itismadeby

Inlägg publicerade under kategorin Känslor, kärlek, förhållande, relationer

Kärlek (ömhet, passion, samhörighet)

Av Svensson Svensson - 12 oktober 2017 20:43

Mmmm visst är kärlek det absolut bästa som finns?

All form av kärlek är fin, är något man ska vara rädd om o verkligen uppskatta. Man kan älska - känna kärlek på olik sätt. Det är en form man känner för sina barn, en annan sak för föräldrar, vänner osv... det finns plats i hjärtat för hur många som helst att älska på dessa sätt o det är som att ju fler som man älskar så - ju mer kärlek finns det. Visst är det härligt.

Men det finns bara plats för en när det gäller kärlek, att älska en partner. (jag pratar om mig, jag pratar om hur jag ser på det o hur jag faktiskt lärt mig under årens lopp... sen får andra säga att jag har fel att det går att älska flera samtidigt... men jag ser det inte så... jag ser att om det är så är det inte den kärleken för en partner som jag talar om utan det är mer en form av vänskapskärlek)

För mig där det är den kärleken där passion o lust finns så är man två, monogamt. Enkelt o lätt. Nja lätt är aldrig livet så även om det finns allt det där man vet ska finnas - kemin, attraktionen, kärleken, gemenskapen, tilliten - så får man aldrig ta den för given - man måste uppskatta o visa - varje dag.

Vad är kärlek att älska - oj... ja det är nog väldigt olika från person till person som det är med det mesta. Jag tänke på det här igår när jag skrev om ilska - att vi alla känner olika grad av den känslan o vi visar den på olika sätt. Då slog det mig att så är det även med kärlek, att älska någon.

Jag har provat ett förhållande där han sa - jag kan inte älska, men jag tycker mycket om. Det fungerade inte - vi var för olika där. Jag älskar o är värd att älskas på samma sätt som jag ger kärlek. Det är vi alla.

Och jag förstår att för en person som han då, som inte känner kärlek på samma sätt så blir det lika fel att vara med en person som mig, som älskar som det är för mig att inte vara med en som älskar. Den ena kommer uppleva sin partner som kall o ointresserad o den andra upplever sin partner som hängig.

Jag tror också att när man då är med en person som är för långt bort från ens egna sätt att älska o visa sin kärlek så backar man eller tar steg framåt för att få den respons man själv vill ha.

Inget är ju fel - vi alla är ju unika individer, olika, man lika rätt. Det gäller här bara att hitta den partnern som ligger på samma nivå, pratar samma språk - gillar att visa sin kärlek på det sätt som man vill ha o som trivs med att man själv visar att man älskar på ett visst sätt.

Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något, det vill säga att bete sig altruistiskt. Det är den känsla som två människor känner för varandra som innehåller en både fysisk och psykisk attraktion.

När man älskar någon så är det inte alltid man håller med eller tycker om det den andra gör - men ändå så älskar man lika starkt. Och oavsett vad som sker så stöttar man. Även om man sagt - gör inte så, tänk på det här... o ens partner har ändå gjort som man själv tycker är fel val o det visar sig att man hade rätt. Det kvittar - man säger aldrig, ta o red ut det här själv... nej man finns där o stöttar o försöker gemensamt att hitta bra sätt att lösa det som skett. Att var aktivt stöttande o leta lösningar är inte heller samma sak som att man tar över problemet o löser det... nepp man bara hjälper till att hitta nya infallsvinklar eller tankebanor för att hitta lösningar - lösa problemet som uppstått för ens partner göra själv. Man ska aldrig ta över... man ska bara finnas där o stötta.

Man har alltid tid för varandra när man älskar varandra - man ser till att man får tiden. Varför o hur kan man undra för det går inte för någon annan. Jag tror att hemligheten här ligger just i att man älskar. Man prioriterar då på ett annat sätt o även om det så bara är en kort stund så tar man sig den stunden för den man älskar när det behövs. För att man själv har ett starkt behov av att få tid tillsammans - kort när det inte finns mer, men sen ser man till att ta igen *ler*

Visst är det lite lustigt att det är svårare att få ner ord som beskriver känslan att älska än att beskriva ilska??? Ja så är det för mig ialla fall. Igår flöt det på ganska så lätt, ikväll sitter jag mest bara o småler o tänker på hur det känns - fjärilar i magen, huden blir känslig för beröring, man får en stark vilja att vara nära... så ler jag ännu mer.

Jag såg härom natten en serie - tror det var Lucifer, men kan ha varit någon annan - det jag kom ihåg var just frågan - när vet man att man träffat den rätta, att man vet att man älskar.

En sa då “den rätta har man hittat när man känner sig mer hel tillsammans med den personen än man gör ensam”

Det jag gillade med den kommentaren var att det inte sas att man känner sig hel tillsammans med rätt - utan just MER hel än man är ensam. För det stämmer, att sakna någon är inte samma sak som att man känner sig trasig, ohel.

Samma sak så är väl orden “jag blir en bättre människa tillsammans med... “ också ett bevis på att man är rätt för varandra - att man just har den där samhörigheten när man kan dela allt o stötta varandra.

Nu sitter jag här o småler igen - för kärleken är bra härlig.

Så tänker jag vidare, ja mina tankar far iväg åt alla håll o kanter som oftast - ja jag är analyserande o tänkande - men det är inte fel, utan kan vara till nytta då o då ;)

Det jag tänker på nu i fortsättning på kärlek är... lust *ler*... o då kommer jag in på gårdagensämne o fortsätter tänka på dom sju dödssynderna... men se det får kanske bli ett annat inlägg...

Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Ilska (vrede, ursinne, raseri)

Kommentera

Av Svensson Svensson - 11 oktober 2017 21:27

Alla ska vi ju känna alla känslor - mer eller mindre - alla känner inte lika ofta eller samma styrka. Det är en känsla som det sägs är lika viktigt att ha som alla andra känslor, den kan vara bra för oss att känna i vissa situationer. Visst som med allt som kan bli fel, bli negativt så är det i inte för utbredd eller för ofta, man ska känna ilska o säga att det är en bra känsla.

Jag kan hålla med om att en del personer kanske behöver den, det är något som gör att dom får en puff att ta tag i något, göra något som blir positivt. Ilska kan på det sättet vara en drivkraft för dessa människor. Den kontrollerade vreden blir som bränsle att göra något åt en situation.

Att känna ilska, vrede det är något som hör samman med att vi känner oss sårade, kränkta, förnekade, fel behandlade eller att vi ser något som sker som vi anser vara fel, som går emot våra egna värderingar. Så det behöver inte enbart vara vi själva som blir drabbade av något negativt för att vi ska känna ilska.

Ilska sägs då vara en helt normal känsla (igen jag pratar om vanlig känsla som personen som känner den kan hantera), men den innebär starkt obehag och en negativ känslomässig upplevelse. Det är inte direkt kul att vara ursinnig. Får man inte någon form av utlopp för den, att man släpper ut ångan på något sätt - sätt som kan vara olika för alla - så finns risk att man är som en tryckkokare som för eller senare exploderar.

Så det var lite om vad ilska är... men jag då - vad känner jag. Blir jag lätt arg, känner jag lätt vrede o ilska. Svaret är nej, jag har jätte svårt att känna den här otroliga ilskan. Jag har en väldigt svag känsla på den skalan, det är mer att jag kan bli lätt irriterad. Vilket då är en väldigt light variant av ilska. Däremot så blir jag oftare ledsen än arg. Ledsen o besviken. När jag gick i terapi efter att min son dött (o lite annat som skedde samtidigt) för att hitta balansen i livet igen...så försökte inte hon få mig arg, riktigt arg... så hon försökte men jag blev bara ledsen eller tyst istället.

Inte så att jag inte kan bli riktigt vred, känna ilska på djupet - det vet jag att jag kan. För det har nu hänt mig 2 ggr *ler* japp ... så jätte många gånger... svårt hålla ordning på dom. Den första gången kommer jag ihåg så väl - som att det skedde igår... jag “ser” till o med allt framför mig som en film - o inte bara just situationen som gjorde att jag kände den är djupa ilskan utan allt som skedde efter...

Min vännina hade en unghäst som gått på bete en sommar, vi var där varje dag o pysslade om honom. Så kom tiden för att hämtas hem, han skulle vidare till ett stall för inridning. Transport backades fram - o han gjordes iordning... han hade inte blivit lastad så många gånger så det var inte direkt lätt... han gick inte rakt in i det mörka hålet... nej han var inte så trygg med att lastas - men han var inte dum, han bara behövde få ta sin lilla tid... gå steg för steg - han gick alltid framåt, aldrig bakåt om man bara lät honom stå lite still o fundera lite. Det fick ta dom minutrarna extra ansåg vi - jag o min väninna. Den här gången fanns också ägarna till den andra hästen från samma stall, som också var på sommarvistelse på detta ställe... o klart att dom skulle hjälpa till!!!

När Chivas var halvvägs inne i transporten stannade han till lite - vi var vana vid det o lät honom göra så... då tar en av dom andra en soppkvast o drämmer till honom helt utan anleding i baken. Vad sker - ja inte tusan hoppade han framåt som säkert var hennes mening -att det skulle gå fortare... nej han slänger sig rakt upp slår i taket - far rakt bakåt - snett o ramlar av åt sidan in i lamprorna på transporten som gick sönder... petiteser i o för dig...

DÅ vart jag så jäkla ilsken - då kom det där på djupet - jag kokade -jag såg rött... ja allt det där som man använder för att beskriva när man känner den vreden. Och jag kommer så väl ihåg den känslan. Kan säga att jag är glad att jag slipper den ofta...

Jag gillar inte ens små ilska eller vad man ska kalla det -alltså att man blir arg utan att det blir det där kokandes... jag blir orolig o mår inte bra om någon blir arg på mig - det här med konflikter måste gå att lösa utan en massa ilska.... hårda ord, hög röst, gap o skrik...

Men så... jag har igen fått känna av den här på djupet jobbiga ilskan. Det har bara kokat i mig o det har inte gått över utan snarare vuxit. Vilket inte är bra - en sak att bli arg o sen så ebbar det ut när man får typ sova på saken...lugna ner sig. Men näää inte denna gång. Det bara bubblar mer o mer där på djupet. Det har varit några dagar nu gått i vågor - men funnits kvar o som sagt inte alls blivit svagare... så pass starkt o bubblande vrede att jag till o med kände mig lite “rädd” - varför känner jag sån här ilska varför ger den inte med sig.

Så vad göra ... jag prova att skriva om ilska då tänkte jag. Läsa lite om det o se vad jag känner stämmer o vad som inte stämmer i min åsikt om ilska och säger igen att jag pratar om den kontrollerade vreden som man kan känna - inte den okontrollerade o sjuka sättet för det är något helt annat.

Konstaterar som avslutning att - näää jag gillar inte ilska -inte att känna det själv eller märka av det hos andra. Jag själv har inte så lätt att bli så arg så att det bubblar inom mig. Så när jag blir det så är det något speciellt...

Alla kan känna alla känslor som vi kan känna - o vi alla kan känna olika fort, olika starkt - varje känsla... när jag skriver det så i starten så var det just ilska jag tänkte på, sen så tänkte jag på oro, på rädsla - dom negativa känslorna kan man säga. Konstaterar för mig själv att ja vissa känner dessa känslor snabbt andra tar det lite längre lite mer tid för, en del känner det lite grann o andra känner det otroligt starkt - även om situationen kan vara liknande. Inget är fel vi är alla människor, unika individer som känner på olika sätt, har olika värderingar osv.

Men så slår det mig - det här gäller också då t ex att älska .... o då tänker jag vidare på förhållande jag haft där jag fått höra “nej det kan jag inte säga än, det måste gå längre tid” (vi pratade då inte om några dagar utan månader) eller “nej jag kan inte älska... “. Ska inte säga att kan man inte älska o visa det så ska man leta upp en person som är på samma nivå - för man sårar bara annars... Det gäller nog att när det gäller älska att man har en partner som är lite lika en själv där - i sättet att visa, sättet att vara med den man älskar. För annars kommer den ena tycka att den andra är jobbig o den andra kommer känna sig oälskad. Men det är nog något att fundera mer på o skriva om i ett eget litet inlägg *ler*

Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Frieri

Kommentera

Av Svensson Svensson - 13 augusti 2017 21:54

Ikväll sitter sitter jag på jobbet - det brummar utanför fönstret, lät först som en helikopter som "spanad" men så ser jag att icke - det är en flygplan med efterhängande banderoll *ler*

Kan man säga nej till ett sånt här frieri??? Näääää

Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Lycka, glädje · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Rubrik saknas

Kommentera

Av Svensson Svensson - 28 juli 2017 14:00

Ja det finns många ord för den där partnern vi alla vill möta - den där helt rätt för mig.

Det finns också väldigt olika åsikter om vad som är vad - att livspartner är just en partner är inte svårt o där är det lätt. Men soulmate, tvillingsjälv osv där går åsikterna isär om vad som är vad. Vad är en person man är väldigt lika,kommer snabbt nära, man förstår varande helt o vad är någon som bra för en, någon som kompletterar en, lyfter fram det bra o dämpar det lite mindre bra. En del menar att det ena är en vän för livet, det andra är just den där rätta, partnern. Vad som är vad o vad som behövs i dom här olika relationena är det som går isär o det som kallar vid samma ord, men olika betydelse - så snacka om rörigt när man ska försöka reda ut vad som är vad *ler*

Jag vet bara att jag märker när jag träffar någon som jag har lätt att öppna mig för, man förstår varandra utan massa tillgrånglade förklaringar - inte sagt att man tycker o tänker eller känner exakt lika i alla sammanhang, men man förstår varandra o stöttar varandra.

Samma med en partner - livspartnern - den där rätta - då finns också allt det där med lätthet - att man öppnar sig, att man förstår varandra, att man har samma mål o värderingar - samt att den det självklart finns en sexuell attraktion för varandra *ler*... en attraktion på både det fysiska men ännu mer viktigt det mentala planet.

Det här med att om man älskar verkligen älskar så är det inte alltid man gillar... det stämmer bra för man kan inte ha samma åsikt, samma sätt - för man har olika bagage - det gäller att lära känna varandra så att man förstår o accepterar varandra. Men även när man då inte helt gillar... så ska man stötta varandra o som ordspråket säger på bilden -hjärtat ska le inombords ändå... o den personen som får hjärtat att le, bli varmt oavsett situation är den rätta.

Jag såg en text som jag kände fick saker att ramla lite på plats just ifrågan vad som är vad o är det verkligen sådär otroligt enkelt o lätt när man hittar . För när man hör om det här med att hitta rätt, sin soulemate, tvillingsjäl så ska allt vara så enkelt, allt bara faller på plats... men inte har det gjort det för mig, så... varför är det så svårt även när jag tror att jag träffat den rätta för mig???

Den här texten gjorde som sagt att ialla fall jag fick en liten aha-tanke... det här stämmer mer in på livet o vad som är att träffa den rätta. Inte alltid det där enklaste inte... men behöver inte vara fel för den skull - bara man förstår o går på mag o hjärt känslan... även om det inte alltid är rosenrött o skimrande... men får inte allt gratis, men får jobba för saker o visa den andra hur viktig den är för mig, att jag inte vill förlora den från mitt liv...

Din livspartner (soulmate eller tvillingsjäl, läs det som är rätt för dig) är inte någon som kommer in i ditt liv fridfullt. Det är någon som får dig att ifrågasätta saker, som ändrar in verklighet. Det är någon som gör en stark markering i föe o efter, han/hon kom in i ditt liv. Det är inte en person som alla idealiserar utan det är en helt vanlig person som klarar av att få din värld att ändra på sig inom en sekund.

Det här, ja det var ord som fick det att klicka till i mig o på något sätt så föll många frågor på plats som jag haft sista tiden... det här med att träffa den rätta, hur känns det, när ska man kämpa vidare o när ska man ge upp...

Enkelt sagt som en klok kollega sa till mig en gång:
Om personen får dig att vara mer ledsen än glad - då är det inte rätt... livet innehåller både ledsamheter o glädje, men det är inte rätt person om den ger dig mer ledsamheter än glädje inombords, i ditt hjärta.

Så enkelt sagt, men så otroligt rätt - den där rätta gör att man vågar o vill ta sig igenom svårigheter tillsammans... är det inte rätt kommer känslan av tillsammans inte finnas där... mera att man får göra det själv för båda...

OM man - som jag - tänker att en soulmate är en vän som förstår en utan förklaringar o en livspartner är den där helt rätta.

Så är det här jag hittade en enkel förklaring för vad som är vad.

En soulemate verkar vara en person som kommer in i ditt liv exakt i rätt tid, när du behöver någon som förstår dig, kan ge dig råd på vägen i just denna situation. Sen kan personen försvinna - den har gjort sitt. Men en livspartner är inte bara där för att styra dig genom ett skede av livet. De är där för att styra dig genom alla steg framåt, ialla olika situationer som uppstår framåt i livet.
Det som gör att man fastnar vid en soulmate är just den här otroliga likheten o att man förstår varandra direkt. Men man delar också exakt samma fel och det ger ingen bra balans åt livet. Det finns ingen som säger åt dig “jag vet att du är arg, jag vet att du är upprörd... jag vet att du inte menar det du öser ur dig just nu, försök se det från en annan vinkel. Det ger ingen utveckling, inga utmaningar som gör att man utvecklas som person. Det som lockar dig till din livspartner är olikheterna som ger balans - det faktum att de inte är helt som du. Dina fel och deras styrkor avbryter varandra. Och det ger en balanserad, stabil relation som tål även de mest tumultösa tiderna.
En soulmate vet intuitivt vem du är. Som sådan är kommunikationen väldigt lätt. Det finns inga missförstånd eller någon av de förvirrande sakerna. Med en livspartner är det däremot lite mer involverat arbete. Men det är värt det. Ju mer du lär dig om din livspartner, ju mer du vill dyka djupare in i deras sinne - ju mer du älskar dem. Det är trots allt just det ett bra långsiktigt partnerskap är: tillväxt, lärande och utveckling.
En soulmate poppar upp i en vis situation men kan försvinna lika snabbt igen. En livspartner å andra sidan? Precis som den målningen på väggen i ditt barndomshem, får de ny mening och syfte i ditt liv med varje dag som går. Kapitel efter kapitel, de är fortfarande din lojala sidekick - och du, deras.

Kloka ord - citat o ordspråk · Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Vad gör oss lyckliga?

Kommentera

Av Svensson Svensson - 10 juli 2017 23:21

Vad gör oss lyckliga?

Det går inte att mäta lycka, hur lycklig någon är. Men man kan fråga för att få ett svar eller så ser man på personen om den ser riktigt glad ut. Och man kan utgå ifrån hur en person ser ut o gissa sig till hur den mår - MEN det är inte tillförlitligt. För en person som ser lite sur ut kanske bara är sin egna lilla värd, trött men inom sig bubblar lyckan, likväl som en person som skrattar utåt kanske satt på sig en mask o gråter inombords.

En leende person är ofta lycklig, men det finns olika leenden, det finns äkta men även oäkta leenden. Enligt vetenskapen finns det 18 oäkta, men enbart 1 äkta leende. Det äkta leendet skiljer sig från dom oäkta för att en muskel i ögat drar ihop sig omedvetet helt utan att vi kan styra. - Jag vet inte om jag håller med om det här... jag tror att vi kan le på många äkta sätt också... eller så kanske det är olika anledningar men effekten i kroppen blir detsamma???

Vår hjärna tolkar allt som sker oss och registrerar det o jämför det med det vi redan har erfarenhet av. Det som vi redan “vet”. Och genom den jämförelsen så agerar hjärnan utifrån det vi redan vet/kan/lärt oss. Är det något farligt, ska jag fly, ska jag stanna, kommer det bli roligt osv.

Tänker man på detta så är det inte så konstigt att man reagerar på saker som sker en, på situationer man hamnar i - utifrån det man varit med om tidigare. Det tar lite tid att lära om - det tar lite tid att märka av att det som skedde då inte kommer ske idag igen.

Med den tanken snurrande i huvudet plus tankar efter ett samtal igår o idag så förstå jag att det blir svårare o svårare att leta ny partner ju äldre man blir.

När man är 20 år har man inga erfarenheter av vad som kan ske, hur man kan bli behandlad osv. Nu gäller detta både bra o dåliga saker. Men när man sen kommer upp i ålder så finns det massor av erfarenheter i ryggsäcken. Man vet vad man inte vill ha - vad man är rädd för, man vet vad man vill ha - vad man behöver helt enkelt - för att bli lycklig!

Många nöjer sig med att bara ha någon, ha ett förhållande, andra nöjer sig med att få bo i ett hus, eller kanske kunna ha ekonomi att resa. Ja det finns många som inte alls har samma behov av det känslomässiga - det som är så otroligt viktigt för mig. Att ha allt gemensamt, att planera saker tillsammans, att stötta varandra - ja kort o gott - att man gör allt med en härlig balanserad gemenskap.

Hur gör man för att hitta en partner eller gäller också nära vänner - jo man “ger” det man själv önskar sig få. Det man har behov av. Och framför allt i början av att man lär känna någon så är det nog mest tydligt. Ofta är det lättare att visa än att berätta med ord. Även om det bästa är att göra både och - både visa men också kunna samtala med ord. Det är lättast att förstå, att det inte ska bli missförstånd, för det är när ord används som det går att fråga, få svar, fråga igen, ställa motfrågor... lära sig vad som den man tycker om behöver o önskar för att må bra.

Och när man sen lärt sig vad den andra gillar, behöver så går det där man ger över från att vara det man själv gillar/behöver till att vara det den andra gillar/behöver.

Det här med att man ger det man gillar/önskar sig/behöver är väldigt klart när man har sex med någon första gångerna - eller ja jag tror det, jag fungerar så, kanske jag gör fel som tror att alla andra fungerar lika - men jag har kvar den tanken. Och tar just för att det är så tydligt som exempel för hur jag menar just det här med att ha sex med någon.

När man inte känner den man hamnat i säng med, den som attraherar en o man tänt till på så vet man ju inte alls vad den gillar eller hur den vill ha det. Så man börjar lite försiktigt treva sig fram, känna av, vad gillas, vad uppskattas, vad ger den effekt men vill

;) - eller tvärt om. Och då blir det självklart att man börjar treva genom att ge det man själv gillar för att se o känna reaktionen. Utifrån reaktionen går man sen vidare åt en eller andra hållet.

Om man gillar att bli smekt lätt, lätt så börjar man sig att smeka just på det sättet. Ser reaktionen o kanske smeker lite “hårdare”, för att känna av, se vad som sker. Man använder händer, mun, tunga... på ställen o på ett sätt man själv gillar.

Ganska självklar början innan man lärt känna varandra. Att vara lyhörd här är något man får belöning för vidare... för noterar man vad man får o kan ge det kommer man snabbt hitta den där samklangen man ju så själklart vill ha.

Men det är inte bara när det gäller sex man kan ha nytta av att vara lyhörd på vad man får, för att veta vad ens partner önskar o behöver.

Om jag lyssnar o ställer frågor om jobb, intressen - så vill jag gärna att min partner visar samma intresse för mig.

Är jag fysisk o kramas, behöver jag en partner med samma behov.

Jag bekräftar gärna, jag visar mina känslor i ord o handling - vill självklart få samma tillbaka.

Inte så konstigt om man tänker efter...

Och tycker man om någon, verkligen tycker om o inte vill mista den, är rädd att den ska försvinna... då måste man försöka hitta varandra i vad man vill, kan ge mot vad den andra önskar, behöver och tvärt om.

Hamnar man av någon orsak i situation där det låser sig, blir missförstånd - antingen avbryter man ärligt o rakt eller så försöker man prata, hitta varandra - prata - kommunicera på ett lugnt sätt så att man hittar lösningar.

Jag vill, jag vet att jag kan bolla o hitta lösningar o förstå... om jag bara få chansen...

Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Lycka, glädje · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Skjut aldrig upp saker, livet är för kort

Kommentera

Av Svensson Svensson - 9 juli 2017 15:00

Läser om hur personer (kända) dör ifrån sina nära o kära för tidigt i livet... Och håller helt med vad en av dessa personers bror sagt.

Man måste ta vara på varje minut av sitt liv.

Tala om för personer man älskar att man älskar dom, inte fastna i situationer dom får en att må dåligt, satsa på saker fullt ut som får en att må bra.

Skjut inte upp saker, man vet aldrig...

Kloka ord - citat o ordspråk · Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Att vara mamma

Kommentera

Av Svensson Svensson - 1 juli 2017 21:17

Är helt underbart eller hur. Det finns inget härligare o jag älskar mina barn, skulle kunna göra vad som helst för dom (nästan ialla fall). Och det här man säger “små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer” det stämmer ruggit bra. Inte sagt nu att jag med mina vuxna barn har direkt bekymmer, det ska jag inte säga. Det är nog mer att jag känner mig otillräcklig och har inte förmågan att trolla bort o fixa när dom går igenom svåra saker.

Att vara mamma innebär att man delvis ska ha sin egen åsikt och på ett bra sätt förmedla den till barnen på ett bra sätt - samtidigt som man inte ska tala om för dom vad dom ska göra eller hur dom ska lösa saker... komma med tankar o idéer, vara ett bollplank är en sak. Men aldrig aldrig någonsin tala om för barnen vad dom ska göra...

Finnas där för dom som stöd i det val dom gör, oavsett om man själv tycker att det är ett bra val eller inte. För det är deras liv, deras val o ingen, inte ens som mamma, kan man tala om för dom vad som är rätt eller fel. (Ja om vi nu inte pratar om saker man inte får göra - typ brott...) För det är deras val som dom måste göra själva för att få egna erfarenheter i livet.

Dom här erfarenheterna som man aldrig kan få genom att lyssna på andra, men måste göra dom själva.

Och jag har försökt att uppfosta mina tjejer till att vara självständiga, att stå upp för sina egna tankar o åsikter. Inte rätta sig efter andra utan verkligen känna sitt eget värde o göra egna val. Lite svårt att då klampa in o berätta vad dom SKA göra...

Men det är INTE lätt alla gånger att stå bredvid o bara finnas där... när man vill “fixa” - tänk om man kunde ha ett trollspö o svinga o *poff* blev allt bra. Blundar, drömmer mig bort till den sagovärlden när det skulle ha fungerat. Det hade varit något det.

Hur gör man om man på ett sätt vill finnas där för sina barn, men samtidigt hamnar man i en egen konflikt - att man antigen får göra sitt barn ledset eller så får man hamna i en situation där man själv inte mår så bra... hur gör man då??? Många säger att klart barnet går först, men är det verkligen meningen att man måste välja så... alltså för barnets skull o må dåligt själv?

Ja jag vet inte, jag vet bara att jag sitter i flera olika situationer där jag måste göra vissa val... där det är utifrån mig eller mina barn...

Ja även om jag älskar mina barn, om jag avgudar dom o gör precis (nästan ialla fall) vad som helst för dom så inte sjutton är det alltid lätt att vara mamma - även när barnen klarar sig själva o är vuxna.

Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera

Går det att köpa känslor?

Kommentera (2)

Av Svensson Svensson - 30 juni 2017 22:26

En bra fråga eller hur? Går det att få någons varmare känslor kärlek genom att “köpa den” med olika materiella saker - allt från blommor, till hus? Går det att muta sig till kärlek o vad säger man om den som tillåter sig att mutas så???

En fråga man kan dela upp i flera delar tänker jag. Den första delen är i sitsen att ge - vill jag få eller ha kvar en partner för att jag ger den vad den vill ha? Nu kan jag bara tala för mig själv när jag ger svaren på frågorna - det blir utifrån mig själv.

Nej, är svaret, jag vill inte någon blir intresserad av mig för att jag ger saker, eller att någon stannar kvar hos mig som partner när känslorna svalnat för att jag ger något. Men visst det är nog lätt att ramla i fällan att ge, att försöka visa hur mycket man älskar genom att ge... men jag vill ha äkta känslor, känslor för mig inte vad jag ger. Så nej tack, jag avstår - det är lätt att ramla dit att försöka visa sina känslor på det sättet. Men det blir aldrig varaktigt... det är ju inte för min skull det är ju inte gemenskapen man har tillsammans, känslorna för varandra som håller ihop en. Och vem kan hålla på att ge o ge hela tiden för att hålla kvar någon??? Till slut måste man väl känna att det är fel, att det känns fel?

Men det är i o för sig jag, jag som vill ha känslor - äkta känslor, gemenskap med den jag har som partner. Att man har samma mål, samma sätt att se på saker, att man tar hand om varandra, tar fram det bästa hos varandra, att man både kan söka stöttning o tröst o få ge det. Att man kan prata, att man förstår varandra, ärlighet, trohet. Planerar o genomför drömmar man har tillsammans.

Man tillfredställer varandra fysiskt och mentalt!

Att man älskar varandra kort o gott.
Det kan aldrig vara så om den ena köper den andra....

Så kan man se det från andra hållet då... att någon försöker köpa mig, hur skulle jag reagera då.

Visst om jag får något som jag uppskattar visst blir jag glad, MEN i just den här situationen om jag visat o sagt att känslorna inte finns längre, att jag inte trivs, att det inte fungerar att jag vill avsluta förhållandet. Om jag då får - blommor, smycken, parfym, bil, resor, hus...ja allt från det lilla till det stora som personen vet att jag antingen uppskattar eller verkligen önskar mig,

Glädjen skulle bli väldigt kortvarig måste jag erkänna... för tanken o känslan av att bli köpt kommer snabbt, känslan av att den andra vill lägga mer skuldkänslor på mig så att jag ändrar mig o fortsätter förhållandet (eller startar det... finns ju den varianten också). För hur ska man då kunna avsluta??? Man ska ju känna tacksamhet över att få saker - för att den andra vill visa sin kärlek...

Men är det verkligen kärlek? Jag menar om man gått länge o känslorna försvunnit så har dom - inget materiellt kan ändra på den saken. OM det inte är så att man är desperat o inte vill vara ensam eller att man vill bli försörjd... Då är väl det här att ge det den andra vill ha just det som gör att man får det man själv vill ha... kort kan man säga att man köper sig något - typ prostitution - ja faktiskt så är det ju det - ibland är det sex involverat men även utan sex så nog sjutton när man köper någon o blir köpt så finns det bara ett ord för det.

Jag vet att inte bara jag har den här känslan i den situationen - att först bli glad, sen bli ledsen o arg - för det är inte skoj att bli köpt, inte skoj alls, det ger för mig o även dom jag pratat med en ilska - ja man blir arg... varför ger du mig det här NU??? Varför försöker du köpa mig med saker NU???

Jag vet min spontana reaktion - ge tillbaka - jag vill inte ha det som ges för att köpa mig... ge mig inte skuldkänslor, försök inte att jag ska känna mig tacksam... det blir istället en ilska.

Den känslan har jag hört flera berätta om att dom känner i den situationen o att saker som går att lämna tillbaka lämnas tillbaka... för man kan istället skaffa sig det där själv, utan att behöva känna sig tacksam...

Och en sak är helt säker - äkta kärlek - den där jag vill ha - den kan inte köpas, det går inte. Det är inte äkta kärlek att ge i den situationen - det är inte äkta kärlek att ta emot... men som sagt nöjare man sig med annat, vill man ha annat så visst...

Om någon som blir köpt tar emot gåvan - nu tänker jag inte på blommor, eller något annat litet - utan lite större saker, dyrare saker som dyra smycken, dyra parfymer, dator, tv, mobil, hus.... ja för att bara nämna några få saker... Utan just att man tar emot en lite dyrare gåva.... stannar kvar eller påbörjar ett förhållande så - vad ger man för signaler utåt??? Till den som ger o andra runtomkring?

Jag vet att jag inte vill bli köpt, jag vill inte ha kärlek på det sättet heller ... Jag har också jäkligt svårt för personer som låter sig köpas på det sättet... men här är det ju som med allt - partner o vänner - för att man ska våga lita helt på personen så måste man ha ungefär samma värderingar o tankesätt i olika situationer. Jag säger nu inte att något sätt är fel eller mer rätt - jag menar vill man köpa kärlek eller blir köpt så fine with me, bara båda parterna är med på det så - bara båda är ärliga o inte försöker tro att det är något annat... än köpt kärlek, vänskap... Båda ska veta att om jag ger detta så vill jag ha detta...

Men för mig är det köpta helt fel... för mig så är det andra saker som är viktigare o jag vill varken vara i tacksamhet skuld så att jag inte kan agera utifrån mina egna val bara för att jag blivit köpt.

Så hur gör man då, om man är i ett förhållande, vill avsluta o så börjar motparten att köpa saker till en...

Jag vet ialla fall vad jag skulle göra - jag vet att jag inte skulle kunna ta emot med glädje på djupet för att jag vet att saken är given, inte för att visa kärlek utan för att köpa mig, muta mig... kan väl säga såhär att med den erfarenhet jag har idag så skulle nog något sånt istället påskynda mitt beslut, för ge tillbaka sen avsluta snabbare - för jag skulle bli för rädd över hur personen tänker, hur den kommer agera o reagera vidare...

OBS jag pratar alltså inte nu om att man i ett kärleksfullt förhållande med äkta kärlek, med gemenskap, med förtroende o glädje - att man där ger varandra saker för att överraska, glädja... det är en helt annan sak - där köper man, mutar man ingen... Däremot så även då så inte går man o köper dyra saker - utan att gemensamt ta ett beslut!

Så mitt svar på frågan - går det att köpa kärlek är svaret nej det gör det inte.

Försöker någon något sånt med mig skulle jag bli ledsen, arg o besviken... o dra mig bakåt direkt.

Hur tänker du... går det att köpa kärlek, skulle du försöka muta någon för att behålla den som partner om känslorna försvunnit, hur skulle du gilla att bli köpt/mutad för att stanna kvar???

Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela · Kommentera (2)

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

...