Jag gillar inte att vara frustrerad, jag gillar inte att känna en inre oro där jag inte kan koppla av. Jag har lätt för att bara vara, göra inget, läsa eller pyssla hemma med något. Men det är allt annat än lugn o ro inom mig just nu. Det är kryp o oro, det är en frustration inom mig som jag inte blir av med…

Jag har promenerat för att kläcka ägg i pokemon, jag använder circle pro lite då o då, tills jag är trött o inte orkar fokusera så att det blir rätt… ja för att ta upp några saker som jag gjort sista dagarna…

Jag är less, vet bara inte på vad o då är det svårt att göra något åt det… jag har mina aningar om vad som gör att jag känner såhär. Jag känner mig på något sätt maktlös, jag vill, jag vill göra… men lite svårt att göra ensam, det är inte min grej… det blir aldrig bra att göra det ensam heller – för min del alltså.

Nu är det inte heller en sak som gör att jag känner såhär, det är två, två saker där den ena gör att behoet av det andra blir än mer påtagligt…

När jag började läsa ”Hångla mer” så var det ord där som inledning, en fråga – ”Hur vill du ha ditt liv?” Dom här orden, fraserna – det är två – ja även dom två… passar bra in på sakerna som är två dom också, eller hur? Men dom här orden, med sina frågor kom tillbaka till mig just nu ikväll när frustrationen kryper i mig…

Det ena:
”När någon i din omgivning känner sorg, vill du sitta och tafatt hålla din hand på personens axel, säga något intellektuellt och bjuda på något sött och äckligt för att få dem att tänka på något annat?
Eller vill du låta dem omfamna dig så att du kan ta emot deras tårar och deras smärta?”

Nu tänker jag självklart att ”någon” är någon som står mig nära, någon jag bryr mig mycket om. Och då är svaret lätt, jag vet vad jag vill då… o jag vet vad jag vill få när jag känner sorg, när jag vill gråta, när jag känner smärta…

Det andra är:
”Vill du småpussas och säga något intellektuellt och bjuda på geléhjärtan eller vill du hångla dig svettig och fullkomligt förlora dig i din partner?

Samma sak där lätt svar…. Kan man få börja med att få några geléhjärtan, småpussas lite för att sen låta det övergå till att man förlorar sig fullkomligt i varandra?

Så kort svar på frågan: ”Hur vill du ha ditt liv?” blir – fullt ut, med passion i allt jag gör. Jag vill ta vara på resten av livet, jag vill uppleva, jag vill ta mig an utmaningar, jag vill planera o genomföra drömmar…
För lite mer än 3 år sedan hade jag sagt att det där vill jag o kan jag göra ensam, som singel. Och visst även idag så vet jag att jag kan göra det ensam – men idag vet jag att jag inte vill göra det ensam. Jag vill ha någon vid min sida att göra allt det där tillsammans med. Att njuta av livet tillsammans.
Livet är för kort för att slösas bort.

Så då var frågan ”Hur vill du ha ditt liv?” besvarad – fullt ut, passionerat tillsammans med någon.

Men då kommer nästa fråga, ”Vem vill jag dela mitt liv med?”  - inte nu så att jag menar vem i meningen en viss namngiven person – utan mer vem i meningen vilken typ av man, hur vill jag att min partner ska vara, han som jag vill dela mitt liv med.

En sak har jag lärt mig under alla åren jag varit singel – alla åren jag pratat med mina vänner av båda könen som letat efter en partner, gått på minor, blivit sårade eller dom som hittat rätt… Ja för dom finns dom också, som ”lärare” till hur man ska göra för att hitta sin rätta partner.
Det jag har lärt mig är att sålänge man inte kan svara på följande frågor, så kommer man inte heller kunna hitta den rätta för en själv, man kommer bara hoppas o gå på minor.

Alla frågor är på något sätt sammanflätade, man kan inte riktigt veta (svara på) den ena utan att också få med dom andra. Allt hänger ihop.
Det här ordspråket som säger att man måste älska sig själv innan någon annan kan göra det – ja det stämmer. Det är först när man själv vet vem man är, vad man vill – som man är trygg nog att kunna vara en bra partner. För det är ju inte bara det att hitta rätt partner, man ska vara rätt o en bra partner också. Alltså inte bara få, utan även ge. Det är så ett bra förhållande byggs upp o blir hållbart.

Nu tror inte jag personligen att man kan ha 100% svar på alla dessa frågor som har med ”livet” att göra. Saker förändras, jag förändras – utvecklas – men man kan ha svar som är en bra grund, det som inte ändras, svar som ger en trygghet i vem jag är, vad jag vill… kanske svar till 80-90% - resten ska få vara obesvarat för utrymme att just utvecklas.

Så en bra start är att fråga sig själv – Vem är jag? och Vad vill jag?
Nu behöver inte det här vara så invecklade eller djupa frågor som man kanske först tänker när man läser dom. Det kan vara så enkelt som att veta om jag är en person som vill ha djupa samtal, har jag humor, är jag vårdande, är jag en person som vill vara en del av tvåsamhet eller är jag en mer självständig person som värdesätter min egen tid mer än tiden tillsammans med någon. Vad vill jag? Är karriären viktig, vill jag lägga min tid på att träna eller någon annan hobby. Vill jag göra saker ensam eller tillsammans?

Svaren på dom där frågorna smälter ju också in i svaren som frågan – vad jag värdesätter – ger. Om jag värdesätter egentid, pengar, hälsan, resor, boende, standard… vill jag vara ute i svängen o umgås eller är det viktigare att få tid hemma o koppla av… Som jag ser det så alla dessa svar kan vara svar på alla dom där tre frågorna – så hårt är dom sammanflätade, som jag ser det.

Den fråga som jag tror många missar och som kanske är den viktigaste – att inte bara se vad jag vill ha, vad jag behöver… utan se vem är jag o vad kan jag ge till min partner. Är jag en person som vill bli omhändertagen, är jag en som vårdar – vill jag ha o ge på samma nivå…

Jag vet idag vad jag vill, jag vet nog ganska säkert ”vem jag är”… jag är också trygg i vad jag vill ha för egenskaper/personlighet hos en partner o vad jag kan ge i ett förhållande.

• Jag tänker aldrig vara någons tidsfördriv igen, tills något ”bättre” dyker upp. Vara någon som boostar för att den andre ska klara sin vardag, tills någon ”bättre” dyker upp.
  
  
• Någon som vill mig väl, som finns där för mig i alla lägen, precis som jag finns för den. Inte bara när allt flyter på utan även när det blåser stormar.
  
  
• En person som vet sina egna fel o jobbar på dom. Att personen känner sina rädslor utan att vara fast i dom. (Ingen vill vara tillsammans med någon som är rädd för ensamheten, hur ska man säkert veta att personen valt mig o inte bara någon för att slippa vara ensam)
  
  
• Jag vill ha en person som är balanserad i sitt humör och inte far upp o ner i sitt humör. Att det finns en trygghet på insidan. Inte någon som är emotionellt obalanserad, som man inte riktigt vet på vilket humör den kommer vara på – för sker något under dagen, i personens liv så kan den inte på ett samlat sätt inte med massa drama…
  
   
  
  
  
• En person som behandlar andra respektfullt.
  
  
• Och som är medveten om att perfektion är en illusion. Att förstå o känna empati för sina egna o partnerns brister o sprickor. Kunna se att det är även den delen i våra sätt som gör att vi är den vi är, se skönhet i imperfektionen.
  
  
• Att det finns humor, att man kan skratta tillsammans. Inte humor som att skoja bort saker. Utan kunna skratta tillsammans – att skratta till är något vackert, det är afrodisiakum av hög grad. Det gör att allt blir mjukare o mer positivt.
  
  
• Förmågan att lyssna, viljan att försöka förstå varandra. Prata uttrycka sina känslor o tankar, kunna kommunicera för att lösa olika saker som kommer i vägen på livets resa. Att kunna handskas med konflikter på ett ”mjukt” sätt – att ingen av parterna ska köras över eller känna att den behöver backa undan, eller att man hela tiden, varje gång ska ha rätt ”no matter what”. Kunna kompromissa!
  
  
• Jag vill ha någon att planera saker tillsammans med, se fram emot saker tillsammans med, uppleva saker tillsammans med, prova nya saker, utmanas tillsammans med.
  
  
• Jag vet idag att jag värdesätter tid man har tillsammans, att egentiden inte ska vara den viktigaste på fritiden utan det är att göra saker tillsammans. Att man är delaktig till en viss del i varandras intressen. Jag vill leva tillsammans, inte parallellt för att ha någon…
  
  
• Någon som är lika villig att lära känna mig, mitt sätt, mina positiva sidor samt negativa sidor – så att han förstår mig o vad jag behöver. Liksom jag vill lära känna honom på samma sätt… veta när man ska ge en spark i baken eller när det är en kram som behövs, veta när tystnaden räcker eller när man ska lirka ur vad som finns inombords o bubblar.

Jag vill ha passion, jag vill bli sedd, hörd, förstådd. Jag vill kunna skratta o gråta tillsammans. Jag vill ha romantik, uppvaktning, erotik, sex, ömhet, överraskas. – det jag vill ha, vill jag få ge. (o det ska uppskattas att få) 

Visst låter det lätt?? Det är ju så alla vill ha det… ändå är det så svårt. 

Hur vill du leva ditt liv?
Lever du det som du vill eller…??? För att leva det liv du vill krävs det små förändringar eller stora val som ändrar allt???