Direktlänk till inlägg 11 oktober 2017

Ilska (vrede, ursinne, raseri)

Av Svensson Svensson - 11 oktober 2017 21:27

Alla ska vi ju känna alla känslor - mer eller mindre - alla känner inte lika ofta eller samma styrka. Det är en känsla som det sägs är lika viktigt att ha som alla andra känslor, den kan vara bra för oss att känna i vissa situationer. Visst som med allt som kan bli fel, bli negativt så är det i inte för utbredd eller för ofta, man ska känna ilska o säga att det är en bra känsla.

Jag kan hålla med om att en del personer kanske behöver den, det är något som gör att dom får en puff att ta tag i något, göra något som blir positivt. Ilska kan på det sättet vara en drivkraft för dessa människor. Den kontrollerade vreden blir som bränsle att göra något åt en situation.

Att känna ilska, vrede det är något som hör samman med att vi känner oss sårade, kränkta, förnekade, fel behandlade eller att vi ser något som sker som vi anser vara fel, som går emot våra egna värderingar. Så det behöver inte enbart vara vi själva som blir drabbade av något negativt för att vi ska känna ilska.

Ilska sägs då vara en helt normal känsla (igen jag pratar om vanlig känsla som personen som känner den kan hantera), men den innebär starkt obehag och en negativ känslomässig upplevelse. Det är inte direkt kul att vara ursinnig. Får man inte någon form av utlopp för den, att man släpper ut ångan på något sätt - sätt som kan vara olika för alla - så finns risk att man är som en tryckkokare som för eller senare exploderar.

Så det var lite om vad ilska är... men jag då - vad känner jag. Blir jag lätt arg, känner jag lätt vrede o ilska. Svaret är nej, jag har jätte svårt att känna den här otroliga ilskan. Jag har en väldigt svag känsla på den skalan, det är mer att jag kan bli lätt irriterad. Vilket då är en väldigt light variant av ilska. Däremot så blir jag oftare ledsen än arg. Ledsen o besviken. När jag gick i terapi efter att min son dött (o lite annat som skedde samtidigt) för att hitta balansen i livet igen...så försökte inte hon få mig arg, riktigt arg... så hon försökte men jag blev bara ledsen eller tyst istället.

Inte så att jag inte kan bli riktigt vred, känna ilska på djupet - det vet jag att jag kan. För det har nu hänt mig 2 ggr *ler* japp ... så jätte många gånger... svårt hålla ordning på dom. Den första gången kommer jag ihåg så väl - som att det skedde igår... jag “ser” till o med allt framför mig som en film - o inte bara just situationen som gjorde att jag kände den är djupa ilskan utan allt som skedde efter...

Min vännina hade en unghäst som gått på bete en sommar, vi var där varje dag o pysslade om honom. Så kom tiden för att hämtas hem, han skulle vidare till ett stall för inridning. Transport backades fram - o han gjordes iordning... han hade inte blivit lastad så många gånger så det var inte direkt lätt... han gick inte rakt in i det mörka hålet... nej han var inte så trygg med att lastas - men han var inte dum, han bara behövde få ta sin lilla tid... gå steg för steg - han gick alltid framåt, aldrig bakåt om man bara lät honom stå lite still o fundera lite. Det fick ta dom minutrarna extra ansåg vi - jag o min väninna. Den här gången fanns också ägarna till den andra hästen från samma stall, som också var på sommarvistelse på detta ställe... o klart att dom skulle hjälpa till!!!

När Chivas var halvvägs inne i transporten stannade han till lite - vi var vana vid det o lät honom göra så... då tar en av dom andra en soppkvast o drämmer till honom helt utan anleding i baken. Vad sker - ja inte tusan hoppade han framåt som säkert var hennes mening -att det skulle gå fortare... nej han slänger sig rakt upp slår i taket - far rakt bakåt - snett o ramlar av åt sidan in i lamprorna på transporten som gick sönder... petiteser i o för dig...

DÅ vart jag så jäkla ilsken - då kom det där på djupet - jag kokade -jag såg rött... ja allt det där som man använder för att beskriva när man känner den vreden. Och jag kommer så väl ihåg den känslan. Kan säga att jag är glad att jag slipper den ofta...

Jag gillar inte ens små ilska eller vad man ska kalla det -alltså att man blir arg utan att det blir det där kokandes... jag blir orolig o mår inte bra om någon blir arg på mig - det här med konflikter måste gå att lösa utan en massa ilska.... hårda ord, hög röst, gap o skrik...

Men så... jag har igen fått känna av den här på djupet jobbiga ilskan. Det har bara kokat i mig o det har inte gått över utan snarare vuxit. Vilket inte är bra - en sak att bli arg o sen så ebbar det ut när man får typ sova på saken...lugna ner sig. Men näää inte denna gång. Det bara bubblar mer o mer där på djupet. Det har varit några dagar nu gått i vågor - men funnits kvar o som sagt inte alls blivit svagare... så pass starkt o bubblande vrede att jag till o med kände mig lite “rädd” - varför känner jag sån här ilska varför ger den inte med sig.

Så vad göra ... jag prova att skriva om ilska då tänkte jag. Läsa lite om det o se vad jag känner stämmer o vad som inte stämmer i min åsikt om ilska och säger igen att jag pratar om den kontrollerade vreden som man kan känna - inte den okontrollerade o sjuka sättet för det är något helt annat.

Konstaterar som avslutning att - näää jag gillar inte ilska -inte att känna det själv eller märka av det hos andra. Jag själv har inte så lätt att bli så arg så att det bubblar inom mig. Så när jag blir det så är det något speciellt...

Alla kan känna alla känslor som vi kan känna - o vi alla kan känna olika fort, olika starkt - varje känsla... när jag skriver det så i starten så var det just ilska jag tänkte på, sen så tänkte jag på oro, på rädsla - dom negativa känslorna kan man säga. Konstaterar för mig själv att ja vissa känner dessa känslor snabbt andra tar det lite längre lite mer tid för, en del känner det lite grann o andra känner det otroligt starkt - även om situationen kan vara liknande. Inget är fel vi är alla människor, unika individer som känner på olika sätt, har olika värderingar osv.

Men så slår det mig - det här gäller också då t ex att älska .... o då tänker jag vidare på förhållande jag haft där jag fått höra “nej det kan jag inte säga än, det måste gå längre tid” (vi pratade då inte om några dagar utan månader) eller “nej jag kan inte älska... “. Ska inte säga att kan man inte älska o visa det så ska man leta upp en person som är på samma nivå - för man sårar bara annars... Det gäller nog att när det gäller älska att man har en partner som är lite lika en själv där - i sättet att visa, sättet att vara med den man älskar. För annars kommer den ena tycka att den andra är jobbig o den andra kommer känna sig oälskad. Men det är nog något att fundera mer på o skriva om i ett eget litet inlägg *ler*

Känslor, kärlek, förhållande, relationer · Småprat, Tankar, Funderingar, Värderingar, Ås

Dela

Inredningsidéerna haglar

Kommentarer (0)

Av Svensson Svensson - 2 december 2019 21:00

ner över mig - jag vill göra det, jag vill ha så, det där var snyggt, hur ska jag göra om det där mer personligt o "jag"... Det är verkligen skoj att låta kreativiteten flöda, ta in idéer spotta ut dom i massor, ändra, vända vrida, hitta nya l...