Hur kan en så liten individ ta en så otroligt stor plats i ens hjärta? Ja för att inte tala om i min säng... men lägger man sig på mitten o sträcker ut sig tvärs över så går det bra.
Hon kom till oss som vuxen, en inte så speciellt social dam. Jag var ofta hundvakt där hon bodde o alla andra kastade sig över en när man kom så höll hon sig i bakgrunden, avvaktande. Hon flyttade till oss som vuxen, lilla dottern tyckte det var en bra idé att ha en liten hund. Det gick fort för henne att växa som individ - vi som tog henne för “blond skönhet” som inte kunde något till skillnad från hennes kompis Shiny som var tvärt om. Inte den vackraste men så klok o villig att lära sig saker. Men då visade Tita att hon inte alls var någon “blondin” hon betraktade, lärde sig själv - o kunde samma saker som Shiny.
Hon är en av dom snällast jag träffat på, så kärleksfull med stor personlighet. Hon blev mitt “hjärta” o hon betydde mycket mer för mig än man kunde tro. Att få ha sett den lilla vita vackra, som höll sig undan, bli den goa sociala som tog plats.
Sista 2 åren var mycket på övertid, kan man säga, hon var till o från så dålig att vi sa “farväl” - men mirakulöst så kom hon tillbaka... men denna gång så gick det inte längre.
Vår älskade Tita fick somna in den 3 jan tidigt på morgonen.