Läste något om det här med kärlek, att älska, att hålla kärleken levande i ett förhållande så att det inte dör. Det är något som inte bara finns där, det är som muskler, man måste jobba lite för att få dom, upprätthålla dom annars försvinner dom… men gör man det på rätt sätt så är det inte annat än trevlig, skön sysselsättning. Jag kan bara hålla med, det är inte det här disney eller romantiska filmer/böcker som är verkligheten, det där när allt är underbart o svävande hela tiden.
Det finns ingen magisk formel för att få evig kärlek, så där som man kanske önskar sig. Men är orealistisk o letar man den kärleken kommer man få leta, byta partner, leta mera o aldrig hamna i det där man kanske söker – den äkta starka kärleken o gemenskapen med en partner.

Den verkliga kärleken, att älska, den där som växer fram efter förälskelsen, när vardagen kryper in i livet. Då när man fortfarande ändå känner samma pirr, passion för sin partner, en djup värma av att ha personen där vi sin sida. Det är inte dom stora sakerna – nej det är dom små små detaljerna som kanske kan ses oviktiga men som ändå just är basen och sakerna som säger ”jag älskar dig” på ett äkta sätt.

Det är så detaljer som att kramas, kyssas, vara nära, lyssna på varandra, prata med varandra, planera tillsammans, hjälpa varandra, stötta varandra, peppa varandra, sova tillsammans, se på film, spela spel, gå hand i hand, att man vill vara nära även om man inte gör saker tillsammans, att man vill träffas om så bara någon kort minut  – saker som man gör utan att tänka på som det där som säger ”jag älskar dig”, ändå är det just dom sakerna som säger det på bästa sättet.

Det är dessa små saker, små gnistor som håller lågan vid liv när vardagen är där. Det är det är kärlekens verkliga storhet.

”Till slut kommer du märka att de små sakerna alltid är de viktigaste. De där konversationerna klockan tre på morgonen, de spontana leendena, de där förödande fotona som får dig att skratta, dikterna som får dig att gråta. Böckerna som ingen annan känner till och som blir dina favoriter, en blomma du sätter i håret, en kopp kaffe du dricker när du är ensam… Det är vad som verkligen är värt besväret; de små sakerna som väcker stora känslor”.

Utdrag översatt från ”Entre letras y cafeína” (Bland ord och koffein)

Kärleken skapas varje dag med detaljer, uppmärksamhet och ibland med mod… Att älska innebär att vakna upp varje dag med bara en person i tankarna, att göra denna person lycklig, ta hand om personen och att göra honom eller henne glad.
Verklig kärlek är inte perfekt men har ärlighet, förtroende och respekt som utgångspunkt.

Det är exakt så jag ser på kärlek, på det där jag vill ha… det är passion, det är spontanitet, det är gnistor – då o då, men livet fungerar inte så, att allt är på topp o full fart hela tiden – livet, vardagen är den största tiden ändå… o då måste det finnas andra saker som gör att kärleken man har är äkta, den håller, det är det man känner i dom små detaljerna som är vardagen… kommer inte detta naturligt, eller fallet bort helt så … ja då var det en förälskelse eller någon annan anledning till att man försöker hålla igång en relation… Visst så får man också lägga lite manken till ibland att hålla igång vissa saker som lätt tas förgivet när vardagen ramlar in o tar över. Men det ska inte vara jobbigt, det ska vara enkelt o naturligt ändå, även om man får tänka på det, att hålla igång det.

Det finns fem grundstenar som de flesta långa förhållanden har gemensamt. Det är punkter som gäller åt båda hållen, det är viktigt att påpeka för det finns så många förhållanden där man blundar för verkligheten.

Dessa grundstenar är:

Beundran
I stabila och långvariga relationer uppskattar man den andra personen på ett positivt sätt. Man uttrycker sig inte illa om sin partners egenskaper om man inte först har tänkt till ordentligt och säger det på rätt sätt.

Man är ett team
Det viktiga är att uppskatta relationen som ett ”vi” istället för ”du på ditt håll och jag på mitt”. Det leder till en logiskt slutsats, att båda parterna är ansvariga för relationen. Man planerar tillsammans, man kompromissar tillsammans.

Djup kunskap om sin partner och relationen
I långvariga förhållanden vet man hur man väcker sin partners intresse. Man uttrycker sig även öppet och utan att vara rädd. Man vet vad den andra tycker om, inte tycker om, hur den reagerar. Man har lärt sig varandra o förstår varandra o sin relation.

Man lär sig av svårigheter
I långvariga relationer pratar man igenom och överkommer svårigheter tillsammans. Man sopar inte saker under mattan, eller låter saker bero. Man diskuterar, man vill veta hur den andra känner o tycker. Att överkomma svårigheter är att länkas samman ännu mer i kärlek.

Acceptans
De är medvetna om att det finns svårigheter man kan överkomma och andra inte, och de har lärt sig att leva med det. Faktum är att det verkar vara till fördel att vara olika, och inte en nackdel.

Man behöver inte söka efter en perfekt kärlek, utan efter en riktig kärlek som är enkel och givande.
Att ha en bra relation innebär inte att man aldrig bråkar, utan att man kan reda ut skillnader och leva med dem som man inte kan lösa.

Jag gillar verkligen det här uttrycket att det är den riktiga kärleken man ska hitta, den man ska söka efter. Inte den perfekta, inte den som är som i sagorna/på film. Utan den där kärleken som är så enkel, som känns mellan en själv o den andra personen även till vardags, den som håller i sig, den som gör att man inte vill vara ensam, den som får en att skina upp o le bara av att höra rösten…