… att ta sig fram gåendes på trottoarerna nu på morgonen, så hunden o jag trampade på gräsmattor o kvarliggande vallar. Hua hua så halt – visst ja visste redan att det var halt, det hade jag märkt mer än en gång under natten… men det är en sak att sitta i en bil, stabilt balanserad på fyra däck… den liksom kan inte ramla, bara glida ….o halt gör att den glider…

Men när man ska gå, finns risken att fötterna liksom helt försvinner under en o man hinner inte med – pang så sitter man (om man har tur) på rumpan.
Med tanke på dag o datum ska man kanske vara lite extra försiktig… eller hålla sig inne helt. Om man nu tycker att kombinationen fredag o 13 är detsamma som otur, jag själv har aldrig tyckt så, snarare tvärt om.

Så jag konstaterar att det var snor-, svin-, skithalt och slirigt… alltså med mycket s.. blir det attans så halt.
Och ändå så var grus o saltbilar frånvarande ända fram tills 5-tiden i morse. Och då enbart på vägarna inte på trottoarer eller gångvägar. Men vi klarade oss utan att jag satte mig på rumpan även om benen for iväg lite då o då, man vevar o viftar lite galant med armarna tills man hittat balansen igen – eller ramlat, finns bara två alternativ här. Jag hittade balansen.

Nu har vi båda ätit frukost, o det är dags att krypa ner för att sova några välbehövliga timmar (hunden redan nerbäddad)… hoppas att jag vaknar pigg o alert – för jag känner av hals, snuva o lätt feber – kan både gå över eller bli värre om några timmar – jag har i o för sig redan bestämt mig för att det är borta helt när jag vaknar till igen.