Tittar ifatt mig, ja även så att det är sista programmen för säsongen på båda Hela Sverige Bakar o Så Mycket Bättre - ja med deltagede artister, det kommer ju flera program som blir intressanta att se vad dom hittar på. Lite synd att program man gillar att se tar slut, men det är ju även så att om dom bara rullar på konstant så tröttnar man – nu blir det en lagom dos, man tycker det är bra, tittbart, man längtar till o med till nästa omgång det kommer sändas.

Nu börjar jag med det program jag slutade med – det som bara fick gå o egentligen lyssnar jag nog mer på just det här programmet – det är Så Mycket Bättre – men när första låten som gjordes börjad så slutade jag göra det jag gjorde o satte mig ner o bara tittade. Hela jag rös, såg att även Danny tittade på sin arm, förstod att även han fått samma känsla. Gås hud, rysningar – en låt man så väl känner igen, en låt som varit en så stor hit för Jill, görs om av Lisa Ekdahl, till något av det bästa även hon gjort. Ja det var magiskt, det är inte ofta jag känner så, reagerar så på låtar. Oftast är det mest att man tycker om låten, att det är vilsamt, glädjande, medryckande osv – men sällan att jag verkligen berörs på det sättet. Men nu – ja jag bara babblar nu, jag vet, men så tagen blev jag av låten.

SÅ bra hon gjorde den låten, så annorlunda, men bara så prefekt, vilka känslor den väckte, helt otroligt. Den passade verkligen Lisa att få göra.
Ska inte dra alla låtarna – nej, det blir så tradigt, men det var bra tolkningar dom gjorde alla, liksom dom gjort hela säsongen. Jag förstår idag att andra verkligen tittar på programmen sen tidigare, att man väntar på nästa säsong med förväntningar – vilka artister kommer vara med. Men det kommer inte bli lättare direkt att vara med sen dom två sista säsongerna – för snacka om att ribban är lagd högt nu på vad man som artist ska åstadkomma med sina tolkningar.

Sen detta skriveri som blivit efter programmen angående Danny o "Jinder" - det behövs inte spekuleras - det syns lång väg att dom har mer än vänskapliga känslor för varandra - sen hur långt dom gått, det tänker jag inte ens fundera på. Att komma med förklaringen att Danny är en fysisk person, ja det kan han vara - men jag tittar inte på hur många kramar, klappar, kroppskontakt dom har - nej då är det till att titta på flera - nej jag bara tittar på ögonkontakt, ansiktsuttryck, energier mellan.... det räcker för mig - det behövs inte spekuleras o det behövs inte förnekas - det är där...

Hela Sverige Bakar – det är inte bra att titta egentligen, för så sugen på godsaker jag blir. Det ser ju så otroligt gott ut allt dom gör. Nu säger jag inte att vinnaren var dålig – oh nej, inte alls – hon är helt suverän. Men jag hade en annan favorit. Men det är samma sak gällande program där man som här bakar, eller lagar mat osv – det är höga krav på dom som deltar – för alla är så otroligt duktiga. Sen får man alltid någon favorit – jag tror inte att det kommer sig av vad dom gör utan mer som man gör när man blir förtjust i människor, får nya vänner osv – det är något annat som gör att man gillar personen än vad dom gör, det är personligheten.

Säger Grattis, till alla som kommer med i programmen o får vara med o tävla – för redan där visar dom att dom är super duktiga.

Har ni sett det programmet?

http://www.dplay.se/julkampen/
Johnnie och Mattias besöker några av Sveriges mest entusiastiska julbelysningspyntare. Johnnie och Mattias, som själva är stora julbelysningsentusiaster, kommer i varje program utse veckans mest underbara, galna och bästa julbelysning. Varde ljus!

jag ramlade över det av en ren slump här i kväll o så jag skrattade - snacka om jul-entusiaster, en lite udda hobby - för oss i Sverige, i Amerikat är det ju vanligare. Där allt ska vara stort, mest, flest - amerikanskt kort o gott. Där är more is more o gärna mer ändå...

Men visst är det skoj att se att trädgårdar o balkonger fått lite mer än en julgran som julpynt - men även om jag gillar lite mer, så vill jag nog ha det stilrent o fint också - inte bara stort, mycket o mer *ler*