Tittar ifatt mig, ja även så att det är sista programmen för säsongen på båda Hela Sverige Bakar o Så Mycket Bättre - ja med deltagede artister, det kommer ju flera program som blir intressanta att se vad dom hittar på. Lite synd att program man gillar att se tar slut, men det är ju även så att om dom bara rullar på konstant så tröttnar man – nu blir det en lagom dos, man tycker det är bra, tittbart, man längtar till o med till nästa omgång det kommer sändas.

Nu börjar jag med det program jag slutade med – det som bara fick gå o egentligen lyssnar jag nog mer på just det här programmet – det är Så Mycket Bättre – men när första låten som gjordes börjad så slutade jag göra det jag gjorde o satte mig ner o bara tittade. Hela jag rös, såg att även Danny tittade på sin arm, förstod att även han fått samma känsla. Gås hud, rysningar – en låt man så väl känner igen, en låt som varit en så stor hit för Jill, görs om av Lisa Ekdahl, till något av det bästa även hon gjort. Ja det var magiskt, det är inte ofta jag känner så, reagerar så på låtar. Oftast är det mest att man tycker om låten, att det är vilsamt, glädjande, medryckande osv – men sällan att jag verkligen berörs på det sättet. Men nu – ja jag bara babblar nu, jag vet, men så tagen blev jag av låten.

SÅ bra hon gjorde den låten, så annorlunda, men bara så prefekt, vilka känslor den väckte, helt otroligt. Den passade verkligen Lisa att få göra.
Ska inte dra alla låtarna – nej, det blir så tradigt, men det var bra tolkningar dom gjorde alla, liksom dom gjort hela säsongen. Jag förstår idag att andra verkligen tittar på programmen sen tidigare, att man väntar på nästa säsong med förväntningar – vilka artister kommer vara med. Men det kommer inte bli lättare direkt att vara med sen dom två sista säsongerna – för snacka om att ribban är lagd högt nu på vad man som artist ska åstadkomma med sina tolkningar.

Sen detta skriveri som blivit efter programmen angående Danny o "Jinder" - det behövs inte spekuleras - det syns lång väg att dom har mer än vänskapliga känslor för varandra - sen hur långt dom gått, det tänker jag inte ens fundera på. Att komma med förklaringen att Danny är en fysisk person, ja det kan han vara - men jag tittar inte på hur många kramar, klappar, kroppskontakt dom har - nej då är det till att titta på flera - nej jag bara tittar på ögonkontakt, ansiktsuttryck, energier mellan.... det räcker för mig - det behövs inte spekuleras o det behövs inte förnekas - det är där...

Hela Sverige Bakar – det är inte bra att titta egentligen, för så sugen på godsaker jag blir. Det ser ju så otroligt gott ut allt dom gör. Nu säger jag inte att vinnaren var dålig – oh nej, inte alls – hon är helt suverän. Men jag hade en annan favorit. Men det är samma sak gällande program där man som här bakar, eller lagar mat osv – det är höga krav på dom som deltar – för alla är så otroligt duktiga. Sen får man alltid någon favorit – jag tror inte att det kommer sig av vad dom gör utan mer som man gör när man blir förtjust i människor, får nya vänner osv – det är något annat som gör att man gillar personen än vad dom gör, det är personligheten.

Säger Grattis, till alla som kommer med i programmen o får vara med o tävla – för redan där visar dom att dom är super duktiga.

Idag hade jag en härlig ledig dag, tänk att efter allt regn o rusk så blev det en underbar solig dag. En helt perfekt dag kan man säga – ledig, härligt lunchsällskap, ett par timmars promenad genom vår stora stad o massor av ögonshopping – jag älskar verkligen att bara gå runt o titta, inte alls känna stress att man ska hitta något att handla – utan just bara njuta av allt vackert som finns att titta på, skratta åt knasiga saker o fundera på hur vissa andra saker ens går att sälja.

Det var inte heller så mycket ”jul” som jag trodde, att det skulle vara. Men visst var det en del av det, det finns ju julpynt att handla – så var inte själva julhandeln i gång, med pyntade skyltfönster som skrek jul. Nej det var riktigt trevligt att se att julen inte helt invaderat stan.

Jag åkte in så jag började med lunchen – och jag var nöjd, visst maten i sig kanske inte var det godaste, eller ens smakade så mycket – mitt lunchsällskap som valt restaurang o rätt, han var lite sådär… oj det här var inte som det brukar vara här. Men som jag säger så är det oftare sällskapet som är viktigt än maten. Så denna dag *ler*, maten var absolut inte den jag åkte upp för eller den jag sett fram emot…

Nu blev det tunnelbana till lunchen men sen efter valde jag att gå genom stan, Sveavägen o så självklart Hötorget, kan man låta bli att snedda förbi där o titta vad som finns denna dag. Jag är mest förtjust i att se alla blommor som trängs o ger så vacker färg – annat, tja det är väl krimskrams som finns lite här o där o ger mig inget. Men blommorna är så vackra att titta på. Ibland får även något följa med hem, inte idag, jag bara njöt av färgerna.

Gamla Brogatan, ja idag när jag traskade runt blev det många minnen o massa nostalgi, så på väg tillbaka mot centralen från Hötorget bara måste gå nerför den gatan. Minnen, gamla minnen – som när jag o min kompis för första gången fick våra barnbidrag, åkte själva upp till stan för att handla *ler*… Hur vi sprang där upp o ner på Gamla Brogatan, Puss o Kram, Gul o Blå, Sko Uno *ler* ja det var heldagar det. Den gången, jag kommer ihåg hur vi valde jeans, det var nytt o moderna med smalspårigt manchester o det skulle vara lite annan färg. Vi köpte exakt lika kläder – det var UCLA tröja i lila, det var byxor i samma lila nyans… det var ett par blåa snickarbyxor, med fickorna på benen (ingen lapp fram o hängslen) med vita sömmar. Jag kommer ihåg provrummet, jag kommer ihåg otroligt mycket av den dagen faktiskt, den måste ha varit väldigt speciell. Nostalgi, ja nu är man i den åldern när minnen blir nostalgi *ler*

Mest hade jag nog minnen av julshopping i stan när jag var liten, men farmor o pappa. Det var NK, det var Åhléns, det var köer, folk, bilar, paket, massor massor massor – man var helt slut när man väl ramlade in hos farmor på kvällen efter en heldag.
Det var speciellt med julen för farmor – hennes julpynt hemma – tomtar o granris överallt… *ler* minnen…. Farmor finns ju inte med längre, men kanske jag ska fråga mina tjejer om vi ska ta en gemensam ledig dag, kväll o åka till pappa (morfar) o hälsa på nu här innan julen. Det vore inte alls dumt att ta den tiden – det var längesedan så det är på tiden… o jag tror att tjejerna skulle tycka det vore skoj, speciellt nu när det också är jul. Ja, jag ska ta o ringa dom imorgon o se om vi kan enas om en dag *ler stort*

Jag har alltid älskat julen, jag tar inte så mycket på hur den ska vara – jag har nog haft lite mina egna traditioner o det viktiga har inte heller varit allt runtomkring, utan mina barn – att ge dom fina minnen. Som när jag kom hem från jobbet en kväll o dom o deras pappa hade julpyntat – dom skrattade så dom grät när jag kom hem… jo deras pappa hade tagit en liten tomte, öppnat dörren till ett rum, slängt in tomten o sagt ”klart nu är det julpyntat”…. Ja som sagt minnen, fina minne…
Pynt, gran, göra godis, julmaten…

Eller som den julen, den stora var 6-7 år, den lilla född samma år – flera veckor innan julen så försvann saker för mig o mitt ex – böcker vi läste, saker vi tyckte om… vi letade men nej allt var verkligen borta – det var väl lite irriterade ord mot varandra också – var du tvungen att lägga bort just ”….” så vi inte hittar den….
Så kommer julaftonsmorgonen o vi har på kvällen innan lagt ut alla julklappar under granen – men på morgonen låg det ännu flera paket där… jo vår stora hade slagit in sina egna – gjort egna julklappar – o jo då hon hade fixat till dom själv helt o hållet. Jag tror aldrig att varken han eller jag blivit så glada över några julklappar – nej det var inte pyssel från lekis, det var inte pärlplattor osv… nej nu kom alla saker fram som vi saknat o trott varit försvunna under veckorna innan jul.
Måste säga, jäkligt smart dotter *ler* tänk att kunna göra några så glada vid julklappsöppningen o det har inte kostat ett öre…

Men i år, jag vet inte, har faktiskt inte alls velat tänka på julen – jag känner inte alls för den… men det går kanske över, har ju trots att jag sagt att jag inte ska julpynta alls i år ändå fått med mig tomtar hem idag … så det blir om inte överflöd så ialla fall några tomtar, o någon ljusslinga, o lite ljus och….

Julklappar då – hur blir det med dom iår…. Ja det är ju inte direkt många som ska köpas. Och jag vet redan exakt vad det kommer att bli. Små tomtar kanske *ler*… ja gå lite i farmors fotspår

Det här med att älska någon man inte kan få är det äkta kärlek, äkta känslor?

En jäkla bra fråga, varför man kan ha svårt att släppa taget om, att man tror att man fortfarande älskar någon som man inte kan få. Är det då äkta kärlek, äkta känslor eller är det något annat som kommer in o ställer till det för en, så att man tror att man fortfarande älskar, fortfarande vill ha personen.

När jag läste om detta, det här om att är det verkligen att man älskar, så togs det upp exempel som finns i litteraturen som Romeo o Julia, två ungdomar som inte kan få varandra o därmed får krossade hjärtan o agerar utifrån det.

Ja visst dom får inte varandra – men det är ju besvarad kärlek, dom båda älskar ju varandra o vill ha varandra. Så det där är inte en situation som jag tänker på – att man älskar men inte kan få, är det kärlek. Jag är nog mer inne på om det inte är besvarat eller om det är ensidig kärlek i ett förhållande där den som älskar även far illa på något sätt. Att man älskar men inte kan få den man ”säger sig” älska, att det inte är besvarat med samma känslor. Den formen av inte få.

Och då går ju alla kärlekshistorier bort där man älskar varandra hett men av någon anledning inte kan få vara tillsammans. Men känslorna är besvarade. Det är dock deras öde att inte aldrig få vara tillsammans *ni hörde hur högtidligt o sorgsen jag lät nu va???*

Som motvikt till den sortens litteratur, som visar krossade hjärtan o kärlek där man inte kan få varandra har vi ju den litteraturen som visar upp kärleken som något som aldrig har ett fel, att allt blir bra när man får varandra – kärleken är allsmäktig. Ofta då har parterna fått gå igenom en fas där dom inte trodde dom skulle kunna få varandra, dom dras isär men kärleken är så stark o allt slutar som sagt lyckligt.

Men det där är ju just det som det är – sagor, för alla vet vi ju att det går inte att vara så lycklig utan dalar i ett förhållande. Eller så kan man se det som det att ”så levde dom lyckliga i alla sina dar” inte betyder att inget dåligt hände, att dom aldrig grälade, aldrig hade dåliga dagar utan mer att dom verkligen älskade varandra o utifrån det tog sig an alla situationer oavsett om det är positiva eller negativa – dom jobbade för sin kärlek, dom såg varandra, tog inte varandra för givet… för det är ju att man lever lyckligt resten av livet – att man tar vara på det man har på ett bra sätt.

Men om man tänker på att man blir förtjust i någon, man börjar dejta, men har något tillsammans – kanske bara sex. Den ena blir mer o mer förtjust, den ena vill ta det man har vidare till en annan nivå. Medan det är inte besvarat, den andra backar eller kanske bara fortsätter som vanligt – för den vet inte om vad den andra känner. Man slutar träffas eller så är det spontant bara för att ha sex.

Den som älskar har starka känslor men kan inte få personen den älskar. Man är överlycklig när man har kontakt, om man har kontakt. Men djupt olycklig när man inte har kontakt.
Nej jag tänker inte heller här på direkt när något tar slut, eller att man uttryckt sina känslor o får ett annat svar än man önskat o hoppats på – för då är det sorg som kommer in – att man mister något. Då kommer den här känslan också sakta avta, den svalnar o kärleken försvinner, kvar finns istället en annan form av att älska, det kan vara som vän, det kan vara ett varmt minne från ens liv. För man kan älska på olika sätt – men den där heta känslan där man gör vad som helst för att få vara tillsammans – den är borta. Men ler mest varmt o minns personen med kärlek, att den en gång betytt något o man lärde sig något – för det gör man, man lär sig alltid något.

Nej jag tänker på när man håller kvar den där känslan att man älskar, att man inte tillåter sig själv att låta det gå över, låta det bli ett minne med varma känslor. Nej man håller kvar, hoppas att det ska bli något, man intalar sig att det bara är fel tid, att rätt tid kommer om man är tålmodig – den andra kommer ”se en” o börja älska o då kommer ”vi lever lyckliga i alla våra dagar”.

Varför älskar vi personer vi inte kan få?
För den formen av känslor – då när man håller kvar, den är otroligt destruktiv, den drar energi från en, den gör att man är fast i något som hindrar en från att gå vidare o kanske just hitta någon som älskar en tillbaka. Så varför älskar vi då personer vi inte kan få??? Eller är det inte kärlek det är något annat?
Alla har vi nog någon gång om så bara för en kort tid varit i den situationen.

Det kan vara någon av följande anledningar som är orsaken till att man tror att man är djupt förälskad att man älskar trots att det inte är besvarat. Men vi fortsätter hoppas.

Kärleksångest
Man tror att man måste ha någon, man tror att vara tvåsam är det enda sättet att bli lycklig. Man vill ha någon person där hos sig, nära. När man inte har det, då uppstår en ångest som växer och växer o som gör att man letar o letar efter någon. Och så fort man själv hittat någon som man får känslor för, som för någon kort stund fått en att känna sig lugn så fastnar man o tror att man är kär, att det är kärlek. Och då är man så tunnelseende i denna känsla att man tror att det är äkta kärlek när det egentligen mera är en känsla av att inte behöva vara ensam. Det är ett ohälsosamt tillstånd o ska då inte misstolkas för att det är äkta känslor, kärlek, att älska.

Idén om kärlek, att man ska kämpa mot alla odds det är då lyckan kommer
Att vi blir så matade av litteratur, av tv-serier, filmer om hur olycklig kärlek om man bara håller ut, kämpar vidare kommer vända o blir den stora lyckan. Man är kort o gott mer kär i kärleken än i personen man tror sig älska… det gör att man håller fast vid första bästa (ja nästan) o vill inte se att det kan finnas något bättre om man bara vågar släppa taget

Att få bekräftelse, uppmärksamhet – att bli sedd
Det är lätt att tro att man är kär i någon som kanske någon gång ger en uppmärksamhet. Man ser inte när, eller varför, man bara kommer ihåg hur bra det kändes just då – o det vill man ha mer av. Det är inte kärlek, det är ett känslomässigt behov av att känna sig sedd o accepterad

Att vilja ha, men ändå inte vilja ha
Man väljer ut något som man tror sig älska, men är så säker på att man älskar. Men man vet redan från start undermedvetet att det aldrig kommer bli något, det är inte besvarat. Men det är undermedvetet en trygghet – för egentligen vill man inte heller ha personen. Den är ”vald” just för att det är en trygghet att det aldrig kommer bli något. Man kan få älska o vara sorgsen för att det inget blir medan man egentligen bara på det sättet blockerar andra att komma en nära – men skyddar sig själv från att verkligen bli sårad. Man tänker inte på att man också skyddar sig effektivt för den riktiga kärleken gör att man blir just det man vill bli – älskad o lycklig.

Den som är ouppnåelig ökar i värde
Så fungerar ofta vi människor att vi vill ha det vi inte kan få, att det är det vi tror kommer göra oss lyckliga. Det kan vara en dyr lyxvara – boende, bil, smycken osv… Det är samma sak med den här formen av känslor, man vill ha någon som man inte kan få o då ökar värdet på den personen. Inte för att man egentligen älskar – nej det blir mer en jakt på något som är ouppnåeligt, vad kan vara mer åtråvärt att få mer än den personen som har ett högt värde – som t ex en kändis, snyggaste personen i bekantskapen – den som alla andra också vill ha.
Men det är inte heller kärlek, det är mer än vilja att gå segrande i något, få något som man inte tror man kan få.

Enkelsidig beundran
I kärleken ska allt vara ömsesidigt – känslor, beundran, en vilja att ge till den andra. Det finns där i förhållanden, det ska finnas. Men det ska inte vara enkelsidigt. Dom förhållandena där det inte är lika djupa känslor från start, där det finns andra anledningar än just djup attraktion o kärlek, (som att någon blivit med barn, man vill ha barn, man vill inte vara ensam o tar första bästa som är okey – men tycker om, som vän mera…) Det är förhållanden som är dömda att misslyckas redan från start – för när tiden går kommer behovet som gjorde att man gick in i relationen utan djupa känslor från båda håll, bara enkelsidigt, det behovet kommer ändras. Andra behov kommer fram – barnen växer upp, man känner inte samma rädsla för ensamheten. Då kommer man bara känna sig fast på fel sätt. Det är aldrig bra för någon form av relation, med eller utan djupa känslor.

Så är det verkligen kärlek? Eller är det mera så att vi håller fast i något o kallar det kärlek av någon anledning. Oavsett varför så är det aldrig hälsosamt. Det gäller då att inse faktum, våga ta ett beslut att ta ett steg bak för att kunna hitta det där vi letar efter den där personen som ”stämmer” för en själv, där man kan få det man letar efter – det där ”vi levde lyckliga alla dagar”

Så även om det är svårt, att det kan vara skrämmande att släppa taget om känslor man har som man tror är kärlek – dom som inte är besvarade – så är det modigt o nödvändigt att göra det för att just kunna släppa in det där som är rätt, som är äkta…

Kärleken ska vara ömsesidig den ska vara en möjlighet, det ska vara något som lyfter upp, det ska vara att man  älskar för den person den är, inte för ideal vi strävar efter, eller för att skydda oss från något annat.

Äkta kärlek, den är besvarad det är då den växer, den gör att vi tillsammans tar oss igenom jobbiga tider, det är den som gör att vi stöttar o uppmuntrar varandra. Det är den som gör att personen vi är tillsammans med är den vackraste i hela universum. Det är den som gör att vi vill göra den personen lycklig, det är kärleken som gör att vi klarar av att hitta kompromisser. Det är kärleken som gör vardagen till något fint, något härligt, något vi trivs i – festen är bara en bonus, det är vardagen som är den viktiga. 

 … var en rubrik i Expressen förra veckan, en artikel om en 19-årig tjej som förklarar att hon äntligen kommit på varför hon inte attraheras av personer så ofta. Det är för att hon är demisexuell, att hon måste ha starka emotionellt band med den hon blir attraherad av.

En del säger att det finns något som heter demisexuell andra säger att det är bara ett rent påhitt, det finns inte. Om det är ett val eller en medfödd läggning, eller om det är att vara ”halvvägs” mellan sexuell och asexuell, kan ju diskuteras hur länge som helst – precis som många andra saker där en del känner att ”såhär är det” o andra tycker att det är påhittade saker för att få vara speciell, inte som alla andra.
Ordet demi är lånat från franskan, och betyder halv, så med andra ord betyder demisexuell halv eller en del kallar det ofullständig sexualitet (hur det nu kan vara ofullständigt att vilja ha sex med känslor??? För mig är det tvärt om – fullständigt – att bara ha sex för sexet skull ÄR ofullständigt, samma att bara ha känslor utan sex o närhet. Det ena kallar jag kk-relationer, det andra vänskap).

Så en person som är demisexuell känner enbart attraktion till en person där starka känslomässiga band till en annan person. (Om jag inte helt misstolkat vad demisexuellt står för så är det inte könsbundet, man kan få känslor o attraheras av person oavsett kön).
Så en demisexuell person upplever inte en primär sexuell attraktion utan den sekundära sexuella attraktionen.

Primär sexuell attraktion är när attraktionen bygger på yttre saker som en persons utseende, kläder, sätt att röra på sig osv.
En sekundär sexuell attraktion bygger istället på starka band. Oftast är det romantiska känslor men kan även vara vänskapliga.
Så med andra ord kan man tolka det som att utseende i sig inte alls påverkar en demisexuell person, det är inget som lockar, ger attraktion. Att allt är inre kvaliteter. MEN självklart är det inte så enkelt, för man fortsätter att läsa förklaring vad som gäller vid attraktion för en som har läggningen demisexuell så krånglar man till det genom att lägga till att yttre saker som utseende, kläder osv visserligen inte påverkar den sexuell attraktionen, men kan mycket väl vara faktorer som påverkar den romantiska attraktionen. (Jaha tänker då jag när jag läser… för att bli attraherad måste man ha känslor, starka band för personen, vilket kan vara romantisk attraktion o den i sin tur kan bero på personens utseende… då berörs man ju av utseendet på något plan ändå eller???)

Jag tänker inte ens fundera på om det här är en medfödd läggning eller något påhittat – jag kommer bara att tänka på en kommentar jag läste i en tråd när jag forskade lite vidare på vad demisexuallitet var efter att jag sett/läst artikeln i Expressen.

Det var en man som kommenterade det hela med – ÅH fan är jag demisexuell, jag som trodde jag var normal. Jag trodde att det var normalt att det bästa sexet, var med någon man hade känslor för, att känslor växer fram när man lär känna varandra men att visst att utseende kan vara det första som lockar att lära känna en person när man träffas. Men inte avgörande för om man sen hoppar i säng. Och att en person blir vacker, och vackrare för en när man lär känna, kärleken djupnar o attraktionen blir starkare. Trodde som sagt att jag var normal, att dom flesta fungerade på det sättet!

Jag konstaterar också när jag sitter o läser, söker på vad demisexuallitet är, att jag förstår att så många – framför allt yngre – kan känna sig vilsna, att dom inte hör hemma någonstans. Att samhället i en del vill ta bort etiketter o stämplar att vi alla är lika värda, vi är människor. Men sen ändå så hittas det på fler fler etiketter, mer o mer sätt att dela upp oss o stoppa in oss i speciella fack.

Jag tror att det i sig inte är svårt att själv veta vad man känner, vad man attraheras av – det svåra är om man känner att man måste sätta en etikett på sig själv gällande sin sexualitet – för idag finns det ju nästan lika många sådana som det finns människor – för idag är det inte bara att välja om man är hetero-, bi- eller homosexuell, om man är monogam eller poly, om man gillar bdsm o då vilken av alla grenar som finns under det paraplyet, vilken roll man är (dominant eller undergiven), vilka fetischer man har. Nej nu ska man ju också sätta rubrik på sig om man är sexuell, asexuell, pansexuell, sapiosexuell eller… ja det finns säkert mängder av flera stämplar man kan sätta om man söker sig vidare.

Det räcker tydligen inte bara med att vara människa – att sen våga vara sig själv – att hitta andra både vänner men framför allt en partner som är o vill samma saker. Inte bara i vardagen utan även då sexuellt – det är ju det jag pratar om i detta inlägg. För att det är lika viktigt som vilken annan pusselbit som helst i våra liv, att hitta någon som har ungefär samma ”idéer” om vad som får en att må bra – att inte ha någon sex alls, att ha sex någon gång per år i mörkt rum under täcket eller experimentera, vara nyfiken…. Ha sex med en, eller två eller många flera – en åt gången eller alla på engång…  Det är inte det viktiga vad man vill eller vad man gör utan att ens partner ser på saken på samma sätt. Men att det ska kräva massa etiketter, att man sätter en stämpel på sig själv eller andra – nej det tror jag inte behövs.

Vad betyder då alla dessa etiketter som jag rabblat upp? Jag tänker att dom flesta vet vad hetero, homo, monogam, poly osv betyder… men kanske inte alla är jätte hemma på vad asexuell, pansexuell o sapiosexuell är – så här kommer en lite kort beskrivning.

Asexuell – det är när man är helt utan sexuella känslor, man känner ingen attraktion till någon. Ofta pratar man ju om det här med, o accepterar att man kan ha sex utan att älska – man kan säga att en asexuell kan älska utan att ha sex. Men dom kan älska, ha känslor vilja ha närhet osv… men det finns ingen behov av sex. Visst går det att ha sex – för att göra sin partner glad eller fortplanta sig… men det finns inget sexuellt behov.

Pansexuell – personer som blir attraherade av just en annan person – det spelar ingen roll om det är en kvinna eller man, transsexuell person osv… det finns inga som helst gränser här – det är enbart personen i sig som gör om man som pansexuell blir attraherad eller inte.
Många kanske tänker nu att ja men är inte det att vara bi-sexuell? Nej tydligen inte – det finns en klar gräns som då avgör om man är bi- eller pansexuell – det ska då vara att en bi-sexuell person attraheras av en man eller kvinna med samma ”annan” sexuell läggning – medan en pansexuell inte känner någon som helst gräns för vad som attraherar, det är människan inte personens läggning som gör att en attraktion uppstår.

Sapiosexuell – det här är personer som tänder på intelligens. En sapiosexuell tänder mer på en het djup diskussion mer än erotisk massage som förspel. En sapiosexuell kan tycka att personer har trevliga personligheter, attraktiva kroppar, bra utseende men om det inte finns riktig intelligens vaknar inte den sexuella attraktionen till liv. Och för att stanna kvar i en längre relation så är det viktigt att det finns heta debatter o diskussioner om djupa ämnen annars svalnar den sexuella attraktionen.

Ja jag läser o tänker vidare på samma spår som jag varit inne på hela tiden, jag tror inte man kan sätta hur många etiketter på en person som helst, att det inte går att stoppa in oss i grupper. För jag tror att då skulle vi alla ha varsin egen liten grupp o vara helt ensamma där. Jag tror att för många av oss så är vi lite av många saker – ett litet uns från det o ett lite från där, sen lite mer av något ”datt”, o absolut inget alls från ”ditt”. Det viktiga är nog inte att sätta en stämpel på sig utan mer att bli bekväm i vad man själv vill ha – att acceptera sig själv o inte bli låst i något – utan tillåta sig själv att vara just sig själv med utvecklings möjligheter… (om med utveckling menar jag inte på något sätt att man ändrar sig eller byter t ex sexuell läggning utan bara att man ger sig själv möjligheten att utvecklas som människa – om det sen innebär att man är nyfiken o vågar prova saker även sexuellt så är det bara en för mig positiv sak)

När jag nu sökte efter information så hamnade jag på tester som man kan göra för att se om man är a-, pan-, demi- eller sapiosexuell….  O jag kan ju som bekant inte låta bli tester av alla de slag – så vad blev jag då *ler*…jag är helt klart inte a-sexuell, jag var långt ifrån pansexuell, låg på gränsen för att vara demisexuell o enlig testen var jag helt klart sapiosexuell.

Men vad är jag då – enligt mig själv då alltså – för det är ju jag som vet, jag som vet alla nyanser som en test aldrig kan få med oavsett hur många frågor dom ställer – eller svarsalternativ man får… det är aldrig helt rätt svar man har att välja mellan, eller så vill man kunna utveckla för att det är si i en situation o så i en annan…

Jag är öppensinnad o accepter alla andras läggningar – även om jag inte alltid förstår, men det behöver jag heller inte göra – för många förstår säkert inte mig heller….
Jag är heterosexuell och monogam. Jag har fetischer o kinks, jag har en dragning åt… och gillar… mycket och … lite lagom. Jag kan vara äventyrlig o lite galen, likväl som jäkligt tråkig vissa stunder.
Jag är sexuell så att jag inte är a-sexuell stämmer på pricken ;) – samma att jag inte är pansexuell, jag är heterosexuell så även där stämmer testen på pricken.
Däremot så måste jag nog säga att jag kan nog ha lite tendenser till att vara både demi- och sapiosexuell *ler*… för ska det vara bra sex ska attraktionen vara stark så måste jag ha starka känslor – som växer o då blir sexet bättre – men jag ser det mer som att man blir tryggare o tryggare med varandra, man lär känna varandra o vet hur man reagerar. Att känna sig älskad ha tillit o vara trygg… Jag ser det nog mer som han som kommenterade en tråd – det är normalt – inget man behöver sätta en etikett på….
Ja jag går väl inte igång på en djup diskussion om Karl Marx eller något annat ämne – men jag måste känna att det finns lite där, att det går att diskutera olika ämnen, på ett intelligent sätt,  att det finns kunskap o framför allt en nyfikenhet på att få veta mer om saker. Att personen har egna åsikter o tankar. Och personen måste vara – nu låter det här säkert jätte dumt o många kanske inte förstår, men tänker inte ens försöka förklara vad jag menar. Förstår man så gör man, om inte så får man väl tycka jag är konstig… - personen måste vara jämlik med mig eller gärna lite starkare än mig utan att köra över mig… kunna mer, dela med sig o lära mig…

Men även om jag nu inte tycker att man ska sätta en massa olika etiketter på människor (OM man nu inte själv gärna vill sätta en etikett på sig själv, för då ska man självklart sätta den...) oavsett vad det gäller  – så visst är det lite förenklande att kunna sätta ett ord, visa att man tillhör en viss grupp (stor grupp med variation inom). Det är bra att från start veta om personen man tilltalas om har samma sexuella preferenser som man själv innan man lägger ner tid energi o framför allt känslor på att försöka ”få till något” – jag menar en hetero person har inget att hämta hos en av motsatt kön som är homo, det är dumt att som monogam påbörja ett förhållande med en som är poly… att försöka är bara att såra sig själv… Så sånna saker är ju bra ändå att veta om varandra när man av någon anledning känner ett intresse vid första kontakten…

Så kanske jag ska sätta en egen stämpel på mig – hitta ett eget ord för min sexualitet så att jag får vara lite unik o egen… man det är vi ju alla så…. Hmmm – ja men ett eget ord, en egen etikett då… jag ska nog kalla mig…hmm vad kan vara ett bra ord för min sexualitet – en bra etikett…. ”sexuell” – låter väl lagom tillkrånglat o lagom svårt att förstå *ler*.

att vara sexull innebär att man gillar sex - mycket - men det måste vara med rätt person o det ska finnas känslor med för att det ska vara bra sex - o ingen vill ju ha dålig sex eller hur???
Och ja jag vet, till er män som läser o skakar lite på huvudet o menar på att ja det gäller även vissa kvinnor, att det inte bara är män. Jag vet, man ska läsa det kanske mer att det finns för många personer ....

Detta borde vara en självklarhet - logiskt tänkande - som visserligen många sakner idag... jag borde inte ens behöva ta o avsluta med denna förklaring.)

Här kan du hitta om du blev nyfiken att göra testerna - https://lonerwolf.com/tests/

Så känner jag mig just nu – helt naken utan något som helst ”skydd” runt mig o ingen som helst ork att skyla mig. Det finns ingen ork kvar nu, sista timmarna nu i natt eller ska man säga tidig morgon gick jag nog som man säger på ”ångorna”. Har ingen som helst aning om hur jag tagit mig upp o ner för trapporna sista vändorna. Men jag är inte riktigt klar, det finns några omgångar att gå upp o ner kvar i bilen. Men jag orkade inte ens titta åt lådor eller kassar utan bara ställde bilen straxt efter kl 6 o tog med så mycket jag kunde. In i duschen o nu sitter jag här o känner mig helt avklädd. Känslomässigt då alltså, det är väl så nä musten går ur en så totalt o man tagit ut sig mer än man egentligen orkar.

Sitter o tittar på en skylt som av någon anledning finns uppe o inte nerpackad… läser orden ”Jag förtjänar det bästa!”
Ja så är det ju, det gäller bara att inse det själv, att älska sig själv så mycket att man inte tar det lilla man får, för man tror inte man är värd mer… men det är man – ALLA förtjänar vi det bästa – eller nja, ska jag vara ärlig så ljuger jag när jag säger alla, för det finns dom som inte alls är värda ens ett uns av något…

Men helt klart är det bra ord att ta till sig, att ha som affirmation, eller hur.

Sitter o småfunderar – sy egna kuddar o stoppa, så man får dom precis i den storlek, form o fasthet man vill…. Hmmm ja det kan finnas med på ”att-göra-listan”, som att prova armstickning, som att äntligen ta mig tid o göra smycken. Eller prova på scrimshaw, mixed media … ja ja jag vet jag kommer inte ha tiden till att prova allt, men det är skoj att ha det som framtidsplaner ”det här ska jag prova på”.

Igår hade jag ett arbetspass som mest innefattade att montera i o ur barnstolar av olika storlekar. Det är väl inte så ofta man gör det – någon gång i månaden. Nu fick jag göra det till 3 kunder – för en var det att hämta en liten nyfödd bebis o köra hem mamma o barn. Senare på kvällen var det en mamma med en söt 1 åring som charmigt räckte armarna till mig… jag som inte gillar barn o dom inte mig *ler*.
Fick också montera in en av varje storlek av bilstolar i en storbil, babyskydd, barnstol o kudde…, 3 barn i olika åldrar o föräldrar som missat en anslutningsbuss….
Äldsta, en grabb på ca 10 år, så imponerad han blev av bilen – han gick in i den o bara spontant säger ”ohhh vilken fin bil, vad fin din taxi är”.
Sen när jag startade bilen, för det var ju vår ”party-bil” så tändes ju taklamporna upp – blåa o vita. Behöver jag säga att det blev populärt *ler*…
Under resans början hör jag hur han sitter o tittar på sina pokémonkort – pratar om dom med lillesystern. Så säger pappan att dom är lite tråkiga enligt sonen, för båda föräldrarna har gamla mobiler som man inte kan surfa på. Så grabben brukar låna deras vänners mobiler o kika lite då o då.
Då frågar jag honom vilken är hans bästa pokémon, han svarar vilken som jag inte kände igen, så jag säger att den finns väl bara på korten o inte i mobilspelet… Nej det var så svarade han. Då tar jag upp min mobil o frågar om han vill kika på min??
Ohhh ja fick han.
Sen så tittade han o lillesyster o mamman. Jag hör hur han tittar o ser vissa djur o lyriskt säger åhhh, och titta åhhhh – sen hör jag hur han säger – titta mamma den här katten en Meowth, den kan man evolve, det är då dom blir större.
Då säger jag att han gärna fick evolve, fanns det att göra det så fick han. Jag vet att det inte är någon jag direkt något jag sparar för att göra något speciellt med.
Och så glad han blev, det hade han aldrig fått göra eller se, inte lilla syster heller. Även mamman var delaktig o tittade. Så lycklig han var när han sen artigt tackade o lämnade tillbaka min mobil.

Det känns så härligt när man kan göra någon så där otroligt lycklig med så otroligt lite – för mig var det just lite – bara öppna spelet o låta honom titta o få prova göra något han inte gjort tidigare. Och sen märka hur otroligt glada o snopna föräldrarna var över att han fick låna o titta.
Få ett varmt tack, att en resa som ju börjat fel, trasslat o känts jobbig – inte lätt åka kommunalt med småbarn om det börjar trassla om anslutningar missas. Det är inte ens skoj som vuxen… Men att sen sista biten känna att det här blev ju riktigt bra, det här blev istället en så positiv sak så det var värt det struliga *ler*… sånt värmer.

Sen att komma ut dit dom skulle – wow, att bo så, ja sommar, kanske inte vinter *ler*…. Men så vacker så otroligt härligt – jag njöt av naturen o småskrattade åt stentroll som stod vid vägen.

Så visst – visserligen är det jobbigt just nu (tänk att det kan vara så jobbigt att rensa ur materiella saker, det är ju just bara saker) men det finns också för mycket glädje mitt i allt eller nej jag säger såhär istället – det finns för mycket glädje för att låta det där lilla området på ena kanten, som just nu är framträdande, att få förstöra helheten. Snart märks den inte, snart är den bara ett avlägset minne… Det är som när något helt nytt får sin första repa, kantstöttningen, missfärgning… hur litet det än är det där första märket så syns det – det är stort som en elefant, o det syns, alla måste se det, för det är ju det enda som syns. Sen så går det lite tid, o det kommer någon lite sak till o då helt plötsligt är inget framtränade, det finns där, men det stör inte….

Idag lyser solen denna morgon från en ljusblå himmel – jag ska äntligen krypa ner o sova… för det måste man göra också säger dom.

Sov gott    

Pratade med en väninna härom dagen o hon sa att hon ville hitta någon att dela sitt liv med, få säga "jag älskar dig" till någon. Det här har jag tänkt på ett par dagar nu... viljan att hitta någon att få säga dom orden till, att få uttrycka känslorna som bubblar inombords. Då när man känner sig varm, glad och... ja det är väldigt svårt att förklara hur man känner eller hur? Man bara vet, när man pratar om det, när man försöker förklar så känner man själv, man vet så exakt vad det är, men att sätta andra ord på en känsla är inte lätt. För hur förklarar man hur en känsla känns inom en??

Visst - jag vill också få säga "jag älskar dig", "älskling" till någon - det är sånt som kommer med automatik när känslan finns inom mig. När det känns rätt, så där naturligt härligt rätt.

Men, jag kom på att jag har nog kommit ett steg längre - jag vill inte bara få säga det, jag vill få höra, jag behöver få höra orden också... spontant, för att han känner så för mig, för att han vill få mig att känna mig speciell, för att vi har just det där bandet som man har när man älskar varandra, när man är varandras älskling. 

Just när kom det jag ville komma fram till - jag vill känna mig speciell, jag vill känna mig som den viktigaste i hans liv... som han är för mig. Jag vill känna bandet...

Men så tänker jag vidare - kan jag känna det där, vågar jag känna??? Jag trodde ett tag att jag aldrig mer skulle göra det. Men så skedde saker som visade mig att jag visst kunde, allt var inte dött inom mig, jag kunde känna. 

Så ja jag kan, det vet jag idag. Då kommer nästa fråga, vågar jag? Eller hindrar rädslan mig? Är rädslan så stark att jag förstör, att jag inte vågar lita på... att jag ... 

Jag vet inte om jag ska vara ärlig, jag trodde inte att rädslan skulle kunna hindra OM jag träffade någon som älskade mig - men idag vet jag att jag har svårt att släppa in någon, svårt att lita på någon på det sättet. 

Jag vet idag att han som älskar mig o vill ha mig, kommer att få jobba för att få mig att verkligen tro på det, att få mig att känna mig trygg i det... våga lita på känslan. Han får använda sig av både ord o handling. 

Ord - när jag sitter här o skriver ordet "ord" så tänker jag på samtal jag haft sista dagarna. Och kommer på att ord, inte enbart betyder att orden "jag älskar dig" sägs, utan även att det ges förtroende, att man öppnar sig för varandra, att man pratar o kan diskutera - ord, sagda, skrivna är viktiga för mig... att kunna ha samtal om allt o inget - viktiga saker, oviktiga saker... 

Handling - direkt är det vidare, det är mycket som hamnar under handling för att visa att man älskar någon... det är att prioritera den andra, lite det här att saker som med andra inte går, saker som hindrar en, dom försvinner, dom finns inte som orsaker att inte kunna, det blir bara ett något som man kreativt hittar ett sätt att komma förbi... o det görs spontant, för att det känns rätt. 

Det är närhet, det är att göra saker tillsammans, planera saker tillsammans men också att göra absolut inget alls tillsammans...  Det är vardagen, det är festen, det är livet som man lever tillsammans, sida vid sida som oftast - men ibland så drar eller puttar den ena fram den andra, för att i ett annat skede av livet vara bytta roller. 
Det är att veta vad den andra gillar, det är att spontant utan anledning vilja ge den andra glädje, att vilja finnas där för den andra, dela allt... längta efter den andra... 

Jag vet idag att det här är så viktiga saker för mig att jag inte ens vet om jag kan ta bort något av dom... så om mannen inte kan ge det där, hela paketet som är viktigt för mig ska han inte ens försöka...

… eller bara är ute efter lite tidsfördriv eller det kan också vara så att han gillar dig, som vän, men inte på det där speciella sättet som du kanske hoppas på. Ibland så klickar det till ordentligt o andra gånger så blir det inte riktigt som man vill. Känslor kan man ju inte rå för, o efter att man träffats några gånger så märker man om det går åt ena hållet (man kommer inte gå vidare) eller åt andra hållet (man vill lära känna djupare, umgås mer, komma närmare).

Hur vet man då att någon verkligen gillar en – då menar jag inte bara om en kille verkligen gillar en tjej. Det kan vara vilket konstellation som helst. Det är kanske mer rätt att skriva om en person blir mycket förtjust i en annan person, hur märker man det? Men nu skriver jag utifrån mig själv o vad jag då gillar, jag tjej som gillar killar. För det är ju så mina tankar går, när jag tänker på olika saker. Helt naturligt att man tänker utifrån sig själv. Det menas ialla fall inte för mig att man inte ser att det finns andra varianter.

Jag såg en lite filmsnutt där en kille berättar hur en tjej ska kunna se, märka om killen verkligen är intresserad, verkligen gillar henne. När jag satt o lyssnade så kände jag att det där är ju inte bara åt det hållet, det där är ageranden som alla personer har som blir förtjust i någon. På ett sånt sätt att man vill utforska om det finns en fortsättning, en framtid tillsammans.

7 punkter som visar att killen du dejtar är seriöst intresserad:

1 – Många säger att om en kille försöker imponera på en tjej så är han intresserad. Men det är oftast inte alls så, utan det är ofta så att han är ganska så självkär, o bara vill bli bekräftad.
Att gå på en första date med en narcissistisk person är ofta helt otroligt, varför, jo för den personen vill blända dig så pass att du faller pladask o därmed hamnar han själv o rampljuset o blir bekräftad.

Men en person som verkligen gillar dig, visar att han påverkas, imponeras av dig, att du gjort ett positivt intryck på honom.

Visst är det väl så att man själv försöker göra ett gott intryck, men om man verkligen blir intresserad av den person man träffar så kopplar man av, o bara är sig själv. Man påverkas av den personen man träffar o vill träffas igen, lära känna mer.

Tänker efter lite på hur jag själv känner när jag träffat någon för första gången – hur har det känts när jag blivit intresserad o vill lära känna närmare eller när man då känner att det här är en trevlig person som kan bli en vän men inte mer.
Då försöker jag visa ett mer personligt intresse genom samtalsämne, frågor… men jag måste märka av att han visar mig samma intresse. Att det inte bara är allmänt prat som pågår.

2 – Han är inte rädd att visa att han blivit förtjust i någon, o sätter den personen föra andra. Att prioriteringen har ändrats. Sen spelar det ingen roll hur familj, syskon, vänner osv kanske till o med retas om att han blivit förälskad.

Ja är inte det också naturligt, att man när man blivit förälskad o kär prioriterar på ett annat sätt. Man vill umgås med personen man börjat tycka om.  Däremot tänker jag att har man familj eller vänner som retar en, så har man väldig otur, för det är dom närmaste som ska förstå o glädjas med en. Uppmuntra o inte förhindra att förhållandet kan utvecklas.

Går det att låta bli att visa att man blivit förälskad? Jag menar man strålar ju av lycka, allt är så enkelt o lätt. Och vem kan hindra en att känna den härliga känslan? Ingen, ja inte mig ialla fall.

3 – Om han ska göra något speciellt så att han är uppklädd, så hittar han en bra ursäkt att ta en bild att sända till dig. För att visa upp sig när han tycker han ser bra ut.
Eller om han ska göra något speciellt, t ex gå på en mässa, tävla i något – så tar han en bild för att dela det med dig.

Men det är inte selfies, nej det är flera med på bilden, familj, vänner, arbetskamrater osv… han bjuder in dig lite närmare sig själv genom att på detta sätt låta dig delta i gruppen o händelsen.

Nu vet jag inte man det där med att ta bilder stämmer med alla – många tar bilder men lika många tar inte bilder alls. Men oavsett om det är en bild som sänds eller bara text så är det att man visar att man tänker på den andra, att man gärna velat dela den här händelsen o att man hoppas att man kommer göra det framåt i tiden.

Det här var något jag inte alls tänkt på hur jag gör, men visst stämmer det att när jag blivit förtjust i någon, på djupet så vill jag dela saker – göra saker jag gör ensam tillsammans med den personen o visst går tankarna till vad man förhoppningsvis kommer göra i framtiden – tillsammans.

4 – När han ringer dig efter arbetet bara för att prata, för att berätta hur hans dag varit. För det är med just dig han vill dela även vardagliga saker.
Och nu pratar vi absolut inte om killen som bara ringer sent för att tala om att han ligger i sängen redo o villig, o frågar var är du???
Nej det är killen som verkligen gillar dig, som vill dela vardagen med dig.

Men han ska inte bara prata om sitt, han vill samtidigt även höra hur din dag varit. Han är intresserad av din vardag också.

Visst är det så, jag fungerar så jag med, jag vill dela saker med den jag tycker mycket om. Jag vill berätta, jag vill bolla, jag vill också få samma sak tillbaka – att han delar vad han gjort, vad han tänker, hur han känner med mig.
Jag vet idag att om det inte är åt båda håller är det inte rätt, då är något fel. Så vill jag aldrig ha det igen.

5 – Han är villig att vänta med att ha sex, inte sagt att han inte vill ha sex, eller kanske till o med visar att han vill, flirtar för att visa sitt intresse av att hamna i säng med dig. Men han avstår. Det är inte bråttom. Det behöver inte komma direkt.

Det här är ofta ett hett ämne, det här att man visst kan ha sex på första daten o det kan bli ett varaktigt förhållande. Och visst kan det vara så, man kan träffas på alla olika sätt, man kan göra vad som helst på första träffen o det kan bli seriöst av det.
Men samtidigt går det nog inte att komma ifrån att en person som är ute efter sex på en första date inte är så intresserad av något annat… personen är nöjd när det blivit sex. Men en person som seriöst blir intresserad, som seriöst vill lära känna – den har inte bråttom, kanske till o med så att man är lite försiktig o hoppar inte i säng direkt.

Men sex är mysigt o visst vill man ha sex med den man tycker om. Men håller med om att det är ingen brådska, inget man behöver kasta sig över direkt. Men det ska nog ändå komma ganska så fort ändå, annars är man inte attraherad av varandra på det sättet, o då är det inte heller rätt. Risken finns också att det går så lång tid att man sen inte ”vågar” allt låser sig för man är rädd att inte duga, att allt ska förstöras.

6 – Han hittar tid att träffa dig även när det inte finns någon tid. Nu pratar vi inte om att umgås en hel dag eller att få några timmar tillsammans, nej vi pratar om att han bara måste få se dig live, se ditt ansikte, krama om dig, träffa dig, om så bara 5-10 min. Dom minuterna han kan sno åt sig för att det är så viktigt att få dom där få minuterna tillsammans. Och så ofta det går, speciellt när man inte har möjlighet att träffas längre stunder på några dagar

Ja det är sant, man vill träffas så ofta det går, för man mår bra av det o man ”tillverkar” tid. Man går upp 10 min tidigare, man tar en liten omväg för att få dom här minuterna tillsammans.

Det här har jag märkt är väldigt viktigt för mig. Jag gör så, jag ser till att få tid, att kunna ses om så bara kort. Speciellt om man inte kan träffas under långa perioder. Om man inte bor på samma ort så man kan se till att träffas dom här 5 min så är det viktigt att man håller kontakten på tel. Samma sak där, om så bara någon minut för att säga att man saknar, längtar…. Eller i nödfall finns ju idag sms, som går lätt att sända iväg för att visa att man tänker på varandra.
Jag vet idag att jag verkligen behöver det här… få känna att han tänker på mig att han saknar mig….

7 – Och du vet att han verkligen verkligen gillar dig o är seriöst intresserad när han går på bio med dig efter att ni haft sex. (eller gör något annat tillsammans). Många killar är med på att göra saker före, går på bio, myser i soffan osv…. men så fort man haft sex så har dom andra saker som ska göras som är viktigare än vad du är.

Men en kille som verkligen gillar dig, han vill inte sluta umgås när ni haft sex, han vill fortsätta göra något skoj, eller bara vara tillsammans.

Ja så är det väl för alla, vill man ha något så är det lätt att göra saker som kanske inte är så intressanta. Men vet man att man får det man vill så gör man det – men före. Efter har man ju fått det man vill o då kommer andra prioriteringar in. Men finns det seriöst intresse så spelar det ingen roll när man har se, före eller efter – för man vill vara tillsammans.

En sak är helt klart o det är att om jag bara vill ha sex så inte sjutton har jag tid att slösa bort på att umgås före… ja det känns bara falskt o ger fel signaler. Tänk om alla kunde vara så raka o ärliga så slipper det blir missförstånd o sårade personer.
Vet hur tjejer sitter o säger – han kom ju o hade mat med sig, sen tittade vi på en film o mös i soffan.
Klart han måste gilla mig massor.
Hon glömmer att han gick så fort dom haft sex, eller så fort som möjligt efter.
Han säger om samma situation – jag tog med mat, stod ut med mys i soffan o en film, det är sånt man får ta för att få sex…
Det här är sånt jag lärt mig efter samtal med både tjejer o killar…. Så inte taget i luften.

Men finns seriöst intresse så då spelar det ingen roll när man gör vad – man trivs tillsammans o vill umgås oavsett vad man gör, går på bio, har sex, lagar mat tillsammans, myser i soffan, spelar ett data spel, ger massage…