boll, känna någon som kryper upp bakom, nära, håller om, smeker o säger att det är okey att gråta, det är okey att vara ledsen, vara arg, vara obstinat… ett bra sätt att få ur sig känslor som bubblar inombords. Krama o nonchalera, inte nappa på saker – pussa på, krama om hårdare. Känna en hand som smeker håret tills jag somnar…

Kom hem imorse – hittade på handfatets kant – det kändes så bra, det kändes inte ensamt, det kändes som en trygghet på något konstigt sätt… den fanns här. Få höra rösten lite senare var också så skönt – mer än det går att sätta ord på. Även om jag kanske inte direkt förmedlade det – hur skönt, hur tryggt det var – men jag tror nog att det är okey att en sån här dag inte behöva tänka på att vara ”korrekt” man får vara lite ”jobbig” o få bekräftelse att man är älskad ändå, det är okey att vara ledsen en sån här dag….
bara få gråta ut – för det borde jag göra, men det går inte idag av någon konstig anledning, känner hur tårarna ligger där, men dom vill inte rinna över o tömma mig på alla känslor, något som är så skönt.

Tog o tände ljus, satt i mörkret länge, en lång frukost… skönt bara sitta där o vara ett tag… låta tankar o känslor forsa fram precis hur dom ville, inte stoppa några, låta dom komma o rinna av, komma tillbaka o rinna av igen.

Har inte orkat ta mig till kyrkogården idag o minneslunden – kanske svänger förbi senare ikväll – sätter mig en stund – tar med mig ett ljus o tänker. Blommorna får stå kvar här hemma, ett ljus brinner, låter det brinna hela dagen. Som minne för den här dagen, som är en jobbig dag – en dag som aldrig kommer glömmas.

Hade gett vad som helst för lite sällskap o närhet – just NU…  men erkänner att nej inte av vem om helst, det är nog bara några få jag vill ha det sällskapet av...
får vara ”liten”, få vara sårbar, få vara svar o slippa vara stark, få vara jobbig o ologisk, låta känslorna bara fladdra o fara ut.

I en blogg jag läser fanns idag ett musikvideoinlägg, Ulrik Munther, hon hade fastnat för en låt o just texten…. Jag fastnade på några rader som på något sätt sa hur jag just NU, idag känner…

Sjung en sång för mig
om att allt är som det ska
Ljug en stund för mig att allt blir bra
Vagga mig till sömns
Få mig att tro
Tro på att det ordnar sig

Tröstad, bekräftad, lite lirkad med o utan att behöva tänka före innan jag varken pratar eller handlar.

Kramas, närhet, intimt nära - så nära man bara kan vara...

Jag kommer inte alls försöka sluta vara ledsen eller känna sorg idag - nepp tar mig rätten att vara ledsen o behöva tröst o stöd o få vara gnällig o ledsen.

Tur att dygnet enbart har 24 h o att timmarna går, om inte snabbt så dom går o snart är det en ny dag o om en vecka är dom här dagarna över o jag har bearbetat en fas till i min sorg - det där jag borde gjort då, på engång...