Kan en förälskelse ge personliguteckling?

Intressant fråga som jag fick efter att jag läst ett mail som låg i min inbox.

Svaret då, ja för mig blir det ett starkt ja, klart att en förälskelse kan ge en personligutveckling, liksom en relation byggd på kärlek, men även en separation. Allt som gör att något förändras för oss kan om man använder det rätt, ge en personligutveckling. Man får bara inte stanna till o låsa sig i ett läge.

Personlig utveckling startar när man ser förändringar o tar till sig dom på ett bra sätt, gör något bra av det som sker. Och det kan man göra - något bra av det som sker - både av positiva saker men även det som kan verka negativt.

Förälskelse är att släppa in en annan person i ens liv o sakta anpassa sig till varandra, se fel som finns o på ett bra sätt kommunicera för att hitta bra förhållningssätt, göra ändringar, kompromissa. Låta känslorna övergå till kärlek, en kärlek som sen måste vårdas, vattnas, ansas, gödas... kärlek finns inte bara där av sig själv, den måste underhållas för att finnas kvar stark o härlig.

Såg en filmsnutt på youtube där en relationscoach pratade om att vara kär, att älska. Man kan älska på många sätt, men här pratar man om den kärlek, att älska en partner, det där man har gemensamt, det man bygger upp tillsammans. 

Han sa något som när jag tänker efter stämmer väldigt bra - det är att om man börjar älska en person, men inte får respons, då dör den här passionerade kärleken som ska finnas mellan ett par. Om någon fortsätter att påstå att den älskar på det sättet så har den personen inte riktigt förstått vad äkta kärlek är - utan då är det andra saker som man känner - men det är inte den kärleken. För den måste vara besvarad för att blomstra. 

Då är det mer en rädsla att ingen ha, att vara ensam, känna sig ratad.

När jag tänker tillbaka på mina förhållanden, på samtal med vänner så stämmer det här ruggigt bra - men det är svårt att se just då - lättare att se i backspegen när man slutat vara bitter.

Förälskad då hur är det hur känns det? Nääää det tänker jag inte gå in på här, alla vet nog hur det känns *ler*

Jag själv har sagt dom senaste 13 åren att jag blir inte förälskad, jag håller avstånd, sen så om det känns bra om jag tycker om personen o märker att man har samma värderingar, tycker om samma saker, trivs tillsammans så utvecklas det här "tycker om" till kärlek, att älska. 

Idag när jag ser tillbaka så har jag funderingar på om det då verkligen blir "rätt" sorts kärlek, den där passionerade härliga, som ger ett djup till hela ens liv. Utan att det istället blev en annan sorts kärlek, att jag älskar mer som kompis, utan djup, utan passion, utan det där.... "jag gör vad som helst för dig" - utan istället en kompiskärlek som var lite trygg, att ha någon där.

Tror jag tagit upp det här tidigare - såg programmet The Milliondollar Matchmaker. Ett par sitter o pratar o båda sa att dom först haft förhållande med massor av bara galen attraktion, där det var sex som var i centrum - förhållanden av den typen där ut ganska så snabbt, dom tål inte vardagen. 

Så efter det hade dom sökt tryggheten o letat förhållande o provat där det var mera vänskap, en trygghet - men inte så jätte mycket av den här galna passionen. Dom trodde att det var det lugna trygga säkra som skulle vara resten av livet. 

Visst det var relationer som höll längre, det stämde - MEN det blev för tråkigt till slut. Attraktionen tappas fort, sexet försvinner.... den är en vardaglig lunk som infinner sig snabbt men efter ett tag blir för tråkigt. Istället börjar man leta fel på varandra....

Så dom personerna sa att nu letade dom lite av båda sakerna i en bra balans - en partner där det var stark attraktion o samtidigt fanns en skön lugn trygghet. 

Jag förstår vad dom menade o säger att ja det söker jag med - har haft det så jag vet att det finns, hur det känns o att det fungerar.

Idag *ler* vet jag att jag faktiskt kan bli förälskad - fast jag inte trodde det... 

Och det är inte helt fel att känna att jag inte har blivit helt död... helt känslokall.... 

Sitter då o då o kikar på youtube mitt i nätterna, det är allt från musik, till att sköta om orkidéer eller andra blommor, det är pyssetips, nageltips osv... Ibland ramlar jag in på andra sidor, som Patty Contetna som visar hur man som kvinna ska röra på sig för att locka till sig män. Att kroppsspråket är mer viktigt än man tror - vi människor går på flera omedvetna saker när vi attraheras av någon, saker vi absolut inte ens vet om. 

Sen självklart är vi alla olika men alla dom här olika tipsen som finns att hitta på nätet både för singel kvinnor o män för att hitta den "perfekta" partnern så blir det ju väldigt allmänt, vad som fungerar som oftast. Självklart gäller det inte alltid o inte alla. Men det går inte att förneka att mycket som tas upp är väldigt bra råd att tänka på.

Så vad tycker då män är vackert hos en kvinna, det som attraherar, enligt en dom som har sånna här små tipsfilmsnuttar.

Män gillar feminina mjuka kvinnor, att få vara den som "leder" sin kvinna, få ta hand om henne.

Så även om man är en stark kvinna i arbetslivet, en kvinna som klarar sig själv, så är det inte fel att inför en man, man tycker om att man också behöver bli omhändertagen.

Kroppsspråket är mer viktigt än man tror. Att man inte har ett stressat sätt, eller avvisande som att lägga armarna i kors över bröstet, luta sig ifrån den andra personen. Man ska ha ett kroppsspråk som är öppet, annars kommer den andra personen känna sig bortstött.

Låt mannen få känna sig behövd, att man behöver mannens hjälp, stöttning. Be om hjälp med saker han kan hjälpa dig med. Visa att han verkligen behövs, o att du är tacksam att han hjälper dig.

Jag tycker om när man kan ha humor, skratta åt saker - som det här med anledningar till att man älskar någon. Hittade teckningar som visar varför - dom kommer från böcker som heter "21 reasons why I love him" och "21 reasons why I love her"  

Jag småskrattade när jag såg dom o läste texterna på dom - även om man skrattar åt det, ser det roliga i det så finns det också massor av sanningar i det - lite såhär det är *ler* - hoppas ni också för er ett litet gott skratt 

Ja om jag säger kaffe så ska han springa o förstå att jag ljuger.... :)

Men så ska det ju vara o är, för skönheten sitter i betraktarens ögon o när man älskar någon så är den absolut den vackraste o mest attraktiva som finns - med alla små skavanker som vi alla har - ja om man inte har tillgång till ett bra bildprogram typ photoshop *ler*

Och jag är så grymt dålig på sånt så oavsett kommer han alltid vara bättre *ler* 

Vad gör man inte .... för att bli vackrare *ler* för vi är ju alla vackra redan från start.... ja för någon...

Hmmmm kanske det här inte är direkt det som är ens bästa jag ;)

Men visst ska det vara så - för det går inte att komma ifrån, vissa människor tar fram ens värsta sidor, man är lätt irriterad o stressad, andra människor gör att man blir lugn o man vågar ge sig i kast med vad som helst man får ett stärkt självförtroende av rätt person.

Erkänner dock att för mig är det helt andra situationer än shopping, jag är inte så förtjust i att springa runt o shoppa.... men som sagt det finns mängder av andra underbara tillfällen.

*skrattar* kan inte låta bli att minnas... något liknande ..... 

med ett litet guldhjärta på baksidan

Så var boken färdigläst - sa ju den var lättläst. 

Det gick väldigt fort att läsa igenom dom två sista kapitlen i boken, vänner o jobb.

Vänner, ja det är något viktigt i ens liv, att ha vänner. Det är väl inget nytt att dom flesta vännerna man har genom livet kommer o går, att man har olika behov av vänner i olika faser av livet.
När man är singel så kommer vännerna betyda mycket mer än när man är i en relation, eller när familjen växer o man får barn. Inget konstigt, för vännerna dom närmaste betyder exakt lika mycket känslomässigt, man tycker lika mycket om dom, det är till dom man vänder sig om man behöver någon att prata med. Men tiden, det finns bara 24 h/dygn, tiden räcker helt enkelt inte till längre att ha samma täta kontakt som när man var singel, när man har en partner o en familj. Livets olika stadier ger oss olika mycket tid till olika saker, inget konstigt – det är det som är livet.

Livets faser gör också att man ibland orkar ha o vill ha mycket kontakt med sina vänner, andra tider orkar man inte med annat än att få vara för sig själv. Igen har det inget med att göra att man tycker mindre om någon, bara livets små ups and downs, man behöver ha lite egen tid ibland, det bara är så.

I boken pratar den ena av tjejerna om att tänka på det här med vänner som en blomma – Pelagontricket – att vårda en pelagon är som att vårda sin vänkrets.

• Att ibland så trivs blomman oförsökt bra utan att du behöver göra så mycket, den blommar med massor av blommor hela tiden.
• Helt plötsligt så faller blommorna av, den blir ranglig o verkar inte alls trivas, trots att du försöker få lite mer liv i den…
• Men alla blommor använder massa energi för att blomma under en viss tid, för att sedan gå i vila, samla kraft – så låt blomman vila, ta bort allt gammalt, allt dött, låt bara det friska vara kvar.
• Du kommer se att det som är kvar av plantar även om den är i vila, är friskt, o det kommer bli en vacker blomning igen.

Samma sak gäller vänner, vänskap – ibland flyter allt på, man har tid, ork allt är skoj, man skrattar tillsammans, gråter, stöttar…. Så börjar det bli lite jobbigare, man själv har inte orken, man behöver rensa bort det som inte är friskt längre, det som tar energi – rensa bort, ta den vila man själv behöver. För snart är energin tillbaka om man orkar med igen.

Den andra tjejen pratar om att tänka på personer runt omkring en, vänner liksom familj som hästar i ett stall. Att man har vissa man har hög toleranströskel för, andra mindre, vissa går man genom eld o vatten för, andra skulle man inte ens tänka tanken för.

Här skulle man istället rita sig ett stall, med så många stallplatser man själv tyckte att man orkade med att ge den skötseln till. Men bara för att man gett stallplats åt någon häst så var den inte säker  på att stanna för evigt, gjorde den för stora fel för många gånger så sas stallplatsen upp, som att ta in nya skötare. Men kunde då välja att fylla på med ny hyresgäst eller låta stallplatsen vara tom ett tag eller förevigt. Att få sin stallplats uppsagd var heller inte samma sak som att man inte kunde få ny stallplats senare…

Jag gjorde mitt egna lilla stall o kom på att jag absolut inte har ett stort stort stall, flott med massor av boxar - nej mitt stall är väldigt litet, inte många boxar alls.... men det är lyx av högsta grad, bara det bästa är gott nog. Jag 

Men just det här att man verkligen väljer ut hur många man har tid att ge på det sättet o att man inte öppnar upp för på tok för många.
(Jag fick en liten tanke nu – kan man släppa ut hästarna på bete ett tag för att vila upp sig lite? Lite som att pelagonen fick vilotid??)

Det finns många typer av personer, som energitjuv, lättkränkta, ”har också ..” – dom tog upp flera varianter o visst man känner igenom dom alla, jag kände inte igen vad dom kallades dock, det var nya namn. Det som jag tyckte var bra i deras diskussion om man har vänner av några av dessa typer så var inte rådet i boken ”gör dig av med…” som enda lösning. Visst mår man dåligt av vissa personer ska man välja bort dom, men sen finns det även gånger när en person har en viss personlighet som dränerar en på energi, får en att må dåligt, men det finns många fina sidor man gillar o man vill ha kvar personen som vän. Eller att personen finns i kretsen av personer runt en som inte går att välja bort – typ arbetet. Då ska man istället lära sig att hantera dom här typerna av personer, det fanns lite olika tips på hur, beroende på typ.

Så kommer vi till det sista kapitlet, det kortaste o när jag läste det, för mig det minst intressanta. Kanske för att jag inte känner mig missnöjd med min situation, kanske för att jag inte har något behov av att börja om, avsluta en anställning för att prova ha eget, kanske för att jag redan provat o vet att det följer med massor av jobb. Som vissa trivs med, ger som bekräftelse, men det är inte min grej…

Det jag fastnade lite för, som kan vara bra ibland, det här med att skriva listor för att verkligen hitta vad man vill, se vad man har… det är inte så dumt, det kan vara bra sätt att öppna ögonen eller hitta det där första steget man behöver ta.

Den listan som fanns i boken var en checklista för ens nuvarande arbetssituation, det var flera punkter som man skulle pricka av, man prickade av det som stämde på en själv. Hade man pickat av 3 eller fler punkter så hade man det bra på sitt arbete, om färre så var det nog dags att göra något åt det.

Nu behövde jag inte pricka av någon lista för att veta att jag trivs, men det var lite skoj ändå, så klart jag måste göra det. Följande punkter blev för mig avprickade.

• Jag känner mig duktig. (Ja jag vet att jag gör mitt jobb bra, att jag är duktig på det jag gör)
• Jag tycker att jag har ett bra samarbete med mina kollegor. (Jaa, småskrattar o tänker på vilka helt underbara människor jag fått lära känna genom mitt jobb.)
• Mitt jobb är utvecklande. (Ja, jag svarade ja på den frågan, o många som nu vet mitt yrke – taxiförare – undrar nog hur f*n tänkte hon nu, det är väl inte utvecklande, där kan man väl inte göra annat än köra ??? Nej det stämmer, men måste ett jobb bara vara utvecklande på det sättet att man lär sig nya saker för att göra nya arbetsuppgifter, få mer ansvar? Kan inte ens arbete vara utvecklande för att man lär sig massa saker om livet, om sig själv, om andra??? Jo jag tycker så.)
• Jag är glad när jag ska gå till jobbet. (Ja, som oftast, säger man alltid ljuger man, ibland är jag trött, vet att det finns saker jag borde göra, eller känner sig dålig, då skulle det varit skönt att inte jobba. Men som oftast är det bara roligt att gå till jobbet)

Ja det var en lättläst trevlig bok att läsa, inte så att det var en massa nytt, men det fanns nya infallsvinklar som var bra att läsa, ibland behöver vi alla en lite putt i baken, påminnas, även när vi ”kan”…. Lätt att köra fast.

Tänk nu har jag fyllt i min första bok i den lilla ”Läsdagboken” jag köpte i höstas. Trodde den skulle bli snabbt ifylld, men saker skedde som gjorde att jag kom av mig i mitt läsande, det blev svårt igen att koncentrera mig. Har påbörjat några böcker sen dess, men tappat lusten fort. Och det ligger en fin liten hög av böcker jag längtar efter att läsa, men då måste lusten till det verkligen finnas.

Nu ska jag leta upp någon ny bok att ge mig i kast med *ler*

med ett litet guldhjärta på baksidan

Nu har jag tagit mig igenom kapitlet välmående, ett stort kapitel, som tog upp många bra saker, men för mig så var det lite för mycket om att har stark ångest, panikångest, det var nästan så att det hörde till, det ska man ha.
Nu vet jag att många mår dåligt, är oroliga o får en form av ångest eller till o med panikångest – så jag säger inte att man inte får det – när man mår dåligt. Men det är inte så att man måste ha det, man kan må dåligt o ha jobbigt ändå.
Det är dock bra att det tas upp på ett så enkelt sätt, o att man pratar om det så att alla får vetskap om att det finns, att man kan få den här starka känslan – man är inte ensam. Man kan må dålig på många olika sätt o man är inte ensam.

Jag gjorde ”tårtor” mitt liv uppdelat i tårtbitar för att lättare se om balansen var som jag ville – först en tårta som det är, sen en där man visar hur man vill ha det. Så ser man var man behöver göra förändringar för att få den balans men vill. Det var en personlighetstårta o en livstårta. Ett bra sätt att verkligen se hur man fördelar sig på olika saker. Men jag tyckte att det var svårt att verkligen veta när jag gjorde dom vad som var ”hur är det” o ”så här vill jag ha”, för man kan ibland ha svårt att se verkligheten när man inte vill se den.

När jag gjorde livstårtan där man delade upp tårtan i bitar som t ex jobb, familj, vänner, hemmet, party, sex, romantik, mys, egen tid. Så kan man ju aldrig komma ifrån att jobbet kommer ta en stor bit av tårtan. Det jag däremot kände blev helt fel, det var att göra 3 olika bitar av sex, romantik o mys – för när jag tänkte på dom bitarna så kan man visst ha dom var o en för sig, men nej tack, jag vill ha dom i en stor tårtbit tillsammans.

En annan sak dom tar upp i boken är vikten av att rensa ur, att när man vill starta om, göra en egen utveckling, förändra något så är det här med utrensning en punkt man aldrig kommer ifrån. Sen om det att rensa ur hemma, för att bara ge mer plats, eller för att ändra stil, samma med sin garderob eller rensa ur bland personerna man har runt omkring sig.

Att rensa ur i dom personer man har runt sig är ofta nödvändigt om man vill göra förändringar av sitt liv. Och det är okey att rensa både bland vänner o släkt, inget är fel, man ska bara utgå ifrån sig själv. Men att rensa betyder inte alltid att man måste avsluta o tappa kontakten helt – det kan vara att man helt enkelt tänker över vilka man litar på o vill ha i sin närmaste krets, o utrensningen då blir helt enkelt bara att man väljer att ha mindre kontakt eller ge mindre förtroenden till någon som ändå kommer finnas kvar – men på lite mer avstånd.

Det jag tänkte på var att det inte togs upp hur bra det är att även försöka göra förändringar på det fysiska planet, att må bättre genom att börja röra på sig, om man inte redan gör det. För att en fysisk välmående kropp har lättare att ta sig igenom jobbiga fysiska perioder o man studsar upp fortare om man är i fysisk bra form. Nu pratar jag inte om att vara elitidrottare eller i sån form att man springer ett maraton – nej mera att man inte glömmer bort den fysiska delen helt när man mår psykiskt dåligt

med ett litet guldhjärta på baksidan

Till o med dottern såg den igår o trodde att det var en dagbok *ler*, ja den är lite söt sådär – det var därför den slank med hem.

Det visade sig vara en bok om hur man tar makten över sitt liv på ett år, hur man lägger kraft på att hitta hur man vill ha sitt liv, vad som är fel, vad man ska göra för att förändra – ja det är två tjejer som skriver helt utifrån sina egna erfarenheter.

”The Golden Year – Ta makten över ditt liv på ett år”
och när jag ändå hade den började jag läsa den, varför inte???

Det är väl i stort samma sak i denna bok som i alla andra – alltså själva andemeningen. Hur man ska tänka, att man bara kan förändra sig själv aldrig någon annan. Se sig själv, acceptera, förlåta o hitta det där man själv söker. Men det här är nog den mest lättlästa boken i ämnet jag någonsin öppnat. Korta avsnitt som är rakt på, inget pratande runt. Det är lätt att förstå vad dom menar för att dom pratar från egna erfarenheter.

Boken är uppdelar i samma delar som dom menar med att man kan dela upp sitt liv – kärlek – välmående – vänner – jobb.

Jag har precis läst klart ”kärlek” o sitter med lite tankar. Jag blev positiv över att dom tar upp en sak angående det här med om man ska stanna eller gå i/från ett förhållande, har inte läst det någon annanstans. Det är att dom inte bara tar upp hur man själv mår, tänker o känner, när det är dags att avsluta o gå vidare. Nej dom tar även upp det här att kanske man själv inte alls märker av något utan lullar på i livet o är nöjd, men man börjar märka att ens partner inte mår bra, att ens partner kommer med frågor om hur man tycker förhållandet är, att h*n är mer irriterad, allt är fel – ja allt det där som man normalt mest tänker på att man själv känner av – när det är dags att lämna, när man hamnat fel – att märker man att ens partner är där, då är det lika mycket dags att tänka över situationen o inse att det är dags att göra något, att gå åt varsitt håll.
Och det stämmer, ibland känner man inget själv men man märker att ens partner har dom här frågorna, sättet – o då är det samma sak som när man själv har det.

En annan sak som jag gillade, som jag tog åt mig på det sätt som en av tjejerna beskriver det – det här att kräva. Att våga kräva, det är inte fel att kräva saker eller ge det ens partner kräver till den. Nu ska det inte vara negativa krav, eller orimliga – men att visa vad man behöver, ha krav det gör det lättare för ens partner att veta – ingen är tankeläsare.
Om kraven är positiva, inte orimliga så säger dom i boken att man känner sig dessutom bekräftad och viktig, kanske till o med lite sådär sexigt – som när någon kräver ”Jag vill att du ska vara min”.

Och jag tänker efter lite – tänker på en situation där någon visar att han inte gillar att jag träffar andra, att det finns ett uns av lite äganderätt, lite svartsjuka på ett fint sätt – visst behövs det o visst ger det en bekräftelse att personen verkligen bryr sig.

Det fanns en hel del bra tankebanor i kapitlet om kärlek som jag kommer fundera vidare på senare, nu tar jag o ger mig in i det största kapitlet, välmående...

 Jag är romantisk, jag gillar romantik, i lagom mängd, det får inte bli så att det blir fånigt. Men så där lite extra som förgyller livet, vardagen. Det kan vara att tända ljus på middagsbordet en vardag, det kan vara att få eller ge en blomsterbukett spontant, eller någon annan liten gullig sak. Det kan vara att sända gulliga, eller fräcka sms *ler*.

Det är att det görs med den där lilla extra kärlekskänslan.   

Små weekendresor eller även veckoresor kan vara just sådär extra romantiska. Man ger sig iväg tillsammans, för att ha tid bara för varandra, koppla av, mysa, hämta energi, uppleva saker.

Sitter just nu o småchattar med en väninna som jag är grymt avis på – ja inte på ett negativt sätt – utan jag är så glad för henne, o det låter så härligt. Jag är avis för att jag vill också, jag vill också göra det hon gör med sin partner. Den här gången bär det av till Rom, att tillbringa några nätter o dagar i en romantisk stad tillsammans med sin partner. Mmmmm åhhhh så härligt säger jag o ler fånigt.

Jag hoppas att dom kommer få härliga underbara romantiska dagar *ler* o att jag snart får uppleva samma sak med någon speciell för mig.