Jag tjatar på om min längtan efter ett kök att kunna baka o laga mat i.... det är så otroligt avkopplande o kul att göra något gott - ensam eller tillsammans med någon. 

Nu hittade jag ett recept på en cheesecake med nutella o började dregla - för så mumsig den ser ut att vara - den ska helt klart provbakas....

Idag är det Tomtasåsens dag...

Vad tänker du på när du hör tomatsås - är det något du har på pizzan, är det något som blir ett tillbehör/sås till en grillad köttbit eller är det kanske en färdig rätt som köttfärssås?

Jag tänker köttfärssås med spagetti - även om det är så mycket mer än bara tomatsås....

Men egentligen så är ju en god tomatsås med färsk pasta något helt annat o så otroligt gott om den är perfekt kryddad... det behövs inte mer - ja kanske en enkel sallad o ett gott bröd *ler*

 

Italiensk tomatsås

Idag ska vi äta dammsugare eller som dom heter punchrullar, för det är Punchrullens dag.

Dagen kan kanske firas med en maffig kladdkaka med ostbågar! – Jag vet att detta är nog ett recept jag inte kommer prova om jag inte har en ostbågstokig person som ber mig…. Snällt eller mutar mig.

Kladdkaka med ostbågar

• 150 g smör
• 150 g mjölkchoklad, grovhackad
• 3 dl strösocker
• 1 tsk vaniljsocker
• 2 ägg
• 1 krm salt
• 2 msk kakao
• 3 dl vetemjöl

Topping: 

• ca ½ påse ostbågar
• 400 g mjölkchoklad, grovhackad

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret i en stor kastrull.
3. Flytta kastrullen från plattan och lägg i mjölkchokladen. Låt den smälta sakta i smöret.
4. Tillsätt strösocker, vaniljsocker, ägg, salt och kakao i kastrullen och rör om till en len smet.
5. Sikta i vetemjölet.
6. Häll smeten i en springform, ca 23 cm i diameter, klädd med bakplåtspapper.
7. Grädda mitt i ugnen i ca 25 min och låt kakan svalna.

Topping:
Täck kakan med valfri mängd ostbågar.
Smält mjölkchokladen över vattenbad och häll över ostbågarna.
Ställ kakan i kylen en stund så att chokladen stelnar.
Garnera med krossade ostbågar.

Cheese doodle - behövs inte beskrivs... alla vet vad det är o idag fnns flera olika varianter - former o smaker.

Ett snacks av typen "jag är inte sugen och kan låta dom vara, men tar jag en, börjar äta är det kört..."

Men även om jag älskar choklad.... doppade ostbågar låter inte lockande...

Bananens dag - så jag googlade för att se vad det gick att hitta för fakta. 

Ibland kanske man ska låta bli *ler*....

Att bananen är en frukt är vi väl eniga om? Men tydligen är bananfrukten ett bär. Och banan är en av dom störst örterna som finns....

Läser men denna fakta så blev det inte så själklart det här att bananen är en frukt!

Oavsett.... 

Banan är otroligt gott - som dom är, eller tillagade på något sätt....

Som fritterade med glass eller en skål med riskrisps o mjölk.... jag kan höra ljudet bara jag tänker på det o så skivad banan i.... mums

För några dagar sedan så läste jag en nystartad diskussion i ett av nätverken.... det var en fråga om det här med att känna svartsjuka trådstartaren undrade över hur andra kände o tänkte för h*n kände o hade aldrig känt svartsjuka...

STARTAR MED ATT KLARGÖRA ATT DETTA ÄR MINA TANKAR OM ÄMNET O JAG SÄGER INTE ATT DET ÄR RÄTT FÖR NÅGON ANNAN ÄN MIG!

Jag tycker att det här med att diskutera en känsla som kallas svartsjuka är svårt om man inte först också preciserar vad man menar - för det finns ju sjuklig svartsjuka som absolut inte ska förekomma - det är något som personen som känner den måste ta tag i o arbeta med på något sätt - ingen mår bra av att känna eller utsättas för svartsjuka av den graden.

Sen finns det även grader av den svartsjukan som kanske mer bottnar i en osäkerhet - även här ska det inte vara en stark känsla som håller i sig o kommer från att man inte litar på sin partner - eller inte kan kommunicera så att man förstår varandra. Det blir också en felkänsla som kan förstöra i ett förhållande. 

Det finns som sagt grader o det jag nu tar upp o tycker är en bra svartsjuk känsla är en lättare variant som slår till men också går över snabbt så fort man faktiskt pratat med varandra - den som känner känslan får uttrycka varför... o den andra kan svara.

Ja jag tycker det är en bra känsla en som faktiskt ska finnas lite i varje bra förhållande - det visar att man inte tar den andra förgiven, att man bryr sig, att man är rädd om det man har tillsammans. Det är en liten bekräftelse eller hur man ska säga... NEJ det ska inte vara något ihållande o den innebär inte heller att man INTE litar på sin partner - det visar bara att man faktiskt är rädd om det man har. Och genom att man kommunicerar så släpper den där känslan väldigt snabbt...

Som sagt det är bra på det sättet att man inte tar sin partner förgiven o man visar att man är rädd om det man har. Man kanske på det sättet också hela tiden jobbar på det förhållande man har - så som man faktiskt måste göra för att hålla det levande o inte låta det sakta dö ut...
Det där som för ofta faktiskt sker i förhållanden efter en tid - man bara är i det - man tar allt förgivet - man jobbar inte på att hålla spänningen, gnistan vid liv - man bekräftar inte längre den andra på alla dom sätt man gjorde från start.

Men visst det ska som sagt bara vara något som kommer snabbt o försvinner lika snabbt när man uttryckt att man fick känslan i en viss situation - så att ens partner kan förstå o agera utifrån det. För ibland kan det behövas - för man tänker inte på hur den andra kan reagera. 

I dom flesta svaren i den här diskussionstråden så var det - nej jag känner inget, nej det ska man inte göra, men ska unna den andra, man ska lita på, man ska dela med sig osv osv osv.... 
Men för mig som är monogam o förhållanden o som älskar djupt o innerligt när jag släpper in någon så nära mig så måste jag säga att en man som har det synsättet inte är någon för mig....
Han ska känna det där stinget om det blir en sådan situation som då man kan kalla svartsjuka - han ska vara mån om mig, han ska definitiv inte vilja dela med sig av mig....

Ett svar var lite tvärt om - det var att svararen mer trodde att det gick lite "mode" i satt inte känna svartsjuka att säga att man tycker att allt är okey... men att svararen trodde nog att det förekommer mer av svartsjukekänslan än vad som man kanske erkänner utåt. 
Här kommer jag inte analysera något i detta men jag tror att delvis så finns det en udd sanning i detta....
men det finns också andra saker som finns där som kan vara orsaken till att många inte alls känner den här känslan.... (saker som jag analyserar om men det tänker jag inte ta här.... )

Men som sagt - det är min fullaste tro att lite lagom sting av det där man kan kalla svartsjuka kan vara bra för alla förhållanden av båda partnerna.... det visar att man bryr sig - det visar att man inte tar förgivet ...
För mig - o jag säger igen - FÖR MIG - så skulle jag inte uppskatta att min partner inte kände den känslan i vissa situationer 
MEN så upprepar jag att jag inte talar om den sjuka svartsjukan... utan mer ett sting av oro - men det är ju fortfarande det man kallar svartsjuka - för svartsjuka är ju en form av en orokänsla.... 

Det jag pratar om är sitt egna självförtroende, att man inte tror man duger, inte heller att det jag menar att man inte litar på sin partner... lika bra att klargöra det IGEN!

Men jag tror att alla som älskar någon ska känna den här lilla känslan av svartsjuka i vissa situationer - jag tror att det är sunt, jag tror att det visar att man inte tar den andra förgivet - att man fortsätter att hålla liv i förhållandet - bekräfta, överraska, kommunicera osv osv... 

som sagt - det här är MINA tankar om svartsjuka.... säger inte att det andra tycker är fel - att jag har rätt - jag säger att det är rätt för mig o att jag kan acceptera andras sätt att se på det - men att jag inte alltid kanske förstår deras resonemang...
Och att jag nog på något sätt blir "skrämd" av människor som säger att dom inte är svartsjuka, får den här oro känslan någon gång i vissa situationer.... för mig är det - OBS igen - FÖR MIG - är det känslokalla människor....