Jag blir lika nästan lite förvånad över mig själv - över hur jag reagerar o känner varje år jag hamnar här i tiden. För jag tror varje år att det inte ska vara lika jobbigt, kännas lika hårt som året innan. Tji fick jag även i år... det är nog något jag får ta, att det är såhär det kommer kännas. Det är en extra längtan efter att ha någon att få krypa in i famnen på o bara få vara.... det är några dagar nu framåt som jag vet kommer kännas såhär.

 

Jag vill nog i o för sig också att känslan ska finnas där, den är ju ett “minne” o minnen vill man inte tappa - inte alla ialla fall. Det här är i o för sig något som gör mig känslomässigt nere men nej jag vill inte vara utan det - jag vill nog bara inte vara ensam.

 

Så jag försöker att drömma mig bort lite för att skingra tankarna lite - det är ett bra sätt att inte sjunka för djupt ner i det negativa...

 

Som att ha någon med en varm medkännande famn.... som man - ja inte just dessa dagar kanske - men det finns många andra dagar på året - kan åka iväg o njuta av ledig tid o få bara vara - tillsammans.