Inlägg publicerade under kategorin Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås
Ordspråket “jag blir hellre ledsen över en ärlighet än sårad av en lögn” stämmer jäkligt bra - inte för att det egentligen har så mycket med det jag tänkt på o skriver om idag. Men den är alltid bra, den stämmer så väl
Visst är buketten helt otroligt vacker - jag sa att han gärna fick glömma kvar den i bilen *ler*
Kärlek, att älska någon, är det en känsla som finns där med automatik. Frodas kärleken hela tiden o binder samman ett par eller?
Det är väl ganska självklart att så inte är fallet, när vardagen faller på efter förälskelsens härliga pirr så är det nog lätt att glida ifrån varandra om man inte tar vara på kärleken. Om man inte fortsätter uppvakta, bekräfta, visa intresse för varandra, gör saker tillsammans – helt enkelt fortsätter att utvecklas. Man blir ju aldrig helt färdig med att utvecklas som person eller som ett par, så man får inte stanna av o tro att allt kommer vara perfekt resten av livet. Precis som med muskler o även saker som egna måendet så bara för att man ”fått det” så kan man sluta o det finns där, nej man får jobba vidare så att det behålls.
Men kärlek är ju något härligt så det ska ju inte vara så svårt att tillsammans göra dom sakerna som behövs för att fortsätta låta kärleken växa komma närmare varandra. Eller hur?
Det är inte heller så att det är stora saker som behövs, tänk efter själv så är det så självklara saker. Lever man o gör saker tillsammans, har intresse för sin partner – sådär som man hade när man var nyförälskad – så kommer man inte av slentrian glida ifrån varandra. Man ska aldrig säga att man aldrig glider ifrån någon för det kan finnas andra anledningar som är orsaken till det i o för sig. Men om man tänker på det o fortsätter att vara ett par o inte leva parallella liv så kommer inte vardagen o slentrianen vara boven i dramat ialla fall.
Varför tänker jag på detta idag då? Ja delvis så hittade jag en artikel med en lista över vanor som stärker en som par, saker att göra tillsammans. Sen så igår kväll så hämtar jag en kille på resecentrum som ska hem till sin tjej, som är gravid o han ville uppmuntra henne, hon hade tydligen inte en allt för lätt graviditet. Han hade för att visa att han ser hur hon kämpar o för att visa sin kärlek till henne köpt en stora vacker bukett rosor – ja den fick knappt plats i framsätet med honom, o det var en av de vackraste buketter jag sett. Den var otrolig.
Till slut skämtsamma kommentarer mellan kollegor imorse om att när man kommer upp i åldern får man inte vara så kräsen, vill någon ha en, raggar på en så ska man nappa *ler*.
Idag tror jag att det här att hitta sig själv, utvecklas, vara självständigt, göra egna saker, för att inte ”tappa sig själv” – det är en lite för överdriven livsstil som faktiskt förstör för många par. Tid tillsammans finns inte, det är för många andra saker som tar upp ens tid. Och är det så att man inte ens till vardags prioriterar varandra, tiden tillsammans, att man inte kan hitta dom här små sakerna som det faktiskt är – då kanske det inte är den rätta kärleken man känner för varandra. Kanske det är mer vänskaplig kärlek eller en rädsla att vara ensam så man håller kvar i eller till o med går in i något som inte är riktigt allt det där man vill ha, behöver o faktiskt även är värd.
När man kommit upp i den åldern som jag är i o mina vänner så både vet man vem man är, vad man vill ha o tiden finns inte att ”försöka” med något som inte är allt det där man vill ha. Säger inte alla, men dom flesta av oss mår inte i längden bra av att kompromissa i vad vi behöver i ett partnerskap för att slippa vara ensamma. Men det är också dumt att av slentrian o av att ta kärleken o sin partner för givet, när man hittat det där som känns helt rätt, att då glida ifrån varandra. När det inte behövs så där jätte mycket för att det inte ska ske, det som behövs är att fortsätta vara intima – låter enkelt, låter spännande men kan vara både ömtåligt o komplext. (Intim är inte enbart att ha sex, som kanske är det man mest tänker på när man här ordet, nej det är att vara varandra nära på alla sätt mentalt o fysiskt)
Att lita på varandra o kunna förlåta
Om man inte har tilliten, litar på den andra partnern o om det sker något som känns fel, att man kan förstår varandra, förlåta – då ska man inte ens vara ett par. Att man kanske förlåter ett svek ”för att man ska” men det kommer inte från hjärtat, då ligger den förbittringen där under ytan o förstör lite hela tiden, o när man minst anar det kommer den bubbla upp.
Att säga ”god natt” o ”god morgon”
Till varandra varje morgon o kväll o passa på att fråga hur den andra mår, oavsett om man ligger i samma säng eller om man är på avstånd från varandra via telsamtal/sms.
Små ord som kan ses simpla men det är ofta dom små sakerna som är det stora. Det är dom små sakerna som bygger det stora. Att börja o avsluta dagen med några ord, ger också tillfället att fråga hur det är eller att få berätta om något – man pratar, man visar hur man må o det kommer fram långt tidigare än om man inte visar det intresset för varandra.
Att ringa eller sända ett SMS under dagen
Det visar sig att partners som skickar SMS eller kort ringer varandra under dagen känner sig mer omhändertagna och värderade. Det gör att man känner att känslomässigt stöd från sin partner o det är då mycket lättare att hantera små bakslag som kan ske.
Att bibehålla sin självständig är en sak, det är något helt annat att ömsesidigt ignorera varandra.
Att läsa samma bok, att se en film, serie tillsammans
Man delar något som man sen kan prata om. Diskutera det som sker i handlingen, få igång fantasin, man kommunicerar, delar idéer, skratta tillsammans.
Man kan prata om karaktärerna gör rätt, hur man själv tror att man skulle handla. Men vara allvarlig eller låta fantasin flöda över hur som helst.
Att hålla händer
Låter det fånigt? Något som bara nyförälskade gör?
Men just att hålla händer är en vana som hjälper oss att känna oss förenade. Det ger en känsla av fysiskt stöd från den andra o gör att man känner sig som ett par, ett lag.
Att gå hud mot hud hjälper energin att överföras från en person till en annan.
Att kramas
En kram är den bästa medicinen för många saker, den gör att man ändrar sin kroppsenergi o sitt humör till något positivt när något känns tung, eller bara att man får känna sig lite extra uppskattad. Kramas är en vana som stärker par, o lämnar kvar ett varmt skönt minne resten av dagen.
Det finns olika minnen av beröringar; dåliga beröringar – övergrepp, bristfälliga beröringar – försummelse och bra beröringar – kärlek.
Par som kramas, håller händer o har mycket hudkontakt har mycket bra beröring.
Att gå till sängs tillsammans
Visst ibland så finns yttre påverkan som arbetstider, som gör att vi har rutiner som inte passar varandra. Men oavsett som jobb o fritid är separerade från varandra så ska man försöka att gå till sängs tillsammans. Att inte ta den chansen till att vara nära varandra, känna varandras hud gör att intimiteten o åtrån sakta försvinner. Så liten enkel sak att behålla gnistan o åtrån mellan varandra. Att känna den kittlande känslan när man berör varandras hud. Då glömmer man lätt att man är för utmattad för att vara upphetsad.
Att duscha tillsammans
Det här är en av de mest intima stunderna för en person – att ta en dusch. Man är naken, man är ”blottad”, det är ett mycket personligt utrymme för många. Att duscha tillsammans med sin partner är närhet, det gör att det intima blir sensuellt. I duschen är det lätt att koppla av, stress passar inte under rinnande vatten, att sluta ögonen o få förstärkt känsla av beröringen. Man öppnar upp sig för varandra, man får en chans att övervinna sin blyghet o man visar att man gärna delar det här lilla personliga utrymmet. (Kan man ta ett bad tillsammans är det ännu bättre)
Att ha sex tillsammans
Våga visa vad man njuter av, att våga prova nya saker, vara lite äventyrliga, att visa att man litar på sin partner för att våga. Sex stärker förhållande, man kommer varandra nära. Sen ger ju bra sex med sin partner med massor av kärlek också hälsovinster
Så enkla saker som ialla fall för mig en självklara i ett förhållande, man ska inte behöva anstränga sig för att dessa saker ska ske. Men visst ibland tar stress o vardagen över o då kan det vara bra att se till att inte glömma bort vad det är som gör att man inte glider ifrån varandra i onödan…
Jag har en stor svaghet för parfymer, det är något jag aldrig kan få för många av. För många många år sedan så hade jag en fin samling, och möjlighet att köpa det jag ville ha, och några till som man spontant hittade. Speciellt nya dofter som ju hela tiden kommer o som ibland bara är ”måste ha”.
Men då på den tiden hade jag också två tonårstjejer som ”hjälpte till” att tömma flaskorna, väldigt effektivt *ler*. Och då menar jag väldigt effektivt.
Det lustiga är att egentligen borde dom inte ens gilla mina parfymer i den åldern vill dom flesta ha lättare dofter o ”lätta” var det minsta dom dofter jag hade var. Jag gillar, o jag passar o klarar av att ha dom lite tyngre dofterna. För lätta o typ blommiga passar inte alls på mig, visst några kan lukta gott men inte på mig.
För det är ju just det som är det viktiga att man passar i doften. Jag antar att då mina tjejer just är mina …. att vi genetiskt då är lika, dom är ju som sagt mina döttrar. Så passar dom i liknande dofter som mig, så att det blev inte ”fel” för dom att använda mina parfymer. Nu har vi lite mer skilda favoriter om än ändå liknade dofter.
För att jag ska gilla en doft så vill jag – ja det här kanske låter knasigt o obegripligt, men det är svårt att förklara vad som gör att jag verkligen gillar o vill ha en viss doft. Det finns många som luktar gott, men att dom luktar gott är inte samma sak som att jag vill ha… det ska vara något mer speciellt då. Och den känslan fick jag ord på förra månaden när mina doftprover från Sniph kom (japp dofter för jag var tvungen att utöka så jag får två varje månad (jag har valt Trending Now samt Female Classics), det är värt varje krona att få möjligheten att prova olika dofter - https://www.sniph.com) – det var nämligen två dofter som båda var underbara – dom gav båda två samma känsla – den som jag då äntligen på något sätt fick ord på.
Jag kände mig hemma – dofterna gav mig just den där sköna känslan som man får när man är hemma. Hemma är en känsla av trygghet o balans, en känsla av pirr i magen samtidigt som det är rogivande – hemma är att stiga innanför dörren till det som är mitt eller det kan vara känslan av att vara i famnen på rätt person, det ger också en känsla av att vara rätt, att vara hemma. Och just alla dessa positiva känslor som kommer av att just komma hem, att vara hemma, det är när jag får den känslan som en parfym går ifrån att lukta gott till ”måste ha”.
För ett bra tag sedan hittade jag Efva Attlings parfymer (https://www.efvaattling.se/sv/artiklar/parfymer/index.html), o har på varje kryssning vi gjort stått där o velat, luktat, velat den eller den… eller…. Det har varit svårt att riktigt bestämma mig för vilken jag vill ha. Jag vet att jag för eller senare på något sätt kommer att ha alla dom jag velar mellan. För dom är underbara. Här är det väl så att dom luktar gott, dom ger en skön känsla som gör att jag vill ha dom men ingen har gett den där ”jag är hemma” känslan på ett riktigt starkt sätt som gör att jag bara måste ha den – nu direkt. Förrän nu då, hennes nyaste doft Captured Harmony – oj, den fångade mig direkt i sitt grepp. Helt otroligt underbar….
En varm doft som omger dig med harmoni och en känsla av välbehag.
Dom andra som jag gärna vill ha, som jag velat mellan, men kommer att äga på ett eller annat sätt… det är Twosome (En ring är rundad och en ring är kantig, som två människor med unika personligheter som kompletterar varandra och blir en, starkare enhet.)
och Amor Vincit Omina (Amor Vincit Omnia’ - ‘Kärleken övervinner allt’. Kärleken är det starkaste kraft som finns och så länge man är med någon man älskar så kan man klara vad som helst. Detta är så sant, tro mig, jag vet.)
... men blir jäkligt bra ändå. Dom gångerna man går på någon inre känsla som jag bara kan beskriva som det man kallar "magkänsla". Och det finns en lite oroskänsla när man väl kommit på vad man gjort o det inte går att backa...
Igår var det meningen att inlägget skulle bli om hur jag kommit framåt här hemma, hur hemmet började utforma sig med lite nya bokhyllor... lådor som äntligen vikts ihop o flyttats ut i förrådet. Jag hade sånna planer o allt så väl planerat i huvudet. (Istället blev det lite kort, var nog fortfarande i lite chock över mitt tilltag. Men en lite bild på en ask, i betong, som jag fått som inlyttningspresent av någon speciell - det var den som fick mig att komma igång med planering av vad o hur jag vill göra här hemma.)
Fick låna dotterns bil, lite söt pigg rackare som hjälpt mig flytta - så jag var helt övertygad om att det skulle fungera bra. Jag ska inte ha dom högsta bokhyllorna utan halvhöga, så det kändes som helt okey. Har ju 2 halvhöga redan o mina ögon mått har tittat på dom, jag vet hur höga dom är - sen lagt på det jag vet att dom jag ska ha är högre... då har det inte sett sådär värst jätte högt ut. Det ska nog gå. Men väl på IKEA igår inser jag att jag nog varit lite för optimistisk.
Jag fick ta mig ut i bilen o mäta - jo det hade fungerat om det enbart varit delarna me n nu vet vi ju alla att det är lite mer tilltagna kartonger...
Nu hade jag bestämt mig för att ta en heldag i grannstaden, Bauhaus, IKEA o lite annat smått o gott som föll sig intressant just där o nu. Jag hade även varit i kontakt med några som annonserade ut bilar för att åka o titta. Båda privata o lite mindre firmor som har bilar i min prisklass... kände att det var dags att ta steget från att bara surfa o titta till att titta o provköra bilarna irl. Lära mig lite vad jag kan kräva av en bil i prisklassen. Det bästa sättet att lära sig är att åka o titta o provköra.
Det var bestämt att jag skulle komma en bra bit efter lunch o kika på en som var lite mer privat... men mitt i mitt kravlande runt i bilen med det pappermåttbandet jag tog inne på IKEA så ringer han o undrar - du är först, kan du komma tidigare - det är så många som ringer o jag vill hinna med att flera tittar om det är så att jag inte var intresserad.
Iväg som ett litet skollat troll, tänkte IKEA finns kvar även efter...
Väl framme - en glad pigg kille som var säljaren - väldigt artig o ville väl. Småskrattar lite när jag tänker på vad dessa småsaker var o undrar lite vad han umgås med för kvinnor *ler*....
Det enda som jag inte direkt gillade var att han följde med när jag skulle provköra - jag är en såndär person som vill göra saker för mig själv - även nya saker jag lär mig, visa mig hur o vad, låt mig sen vara. Jag ser ingen stöttning eller trygghet i att ha någon där med mig... men som sagt det är jag.
Sen att köra en ny bil, jag vill få min tid att liksom känna av...
Men det behövdes inte många rullade meter i bilen för att jag skulle känna... jag tar den. Idioti *ler* man ska kanska vara lite mer noga - men det är så jag köpt alla mina bilar sen jag blev ensam o fick ta det ansvaret själv.
Erkänner att jag faktiskt går på magkänslan många gånger o än har den varit rätt - dom gånger det funnits mer osäkerhet i vad jag egentligen känner så är det inte enbar t magkänslan som får tala utan rädsla av något slag smyger sig in. Kan vara svårt ibland när det gäller något man ska avstå, något som kan vara lite mer negativ eller om jag är rädd för utgången att känna skillnad på just den rena magkänslan o rädsla.
Ja nu sa magkänslan efter bara några meter att jag skulle ha denna bil.
Nu är det svårt att köra hem två bilar samtidigt - jag över för fullt på det här med celldelning, men har inte fått riktigt kläm på det än *ler*... man det var bara att parkera bilen på en dygnsparkering o åka hem, lämna dotterns bil till henne o sen ta tåg, buss o gå ... sen i lugn o ro få sätta mig i bilen - ställa in säte, o speglar o känna av koppling, broms o gas... lära känna bilen lite på egen hand.
Nu är jag lite smått knasig - jag döper mina bilar sen jag blev ansvarig för att inskaffa mig dom. Eller rättare sagt den första blev bara kort "Skorpan" av enkla anledningen att det var en Scorpio. Den andra som också var en Scorpio kunde ju inte kallas samma o på vägen hem med den så blev det bara "Lennart". En väninnas son hade roligt åt mig o att jag hade namn på bilen, så när jag köpte en ny - Lennart slutade fungera - så var han mest nyfiken på vad nya bilen skulle heta.
Den var helt klart en "Sture", så på vägen hem var tanken, vad kan jag kalla denna då...
Den är ju röd, mörkt rubin röd, så det namn som kom upp o som fått stanna - nu kallas han detta....
"Tadaaa"
Får jag presentera "Ruben".
Från att det skulle köpas bokhyllor på IKEA... som inte fick plats i bilen jag lånade - till att istället köpa en bil, lite lagom spontat o knasigt.
"Ruben" - som bli myndig, 18 år i år, han föddes den 23 november 2000, men det tog lite mer än 9 månader innan han var ute o rullade på sina små däck.
Nu hoppas vi får en trevlig sommar tillsammans.
Köpet var ju på ren magkänsla, bilen är inte ny dom flesta i den åldern har en hel del skavanker o saker som slutat fungera. Men efter vår tur hem så måste jag säga att med sina år på nacken så är jag imponerad - allt fungerar... (radio, värme, fläktar, ac, klocka, trippmätare.... osv) så han var väl värd sitt låga pris.
Besiktad o skattad fram till april/maj nästa år, sommardäcken ska bytas som sitter på men väldigt fina dubbade däck för vintern följde med. Och otroligt skön att köra måste jag säga....
Bokhyllorna då, ja dom måste ändå införskaffas snarast - får se om jag kan låna en större kombi eller få någon att köra mig att hämta eller så får det bli hemkörning.
Ska klura lite på den saken...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|